It's OK

Perfekt för en dag när stressen lägger sig i halsgropen. It's OK:



Under denna tid när jag har haft mycket plugg som ska skrivas på datorn har jag blivit en mästare på Kungen. 84 % andel vunna omgångar. Det ni!

And here I go

Ibland skäms jag lite över min tv-smak. Det enda program jag har följt på sistone är Top Model. Folk pratar om superbra serier de följer, men jag kan svara på rutin att "den har jag aldrig sett" om folk nämner en endaste serie, för jag orkar inte följa något. Tills häromdagen. Jag fastnade vid en serie. Den finns på Youtube, så man behöver inte ens ladda ner den. Tyvärr är det inte någon creddig serie. Det är Förhäxad. Den jag tyckte var så himla bra när jag var typ tolv. Nu tycker jag den är ganska mycket töntigare och mycket mer uppenbar (man vet typ vem som är demon efter fem minuter in i ett avsnitt), men det är ju så himla mysigt. Och jag tror att jag uppskattar hela grejen med att titta på något där jag vet vad jag får och jag inte behöver ödsla massa energi på att sätta mig in i något.

Jag är lite trött på att behöva kastas mellan hopp och föryvivlan hela tiden. Även om jag just nu är uppkastat till hoppet, vilket visserligen är trevligare än förtvivlan. Men när man sitter uppe på ett otryggt hopp och tittar ner på den förtvivlan man så nyss upplevt så är det ett läskigt högt fall man kan behöva göra. Bara ner till en normalnivå kan bli ett obehagligt fall. Men jag ska försöka mjuklanda på normalnivån istället. Orkar inte mer krashar.

Något som i alla fall känns bra är att jag har valt att strunta i ett inlämningsdatum nästa vecka. Jag väljer en egen ny deadline. Det känns fantastiskt frigörande och stressreducerande.

Framförhållning och glatt

Idag har jag fått en inloggning till universitetet i Mexiko för att kunna välja kurser. Det är på riktigt nu! Igår hämtade jag mitt nya pass. Den här gången tänkte jag ha lite mer framförhållning än sist jag skaffade pass. Då ansökte jag om pass 6 dagar innan avresa. Sista arbetsdagen innan avresa fick jag hämta ut det. Nu tänkte jag att jag skulle skaffa ett pass innan det blev panik. Och tur var väl det, för i ansökan som ska vara inne om en vecka ska en kopia av passet finnas med. Heja mig!

Idag är jag på bra humör, särskilt när jag ignorerar att jag egentligen har hur mycket som helst att plugga. Idag har andra viktigheter gått före (typ labb och stormöte), det är kanske lite synd att det så ofta är andra viktigheter som går före. Men imorgon ska jag minsann göra ett ryck i några timmar i alla fall. Och det känns rätt trevligt, jag ser fram emot det. Det känns skönt att få se fram emot det. Idag har jag fått pipettera ganska mycket, det är så roligt. Det är glad stämning och jag känner mig rätt avslappnad och inte så på min vakt hela tiden. Det är också himla skönt, sånt ger så mycket energi.

Annat som ger energi är att sova. Sova är också viktigt om man ska sluta ha ont i käke, hals, visdomständer och öra. Så det är nog bäst att jag gör det nu. Godnatt!

Ont

Jag kan inte bestämma mig för om jag har ont i en visdomstand eller i ena sidan av halsen. Kanske båda. Och så känns det som att jag har bitit mig i den kinden. Och så gör det ont i käken på den sidan när jag försöker öppna munnen. Och nu börjar jag till och med få ont i örat på den sidan. Det är konstigt. Undrar vad som händer härnäst. Kanske bäst att sova så att jag slipper ta reda på den saken.

En solig vinterhajk

Jag har äntligen varit på hajk igen! Det är märkligt, förut var det lite av min identitet att jag var "en sån som hajkar", men i helgen insåg jag att sist när jag var på hajk så drack jag inte ens kaffe. Så himla längesen. Men i helgen bar det alltså av. Trots att hajkdagarnas datum var spikade sedan en och en halv vecka så lyckades vi planera in strålande sol och lagom många minusgrader. Jag kände mig lite ringrostig i förberedelsestadierna, till exempel hur många underställ man behöver när det är 8 minusgrader eller vilka slags kök man helst skulle använda på vintern, men när jag väl kom ut så kände kroppen igen vad jag höll på med. Jag kunde hålla ordning på mina saker fast det var mörkt, jag njöt av att få åka skidor på det där långsamma sättet och mitt rationella jag slogs på. Rationellt på det sättet att jag gör lätt motiga saker för att jag vet att det kommer att bli ännu jobbigare sen om jag skulle låta bli. Det är bättre att laga mat innan man blir för hungrig, klä på sig innan man blir för kall och klä av sig innan man blir för varm till exempel. Jag älskar känslan av att bete mig rationellt på det sättet, jag önskar att jag kunde göra det mer till vardags.

Vi skidade genom skogar och över myrar, vi satt i solen och njöt. Vi bodde i en stuga, vilket kändes lyxigt och inte alls så mesigt som jag hade tyckt för några år sedan. Tyngden av ryggsäcken som ger den alldeles speciella balansen på skidorna. Tacksamheten över att skidorna inte bjuder på så mycket glid i nerförsbackarna, utmaningen att försöka ta sig ner för hela nerförsbackar utan att ramla, den mjuka landningen när man misslyckas. God mat, goda vänner. Tystnaden, stjärnhimlen. Att använda kroppen utan att bli flåsig och slut. Friheten i att skida vart man vill. Ansamlingen av psykisk kraft. Ibland kunde jag komma på mig själv med att le fånigt, och jag började fundera på om man kunde upprepa det här varje helg resten av mitt liv? Det kanske inte kommer att bli av, men jag hoppas i alla fall att jag ser till att hajka än vart tredje år i fortsättningen.

Jag tror att jag låtsas att jag är sjuk istället

Idag är jag lite trött och seg. Både i huvud och kropp. Trots att jag för första gången på länge har sovit ut tills innan väckarklockan väckte mig. Eller kanske just därför.

Det är opraktiskt att vara seg i både huvud och kropp samtidigt. Det gör att det både blir för jobbigt att plugga och att ta promenader. Och jag som hade tänkt att ägna mig helhjärtat åt plugg idag, möjligtvis med en paus för att träna lite. Men trots en sol som sken och nysnöade och nypreparerade skidspår orkade jag mig inte ut. Istället så satt jag helt fast i soffan några timmar och lyssnade på P3-dokumentärer.

Nu på kvällen har jag fruktlöst försökt peppa mig själv till olika saker. "Heja mig, passa på att dammsuga lägenheten nu!" Mjää. "Heja mig, passa på att fixa det där himla cykelskrället nu när du inte har så mycket annat för dig!" Mjää. Orkar inte. "Heja mig, passa på att sätt in de där papperna i pärmar nu, det är ju inte så svårt!" Mjää. Tråkigt. Jag lägger dem här på stolen istället, då syns de inte så mycket. Ghaa. Inte konstigt att jag aldrig får något gjort, när jag bara vägrar så fort jag får chansen.

Nu funderar jag istället på att låtsas att jag är sjuk. Titta på tv och äta glass. Låtsas att jag är fysiskt inkapabel till att göra något vettigt överhuvudtaget. Det är väl sånt man får göra när man är vuxen? Eller hur var det nu?

Värme och torra fötter

Jag längtar efter sol och värme. Ljumma vindar. En sol som inte bara värmer, utan även låter huden producera D-vitamin i mängder. Helst i kombination med en god bok utan en tanke på ansvarsfulla uppgifter, men även en pluggstund i värmande sol känns lockande.

I några dagar nu har det varit varmt och slask. Slask brukar vara en väldigt otrevlig sak tycker jag. När man blir blöt om fötterna på morgonen och de aldrig någonsin torkar blir livet så himla sorgligt. Men. I höstas köpte jag satsiga skor. Istället för att akta mig för för dyra skor aktade jag mig för för billiga skor. Under den här slaskiga veckan har jag glömt att det värsta med slasken brukar vara vätan, nu har jag bara suckat över att det är ett lite otrevligt underlag att gå på. Igår blev jag påmind om blöta fötter när F berättade för mig att hon växlar mellan två par skor för att få behålla torra fötter så länge som möjligt, och att hon var nöjd just då, för hon var bara lite blöt om fötterna. Då insåg jag att jag inte har varit det minsta blöt om fötterna på hela veckan trots en timmes promenad i slask (av olika grad) varje dag. Jag är så himla tacksam att det finns skor som funkar så bra, och att jag inte bara blev lurad att punga ut massa pengar för skräp. Dessutom har skorna hållt helt såhär långt, så väldans mycket bättre än förra vintersäsongens skoinköp! Så skönt att inse att det finns hopp på skofronten, efter tredje paret trasiga skor inom loppet av ett drygt halvår började jag nästan tappa hoppet.

Annat som är skönt är att det är helg, att jag inte har en så späckad helg som de tre senaste och att jag har varit på ett glättigt och opretentiöst iksupass idag. Och så har jag upptäckt att Grieg har gjort mycket fin musik.