Nu kommer jag snart nära...

Nu har jag "jul"lov, i hela 5 dagar! :D Och imorgon bär det av till Livskraft, nu så är det äntligen dags. Och när jag kommer hem så jobbar jag bara två dagar den veckan, så då kan jag kanske hinna känna lite julefrid. Titta på film, läsa och äta massor med choklad som jag har inkasserat i julklapp, mm! (Och hinna träffa folk som är i stan bara ett tag, och spela cello eftersom jag också ska ha mitt första rep med teatern, och plugga repliker och... jaja, nån liten stund borde jag ha tid till julefrid).

Jag måste faktiskt säga att det på ett sätt var lite skönt att jobba på jul. Eller i alla fall efteråt. Dom senaste åren har jag känt mer eller mindre stress över att julafton ska bli så bra, man måste liksom passa på att göra allting rätt medan man har chansen den där enda dagen om året. I år var jag så inställd på att ingenting skulle bli som vanligt, så det var bara glädje och mys sen på juldagen och julklappsutdelningen, istället för tanken "oj, nu måste jag vara jätteglad!" Men det var lite jobbigt att lämna julafton, så jag är mest avundsjuk på resten av familjen som fick en ovanlig julafton, men ändå mycket tid.

Igår blev jag alldeles chockad av min egen förmåga. Jag köpte ett par jeans! Billigt, och med nästan ingen ångest alls innan. Fast jag var i ett desperat behov av ett par nya, eftersom ett av de två par jeans jag brukar använda sprack härom veckan. Och när jag är i desperat behov brukar det inte gå att shoppa. Men jag gick bara helt enkelt in i en affär, såg ett par jeans, tänkte att dom här kanske kan vara fina (även om jag aldrig har nån aning innan jag ser dom på), stod ut med att stå i en oändligt lång kö, testade, tyckte att det var värt pengarna och slog till. Inget velande tills dom är slut här inte! Är alldeles förundrad över vad jag klarar ibland.. :P

Nej nu ska jag gå och kanske hinna titta på julklappsfilm! :D

Nåja, vad är väl en ledig julafton hemma...?

Jag vet inte om jag vågar sitta här, det är ju ändå julafton. Men men, jag skyller på att jag var för slut igår kväll pga maratonstädning och känslostormar, så jag orkade inte skriva av mig då. (Känslostormar i form av förväntan, besvikelse, hopp, lycka, gläjde och superdepp).

Jag ska försöka koncentrera mig på att jag har ovanligt tur som får en förlängd jul, den tar ju inte slut förrän imorgon mitt på dagen nån gång. Och sen har jag lite julefridstid och mellandagsreahets också, så allt är som det ska vara. Nästan.

Toto sjunger:
It's gonna take a lot to drag me away from you

Om man redan har hittat nåt som är perfekt, hur ska man då hitta nåt som är bättre eller åtminstone lika bra?

Juletider

Något som känns väldigt lyxigt är att inte ha golvet täckt av ett stort, fasttejpat papper. Och att ha kyl, frys, arbetsbänk för tex mackbredning och vatten nära varandra. Och att ha ordentligt med ljus vid dessa platser. Och att ha ett kylskåp som inte står snett, vilket innebär att man kan ha kylskåpsdörren öppen och leta rätt på vad man ska ha, utan att den stängs av sig själv. Och att ha riktigt rymligt i vardagsrummet, det är till och med så att det finns lite gåyta och man kan klämma in en julgran där. Vårt kök är typ klart nu, åh vad det känns skönt!!!

Igår var det glöggmys och julklappsbyte, åh vad härligt det var! :D Och det var så roligt att handla julklappar i tisdags, det var inte bara vanlig "prickaavsåbilligtsommöjligtfrånlistan-shopping". Jag hade massa idéer, och eftersom jag inte längre är en fattig student så hade jag råd att förverkliga mycket av dom också. Argumentet "det är faktiskt inte priset som räknas" fick jag använda iår också, men åt motsatta hållet jämfört med tidigare år. Min tänkta julklappsbudget per klapp förändrades rätt mycket under min shoppingrunda. Jag har kommit på att ett presentköp ger samma adrenalinkick som ett impulsköp, men man slipper fundera på om det var värt det eller inte, och man kan tänka att "det var ju en god gärning" om det smyger sig på tankar i stil med "men det där var väl onödigt!". Perfekt. Jag tror jag ska köpa mer presenter, man behöver ju inte alltid vänta till jul!

Jag har kommit på att jag längtar lite tills julafton är över. Jag gruvar mig över att jobba på jul, men det är inte själva jobbet jag gruvar mig över, utan att missa det som händer hemma. Så det ska bli skönt när jag slipper gruva mig för det längre, och bara i lugn och ro kan se tillbaka på mitt ob, och njuta av julstämning på juldagen istället. Och sen är det Livskraft, äntligen! :D Det är nästan så att jag känner att jag måste upp och studsa av glädje bara jag tänker på det. Och jag har faktiskt inte övernaturliga förväntningar på det tror jag. Jag tänker mig en storherman som bara håller på och håller på i fem dygn, plus en massa Gud, och utan jobb. Underbart! :D Åh vad jag ska ta igen att herman hela hösten har bestått av mestadels lekar och en och annan film, och bara suga åt mig allt som en tvättsvamp! Jag kanske till och med kan komma ifrån att varje gång jag råkar tänka "vill du...", fortsätta tänka "...att jag ska skicka numret som sms så ingår det?". Det är lite frustrerande. Snart snart snart... :)

Igår hjälpte jag två tanter när jag var på stan. En av dom var jättesöt. Jag vill och bli en söt tant när jag blir gammal. Det ser jag lite fram emot.

Luciatider

Ja, så är årets luciafirande till ända. Luciavaka på piccolo i onsdags, min första luciavaka någonsin. Det var roligt, men jag insåg att jag aldrig har lärt mig att avsluta mingel. I och för sig så har jag aldrig varit särskilt bra på att inleda mingel heller, men om andra sköter den saken så behöver man inte oroa sig för det. Om andra inte sköter avslutningen är det sånt som kan vara bra att lära sig. Men kvällen var rolig, kändes lite som herman förut, bara umgås egoistiskt, utan att ansvara för massa andra.

Många luciavakor håller väl på hela natten, som jag har fattat det, men vi var vuxna och mogna nog att nöja oss med att stanna bara nån minut över midnatt. Men det kändes så trist att gå coh lägga sig, så jag kunde inte slita mig från att fortsätta bara umgås på en gång. Så efter en god gärning som inte var särskilt ansträngande men gladde två så blev det nattprat i bilen. Jag hann i alla fall sova tre timmar innan jag var uppe igen, för att fortsätta luciafirandet, den här gången i sjungande form. Detta resulterde i inkasserande av massa pengar, 1 kg choklad och en grus och betong-tshirt. Men eftersom jag är så godhjärtad (eller kanske mest för att mina vänner är det, hehe) så ska hälften av pengarna skänkas bort. Men det gör inget, jag blev ändå gladast över chokladen. Det här är lycka! Och jag måste ge cred till den eminenta fotografen Joe, så jag inte bryter mot nån copyright lag eller så, ojoj! Men innan chokladen skulle förtäras var det dags för jobb, vilket gick förvånansvärt bra med tanke på omständigheterna.

Och sen. Efter lagom mycket pizza (dvs som inte gjorde mig övermätt eller illamående) var det dags att planera hermandrama (kan rekomendera det, kom till kyrkan på söndag klockan 11, kan lova att det inte blir som en vanlig gudstjänst!) över den gigantiska chokladasken. Det gick otroligt bra, vad annat kan man förvänta sig när man får äta obegränsat med choklad tills man är nöjd, utan att tänka på vare sig att spara till senare eller tänka på att det var ett onödigt köp! Det är ungefär som att äta tårta med sked direkt från hela tårtan, som Pippi gör.

Oj, nu gjorde jag nåt så att jag skönk i mina egna ögon, men jag orkar inte fortsätta mingla...

Woho!

Igår kunde jag inte alls sova. Och det var inte bara det att jag var väldigt utsövd, jag var så glad! :) Jag kunde inte låta bli att tänka på sommaren, hösten, hösten efter osv. Jag testade att räkna ut hur mycket jag egentligen tjänade i månaden ungefär, och hur mycket jag kunda lägga undan. Efter en stunds huvudräkning kom jag fram till att jag kommer vara stenrik (och då menar jag verkligen steeeen, även om jag måste reservera mig för en viss felräkning pga den sena timmen) till sommaren! Vilket innebär att även om vi åker till sydamerika efter sommarlovet, så kan jag sluta jobba i mitten av sommaren, så får jag sommarlov, hinner spendera tid i stugan med syster, kanske på scoutläger, kanske på familjesemester osv. Dessutom, när jag räknade efter vilka helger jag är ledig, så kom jag fram till att jag är ledig midsommarhelgen utan att blocka mig! Så om det bara blir ett kort midsommarläger i år så kan jag vara med på hela genom att bara blocka mig en dag! Jag vet inte om det blir nåt special eftersom det är storhelg, men i såna fall kan jag jobba på påsk eller nåt sånt istället.

En annan bra grej jag kom på, var att om jag är stenrik innan jag åker till sydamerika, så kommer inte jag vara pank när jag kommer hem. Jag har jättesvårt för att försöka räkna ut hur mycket allt kommer gå på, men enligt en beräkning så skulle jag nästan ha råd att åka utomlands (kanske till asien?) en gång till det året, utan särskilt mycket jobb mellan. Och om jag bara skulle vara hemma resten av året så skulle enda anledningen för mig att jobba vara att sippa tristess, det skulle inte vara några ekonomiska problem, särskilt inte eftersom min kära far har sagt att jag kan få folkhögskoleåret istället för mina syskons utbytesår. Och eftersom jag då väljer ett år som blir några tiotusenlappar billigare än mina syskon så ligger jag i ett bra förhandlingsläge vad gäller till exempel hemresa till jul, och om det eventuellt blir en studieresa under året.

Allt det här låg jag och tänkte på igår kväll, och jag funderade även på vilken mat vi skulle äta på vår långresa och andra mysiga detaljer, vilket gjorde att jag inte alls var på sovhumör, utan mer på upp-och-studsa-humör. Men ikväll ska jag se till att sova, nästa natt blir alldeles för kort...

Framtidsplaner

Jag har börjat tänka mer och mer på framtiden. Dom senaste dagarna har jag kollat rött mycket på olika folkhögskolor, och fastnat för en. Det konstiga är att jag alltid har känt mig mest sugen på att åka norrut, men den här ligger utanför Alingsås. Och jag vet inte exakt vad som gör att jag fastnar just för den, och inte nån annan. Kankske för att det inte är nån jag känner som har varit där, så det inte känns som att jag försöker göra någon repris på någon annans upplevelser. Eller för att det hela tiden står om stillhet och ro vid sjön och skogen. Eller så är det helt enkelt ett sånt där tillfälle när man ska ta tillvara på den ledning som ges i form av en känsla.

Fast jag har ju lång tid på mig innan det här blir av. I såna fall skulle det handla om hösten 2009, och dit är det typ ett och ett halvt år kvar. Ändå har jag redan räknat ut hur mycket pengar jag skulle behöva lägga mellan studiebidrag och internatkostnader (9476,25 kr på ett år, inte så farligt!), kollat upp hur nära mina släktingar som bor i Alingsåsområdet bor och kollat upp ansökningstiden. Samt sett fram emot att komma hem över jul och känna hemmajulstämning. Det känns mer som att det är nu i höst det skulle vara aktuellt, men det beror nog mest på att det är nånting jag kan planera för här och nu, medan sydamerikaresan inte ens är spikad exakt när vi ska åka. Och det är svårare att föreställa sig själv vad vi kommer göra och hur det kommer se ut och vara. Jag vet knappt hur alla jag ska åka med ser ut! :P

Något som var lite spännande i mina undersökningar var att jag hittade nån jag känner på CSNs hemsida! Undrar just hur hon hamnade där... Fast jag tror jag kanske har en aning, måste undersöka det där!

Idag kan jag dela med mig av musik igen.
Now you think of saying, there´s no use in praying.
And still she bows her head.

Lite kvällsligt tidsfördriv

Orkar inte gå och lägga mig, då är det snart morgon igen, och då måste jag upp ur den sköna sängen och iväg till jobbet... Och idag har jag varit lite jobbless. Och jag har en lång dag imorgon. Men sen är det långhelg! :D Men längre än långhelgen orkar jag inte tänka, inte detaljerat i alla fall, då blir jag så trött av tanken. Men jag är glad att jag inte har ett säljjobb, särskilt efter att ha läst om Ms upplevelser! Då skulle jag nog må dåligt på riktigt. Det lät ungefär som att ha bara mina otrevliga kunder, och det räcker med en liten andel av dom kan jag lova!

Idag såg jag reklam om att nästa narniafilms trailer hade kommit ut, och jag tänkte hoppfullt, åh vad mysigt, jag kan gå och se den på bio! :D Men sen när jag kollade på den visade det sig att den hade premiär i juli (eller juni?) 2008, och det är typ hur lång tid som helst dit! Det känns som ett annat liv då, då ska jag ju börja min roliga del av "efter-studenten-livet"! Den delen känns fortfarande ungefär lika avlägsen som det känns att jag ska börja jobba på mitt slutgiltiga livslånga-jobb och gifta mig.

Och nu ser jag fram emot Livskraft igen. Det kan ju inte bli värre än att jag sitter nånstans och har lite tråkigt, men det är ju inte värre än jag skulle ha det hemma, och särskilt inte värre än jag hade haft det hemma om jag inte var ledig. Så det blir nog bra. Och jag tror inte jag kommer ha tråkigt hela tiden. Verkligen inte.

Det är konstigt, jag läste just om en stressig tillvaro. Men jag kände mig ganska lockad av den, det var massa skolplugg! Även om jag vet att jag var hur stressad som helst och kände att jag aldrig hade tid över till att sitta och göra ingenting i två minuter för ett år sen, så har den tiden fått något slags guldskimmer över sig, som gör att allting som kan kopplas till skvadertiden gör mig alldeles glad och varm. Och skolstress innehöll ju ändå nån slags omväxling, och jag kunde kontrollera den och jag visste vad jag skulle göra och det kändes meningsfullt vad jag gjorde. Och man blev klar allteftersom och kunde kryssa för. Och jag fick massa bekräftelse, även om ett mvg inte kändes som det egentligen borde och är tänkt, och inte så glädjesprudlande som det gjorde i början av ettan. Men jag fick ju ändå in i min lillla hjärna att jag kunde nåt.

Nej nu ska jag sova.

Blandad och bra kompott

Jag har hemmaochvarasjuk-känslan. Den har jag saknat när jag har varit för stressad i skolan för att hinna vara sjuk, men nu när jag jobbar är jag ju ibland ledig på lite udda dagar, så nu passar jag på! Fast det är ju inte med vilje, egentligen hade jag tänkt att vara på luciakronsjakt nu, men jag orkar inte! Jag sov typ 13 timmar inatt, men jag kände mig inte särskilt utvilad när jag bestämde mig för att gå upp. Men det blir så jobbigt om jag inte kan sova ikväll. Nu sitter jag ihopkurad under en filt och småfryser litegrann, har precis fått i mig någon slags frukost fast klockan är två och jag har varit vaken två och en halv timmar. Jag har ont i huvudet på det där sättet bakom bihålorna, men också vid tinningarna, och är lite halvsnuvig och hostar då och då. När jag var liten och var hemma och var sjuk minns jag att mamma alltid sa att jag skulle dricka mycket, så jag minns att jag brukade få dricka läsk bara rakt av, fast det inte ens var fredag. Jag minns särskilt en gång när hon hade hällt upp hallonsoda i en stor plastmugg som vi hade fått på max, och därför blev jag väldigt sugen på hallonsoda nu. Det hade vi inte hemma, så det fick bli fruktsoda istället, det funkade det med. Det känns rätt mysigt som det är nu, men det känns jobbigt att tänka på att jag ska jobba imorgon. Jag tror nämligen att om jag väl skulle ta tag i mig själv, äta en alvedon, och gå till jobbet så skulle jag kunna jobba, och då har jag inte samvete att sjukskriva mig. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag inte sa att jag kunda jobba idag fast dom ringde och frågade. (Du läste rätt, jag sa nej!)

Något som känns bra nu är att vårt kök är på gång att byggas upp nu, och inte längre bara brytas ner. Det är tapetserat för längesen, golvet är precis färdiglagt, och det kommer upp mer och mer skåp på väggarna. Det faktum att mer och mer skåp kommer upp på väggarna gör att det kommer mer och mer skåp bort från resten av huset, vilket känns otroligt skönt! Det står faktiskt bara ett skåp kvar i gillestugan nu! Men mest längtar jag tills den långa bänken som ligger i vardagsrummet försvinner därifrån, jag är så less på att hoppa över den varje gång jag ska till soffan eller till telefonen eller tända den enda lampan som fungerar i vardagsrummet! Och jag längtar efter kaklet också, det kommer bli sååå fint! :)

Min första adventshelg var så härlig, och allt kändes så hoppfullt igen. (Jag kan avslöja att jag har skrivit nåt deppinlägg som jag inte har publicerat för att jag inte ska verka för deppad, så helgen behövdes!) Den innehöll lite av varje. Timmespromenad plus livefriskis stod för hurtigheten, och särskilt friskisen var rolig fast den var hurtig. Sen var det restaurangmat med famlijen, och sedan en julstämningshöjare i form av auktionen på kyrkan! :D Och i år så kände jag mig för en gångs skull så pass rik att jag hade råd att bjuda på något, och gick därifrån med en egeninropad ryggsäck innehållandes en burk hjortronsylt, plus en tennkarott. Jag mådde faktiskt inte särskilt illa när jag hade ätit upp mitt godis, jag var bara nöjd, vilket också var ett framsteg från tidigare år. På auktionen fick jag också lite sociala behov tillfredställda, utan att behöva känna mig som barnvakt eller dagisfröken samtidigt.

Men efter auktionen kom helgens miss. Jag var helt övertygad om att jag skulle börja jobba nio eller kvart över nio. Så glad i hågen kom jag hem från auktionen vid halv åtta, och skulle kontrollera vilken tid det egentligen var innan jag skule mysa lite, kanske vila, eller äta pepparkakor eller något annat trevligt. Jag började klockan sju! 20:03 satt jag uppkopplad och tog min första kund, och sen jobbade över mina två första raster för att komma ikapp någotsånär i statistiken. Efter fem timmars jobb unnade jag mig en rast på 10 minuter, sen fortsatte jag en och en halv timme till. Men nu har jag pratat med min nästintill allsmäktiga coach, och hon verkade inte ens särskilt arg "det är ju inte så lätt att hålla koll på alla tider när man jobbar så oregelbundet" var hennes kommentar. Sen tog hon bort en timme från mig på lördagen, vilket resulterade i att jag fick en närvaro på 107 %. Oh yeah. Inte illa.

Efter några timmars sömn var det dags för första adventsgudstjänst, med manskör och allt, "det är adveeeent! Det äär adveeeent." Mysigt och bra, och fick mig att känna att jag kan röra mig igen. Och sen julskyltning, tyvärr hittade jag inga munkar, men jag blev påtrugad gratisfika, det är inte ofta! Skönt att slippa känna att man snyltar bara för att man äter godis och lussebullar som folk delar ut. Fast jag orkade faktiskt inte på slutet. Det var också skönt att inte känna nån stress att komma från skyltningen, har för mig att jag behövde komma hem och plugga förra året, nu behövde jag stanna ända till halv fem, sen skulle jag jobba. Så jag fick mycket socialitet fast ändå lugnt! Och mitt bra humör höll till och med i sig till på måndagsmorgonen, jag var glad när jag gick till jobbet fast jag var trött, men det bra tog över. Jag kände mig inte sned i ryggen fast jag hade träningskläder med mig, för jag hade ryggsäck istället för axelväska, jag var frisk och jag skule träna roligt efter jobbet. Både luciaträningstid och saltmötetid var löst, och det kändes som om jag hade ett liv. Under dagen försämrades förvisso humöret en aning när en känsla av halsont började smyga sig på, och det visade sig att dom fixade tiderna inte var så bra som jag trodde ändå, men livet fanns ju ändå kvar.