söndag 30 december 2012

A fin de cuentas no soy distinta de aquella idiota

Hej hej. Jag försvann visst lite från bloggen.

Jag tyckte jag var hyfsat fylld av energi strax innan jullovet, och tänkte att bara jag skulle få några sovmornar så skulle jag vara fylld av energi till att göra massor av härliga och roliga jullovssaker. Men när jag kom hem så var det som att kroppen kom ihåg hur det brukar vara (har varit de senaste gångerna) när jag är hemma hos mina föräldrar, det vill säga halvt utslagen med knappt någon energi kvar. Så det räckte inte med några sovmornar för att få mig på banan igen. Jag hoppas att den sista veckan här kan göra susen. Det är tråkigt när man inte orkar göra eller njuta av alla roliga saker bara för att man är trött. Men ikväll får jag bara vara, jag stänger in mig på mitt rum. Och lyssnar på den här låten:



Jag undrar om en anledning till min trötthet är mitt ältande. Kanske kan det ta nästan lika mycket på krafterna som simpel skolstress. Men då är det kanske desto viktigare att jag får chansen att stanna upp och älta, istället för att allt runtomkring kräver så mycket uppmärksamhet att jag inte hinner älta. Kanske. Man kan ju hoppas. Annars blir det väl bra att komma tillbaka. Framtidsältandet kring min karriär måste ju till exempel ta slut snart, snart måste jag ha tagit mitt beslut. Vissa saker löser sig väl på något sätt utan att man behöver bestämma själv också kanske. Frågan är bara hur sakerna löser sig till det bästa. Det är lite svårt att veta ibland.

Nu ska jag ägna mig åt att spela Röj ett tag. Det ska bli skönt.

måndag 17 december 2012

En vecka före dopparedan

Idag kände jag för första gången på den här terminen att jag längtar efter jullov. Den känslan kommer väldigt lägligt, såhär fyra dagar innan hemfärd. Förra året började jag längta efter jullov i början av november, det var opraktiskt. Nu är det mest sovmornar jag längtar efter tror jag, och att inte behöva vara så effektiv på dagarna. Idag visste jag att vi skulle behöva vara sjukt effektiva mellan kvart över elva och klockan två. När vi väl kom på plats så byttes tiderna ut till att vi var tvugna att vara sjukt effektiva mellan kvart över tio och två. Och ganska effektiva innan dess också. Suck. Det är svårt att hinna äta lunch om man ska vara effektiv. Och man blir ganska trött av att vara effektiv utan att äta lunch eller ha tid för någon annan rast. Särskilt när det dessutom är vikitgt att man gör saker och ting rätt. Men det är ju roligt att pipettera bakterier också, och efter många otillförlitliga siffror börjar vi kanske vara något dugligt resultat på spåren. Men jag har lite ny-på-jobbet-känsla, när man gång på gång springer till handledaren och får nya direktiv som man aldrig hade kunnat lista ut själv. Vad som är bra är i alla fall att gruppstämningen är bra och att jag inte är arg längre.

Här är en fin jullåt:

torsdag 13 december 2012

Glad Lucia!

Nu har det varit tomt på bloggen länge. Det brukar betyda att jag har haft fullt upp på sistone. Och det har jag nog haft när jag tänker efter, men det fantastiska är att det inte känns som att jag har haft det fullt upp. Jag har alltså inte känt mig jagad eller stressad trots fullt upp många dagar i rad. En otroligt härlig känsla. En annan härlig känsla är att komma hem från skolan efter att ha rett ut en konflikt som tagit jobbigt mycket på krafterna, att slå sig ner i soffan med en tekopp med Luciate från teadventskalendern tillsammans med en rostad macka, lussebulle och lyxchoklad, och att ha en hel timme för mig själv utan att behöva göra något alls.

Den här veckan har jag ägnat många timmar åt att pipettera bakterier och annat i ett rum som är 37 grader varmt. Det är roligt att pipettera, men det tar på krafterna att hänga i 37-gradersrummet. Igår blev argare än jag blivit på nästan fyra år, det tog också på krafterna. Men nu är jag inte arg längre, det känns skönt. Det är en otrevlig känsla att vara arg. Det blir bara tydligare och tydligare att jag har ätit alldeles för lite pepparkakor i år. Men kanske har jag också fått ur mig min ilska på ett tag framöver nu. Hoppas det.

tisdag 4 december 2012

I stort behov av pepparkakor

Idag har jag varit oproportioneligt arg. Arg på ett beteende, men min ilska gick mest ut över en person. Gång på gång ploppade spydiga kommentarer ur min mun, kanske i något slags syfte att försöka uppfostra. Ungefär lika många gånger lyckades jag kväva kommentarerna, då kokade jag ett tag medan jag strödde påklistrad glättighet runt mig. Någonstans inom mig förstod jag att spydiga kommentarer inte är det bästa sättet att uppfostra någon på. Även om jag tycker att man på något sätt måste få visa att man tar illa upp? Varför ska det vara så svårt att säga det på ett lugnt och behärskat sätt? Fast det gjorde jag kanske också, men budskapet verkade inte riktigt gå fram. Dagen slutade med att jag bad om ursäkt för att jag hade betett mig illa, och försökte förklara vad det var som ställde till det för mig. Tur att jag har någon slags mognad i mig i alla fall. Jag hoppas verkligen att dagens humör var en engångsgrej, det blir så himla dålig stämning annars. Jag borde kanske äta mer pepparkakor.

söndag 2 december 2012

Pa de dö

Idag har jag spelat dubbla konserter. Det var mer uttröttande än väntat. Efter den första kände jag att jag hade pumpat ut allt jag hade. Den här låten fick det allra sista av mina krafter:



Så vackert, men så instensivt så länge. Jag kan liksom inte hålla tillbaka när det är så fint hela vägen och allt bara blir starkare och starkare och mäktigare och mäktigare under hela vägen. Det blir till och med fyra f ett tag. Alltså som forte gånger fyra. Jag vet inte ens vad det heter då. Forte forte forte fortissimo kanske?

Till den andra konserten var både energin och adrenalinet slut, och i pausen gick jag in i logen (alltså "låschen", inte "looogen") och försökte hetsäta godis så diskret som möjligt. Det hjälpte litegrann.

Den här helgen har jag jobbat hårt för att känna någon slags julstämning. Igår satte jag upp allt julpynt jag äger (kanske fyra saker, det verkade mer när jag bodde i mitt lilla korridorsrum), slog på julmusik och bakade lussebullar. Jag bjöd in till adventsmys, det var en som kom. Mysigt var det, men julkänslan uteblev ändå. I morse var jag så lycklig över att det fanns en ovanligt tidig gudstjänst, så jag hann till kyrkan innan genrepet. I kyrkan var det alla rätta sångerna och lite till. Mysigt var det, men julkänslan uteblev. Jag tror jag får hoppas på en annan gång istället. Men det gör inte så mycket.

Imorgon ska jag börja med ett projekt i skolan, vi ska göra nånting som är viktigt för ett riktigt forskningsprojekt, det känns häftigt! Är riktigt peppad! Och nu ska jag få sova, det känns väldigt skönt efter en dag som denna.