Dom där små rösterna som inte vill lämna en ifred

Har suttit och läst gamla mail, kanske för att kunna bestämma mig för vad jag ska göra. Det slutade med att jag bara blev ledsen och kanske mer ännu förvirrad. Vill bara sätta punkt, men vet inte riktgt hur. Kanske är det det läskiga som skulle göra det, eller kanske inte alls. Måste kanske diskutera med fler människor först. Önskar jag hade lite mer allmän koll på saker och ting.

Jaja. Idag blir det i alla fall en bra dag med fika på Gullgården, ska kolla på konst och träffa en mycket god vän. Sen blir det mer möten med goda vänner, antingen ett eller två, det blir kul! :) Det ska bara fixas lite med logistiken först, vilket känns lite besvärligt, men det löser sig nog.

Dom senaste gångerna jag har varit hemma har varit hektiskta på bra sätt. Både i vintras och förra sommaren. Pussla och hetsa mellan att träffa olika människor. Nu är det inte så hektiskt, men jag är inte uttråkad, det är lite småmysigt att bara lalla på och bara gå runt och känna sig hemma. Men det känns som att jag inte tar tillvara på tiden så mycket, och som att jag kan bli uttråkad snart om jag inte gör nåt åt det. Vet inte om jag borde börja oroa mig redan nu eller bara ta varje stund som den kommer, och njuta av det som går att njutas av. Det sista låter ju mer sunt, även om det finns en liten röst i mitt huvud som envisas med att säga "du måste göra nåt, ta tillvara på din sommar och din tid hemma!". Men jaja, jag har ju faktiskt bara varit i stan i tre dygn, det är ganska lite av den manad jag är hemma innan skolan börjar (och nu fick jag jobbiga flashbacks).

Nej, nu ska jag snart skjutsa bror till jobbet, och sen ska jag ta tag i allt det där småpysslet som jag har att göra. Sortera, städa, och sen har jag ju inte hunnit spela någon cello än.... :)

Girl you know I've got to go, oh, but Lord I wish it wasn't so

Ska jag eller ska jag inte. Jag var ju ganska bestämd ett tag, men nu är jag nära att fega ur. Kanske ska ge mig ut och springa först, samla lite mod. Eller är det så att det är bättre att bara strunta i det? Fast jag kommer ju inte kunna sluta tänka på att jag borde ha gjort det i såna fall. Bättre då att satsa allt, få det ur hjärnan och se om det var ett bra eller dåligt beslut, än att aldrig få veta om jag borde gjort det eller inte. För jag vet verkligen inte. Men jag behöver inte ens ta ett jättestort beslut, så varför håller jag på och fegar och velar egentligen?

Och nu lyssnar jag på Save tonight samtidigt som jag tittar på bilder från dom sista dagarna i Bangkok, vad sorgligt det känns. Fast låten kanske egentligen passar ännu bättre in på en annan, ännu sorgligare, stund. Allt bara flyter in i varandra.

Igår när jag gck runt i stan fick jag tillbaka känslor från förra årets sommar, känslor från i vintras, plus att jag hade mina nuvarande känslor. Det blev väldigt mycket. Förra sommaren känns så otroligt långt borta, så mycket har hänt som jag aldrig kunde tro skulle hända. Känslostämningen då var så långt ifrån vad den är nu, och den i vintras är också väldigt långt ifrån nu, typ tvärtom. Men det var bra att jag gick runt på stan, så förhoppningsvis får jag bara dom nuvarande känslorna när jag exponerar mig för välkända platser i fortsättningen. Det blir så jobbigt annars. Typ paranoid blev jag också där jag gick runt, det var ju en stor möjlighet att man skulle träffa folk man kände! Vad som nu skulle vara så farligt med det, men ändå. Blev också stressad över att jag kände mig tvungen att lyssna på vad folk sa så fort jag kände igen språket, det blev en hel del... Och måste bli av med att se alla människor som inte har svart hår som turister. Dom bor ju faktiskt här.

Nej, nu ska jag ut och springa, då tänker man bra också, det kan behövas. Ju längre jag väntar med det jag kanske skulle behöva göra, desto bättre ser det kanske ut också. Det är bra.

Dumt

Varfor tror jag att det ar lugnt nar det inte ar det? Varfor gor jag saker som jag bara mar konstigt och daligt av? Nu sitter jag ju med den har illamaendeklumpen igen. Varfor kan jag inte kontrollera vad jag ska kanna? Varfor ar det sa orattvist och ojamnt? Och hur ska jag egentligen gora om nagra veckor? Maste kanske satsa, men nar jag uppenbarligen inte vet hur jag kanner sa ar det lite laskigt. Men nagon smart manniska sa ju att om man alltid satsar pa inget sa traffar man det varje gang, och det ar ju sant. Man maste vaga forlora, maste riskera att det kan kannas jobbigare, for att overhuvudtaget kunna vinna att det ska kannas enklare. Men tank om det gor jattemycket ondare?

Nu borjar lektionen.

Mentala och ytliga forberedelser

Lyssnar pa en lat som paminner om forra sommaren. Lyssnar pa en lat som ar forra sommaren, inspelad da, med video och allt. Blir glad av den, later faktiskt finare an jag kom ihag det! :)

Det far mig att se fram lite emot att komma hem. Ser inte fram emot att lamna Thailand, men nar jag val har klarat av alla avsked och bara far komma hem och allting ar vanligt kanns ganska skont pa ett satt. Traffa alla, dricka te, ata ostmackor, (nu kom det till slutet av laten, sa nu maste jag skratta lite), ha svensk sommar.

Varmen har ar inte som svensk sommar, aven om jag har haft en harlig dag idag med sol och bad och svenskt prat. Sjalvklart ar jag lite lagom rosa nu, och varm. Ser ut som alla dom manniskor jag har sett tidigare under mitt halvar och kanske lite for hogmodigt tankt "jag ar minsann inte en san dar turist som branner mig sa jag ar rosa, jag ar serios och jobbar har!" Men tji fick jag. Men kanner att det vore lite pinsamt att komma hem alltfor blek nar man spenderat 6 manader i Thailand. Fast jag tycker faktiskt att det ar mycket finare med vit hud nu! Men misstanker att det kommer att andras nar jag kommer hem och ser allt som paverkar mig i Sverige. Manniskor omkring mig, reklamer... Jag ar forvanad over hur paverkad jag har blivit av mina 6 manader har vad galler skonhetsideal.

Imorgon aker jag hem tillbaka till Tharua, vilket kanns helt okej, trots att det saklart ar skont med semester. Har sju dagar kvar i skolan, vilket kanns otroligt laskigt. Nastan varje dag kvar har ar planerad. Tva veckor innan allt ska vara packat och jag aker till Bangkok for avresedagar plus en Bangkokbonusdag. Overkligt.

Nu lyssnar jag pa en annan fin lat. Hade lite problem att hitta musik med ratt stamning som inte paminde mig om saker som jag inte orkade med, utan som bara gor mig lugn, men jag hittade till slut.