onsdag 29 april 2009

Upptackter

Idag tanker jag inte deppa ihop. Idag ar jag pa topphumor! Formodligen har det mycket att gora med sociala och givande kontakter, vilket ar helt underbart. Men sol och strand och vacker natur och prat pa svenska och frihet och ingenting att deppa ihop over pa internet kan ju vara lite bidragande orsaker ocksa, aven om jag tror den forsta ar huvudanledningen.

Hade en otroligt intressant diskussion igar. Helt plotsigt kom jag pa en till san dar sak som jag tanker automatiskt och ofta utan att jag tanker pa att jag tanker pa det, ungefar som det dar med att jag tanker alla siffror i en linje som inte alls ar rak, utan svanger pa bestamda stallen. Eller att varje bokstav i alfabetet har en plats i bilden i mitt huvud. Sana dar saker som jag inte har reflekterat over forran jag inser att alla kanske inte tanker sa.

Men den har gangen var det nagot intressantare, nagot som faktiskt kan hjalpa mig att analysera mitt beteende som person! Det handlar om status. Det handlar om nya moten. Det handlar om vad jag vardesatter som "hog status" eller "lag status". Men det har ar sa politiskt inkorrekt sa jag knappt vagar skriva om det, igar var det morkt och mitt i natten, och da ar det lattare att fa fram sina politiskt inkorrekta tankar. For status ar nagot som inte ska finnas, alla manniskor ar lika mycket varda. Och det tycker jag ocksa. Men anda, omedvetet, har knappt tankt pa det forut, sa kan jag satta mig sjalv lagre an en annan manniska. Eller hogre. Och det paverkar hela mitt satt att vara tror jag. Inte sa att jag ser ner pa manniskor, det handlar mer om fragan om jag ar tillrackligt cool for att prata med den har personen eller inte. Om man ska harddra det. Nagot at det hallet i alla fall.

Nagot som var valdigt intressant i diskussionen i alla fall, det var att vi kom pa att alla inte vardesatter samma saker. Nagon som jag anser har "hogre status" an mig, kan tycka att jag har "hogre status" an dom, vilket jag inte har haft en tanke pa forut. Man stravar val efter det man inte har kanske, och det man stravar efter ser man upp till. Och jag tror typ alla har nagot andra manniskor kan se upp till. Fragan ar bara vad man langtar mest efter. Men vad som kan anses trakigt av nagon kan anses starkt av nagon annan, trots att den andra inte ar den man skulle forvanta sig saga sa. Intressant.

Sen vet jag inte heller hur manga som egentligen gor sahar, jag maste undersoka det nar jag kommer hem och traffar manniskor som jag har nara samtal med igen. Undrar om det gar att jobba bort? Det vore bra, det ar inte direkt nagot som ar bra for mig, eller nagon annan, att jag tanker sahar.

Fick ocksa djupa tankar igar kvall om vem man egentligen ar. Intressant nar man traffar nya manniskor, vad for bild man ger ut och vad for bild man har av sig sjalv. Ibland stammer det inte overens. Fast ibland har andra en battre bild av en sjalv an man sjalv faktiskt hade, har man da lyckats lura nagon? Eller helt enkelt bara utvecklats som person utan att markt det sjalv? Eller har man sa manga sidor att vissa kommer fram ibland och andra andra ganger, beroende pa vem man umgas med? Och hur kan man da styra vilken sida som kommer fram?

Alldeles exalterad var jag over mina djupa tankar och dom upptackter jag tyckte mig gora dar innan jag somnade, det kandes som att jag helt plotsligt hade kommit mig sjalv pa sparen! Hur jag funkar, hur jag tanker, varfor jag gor som jag gor i vissa situationer.. Och om man vet varfor man gor vissa saker sa ar det sa otroligt mycket lattare att ratta till det man vill ratta till an om man inte forstar sig sjalv! Atmionstone kanns det som att det borde vara sa.

Ja, ojojoj, vad skont det ar nar man kan bli lite filosofisk och har nagon att vara filosofisk med, bra grejer! :) Och nu ska jag val ut och fortsatta njuta av solen pa Koh Chang, jag ar glad idag :)

måndag 13 april 2009

I Chiang Mai

Pa resande fot nu. Tog mig i lordags morse osterut for att traffa M i hans stad. M som bor hos den underbara familjen som forst hade tankt att valja mig, men som angrade sig eftersom det skulle vara lattare att ha en kille. Hade den basta dagen pa lange, minns inte nar jag pratade sa mycket sist, och skrattade mycket ocksa for den delen! Det kandes som att jag till och med hade social kompetens. Bra dag! :) Nasta dag ocksa bra, fast avslutades med lang resa, med sa mycket prat och lite somn att jag fick ont i halsen. Fast sen blev det lite somn i alla fall. Kom fram i morse. Kul att traffa N igen! Men sen var det som att den sociala jag forsvann, hur gick det till egentligen?! Kvar blev trakjag, eller inte helt och fullt och riktigt kanske, men i jamforelse. Trott och blot och inte sa roligt med vattenkrig som alla andra tyckte, aven om det var helt okej. Och nu har jag san saknad!

Mycket och hogljudd U2 pa restaurang satte igang det, och ju mer sidor jag upptackte hos andra som jag blev less pa (man kanske ska ta med i atanke att antalet somntimmar inatt inte var sa manga, och kvaliteten inte heller sa god), desto varre blev saknaden. Och efter facebookkoll kanns det bara trist, kanns som att det som var ar sa langt borta och finns inte mer, aven om det inte var nat speciellt som stod. Och inget egentligen som stod till mig. Inte for att jag hade forvantat mig det heller, kommunikationen har fatt ett avslut, men man kan ju alltid hoppas pa nagot att tolka langsokt. Fast bara trak som hor till ett annat liv ar bara trist.

Sitter i en ful hatt jag kopte for ca 25 kr, eftersom dom andra tyckte att vi skulle kopa den allihopa. Och jag orkade inte traka ur aven om jag inte alls var pa humor. Fast nu sitter jag utan min grupp som har en ful hatt, sa jag ar ensam och utsatt, med en amerikan som inte forstar internskamtet bredvid mig.

Det ar roligt att resa men jobbigt med flashbacks. Saknar dom roller som fanns hos oss "men ar det ingen som har kollat upp vad man kan gora?!" Saknar manniskor sa klart, men det gor jag ju nar jag inte reser ocksa. Tank vilken underbar grupp jag reste med sist! Blev inte ens less pa folk vad jag kan minnas! Eller, klart jag borde ha blivit less pa nagon nan gang, men inte pa nan egenskap. Trots att vi inte hade testat oss mot varann innan. Ihh... Tank att jag verkligen gjorde det dar, och tank att det ar slut pa det roliga nu.

Borde kanske sova, men har ingen riktig ork att ga upp till rummet och dom andra som ar pa mycket flamsigare humor an mig. Sarskilt inte eftersom dom flamsar tillsammans, sa jag inte riktigt klarar av att flamsa pa samma niva som dom. I alla fall inte just nu. Men forra natten var sa kort, och jag behover en lang natt, och det roligaste ar val inte att sova bort hela dagen.

Ah, ibland vill jag bara tillbaka. Tillbaka i plats och tillbaka i tiden. Det forsta gar val att fixa, men om inte det andra villkoret blir uppfyllt sa hjalper det liksom inte. Aven om jag ibland inte tanker pa att det inte skulle racka med det forsta, sa jag kan se fram onodigt mycket mot nat som inte ens hjalper. Sa det ar bara att knota pa framat, och inte veta vartat man gar, bara veta vad man gar langre och langre ifran. Jobbigt.