Utflykt till västerbottniska småsamhällen

Så är dessa två lediga dagar till ända. Igår tänkte jag hälsa på mormor, men hon hade en sovardag, så de som jobbar med henne tyckte inte att det var någon idé att åka ut. Det var väldigt synd, jag har insett att det är så svårt att hitta tid till besök när vardagen rusar på!

Idag var planen att äntligen ta mig ut på utflykt! Med morfars bil, efter en del mekande och ett par turer till bilverkstäder gav jag och K oss äntligen av. Vi åkte och tittade på flera olika små västerbottniska samhällen, vissa fina, vissa fula. Vi såg massa skog, vi såg hav. Åt medhavd matsäck, tog ett par promenader i den råa kylan. Egentligen så otroligt ospännande, men samtidigt så väldigt mysigt. Vi kunde åka var vi ville, och hade ingen brådska någonstans. När vi tröttnade kunde vi åka hem. Dessutom var det skönt att det blev en grej som verkligen blev av, istället för en som man pratar om men som bara rinner ut i sanden. Är så nöjd med dagen!

Jag undrar varför man vill något så gärna trots att man vet att det nog inte är så bra för en själv? Tänk vad praktiskt om känslor och önskningar hängde ihop med logik istället.

En oväntad ledighet

Idag var jag i skolan i tre timmar. Sen fanns det inget mer att göra. Så himla ovanligt. När andra är klara med sina uppdrag i vårt grupparbete så har jag kanske en timmes jobb framför mig. Och sen en redovisning på fredag, jag ska prata i ungefär 3-5 minuter om vad vi har hållt på med de senaste veckorna. Det innebär att jag blir i princip helt ledig i två dagar! Förutom den där timmen av jobb då. Sen en helg där det inte heller finns något plugg. En arbetsvecka på ca 5 timmar effektiv tid. Och jag som brukar få dåligt samvete om jag har kortare arbetsdag än 7-8 timmar. Jag är nästan i chock och var tvungen att köpa choklad på vägen hem för att fira.

Jag är så sugen på att leka semester nånting under de här dagarna. Kanske åka på en utflykt, gärna av det slaget som jag tyckte var så tråkigt när jag var liten. Jag skulle vilja titta på något. Kanske ett vattenfall, kanske en bro, kanske ett litet samhälle. Kanske något välbevarat hus, kanske något historiskt, kanske ett museum. Vi får se hur jag lyckas med det. Ibland kanske man inte behöver åka till andra sidan jorden för att få turista.

Post-tenta-helg

Jag älskar post-tenta-helger. Ikväll har jag avnjutit sån där tid när det är för sent för att göra något stort, till exempel börja på ett storkok eller fixa punkan på cykeln. Jag har ingen disk som väntar, och inte ens en smutsig toalett att städa. Men det är inte riktigt läggdags heller, så det är okej att slöa runt ett tag. Och sen göra tidig kväll.

Idag spelade jag cello i kyrkan. Efteråt fick jag flera komplimanger som gick ut på att det måste vara så svårt att spela cello, och att jag spelade så svåra stycken. Det var säkert sagt i all välmening, men jag såg igenom deras omskrivning och förstod att det inte undgick någon när jag spelade fel eller spelade falskt i typ varje stycke. Härligt. Men men, jag försöker fokusera på de toner som ändå blev rena och rent utav vackra istället, och det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Till exempel var min första ton på hela gudstjänsten riktigt snygg! Ni skulle ha hört den alltså.

November har bara rusat iväg utan att jag har fattat var månaden har tagit vägen, och igår kväll började min första juluppladdning: Glöggfest hos M! Med mängder av olika sorters glögg, lussebullar, pepparkakor, ischoklad och hela kittet. Himla mysigt! Fast jag minns inte vad min favoritglögg hette tyvärr.

Dessutom har jag träffat J, pratat i telefon och tränat. Sen tog helgen slut till min stora förvåning. Får det inte plats mer än såhär på 54 timmar?

I'll fluff your pillows, I'll buy you a spiderman comics and read you 'til you fall asleep

Planen inför den vecka som precis har passerat var att råplugga helhjärtat hela veckan. Inte planera in en endaste social aktivitet, utan bara plugga inför den tenta som enligt äldrekursarnas statistik var den värsta hittills.

Istället hamnade en vän i nöd, och mitt fokus skiftades helt. I två dagar hade jag ont i magen av andras sorger, och jag fick en inneboende att pyssla om. Trots den onda magen så var det skönt att kunna göra något när någon jag bryr mig om var i sorg, och jag är glad att jag hade avstått från att planera in sociala aktiviteter den veckan. Nu är vännen hemma hos sina föräldrar, och det känns  tomt i lägenheten. Jag oroar mig lite på avstånd istället, men hos sina föräldrar är nog egentligen en bra plats att vara på för att bli tröstad. Tentan är skriven, det får ha gått som det gick. Det är bra att det går att inse att det finns viktigare saker här i livet.

Välfylld vecka

En sån vecka. Intensiv, med lite sömn och mycket annat. En nattlig bio, som blev av trots att biljetterna råkade vara bokade i fel stad. Ytterligare en middagsbjudning i mitt hem, och jag inser att jag på riktigt inte behöver oroa mig för sådana. Det behöver inte bli så stressigt och kravfyllt som jag har känt ett tag. Riktigt mysigt var det! Jag har äntligen använt choklad i min matlagning, det rekommenderas starkt! Det känns som en ovanligt mustig mat, och inte alls som en efterrätt. Testa två rutor 70% choklad i het chili con carne, det blir fantastiskt!

Parallellt med intensivplugg och sociala aktiviteter har jag skrivit utbytesansökan. Hets hets, framtidsångest framtidsångest. Sista natten innan ansökan skulle vara inne blev jag klar med det skrivna, och samma dag som ansökan skulle vara inne kom min studievägledare hem från en utlandsresa. Tack och lov gick det relativt enkelt att hitta honom, och tack och lov var det inga problem med att få en underskrift. Men oj vad glad jag var när den där dagen var över. Som jag hade gruvat mig. Nu längtar jag tills jag vet vad jag vill med min framtid bara. Det kanske bara är att välja något, vad som helst, och bestämma sig för att det blir bra. Men det är så himla läskigt med just själva beslutet! Besluten.

Igår var jag med och överraskade M med fest, det var roligt! Spännande med mingel med okända och halvbekanta, trevligt när jag märker att jag inte är så värdelös på att mingla som jag tror ibland. Även om jag fortfarande har mycket att lära. Idag har varit en pluggdag. Och så har jag till och med dammsugat också, så himla produktiv jag har varit! Bara det att jag har extremt ont i magen nu efter att ha ätit för ogräddad pizza med K. Men gott var det.

Ikväll är jag arg på folk som gör mina vänner illa. Bäst jag sover lite.

Även om vi inte ser vägen kan vi tro och hoppas på dig

Idag hade jag tänkt att jag skulle skriva klart ansökan för utbytesstudier. Lite i sista minuten, men jag har tänkt och tänkt och kollat och kollat, så jag tänkte att det skulle gå ganska fort att skriva ihop när jag väl satte mig ner med det. Jag började beskriva varför jag ville åka, det gick så otroligt lätt. Jag tycker jag är som klippt och skuren för utbyten i allmänhet och just det jag vill i synnerhet, så det var inga problem med att försöka övertyga någon annan om det. Sen kom jag på att jag skulle försöka kolla en sista gång om hur terminerna faktiskt låg. Insåg att jag bara hade kollat det lite slarvigt förut. Och där föll allt. Nu vet jag inte hur det ska gå. Jag kommer nog kanske inte kunna läsa den kurs jag hade tänkt att läsa, vilket innebär att jag inte kommer att kunna tillgodoräkna mig det jag behöver, vilket innebär att jag kommer att få läsa kanske ett helt extra år för att kunna åka på det här utbytet. Är det värt det?

Men å andra sidan, jag vet ju inte ens vad jag vill läsa i Sverige. De senaste dagarna har jag känt mig mest sugen på att läsa om växter, och då faller ju allt igen? Eller så tar jag ett extra sabbatsår (typ) där? Eller så kanske jag ska läsa i något annat land istället. Kanske Spanien. Men finns rätt kurser där då i rätt tid? Där ligger ju hela terminerna fel. Och det känns som ett stort jobb att leta rätt på alla detaljer där innan sista ansökningsdagen på torsdag.

Just nu är jag så himla trött på otydliga hemsidor, jag är så himla trött på att försöka förstå olika utbildningsupplägg på spanska, jag är så himla trött på att det inte kan stå klart och tydligt när en kurs går. När är åttonde terminen liksom? Finns det en åttonde termin varje termin, eller är det bara då och då? Men universitetshemsidor är nog mest upplagda för folk som har ett ungefärligt hum om hur universitetsstudier är upplagda i det landet.

Efter att ha deppat ihop totalt så gick jag till kyrkan. Där avslutade vi gudstjänsten med att sjunga den här låten:


Den sjöng jag på ett nyårsläger för flera år sedan, när jag hade halvt panik över att jag inte hade någon koll på min framtid. När jag bad om att få förbön, men jag grät så mycket att jag knappt kunde få fram vad jag ville ha förbön för, för att jag var så förtvivlad och rädd för framtiden. Efter några dagar på läger kände jag mig otroligt styrkt. Meningen Även om vi inte ser vägen kan vi tro och hoppas på dig hade etsat sig fast i mitt huvud, och gav mig en förtröstan på att allt skulle lösa sig och bli bra. Det blev det. Nu försöker jag klamra mig fast vi den tron och det hoppet igen. Det är bara så skrämmande att framtiden beror på hur jag agerar nu, trots att jag inte vet var jag vill ta framtiden. Jag kan inte bara vänta in den, jag måste ta aktiva val. Val som får konsekvenser så långt fram. Hur kan jag veta vad jag vill göra om ett år? Tänk om jag helst av allt vill vara kvar i Umeå då? Eller tänk om jag inte står ut med att vara kvar i Umeå och bara trampa på i det vanliga livet? Tänk om jag verkligen behöver äventyr då? Tänk om det blir som när jag skulle åka till Thailand, när jag önskade så innerligt att jag inte skulle kunna åka? Och ännu värre, hur ska jag kunna ta beslut inför vad jag faktiskt vill jobba med om knappt tre år? Innan man började på universitetet kunde man ju i alla fall vänta tills man visste vad man ville, men nu närmar sig dagen för det slutgiltiga beslutet med obönhörlig hastighet.

Nej, jag ser inte vägen. Jag försöker tro och hoppas på Gud istället. Jag undrar bara vilka kurser jag ska skriva att jag vill läsa när jag skickar min ansökan om några dagar.

En späckad lördag

Idag har varit en sån där himla trevlig dag men som jag inte skulle orka så många av, hur trevlig den än var. Jag startade dagen superhurtigt genom att offra min sovmorgon för att gå på step 90-talsnostalgi. Så himla roligt! Spice girls, back street boys, vengaboys, aqua och hela köret. Jag önskar att typ alla pass var såna. När man vill sjunga med i alla låtarna så glömmer man helt bort när det blir jobbigt.

Efter träningen åt jag pannkakslunch med J. Så otroligt roligt att träffa henne också. Sådär så att man inte vill att tiden ska ta slut för fort. Men tiden gick framåt ändå, och efter en alldeles för kort stund var det dags för mig att svida om till sittning. Jag klädde mig i toga, trots att jag precis hade insett att toga inte var så grekiskt som jag trodde, utan mer romerskt. Jag bestämde mig i sista stund för att vara en romare på besök i grekland, eftersom temat på sittningen var grekland.

Jag hade en sån trevlig kväll. Jag var på bättre humör än jag brukar i såna sammanhang, kanske tack vare den bra början på dagen. Min mingelförmåga var på topp, och dessutom insåg jag att jag har blivit bättre på att avsluta mingel. Att det dessutom var välbehövligt att kunna det gjorde det hela ännu trevligare. Dessutom blev jag uppbjuden till bugg två gånger vid olika tillfällen, och jag blev snurrad tills jag blev alldeles yr.  Roligt!

Tänk om man var en sån som orkade leva såhär varje dag. Att ha fullt upp från morgon till kväll, att ha konstant roligt. Jag har insett att det inte funkar för míg, jag behöver andningspauser då och då. Skulle jag ha såna här dagar jämt skulle jag inte stå ut. Det känns i alla fall bra att jag har upptäckt det, då kan jag planera mitt liv efter hur jag orkar. Och så kan jag klämma in en sån här dag då och då, och njuta till fullo av vad den har att erbjuda.

I harmoni

Jag älskar min lägenhet. Jag ser fram emot imorgon bitti då jag får sitta i min soffa med tända ljus och tänd fönsterlampa och frukostera kaffe och mackor, kanske med en tidning framför mig. Som jag visserligen gör de allra flesta mornar, utom mornar som idag, då jag var uppe tidigt för att klättra. Det är så himla roligt att klättra, idag klarade jag en nästan helt utan fusk, trots att jag alltid har fuskat på den förut. Nästa gång sitter den helt förhoppningsvis.

Nyss har T varit här på soppa, äppelpaj och te. Det är ungefär såhär jag såg mig studentlivet framför mig: gå i skolan hela dagen, sen hem och rofyllt börja laga mat inför en enkel middagsbjudning. Djupprat med god vän. Som idag.

Som om det här inte vore nog så ligger jag i fas med fysiken. Till och med före. Så himla otippat. Nu är det bara reglertekniken jag ska komma ikapp med.

Sen är det andra saker som stör harmonin i mig, till exempel vänner som mår dåligt. Framför allt vänner som mår dåligt. Men om jag har harmoni kan jag nog lättare stötta. Godnatt!

Tvära kast mellan sorg och skoj

Mycket har hänt under den senaste veckan. Jag har varit på begravning, vilket var jobbigare än väntat. På begravningsgudstjänsten spelade jag cello, vilket var skönare än väntat. Istället för att gråta kunde man få pausa några minuter genom att låta känslorna ta vägen ut genom armarna och fingrarna istället. Dessutom fanns det inte någon plats i mitt känsloregister för att bli nervös över spelandet, så himla skönt!

Efter sorgedagen åkte jag till bioteknikdagar, tvära kast. Det var så roligt att komma iväg på semester, det var så roligt att umgås med klassen utan att behöva ägna sig åt plugg. Tre dygn med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket kaffe och energidryck, men jag blev inte ens förkyld. Dessutom lyckades jag till slut köpa ett par ordentliga skor. Som kostade massa pengar men förhoppningsvis kommer att hålla mer än en säsong. Det vore så himla skönt. Under det senaste året har jag köpt tre par skor som alla är trasiga nu. Jag börjar tröttna.