Åh, det känns bara meningslöst. Orkar ingenting, men är less på att gör ingenting. Går det ihop? Nej. Men jag kanske orkar nånting, bara jag hittar rätt grej. Hade till exempel tänkt att gå på stan idag med J, men orkar inte riktigt. Fast jag kanske borde ringa henne iaf. Ska bara sitta ett litet tag till.. :P Måste ändå ner på stan för att lämna tillbaka en film...
Jag ser fram emot min tågresa på söndag, att bara få sitta och lyssna på musik och läsa och äta godis utan att känna att jag segar för mycket. På tåg går det ju liksom inte att gära så mycket annat. Och sen får jag gå runt i huvudstaden själv ett tag, kanske köpa glass eller nåt, eller så sitter jag bara och gör ingenting på en bänk på busstationen (som däkert heter nåt flashigt som jag inte kommer på nu). Men just nu känns det som jag inte har något mål eller mening med mitt liv, det känns lite tråkigt. Men jag är inte så deprimerad som jag kanske låter. Det är bara lite trist.
Och varför kan inte bussbolaget svara på mitt mail?! Har jag bokat eller inte, det är frågan. Och snart börjar det bli lite bråttom. Och det känns ju inte så kul att behöva boka två biljetter om jag måste betala för båda. Dessutom förstår jag inte varför jag fick sån panik över att jag inte skulle hinna till stockholm för att ta bussen som gick ändå till helgenäs. Jag skulle ju hinna. Fast det skulle bli lite stressigt, jag skulle bara ha 20 minuter på mig där, men ändå! Fast jag tror jag tar den senare bussen ändå, orkar inte stressa. Eller försöka ändra, det är knöligt nog redan nu som det är.
F.ö. så tror jag att jag är beroende av patiansen kungen.
Nu ska jag nog försöka slita mig och ringa J.
torsdag 28 juni 2007
Nattflum
Jag är rädd att jag ska lyssna sönder låten. Men jag kan inte hålla mig från att klicka på play på youtube igen! Nu kan du också få lyssna sönder den :P eller bara njuta av den, så det känns bra i hela kroppen! För övrigt känner jag mig halvt oinspirerad att skriva, men jag orkar inte sitta och kolla på bilder och tänka för mycket heller.
Det känns sjukt konstigt att jag inte ska tillbaka till min klass igen. Det finns kanske personer som jag inte kommer träffa mer. Men jag vill träffa dom! Jag vill träffa dom som det inte är så jättestor chans att jag kommer träffa så mycket mer heller. Vissa mer än andra kanske. Och det känns lite bökigt att dra ihop nåt, för jag har ingen lust att "festa", och det känns typ som att det är på fester som folk kommer träffas. Men vi som inte är så partypeople då? Vi som hellre har filmkvällar? Men ska man dra ihop en filmkväll är det svårt vilka man ska dra ihop för. För då går det inte hela klassen samtidigt, iaf inte hos mig. Och om man då ska prata med fler än "vanliga gänget", hur ska man göra det på ett naturligt sätt? För det får inte plats så väldigt många fler bekvämt framför tvn än 7. Usch, bökigt...
Jag känner att jag till och med kommer sakna själva pluggandet, att sitta en kväll med matten, dricka te, känna sig duktig och effektiv, och lyssna på bra musik. Låter det inte härligt så säg? Och att njuta speciellt av helgerna, fast det gör man väl ändå om man jobbar, som jag hoppas att jag kommer att göra. Men att få göra det man kan och är bra på, veta vad man håller på med, veta vad man kommer att göra ett bra tag framöver osv. Njut ni som fortfarande går kvar i skolan! Jag är i alla fall glad över att jag har jobb, men det börjar ändå bli dags att söka jobb till hösten också.. Åh vad jobbigt, sånt är så stressande! Och inte stressande på "ha mycket att göra i skolan-sätt", sånt har jag lärt mig att hantera, mycket värre! Men det ska väl gå, bara jag tar tag i det... (för övrigt så har jag gått över till U2, ska spara på til Kingdom come nu, U2 är också väldigt bra, har varit underskattade från min sida)
Igår kände jag mig lite som om jag var med i What women wants, är det någon som har läst min blogg? Om nån överhuvudtaget läser så får du gärna säga nåt i en kommentar, eller åtminstone säga ingenting i en kommentar, du får vara anonym också (oh vad snäll jag är :P) Det kan vara lite intressant att se om det är nån som har hittat mig, haha.. Fast det behöver inte vara nån som har läst heller, det kan vara att jag minns eller tänker fel om vissa personer, eller så har någon mognat det senaste året. Men mest är det nog att jag minns fel, undrar varför. För jag känner ju igen dig nu också. Men är det nån som har läst och tagit åt sig, så förlåt! Jag menade det inte så hårt som jag kanske lät. Saknade bara lite det här med att vara helt ensam i huset och sjunga högt själv, men uttryckte mig lite klumpigt.
Jag känner lite att den här bloggen blir nån slags motreaktion när jag inte har några uppsatser att skriva, och inga matteuppgifter el. dyl. att lösa, då hamnar jag här. Nu har jag ju tappat där jag skrev förut, nämligen i matteblocket eller kanske mest fysikblocket, när jag var less, och jag skrev en sida tankar som jag sen suddade ut. Nu behöver jag inte sudda, men det blir ändå inte på samma sätt som om jag skulle ha fyllt ett worddokument och sparat. Eller raderat. Det här känns lagom meningsfullt blandat med anonymt. Fast om nån som kände mig skulle läsa så tror jag att dom ganska snabbt skulle se att det var jag. Om dom orkade ta sig igenom alla mina blahatexter. Det kan inte vara så lätt, stackars dig som läser. Om du nu finns.
Jag vet inte hur jag ska lösa ett problem. Och jag vet inte ens om det är ett problem, därför känns det svårare att lösa. Jag vet liksom inte vad målet är, och om jag siktar på en sak så kanske det känns helt fel om jag väl närmar mig det, och då kanske jag inte vet hur jag ska dra mig ur. Eller så har jag gjort bort mig helt till ingen nytta. Och på fel sätt liksom. Det bästa vore om nån annan tog tag i saken, då kunde jag lättare bestämma mig efter vägen eftersom ingen vet vad jag tycker och vill. Fast det känns ganska otroligt att det skulle hända, men det är ju kul att dagdrömma :P Problemet är att jag inte vet hur pass verklighetsförankrat det är, jag gör kanske som i Vanilla sky, att jag hittar på efter filmer och låtar och folk, och så blandar jag så att det jag tror är en verklighetsförankrad dröm egentligen inte är det. Och nu var det så längesen det lilla som verkligen är verklighetsförankrat påminde mig om hur det egentligen är, så jag glömmer bort. Och jag vet inte när det ska bli tillfälle att jag ska bli påmind igen. Vilka problem man har, haha :P
Nej jag borde faktiskt sova. Men blogg plus patiansen Kungen är ju kul det med. Men det är jobbigt att vända på dygnet för mycket. Ska förresten vara barnvakt på fredag. Jobbigt. Särskilt eftersom det är mitt på dagen, så dom fyraåriga tvillingarna är inte trötta, som på kvällen, och dom kan vara ute och dela på sig och springa runt och springa in till olika grannar, och jag måste ha koll på båda även om dom delar på sig. Sist var dom snälla, men då var det kväll, och dom två gångerna innan det har dom varit rätt jobbiga. Särskilt den sista av dom två gångerna. Men jag förbereder mig väl som sist: ber mycket till Gud, så löser det sig nog. Snälla Gud hjälp!!!
Det känns sjukt konstigt att jag inte ska tillbaka till min klass igen. Det finns kanske personer som jag inte kommer träffa mer. Men jag vill träffa dom! Jag vill träffa dom som det inte är så jättestor chans att jag kommer träffa så mycket mer heller. Vissa mer än andra kanske. Och det känns lite bökigt att dra ihop nåt, för jag har ingen lust att "festa", och det känns typ som att det är på fester som folk kommer träffas. Men vi som inte är så partypeople då? Vi som hellre har filmkvällar? Men ska man dra ihop en filmkväll är det svårt vilka man ska dra ihop för. För då går det inte hela klassen samtidigt, iaf inte hos mig. Och om man då ska prata med fler än "vanliga gänget", hur ska man göra det på ett naturligt sätt? För det får inte plats så väldigt många fler bekvämt framför tvn än 7. Usch, bökigt...
Jag känner att jag till och med kommer sakna själva pluggandet, att sitta en kväll med matten, dricka te, känna sig duktig och effektiv, och lyssna på bra musik. Låter det inte härligt så säg? Och att njuta speciellt av helgerna, fast det gör man väl ändå om man jobbar, som jag hoppas att jag kommer att göra. Men att få göra det man kan och är bra på, veta vad man håller på med, veta vad man kommer att göra ett bra tag framöver osv. Njut ni som fortfarande går kvar i skolan! Jag är i alla fall glad över att jag har jobb, men det börjar ändå bli dags att söka jobb till hösten också.. Åh vad jobbigt, sånt är så stressande! Och inte stressande på "ha mycket att göra i skolan-sätt", sånt har jag lärt mig att hantera, mycket värre! Men det ska väl gå, bara jag tar tag i det... (för övrigt så har jag gått över till U2, ska spara på til Kingdom come nu, U2 är också väldigt bra, har varit underskattade från min sida)
Igår kände jag mig lite som om jag var med i What women wants, är det någon som har läst min blogg? Om nån överhuvudtaget läser så får du gärna säga nåt i en kommentar, eller åtminstone säga ingenting i en kommentar, du får vara anonym också (oh vad snäll jag är :P) Det kan vara lite intressant att se om det är nån som har hittat mig, haha.. Fast det behöver inte vara nån som har läst heller, det kan vara att jag minns eller tänker fel om vissa personer, eller så har någon mognat det senaste året. Men mest är det nog att jag minns fel, undrar varför. För jag känner ju igen dig nu också. Men är det nån som har läst och tagit åt sig, så förlåt! Jag menade det inte så hårt som jag kanske lät. Saknade bara lite det här med att vara helt ensam i huset och sjunga högt själv, men uttryckte mig lite klumpigt.
Jag känner lite att den här bloggen blir nån slags motreaktion när jag inte har några uppsatser att skriva, och inga matteuppgifter el. dyl. att lösa, då hamnar jag här. Nu har jag ju tappat där jag skrev förut, nämligen i matteblocket eller kanske mest fysikblocket, när jag var less, och jag skrev en sida tankar som jag sen suddade ut. Nu behöver jag inte sudda, men det blir ändå inte på samma sätt som om jag skulle ha fyllt ett worddokument och sparat. Eller raderat. Det här känns lagom meningsfullt blandat med anonymt. Fast om nån som kände mig skulle läsa så tror jag att dom ganska snabbt skulle se att det var jag. Om dom orkade ta sig igenom alla mina blahatexter. Det kan inte vara så lätt, stackars dig som läser. Om du nu finns.
Jag vet inte hur jag ska lösa ett problem. Och jag vet inte ens om det är ett problem, därför känns det svårare att lösa. Jag vet liksom inte vad målet är, och om jag siktar på en sak så kanske det känns helt fel om jag väl närmar mig det, och då kanske jag inte vet hur jag ska dra mig ur. Eller så har jag gjort bort mig helt till ingen nytta. Och på fel sätt liksom. Det bästa vore om nån annan tog tag i saken, då kunde jag lättare bestämma mig efter vägen eftersom ingen vet vad jag tycker och vill. Fast det känns ganska otroligt att det skulle hända, men det är ju kul att dagdrömma :P Problemet är att jag inte vet hur pass verklighetsförankrat det är, jag gör kanske som i Vanilla sky, att jag hittar på efter filmer och låtar och folk, och så blandar jag så att det jag tror är en verklighetsförankrad dröm egentligen inte är det. Och nu var det så längesen det lilla som verkligen är verklighetsförankrat påminde mig om hur det egentligen är, så jag glömmer bort. Och jag vet inte när det ska bli tillfälle att jag ska bli påmind igen. Vilka problem man har, haha :P
Nej jag borde faktiskt sova. Men blogg plus patiansen Kungen är ju kul det med. Men det är jobbigt att vända på dygnet för mycket. Ska förresten vara barnvakt på fredag. Jobbigt. Särskilt eftersom det är mitt på dagen, så dom fyraåriga tvillingarna är inte trötta, som på kvällen, och dom kan vara ute och dela på sig och springa runt och springa in till olika grannar, och jag måste ha koll på båda även om dom delar på sig. Sist var dom snälla, men då var det kväll, och dom två gångerna innan det har dom varit rätt jobbiga. Särskilt den sista av dom två gångerna. Men jag förbereder mig väl som sist: ber mycket till Gud, så löser det sig nog. Snälla Gud hjälp!!!
måndag 25 juni 2007
Tramstänk
Jag blev inte ensam hemma den här veckan. Synd. Det som är bra är att den som är hemma åtminstone är mer självständig och jag behöver inte känna att jag har så mycket ansvar för honom, som jag behövde känna lite mer helgen för drygt en och en halv vecka sen. Men då blev jag ju ensam halva helgen, så det var inte så ansträngande. Det som är mindre bra är att det känns som att vi som är hemma har ganska olika syn på hur mycket det är värt att stå i köket för att få rolig mat/fint i köket, och antingen kommer jag få stå där åt båda ganska mycket eller så kommer vi äta tråkmat och ha stökkök. Jag vet inte rikitgt vad jag väljer. Det beror nog på humör. Men jag vet inte om det blir så farligt, han är säkert inte så jättemycket hemma heller. Och jag kanske bara får för mig ett minne som inte stämmer heller.
Har iaf kommit fram till att jag kommer sakna K när hon försvinner till hösten. Vi har faktiskt ganska mycket gemensamt, och vi har kul ihop. Och det är skönt att ha någon som inte är lika pratig som S när familjen bjuder hem eller är hembjuden till andra familjer som vi inte känner så bra, då behöver inte jag känna mig som den enda som är tyst. Och det är kul att ha någon med samma filmsmak som kan kolla på film med en och baka med en när man känner för lite sällskap men inte får tag på någon kompis. Hela grejen liksom. Sen är det ju också det här med att hon kommer vara mycket coolare och värdsvanare än jag när hon kommer hem, och det är lite jobbigt, men det handlar mer om avundsjuka ovh storasystersyndromet än saknad. Men jag kommer sakna henne. Vi har samma humor, bråkar inte, och umgås med samma kompisar litegrann. En bra syster. Vi får iaf umgås mycket i stugan :P Och sen kommer hon hem till sommaren så jag behöver nog inte vara utan henne på stugan eller sommarsemestern, och det är ju bra, för det är då vi är mest utan våra kompisar.
Jag har också kommit fram till att min blogg förmodligen är otroligt tråkig att läsa, men jag har ju aldrig tvingat någon att läsa, eller ens sagt att dom kan läsa, så man får skylla sig själv om man läser ändå! Iofs är det väl lite kul om nån vill läsa, men jag vill ju inte att vem som helst ska läsa :P Fast det går ju inte att kontrollera, för det känns tråkigt att tvinga folk att ha lösenord för att läsa. Särskilt eftersom jag inte vill säga till nån att jag har bloggen, och då känns det meningslöst att ha lösenord, för då finns det ingen möjlighet alls att någon läser. Men egentligen skriver jag mest för mig själv, det är ganska skönt att sortera tankarna lite och få ösa ut allt man tänker. Eller iaf en del. Mycket jag tänker. Redan innan jag skaffade bloggen så tänkte jag i "blogginlägg" som S skrev att hon också gjorde. Jag kom på nån snygg mening som var antingen lite lagom kryptisk, eller som sa exakt vad jag kände. Fast jag hade ingenstans att göra av det. Men nu så :)
Har iaf kommit fram till att jag kommer sakna K när hon försvinner till hösten. Vi har faktiskt ganska mycket gemensamt, och vi har kul ihop. Och det är skönt att ha någon som inte är lika pratig som S när familjen bjuder hem eller är hembjuden till andra familjer som vi inte känner så bra, då behöver inte jag känna mig som den enda som är tyst. Och det är kul att ha någon med samma filmsmak som kan kolla på film med en och baka med en när man känner för lite sällskap men inte får tag på någon kompis. Hela grejen liksom. Sen är det ju också det här med att hon kommer vara mycket coolare och värdsvanare än jag när hon kommer hem, och det är lite jobbigt, men det handlar mer om avundsjuka ovh storasystersyndromet än saknad. Men jag kommer sakna henne. Vi har samma humor, bråkar inte, och umgås med samma kompisar litegrann. En bra syster. Vi får iaf umgås mycket i stugan :P Och sen kommer hon hem till sommaren så jag behöver nog inte vara utan henne på stugan eller sommarsemestern, och det är ju bra, för det är då vi är mest utan våra kompisar.
Jag har också kommit fram till att min blogg förmodligen är otroligt tråkig att läsa, men jag har ju aldrig tvingat någon att läsa, eller ens sagt att dom kan läsa, så man får skylla sig själv om man läser ändå! Iofs är det väl lite kul om nån vill läsa, men jag vill ju inte att vem som helst ska läsa :P Fast det går ju inte att kontrollera, för det känns tråkigt att tvinga folk att ha lösenord för att läsa. Särskilt eftersom jag inte vill säga till nån att jag har bloggen, och då känns det meningslöst att ha lösenord, för då finns det ingen möjlighet alls att någon läser. Men egentligen skriver jag mest för mig själv, det är ganska skönt att sortera tankarna lite och få ösa ut allt man tänker. Eller iaf en del. Mycket jag tänker. Redan innan jag skaffade bloggen så tänkte jag i "blogginlägg" som S skrev att hon också gjorde. Jag kom på nån snygg mening som var antingen lite lagom kryptisk, eller som sa exakt vad jag kände. Fast jag hade ingenstans att göra av det. Men nu så :)
söndag 24 juni 2007
Midsommarläger <3 (oj vad jag INTE brukar skriva såna hjärtan)
Så är årets midsommarläger slut. tråkigt, men man kan ju inte ha midsommarläger för evigt. Man blir lite trött också. Har varit extremt kreativ och målat en hel tavla, till en superdupermegahyperbra låt ;) Skrev ner texten här, den är det bästa med låten.
Det känns på något vis som om vi som var där, särskilt vi som var äldre, är som en egen liten familj. Vi som har växt upp tillsammans (många av oss iaf) sitter där på bibelstudiumet med på kära gamla Eriksdal, i samma rum där dom flesta av oss hade konfirmerats, och lyssnar på när E pratar på ett så välkänt sätt. Tillsammans så diskuterar vi grejer i Bibeln som vi inte riktigt förstår eller som vi typ förstår. Dom som bara ser oss heja på varandra lite lamt i skolan tror jag inte kan föreställa sig stämningen på lägret. Fast det har väl inte mest med hejandet i skolan att göra att det kan vara svårt att föreställa sig iofs. Men vi har så mycket gemensamt som inte märks så mycket annars. Både mycket av barndomen gemensamt, men också tron, och allt som kommer med det. Till exempel hur underbart det kan vara att sjunga lovsång i två timmar på midsommarnatten istället för att supa skallen av sig. Och att det inte är viktigt att vara "tuff och cool", utan att det är kärlek som gäller ;) (vi ska nog lära dig A, bara du kommer på Herman eller kommer tillbaka på midsommarläger någon gång!).
Helt enkelt är midsommarlägerfolket folk som gör att jag känner mig hemma, och jag känner att det är en miljö där folk är ganska mycket som mig. Låter väl kanske ganska tråkigt, men jag lovar, alla är inte likadana, det är bara det att vi har väl ungefär samma värderingar om mycket, vilket gör det enkelt.
Om man dessutom lägger till att Eriksdal är en underbar plats och att jag har så mycket minnen därifrån och att jag kan alla interna midsommartraditioner och jag kan Din Klara Sol Går Åter Opp utantill (alla fyra verser!) för att jag har varit på så många flagghissningar med morgonbön och jag kan dom flesta lovsångerna i lovsångshäftet utantill och att det har blivit en sport för mig att komma på vilket nummer som hör ihop med vilken låt och att jag hittar i husen och har sovit i alla rum i parkvillan utom 2 och att jag älskar dom stickiga och nersuttna sofforna i parkvillan så kanske det går att förstå ungefär vad jag har för känsla för midsommarläger...
Och i år så var det lite lugnare än förra året, för mig i alla fall, mer avslappnande än utmanande och spännande. Berodde väl mest på en anledning....
Det känns på något vis som om vi som var där, särskilt vi som var äldre, är som en egen liten familj. Vi som har växt upp tillsammans (många av oss iaf) sitter där på bibelstudiumet med på kära gamla Eriksdal, i samma rum där dom flesta av oss hade konfirmerats, och lyssnar på när E pratar på ett så välkänt sätt. Tillsammans så diskuterar vi grejer i Bibeln som vi inte riktigt förstår eller som vi typ förstår. Dom som bara ser oss heja på varandra lite lamt i skolan tror jag inte kan föreställa sig stämningen på lägret. Fast det har väl inte mest med hejandet i skolan att göra att det kan vara svårt att föreställa sig iofs. Men vi har så mycket gemensamt som inte märks så mycket annars. Både mycket av barndomen gemensamt, men också tron, och allt som kommer med det. Till exempel hur underbart det kan vara att sjunga lovsång i två timmar på midsommarnatten istället för att supa skallen av sig. Och att det inte är viktigt att vara "tuff och cool", utan att det är kärlek som gäller ;) (vi ska nog lära dig A, bara du kommer på Herman eller kommer tillbaka på midsommarläger någon gång!).
Helt enkelt är midsommarlägerfolket folk som gör att jag känner mig hemma, och jag känner att det är en miljö där folk är ganska mycket som mig. Låter väl kanske ganska tråkigt, men jag lovar, alla är inte likadana, det är bara det att vi har väl ungefär samma värderingar om mycket, vilket gör det enkelt.
Om man dessutom lägger till att Eriksdal är en underbar plats och att jag har så mycket minnen därifrån och att jag kan alla interna midsommartraditioner och jag kan Din Klara Sol Går Åter Opp utantill (alla fyra verser!) för att jag har varit på så många flagghissningar med morgonbön och jag kan dom flesta lovsångerna i lovsångshäftet utantill och att det har blivit en sport för mig att komma på vilket nummer som hör ihop med vilken låt och att jag hittar i husen och har sovit i alla rum i parkvillan utom 2 och att jag älskar dom stickiga och nersuttna sofforna i parkvillan så kanske det går att förstå ungefär vad jag har för känsla för midsommarläger...
Och i år så var det lite lugnare än förra året, för mig i alla fall, mer avslappnande än utmanande och spännande. Berodde väl mest på en anledning....
'Til kingdom come
Still my heart, and hold my tounge
I feel my time, my time has come
Let me in, unlock the door
I've never felt this way before
And the wheels just keep on turning
The drummer begins to drum
I don't know which way I'm going
I don't know whick way I've come
Hold my head inside your hands
I need someone who understans
I need someone, someone who hears
For you I've waited all these years
For you I'd wait 'til kingdom come
Until my day, my day is done
And say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me
In your tears, and in your blood
In your fire, and in your flood
I hear you laugh, I heard you sing
I wouldn't change a single thing
And the wheels just keep on turning
The drummer begins to drum
I don't know which way I'm going
I don't know what I've become
For you I'd wait 'til kingdom come
Until my days, my days are done
Say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me
Just say you'll wait, you'll wait for me
Just say you'll wait, you'll wait for me
/Coldplay
I feel my time, my time has come
Let me in, unlock the door
I've never felt this way before
And the wheels just keep on turning
The drummer begins to drum
I don't know which way I'm going
I don't know whick way I've come
Hold my head inside your hands
I need someone who understans
I need someone, someone who hears
For you I've waited all these years
For you I'd wait 'til kingdom come
Until my day, my day is done
And say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me
In your tears, and in your blood
In your fire, and in your flood
I hear you laugh, I heard you sing
I wouldn't change a single thing
And the wheels just keep on turning
The drummer begins to drum
I don't know which way I'm going
I don't know what I've become
For you I'd wait 'til kingdom come
Until my days, my days are done
Say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me
Just say you'll wait, you'll wait for me
Just say you'll wait, you'll wait for me
/Coldplay
tisdag 19 juni 2007
Trött men tillfreds
Jag är så trött!
Men jag har underbara kompisar, ikväll ska jag och K baka banankaka och imorgon är det midsommarläger. Det kan inte bli så mycket bättre.
Hälsade på M i hennes nya lägenhet i lördags, vad fint det var! Och var kul det var att träffas alla fyra, det var längesen sist. Vi kom fram till att barnprogrammen förstör barnen, och vi vet inte hur det ska gå när alla pensionärer dör bort. Dessutom satt vi och förfasades oss över Dagens Ungdom, det är inte alla man kan göra det med!
Och J är hemma igen, hann träffa henne i morse (eller iaf den tid jag normalt sover), men sen skulle hon jobba. Men med lite planering funkar det mesta!
Och så är det midsommarläger midsommarläger midsommarläger! Snart kan jag inte hålla mig från eriksdal, tur att jag får åka dit imorgon. Annars hade det varit jobbigt med cykeln redan där och bilen i stockholm. Vet inte om jag borde ha valt äventyr istället för att måla, jag är egentligen en mer äventyrsmänniska än målamänniska, men jag fick för mig att det bara skulle vara trettonåriga småkillar som valde äventyr och mina kompisar som valde måla. Och jag som lovade mig själv på livskraft att inte välja efter kompisar nåt mer! Och nu verkar det kanske som att A ska välja äventyr, men jag vet inte. Men det kan väl inte vara så hemskt att måla, så det kan ju inte bli helt fel, och vi målar väl inte hela tiden ändå. Och i värsta fall får jag väl kolla på alla andra som målar och vara social. Eller blanda en fin färg och måla en tavla med den, det kan jag ju nu ;) Och det var ju faktiskt kul. Hoppas inte man måste måla efter något speciellt tema. Men det är ju K och J som har det, så det är nog ganska fritt. Hmm, undrar vilken färg jag ska välja den här gången...
Men jag har underbara kompisar, ikväll ska jag och K baka banankaka och imorgon är det midsommarläger. Det kan inte bli så mycket bättre.
Hälsade på M i hennes nya lägenhet i lördags, vad fint det var! Och var kul det var att träffas alla fyra, det var längesen sist. Vi kom fram till att barnprogrammen förstör barnen, och vi vet inte hur det ska gå när alla pensionärer dör bort. Dessutom satt vi och förfasades oss över Dagens Ungdom, det är inte alla man kan göra det med!
Och J är hemma igen, hann träffa henne i morse (eller iaf den tid jag normalt sover), men sen skulle hon jobba. Men med lite planering funkar det mesta!
Och så är det midsommarläger midsommarläger midsommarläger! Snart kan jag inte hålla mig från eriksdal, tur att jag får åka dit imorgon. Annars hade det varit jobbigt med cykeln redan där och bilen i stockholm. Vet inte om jag borde ha valt äventyr istället för att måla, jag är egentligen en mer äventyrsmänniska än målamänniska, men jag fick för mig att det bara skulle vara trettonåriga småkillar som valde äventyr och mina kompisar som valde måla. Och jag som lovade mig själv på livskraft att inte välja efter kompisar nåt mer! Och nu verkar det kanske som att A ska välja äventyr, men jag vet inte. Men det kan väl inte vara så hemskt att måla, så det kan ju inte bli helt fel, och vi målar väl inte hela tiden ändå. Och i värsta fall får jag väl kolla på alla andra som målar och vara social. Eller blanda en fin färg och måla en tavla med den, det kan jag ju nu ;) Och det var ju faktiskt kul. Hoppas inte man måste måla efter något speciellt tema. Men det är ju K och J som har det, så det är nog ganska fritt. Hmm, undrar vilken färg jag ska välja den här gången...
lördag 16 juni 2007
Tillägnat Dig
J kom hem! Jag vet att du bara har varit borta en vecka, och normalt så ska man klara sig utan en person så länge, men jag saknar dig redan! Klart det kan gå veckor när båda är hemma utan att vi träffas, men då finns ändå möjligheten där. När du sen åker bort så tänker jag alltid jätteofta att jag ska ringa dig, men då går det ju inte. Förstår dig när jag var på riphajk. Synd att jag är borta nästa vecka när du är hemma. Men sen så! :)
Förstår inte hur vi ska klara av att flytta ifrån varandra. Fast det brukar vara lättare att vara den som åker bort, då har man så mycket annat att tänka på, så om vi flyttar samtidigt så går det nog bra :P Och det finns ju telefoner. Och om man inte åker utomlands eller till fjäll där det inte finns täckning så går det ju alltid bra att nå varann. Iofs så går det väl utomlands också, men det blir dyrare och känns mer som om man stör. Och ringer jag så blir det dig det blir dyrt för, och det är ju lite taskigt.
Det är inte så att jag inte har några andra kompisar, inte alls, jag har många andra att umgås med. Men det blir inte riktigt på samma sätt, och nu är vi inte uppdaterade om varandra, du vet inte ens att jag har jobb! Och som du har hjälpt mig med att hålla utkik efter annonser så borde du ha fått veta först..
Nu borde jag faktiskt göra nåt vettigt. Vet inte om det är bra eller dåligt att sommarlovet bara rinner iväg på att göra ingenting, men om det är det jag tycker bäst om för stunden så borde väl det inte vara några problem? För även om jag i efterhand tittar tillbaka och tänker "då hade jag nog tråkigt, som inte gjorde nånting", så kanske jag just nu i själva verket behöver "ha lite tråkigt". För det har jag inte haft tid till dom sista månaderna i skolan. Och när ska man få tid till att ta igen sig om inte på sommaren? Även om solen skiner och man skulle kunna sola och bada och "ta vara på sommaren". Just nu skulle det passa bättre för mig om det var regnigt eller åtminstone mulet, så man slapp ha dåligt samvete över att inte ta sig för något. Men jag ska ju faktiskt bort ikväll. Fast jag borde städa städa städa....
Förstår inte hur vi ska klara av att flytta ifrån varandra. Fast det brukar vara lättare att vara den som åker bort, då har man så mycket annat att tänka på, så om vi flyttar samtidigt så går det nog bra :P Och det finns ju telefoner. Och om man inte åker utomlands eller till fjäll där det inte finns täckning så går det ju alltid bra att nå varann. Iofs så går det väl utomlands också, men det blir dyrare och känns mer som om man stör. Och ringer jag så blir det dig det blir dyrt för, och det är ju lite taskigt.
Det är inte så att jag inte har några andra kompisar, inte alls, jag har många andra att umgås med. Men det blir inte riktigt på samma sätt, och nu är vi inte uppdaterade om varandra, du vet inte ens att jag har jobb! Och som du har hjälpt mig med att hålla utkik efter annonser så borde du ha fått veta först..
Nu borde jag faktiskt göra nåt vettigt. Vet inte om det är bra eller dåligt att sommarlovet bara rinner iväg på att göra ingenting, men om det är det jag tycker bäst om för stunden så borde väl det inte vara några problem? För även om jag i efterhand tittar tillbaka och tänker "då hade jag nog tråkigt, som inte gjorde nånting", så kanske jag just nu i själva verket behöver "ha lite tråkigt". För det har jag inte haft tid till dom sista månaderna i skolan. Och när ska man få tid till att ta igen sig om inte på sommaren? Även om solen skiner och man skulle kunna sola och bada och "ta vara på sommaren". Just nu skulle det passa bättre för mig om det var regnigt eller åtminstone mulet, så man slapp ha dåligt samvete över att inte ta sig för något. Men jag ska ju faktiskt bort ikväll. Fast jag borde städa städa städa....
torsdag 14 juni 2007
Blöt men glad skogsmulle
Idag har jag invigt mitt nya trangiakök, utekokbok, ryggsäck och spork (kniv, sked och gaffel i ett). Jag kände mig en aning överhurtig som gav mig ut i skogen fast det spöregnade, men har man väl hackat löken (okej jag fuskade och hackade den inne) så kan man ju inte bara dra sig ur? Jag har kommit fram till att jag är ganska kass på att beräkna hur mycket T-sprit som går åt när man lagar mat. Jag har bestämt mig för att jag nästa gång jag chansar så ska jag hellre chansa på för lite än för mycket. I alla fall om det är kallt. Särskilt eftersom jag inte litar på locket till brännaren, jag känner att jag måste vänta tills bränslet är slut. Jag hann bli väldigt kall innan jag kom fram till att det är bättre att offra ryggsäck med innehåll än att offra min hälsa, så när jag skakade ganska mycket och fingrarna inte kändes så mycket tog jag någon extra säkerhetsåtgärd med hjälp av broccoliplastpåsen och chansade. Locket höll tätt. Alla mina nyinvigda saker funkade jättebra, men mitt regnställ är inte så väldigt vattenfrånstötande efter några timmar i spöregn. Synd.
Men det var iaf jättegod mat jag lagade, och det blev extra gott för att jag var kall och blöt! Och jag fick verkligen tid till att göra ingenting, fast på ett mer aktivt sätt än vad jag brukar inomhus. Jag satt till exempel och räknade sekunder och minuter för att veta hur länge bulguren hade kokat (ville inte offra mobilen i regnet för en sån enkel sak), och jag kände mig inte särskilt uttråkad eller rastlös, jag hade ju nåt att göra. Det borde fler testa! Fast jag rekomenderar att göra det nån gång när man inte är så kall och blöt, varm och torr tror jag det är en trevligare upplevelse.
Och snart är det midsommarläger! Årets höjdpunkt närmar sig, bara några dagar kvar nu.. Snart får jag äntligen komma ut till eriksdal och träffa alla hermanianer igen, det var längesen nu, iaf på hermanvis. Längtar längtar....
Men det var iaf jättegod mat jag lagade, och det blev extra gott för att jag var kall och blöt! Och jag fick verkligen tid till att göra ingenting, fast på ett mer aktivt sätt än vad jag brukar inomhus. Jag satt till exempel och räknade sekunder och minuter för att veta hur länge bulguren hade kokat (ville inte offra mobilen i regnet för en sån enkel sak), och jag kände mig inte särskilt uttråkad eller rastlös, jag hade ju nåt att göra. Det borde fler testa! Fast jag rekomenderar att göra det nån gång när man inte är så kall och blöt, varm och torr tror jag det är en trevligare upplevelse.
Och snart är det midsommarläger! Årets höjdpunkt närmar sig, bara några dagar kvar nu.. Snart får jag äntligen komma ut till eriksdal och träffa alla hermanianer igen, det var längesen nu, iaf på hermanvis. Längtar längtar....
onsdag 13 juni 2007
Oj oj oj...
...så har man skaffat blogg också. Men än så länge är det inte så allvarligt, det är ingen som vet att den finns, och jag kan sluta när som helst :P Får se om det blir om en vecka eller om en månad eller efter sommaren eller om några år, man vet aldrig, just nu känns det iaf lite halvkul. Igår kväll kändes det roligare, men då blev jag så less på att man måste vara så fantasifull när man skulle komma på massa namn till olika saker, så jag gav upp. Men nu slutade det med att jag hette samma överallt, förstod ändå inte riktigt vart dom olika namnen skulle stå. Eller vart man fick ha med mellanslag. Men men, jag kanske ändå inte vågar berätta att jag har en blogg, så det är kanske inte någon som kommer märka nåt ändå. Jag får helt enkelt se hur det blir med min bloggkarriär, nu har jag iaf mycket tid för det är sommarlov, så det kanske blir nåt inlägg då och då. Om det känns kul. Nu har jag ingen vidare inspiration, så jag ska nog sova nu, men nu är bloggen redo när jag är redo. Och det är bra.
(Jag tror jag aldrig kommer att orka läsa igenom mina inlägg, iaf inte nu, och jag gillar inte att läsa igenom vad jag har skrivit, så förmodligen inte sen heller. Om du orkar bry dig om att läsa så får du kanske stå ut med lite jobbiga meningar eller andra felaktigheter, det är sånt som händer.)
(Jag tror jag aldrig kommer att orka läsa igenom mina inlägg, iaf inte nu, och jag gillar inte att läsa igenom vad jag har skrivit, så förmodligen inte sen heller. Om du orkar bry dig om att läsa så får du kanske stå ut med lite jobbiga meningar eller andra felaktigheter, det är sånt som händer.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)