ACEPTADA

Tu solicitud como estudiante de intercambio a la Universidad de Guanajuato ha sido ACEPTADA. Stod det i mitt mail om antagningsbesked som jag fick idag. Jag såg att det var en lång text på spanska och tänkte lätt upprört Hur kan de tänka att jag ska förstå all den här informationen?! Jag blev lite nojig att jag skulle missa något viktigt. Men så kom jag på att jag ju hade bedyrat i min ansökan att jag var så bra på spanska att jag skulle kunna plugga på språket, så de hade ju sina anledningar att tro att jag skulle förstå ett simpelt informationsmail. Hm. Så jag läste igenom mailet och förstod vad de ville säga. Phu! Sen scrollade jag ner och såg att allt fanns på engelska också. Så utelämnad var man visst inte till språket riktigt än, skönt!

Som ett glädjeskutt skrålade jag med Säkert! i raderna:

Fot och asfalt slåss och bränner
kommer inte träffa någon jag känner
Följer rytmen i öronen
trycker play och när den slutar
trycker back och trycker play igen
(...)
Allting smärtar och skaver och då
Jag älskar mig jag älskar mig
Kroppens kamp för ingens nytta
Då älskar jag mig jag älskar mig

Maken till bra springpepplåt får man leta efter. Sen begav jag mig ut i den ljumma kvällsluften som fortfarande var ljus, springandes till den vårmusik jag lyssnade på när jag alldeles nästan var klar med mitt tråkjobb för fem år sedan. Musik som ger hopp om frihet.

Jag tror att det är jättebra för mig att komma iväg nu. Få börja på nytt i ett nytt slags liv där jag inte redan har massor med sammanhang att ta hand om, få välja var jag vill lägga min energi. Förhoppningsvis kunna komma tillbaka med lite perspektiv, kunna se var jag vill lägga min tid framöver. Ta riktiga beslut över mitt liv så jag slipper känna mig så jagad av alla förväntningar och borden och möjligheter hela tiden. Kunna se vad jag vill välja bort för något för att få balans. Jag är så glad att jag efter allt det här velandet huruvida jag ville åka till Mexiko kom fram till att jag ville åka!

Lösning

Jag har bestämt mig för att hålla ut en vecka till med att läsa på 125%, sen blir det bara på 100%. Det känns så himla lyxigt! Visserligen blir det två uppgifter (eller egentligen bara en och en halv) som jag kommer att behöva göra i sommar, och en uppgift jag får göra om ett år, men oj så värt det känns att få frigöra majhelgerna från stenhårt plugg! Och tänk att känna att samvetet tillåter att man ägnar ett par kvällar i veckan åt träning. Att det skulle vara så svårt att känna att den här lösningen skulle vara den bästa!

Jag blev så glad och lättad av mitt beslut att jag istället för att göra ett glädjeskutt fick krafter att skriva en sida ganska fort, i alla fall fort för att vara mig. Trots att klockan var efter fem och skoleftermiddagen redan hade varit påfrestande! Sen diskade jag elva matlådor som hade stått och stirrat hånfullt på mig lite för länge, heja mig! Efter dessa bravader kände jag mig så nöjd att jag bestämde mig för att vara ledig resten av kvällen. Jag fick välja mellan att springa eller att titta på Förhäxad, det blev Förhäxad. Då skulle jag kunna få gå och lägga mig lite tidigare, det är bra. Avsnittet var så spännande, den här gången kunde jag faktiskt inte lista ut prick hur det skulle sluta.

Det är så mycket lättare att känna att jag orkar ett sista ryck nu när jag vet att det är ändligt. Hurra!

Ingen rast ingen ro

Jag börjar återigen vara inne i en sån period när allting bara rusar och jag inte vet hur jag ska göra för att stoppa det. Mängder av plugg som aldrig tycks ta slut, trots att jag har valt att skjuta upp två inlämningar tills i sommar. Folk som vill hitta på roliga saker. Känslan av att jag borde ta tillfället till roligheter i akt och att folk blir besvikna av för många nej på raken. Andra saker som ska planeras och förberedas. Ett sinne som skriker efter att få sitta ner och stirra rakt ut i tomma luften, eller åtminstone slötitta på avsnitt efter avsnitt av Förhäxad. En kropp som längtar efter att ta i och hinna träna. För att hinna med så mycket som möjligt sover jag för lite. I söndags kväll till exempel, då jag redan hade sömnunderskott på grund av roligheter på lördagskvällen och söndagsförmiddagen, så behövde jag få tid till att göra ingenting, så jag satt och gjorde ingenting istället för att gå och lägga mig. Inte så bra för den fortsatta effektiviteten med för lite sömn. En kropp som mår konstigt av för mycket kaffe och socker.

Bra grejer på sistone är i alla fall att orkestern igår var väldigt rolig. Där kan jag glömma alla vardagsbekymmer. Och så får jag vara en del i det hela och bidra med något. Bidra med något som räcker som det är, som inte alltid bara kräver mer. En annan bra grej är att jag fick tillbaka en tenta idag, och det gick så himla bra. Märkligt nog så var det som kändes bäst inte riktigt själva resultatet, utan känslan av att kunna identifiera mig med att vara en högpresterande person igen. Även om det är en grej jag egentligen har velat komma ifrån delvis så var det så skönt att känna igen nånting hos mig själv. I övrigt känns det som att det är så mycket jag tappar. Jag var väl en sån som gillar att hitta på saker, som gillar att styra och dra i saker, en sån som orkar se andra människor, en sån som gör sitt bästa, en sån som göra saker helhjärtat? Var är mitt helhjärtade nu någonstans?

Okej, en vecka till, sen lugnar det förhoppningsvis ner sig lite. Håll ut.

Sånt jag gör om dagarna.

Vissa utbildningar är såna som är bra att ha i diskusisoner, där man lär sig saker som man kan prata med även vanligt folk om. Min utbildning är inte riktigt så. Idag har jag ägnat hela eftermiddagen åt att analysera det här fina alkoholdehydrogenaset. Om man lägger in bilden i ett program så kan man snurra på molekylen som man vill och titta på den från alla vinklar och vrår. Och titta på varje enskild bindning och atom. Det finns så himla mycket man kan titta på och analysera.

Ganska spännande till en viss gräns, men nu är jag trött. Men eftersom jag tror lite för mycket på min egen förmåga ibland så måste jag plugga vidare med min extrakurs nu. Jag fattar inte hur folk fixar att plugga på jättamånga procent, när jag känner att 25% extra tar udden av mig.

 

Men det är kanske inte bara pluggandet som gör mig trött. Häromkvällen blev jag alldeles övertygad om ett faktum som fick mig att ligga vaken halva natten av ilska och ledsamhet. Var tvungen att se tre avsnitt av Förhäxad innan jag hade lugnat mig tillräckligt för att kunna sova. Dagen därpå fick jag veta att jag hade misstolkat allt och att jag hade totalt fel i min slutsats. Dumt av mig att ligga sömnlös i onödan. Tror jag ska försöka undvika sånt i fortsättningen.

Besöksvåren

Det blev visst lite tomt på bloggen. Jag hade en intensiv vecka där paniktentaplugg varvades med besök. Både plugg och umgänge blev intensivt, fast på olika sätt som tur var. Roligt att träffa fina vänner! Dagen innan tenta var jag så matt att det kändes ända ut i fingrarna, men tack och lov så fick jag några dagars påsklov efter tentan! Och till min lättnad så blev jag inte sådär heldäckad som jag brukar bli när jag får åka hem på ledighet. Sen kom jag tillbaka till Umeå och fick lite mer besök. En sådan besöksvår det här är! :)

Nu sitter jag och väntar på kvällens besök, som är en gammal klassis från mitt folkisår för tre år sedan. Jag har inte pratat med honom sedan dess, men inatt behövde han boende i stan, och han hade koll på att jag fanns här. Det ska bli roligt med återseende, och spännande att se hur mycket jag kastas tillbaka till den jag var då, när vi kände varandra. Jag vet knappt hur jag var då, men kanske får jag reda på det ikväll! Eller inatt, som det egentligen är nu. Så kanske får det bli imorgon som vi catchar upp. Hoppas han är lika trött som jag.

Jag har skaffat mig en skog i mitt matrum!

Jag har tänkt att anmäla mig till ett springlopp där jag ska springa en mil. Först tänkte jag att det inte borde vara några problem, men idag blev jag lite nojig. Jag har ju oftast bara sprungit 9 km, och då har det tagit typ en timme + 10 minuter. TROR jag, har inte kollat så noga. Tänk om en mil skulle ta typ två timmar! Då skulle jag ju typ aldrig få komma fram till den efterföljande picknicken med mitt lag! Så idag bestämde jag mig för att testa springa en mil. Och till min stora glädje så tog det mindre än en timme. Kan inte avrundas till två timmar hur mycket man än försöker. Phu! Jag lyssnade på Muse under min springtur, det är musik som ger mig hopp och framtidstro. Fantastiskt bra med sånt!