Mellandagar är bra dagar

Det här har varit en mycket bra dag hittills, och dagen är knappt på väg att ta slut än! Har träffat människor jag tycker om och vill träffa, och sen gick jag på stan och fick tag på både vinterskor, vanlig tröja och en reflex som varken var i form av ett spöke, drake eller döskalle, och inte heller var någon skum färg som neongrön eller orange. Åh vad skönt att ha det avklarat! Som om det inte var nog med att avklara alla saker så var klockan inte ens halv tre när jag kom hem, så det kändes som att nästan hela dagen var kvar! :) Nu känns det inte riktigt så längre, för nu är det mörkt, men jag vet ju att jag har roliga saker kvar på dagen :)

Jag sover alldeles för lite, men när jag är vaken så gör jag så mycket saker så att jag inte riktigt har tid att sova. Det kan jag göra sen, typ sista veckan innan Thailand när alla har åkt iväg från sina jullov? Småsaker gör mig glad, typ vissa kommentarer på fb, nånting som låter som en självinbjudan fast utan att vara självinbjudan (även om det också är svårt, för det känns inte som rätt läge för en inbjudan, även om jag gärna skulle vilja det) och planer för dagar framöver. Sen finns det ju andra grejer som tynger ner ganska mycket, som jag till exempel var tvungen att tänka på igår när jag skulle sjunga i kyrkan för att lyckas kväva skrattanfallet jag hade drabbats av (och som gjorde att vi tvingades gå ner från scenen och sjunga en psalm istället innan vi kunde gå upp igen och börja om. Som tur var fick vi bara positiva kommentarer efteråt "skönt att ni är mänskliga", "jag känner igen mig", "vad roligt det var att se på er"....). I förrgår kväll drabbades jag av en sån nertygningsstund, som höll i sig rätt länge, ända till igår, tills jag fick för mycket folk som pratade med mig så jag inte hann tänka så mycket. Men som tur är går det över ibland, även om det inte försvinner, men det är skönt i alla fall, annars vore det jobbigt.

Vad har jag gjort annars dom här dagarna då? Igår utövade jag lite backtumling, det var roligt. Pulkaåkning blev det också, men av nån anledning var det inte lika roligt som backtumlingen eller som jag hade förväntat mig, kanske berodde det på att mina vantar blev alldeles för snöiga och blöta redan under första åket. Dumt val av vantar. Jag har också äntligen skickat iväg ett mail som jag hade tänkt skicka redan dom första dagarna jag kom hem, och som har legat lite över mig sen dess, skönt att få det överstökat, men inte så svårt att göra det egentligen! Jag har haft en totalsegahemmadag, när jag äntligen fick tid och kom mig för att lägga upp Sydamerikabilder på fb och äta en del av min julklappschoklad (jag fick både finchoklad och hetsätarchoklad, det är nästan bara hetsätarchokladen jag har ätit av, finchokladen måste man ju spara tills nån gång när man verkligen har tid och lust att njuta!). Jag har också haft en bortasegardag, som var ännu mindre aktiv än hemmasegardagen, även om den inleddes med en promenad. Sen så har ju också Joe med familj hälsat på, vilket var roligt även om min energinivå inte var på topp direkt. Sömnbristen gjorde sig påmind. Träffat J, J och S har jag gjort också, inte illa vad jag har hunnit med!

Egentligen har jag det oförskämt bra. Äventyr följt av äventyr, och däremellan en riktigt bra tid hemma. Men när man har det riktigt bra känns det bara så jobbigt att lämna det...

Tonight's the night the world begins again (fast egentligen förra natten)

Det här var en jul när jag inte hade så mycket förväntningar. Jag hade knappt nån julstämning och önskade mig inte särskilt mycket, så självaste julafton kom bara som en lugn och skön dag. Även om det i år inte blev varken läsande eller promenad (:O), det blev utkonkurrerat av godistillverkning och paketinslagning. Men ändå. Utan förväntningar har saker och ting en förmåga att bli så mycket bättre, och så även fallet med den här julaftonen.

Jag var imponerad över andra människors förmåga att hitta presenter trots bristfälliga önskningar, och jag tror knappt det var något krystat tack i år. Bara bra och fina grejer, och reaktionerna över de presenter jag gav var också över förväntan. Ett tag kändes det som att jag mest hade tagit första bästa alpacakrafs jag hade hittat, men av reaktionerna att dömma så hjälpte det faktiskt att jag försökte tänka till där i Cusco. Roligt! :)

Det fortsatte sen med midnattsmässa, där man träffade både väntat och oväntat folk, det var också roligt :) Sen översovning med mer presentutdelning, inte illa! Även där var jag imponerad över fantasiförmågan vad gäller presenter. Efter en bilfärd hem blev det frukost i trevligt sällskap, och jag spelade cello för första gången sen jag kom hem! :D Det gick mycket bättre än jag trodde det skulle göra, även om jag blev trött i armen och fick ont i fingertopparna pinsamt fort :P

Juldagsmiddagen åts under en lätt stress, eftersom jag med halvkort varsel bestämde mig för att åka iväg, men det blev i alla fall en bra kväll på stadshuset och i lägenhet med te och kakor. Kul att träffa klassisar! :) Synd bara att trots en bra kväll så kan man känna att nånting fattas, och då känns det helt plötsligt så tomt, även om man kan tänka att det var en perfekt mix av socialt liv, dans och mys. Och särskilt när det bra fanns tillgängligt, men jag blev så feg och blyg, så det inte blev. Men det kommer fler dagar, det är bra, även om antalet dagar inte är obegränsade.. :S Men jag är väldigt glad över att jag är arbetslös, jag känner att jag behöver all tid som är möjlig att uppbringa för att hinna träffa alla jag vill och samtidigt hinna med lite Thailandsförberedelser.

Åh, det har varit bra dagar det här, men det känns som mer än två! :) Fast nu är det ju annandagsmorgon, så det kanske inte är så konstigt att det känns som lång tid. Nej, nu ska jag nog försöka ta mig mot sängen så jag orkar med imorgon. Synd att man måste sova så mycket för att orka hela tiden!

Det finns så många sköna människor...

Så har man träffat hermangänget äntligen, underbart! :) Mycket har hänt under hösten, för många av oss! Synd bara att det är långt att köra hem och att folk måste upp tidigt, för har man väl kommit igång med nattprat så vill man ju bara fortsätta! Och särskilt nu när jag fortfarande känner mig lite jetlaggad, eller så är det bara inbillning, tycker det borde ha gått över på nästan en vecka, men jag är i alla fall supertrött på mornarna, och blir hungrig på andra tider än normalt. Men samtidigt är det ju konstigt om New York-tiden sitter kvar i min kropp i en vecka när jag bara var där i 5 dagar, och innan dess var tidsskillnaden mot Sverige bara tre timmar, vilket inte borde resultera i en värre jetlag än när man ställer om från sommarlov till skola. Hm. Mörkret kanske påverkar mitt uppvaknande också, jag vet inte.

Men det känns i alla fall helt okej att vara hemma nu. Även om jag inte skulle ha tackat nej till att vara kvar på resande fot, så har jag ju fullt upp med att umgås med människor jag tycker om här hemma, och det är ju inte helt fel! Igår blev det så mycket resande från den ena till den andra så jag inte ens hann med mat, och jag är ändå en person som tycker det är viktigt att äta när man ska. Eller åtminstone viktigt att äta nånting mer än frukost och en muffins på en hel dag. Men det gäller ju att prioritera. Och fast jag tycker att jag har träffat mycket människor som jag tycker om redan, så vet jag att jag har många kvar att träffa! Och jag vill ju träffa folk igen! Ojojoj, jag kommer ha fullt sjå det här lovet känner jag. Det känns helt underbart att veta att jag känner så många människor som jag vill träffa, det gör att jag känner att jag har ju faktiskt ett liv här! Måste bara påminna mig själv om att inte så många är kvar efter jullovet, så det vore faktiskt inte värt att stanna hela våren! Fast just nu känner jag att det här jullovet skulle kunna få fortsätta hela våren... Men det kände jag i sommras också, att sommaren helst inte skulle ta slut. Men det blev ju faktiskt bra efteråt också, till och med lite bättre, så jag får hoppas på att jag inte kommer ångra min vår. Fast det tror jag inte att jag kommer att göra, iaf inte när jag väl är klar med den, för även om det känns svårt och jobbigt så blir det en erfarenhet i vilket fall som helst! Just nu vore det bara skönt att veta vart jag hamnar... Och klura ut hur jag ska tänka med vacciner. Borde jag boka tid på infektion? Men jag vet ju varken vart jag ska eller vad jag ska göra, och det känns som att vaccinationerna beror mycket på det.. Fast många vaccinationer kräver ju framförhållning också! Kanske så mycket framförhållning att inte ens det här räcker? Men jag vet ju att jag är vaccinerad mot mycket... Hmm... får fundera på det, det lär ju ändå inte gå att göra nånting åt nu innan julhelgen, och då har jag ju typ en hel vecka på mig att fundera. Kanske får beklaga mig inför rätt personer för att få lite hjälp och råd.

Nej, nu borde jag verkligen gå och lägga mig, dels för att om möjligt bli lite pigg någon morgon, plus att jag borde gå upp i hyfsad tid för att hinna avklara det som ska avklaras. Det är mer än det brukar vara dan före dopparedan, men å andra sidans så har jag inte lika stökigt rum som jag brukar, och dagen brukar vara helt dedikerad åt städning. Men nu är det lite shopping som gäller också, frågan är bara om man ska satsa på stan eller Birsta? Har sett nånting i Birsta som kanske borde införskaffas, men har sett saker i stan också.. Plus att jag skulle behöva göra lite paketdumpning i närheten av stan, så det blir nog stan eller båda. Phu, imorgon kräver lite flyt...

Borta bäst men hemma lite bättre än förut i alla fall

Idag känns det ganska mycket bättre. Det gjorde det redan igår. Det gör ganska mycket att komma ut ur huset och träffa folk, och känna att folk bryr sig. Särskilt när oväntade människor verkar bry sig och komma ihåg dag oväntat mycket är roligt :) Och snart ska jag förhoppningsvis köpa dom sista julklapparna, och sen blir det fika, och sen blir det mormor och morfar. Det ska bli roligt, det var längesen! Även om det känns lite hetsigt att åka bort igen innan jul när jag bara hade en vecka att vara hemma från början. Men men, mindre hetsigt nu än det hade varit dagarna innan jag åkte iväg. Och vad jag vet hittills så är det inget konkret jag missar. Jo, herman i och för sig, men jag vet inte hur många som hade varit där ändå. Väldigt många är ju inte i stan än känns det som. Och jag får ju träffa många på måndag i alla fall. Det ska bli roligt! :)

Nej, nu kallar helgpackning och sen Birstatur, jag som var så glad över att ha kommit upp tidigt på morgonen idag, och så sitter jag bort tiden vid datorn, vad är det här!?

Om jag ändå kunde säga Borta Bra Men Hemma Bäst

Hemma. Men det känns inte så bra som jag hade hoppats på. Jag hade hemlängtan nån gång för några veckor sen, men sen gick det över. Nu när vi åkte hem var jag inte alls redo, men jag hoppades på att saker och ting skulle kännas bättre när man väl var hemma. Det gör det inte, i alla fall inte hittills, det känns om något bara värre. Jag är inte ens sugen på en vanlig frukost längre, och den lätt förvirrade wowkänslan jag hade förväntat mig när jag vaknade imorse uteblev.

Ett tag såg jag lite fram emot att få ensamtid utan att behöva anstränga sig för att dra sig undan, typ mitt egna rum med min egna säng. Men nu känner jag inte för det längre. Och då måste man anstränga sig för att umgås istället.

Och det känns så tråkigt hemma! Visst, jag har flera grejer jag skulle kunna göra, och flera grejer jag borde göra, men jag känner mig inte inspirerad till det. Känner mig inte heller lika sugen på att spela cello nu, för jag vet att det inte kommer låta lika bra som innan jag åkte och var i form.

Jag vet inte vad jag ska säga eller hur. Saker jag inte kan, inte vet hur man gör. Kanske är det det som ger lite tråkkänslan. Eller kanske inte just okunskapen, men kanske vad den leder till? Eller kanske inte det heller, men i alla fall som har med det att göra, okunskapen och tråkkänslan leder tillbaka till samma sak om man går bakåt. Och det är så konstigt, när man sitter hemma blir allt som känns som hemma så nära, medan allt som är resan känns så långt borta! Fast det känns tommare hemma än det brukar göra.

Resan då. Den blev inte som jag trodde i alla fall. Den blev bättre än jag trodde. Det var roligt att läsa igenom mina hetsblogginlägg sen innan, och komma ihåg lite av vad jag tänkte då om resan, när jag ett tag inte ens hade lust att åka. Ojojoj. Dels alla grejer man har sett, men också hela friheten att vara ute. Bestämma själv vad och när man ska äta, vart man ska åka, hur länge man ska stanna... Just nu känner jag mig lite fångad i mitt hus, och det är grått utanför och kommer bara bli mörkare. Och det känns inte lika lockande att gå en promenad nu, som när jag längtade efter det förut, ishalkan förstör mycket av nöjet, men det är inte bara det. Jag vill hellre bara vara än att hurtgå, och jag tror att ens ensambehov förminskas när man umgås jämt en längre period, typ som efter konfalägret. Och nu har jag varit ensam länge, ända sen jag gick och la mig, och så ett par timmar nu på morgonen (eller dagen som kanske dom flesta männsikor skulle kalla det).

Åh jag vill vara tillbaka. Men det kan säkert ordna upp sig här hemma, bara jag vänjer mig lite och förstår och lär mig kanske. Hoppas det går fort.