Samvetet vs. lättjan

Ikväll finns det stort hopp om att jag kommer i säng innan halv tolv, trots att det är fredag. Det blir alltså som att gå och lägga sig som en vardagskväll och gå upp som en helgmorgon. Det blir bra. Kanske kan jag till och med vakna klockan nio, och därmed kunna lördagsmysa på stan (omskrivning för skaffa nya bromsklossar till cykeln) utan jättedåligt pluggsamvete? Det blir toppen! Och jag ser fram emot att äta en frukost i lugn och ro, kanske till och med till en bok. Trots K och jag har kommit fram till att man pluggar bäst till mat. Men man kanske slappnar av bäst till mat också?

På tal om mat så har jag haft mysmiddag med M ikväll. Vi åt en fantastiskt god lasagne med lax, spenat, fetaost, keso och krossade tomater. Oj vilken hit. Dessutom hjälpte hon mig att äta upp tårta det var bra. Men bäst av allt att få träffa henne överhuvudtaget. Och på söndag ska jag träffa J och T, längtar!

Egentligen vill jag bara ha en sån där fin helg, med gå på stan, mysa på kvällen, gå i kyrkan på söndag, och sen träffa J och T. Men eftersom jag inte kunde uppbåda något pluggfokus alls idag så borde jag plugga ungefär varenda minut. Jag hoppas att jag lyckas hitta någon gyllene medelväg.

Men om jag går och lägger mig precis nu behöver jag inte oroa mig för att hitta den gyllene medelvägen längre. Sover man gör man ju redan något viktigt. Och det finns ju en liten, liten chans att jag kommer att vakna upp imorgon bitti med en extrem plugglängtan, och det vore ju bra. Ja, precis så känns det, precis därför känns det som en lättnad att få gå och lägga sig precis nu. Så att jag inte behöver slitas mellan samvetet och lättjan riktigt än.

If they only knew how thin the ice they walk on is

Jag har varit på möte med andra ordföranden. Och plötsligt känns det som att jag inte kan nånting. Eller har koll på nånting. Jag som trodde att jag började få grepp om det där. Jag förstår inte hur alla andra kan ha sån stenkoll, själv tycker jag att jag frågar och frågar men aldrig får något helhetsgrepp. Blir bara ännu mer förvirrad. Önskar att jag kände att jag brann för det här just nu. Att det bästa jag visste var att jobba stenhårt för att allt ska bli perfekt, eller åtminstone riktigt bra. Men jag saknar energi.

Så nu lyssnar jag på Parenting never ends. Vill få känna mig liten igen. Slippa ta ansvar. Slippa försöka ha koll på saker jag inte har koll på. Slippa ha några som helst förväntningar på mig. Inte ens att komma i tid. Bara vara. Mother please make my decisions liksom.

Ofördelaktiga karaktärsdrag

Något som är lite synd är att jag har en så lång startsträcka på saker och ting. Idag kom jag till exempel på andra saker att göra än att plugga i hela 5 timmar innan jag till slut lyckades fokusera på några uppgifter. Då insåg jag att det var riktigt roligt och inte alls så svårt som jag trodde att det skulle vara, men tyvärr så finns det ju inte jättemånga timmar kvar till plugg innan det är sovdags då.

Något annat som är lite synd är att jag har börjat ge mig själv en duktighetskänlsa när jag jobbar på att minska mitt överflöd av tårtor och kakor i kylen. Det känns inte så hälsosamt att känna sig lyckad varje gång man har lyckats proppa i sig lite mer tårta. Typ "Det där gick ju bra, jag mår inte ens illa! Får jag bara vila någon timma kan jag nog få ner lite till också." Jag har lite av en hatkärlek till min fett- och sockerfyllda kyl. Snart blir nog det oätna och ofrusna dåligt, tack och lov!

Sådärja!

Plötsligt händer det faktiskt. Plötsligt finns det flera oplanerade stunder. För en kvart sedan såg jag en vecka framför mig med endast två inplanerade saker utöver skolan! Jag tror det är rekord på jag vet inte hur länge. Sen i våras? Nu har jag hunnit bestämma ett fredagsmys med M utöver dessa två, men det känns bara roligt. Jag har precis gjort bort en muntlig presentation, vi har inte nästa dugga förrän om över en vecka och jag städade bort födelsedagskalasrester igår istället för idag.

Fantastiskt. Så nu får jag äntligen tid att ta igen alla kapitel jag ligger efter i kemin! Eller hur var det nu, var det verkligen äntligen...?

Tårtmätt labbnörd

Jag är glad över att jag har fantastiska vänner som bryr sig. Och jag ska få träffa dem på söndag! :)

Jag har har fyllt år, det var trevligt. Jag ägnade i princip hela dagen åt att baka, vilket var en otroligt mysig sysselsättning, trevlig omväxling från att använda hjärnan liksom. Dessutom levde jag i god tro om att jag faktiskt inte hade så mycket att plugga under nästan hela dagen, vilket var skönt. När jag sedan på kvällen insåg att jag egentligen har massor att plugga var det lite jobbigare, men det tog ju ändå inte bort att jag hade känt mig väldigt avslappnad under dagen.

Idag har jag kalasat, det var roligt! Först var jag kaos och alldeles för mycket tidsoptimism och kommer-tårtorna-verkligen-räcka?-pessimist, men till slut fick jag ordning på allt och fick tid att sätta mig ner. Skönt! Och roligt att träffa alla. Det kom folk från olika sammanhang, vilket gör att det känns som att mitt Ume-liv hänger mer ihop. Bara att se alla i samma rum var lite märkligt, men roligt!

Nu har jag mängder av tårta över, vilket känns lite lyxigt, men också lite jobbigt nu när jag är så övermätt. Men jag kan ju dela ut lite till folk.

Jag tror faktiskt att veckan som kommer är lite lugnare än de tidigare veckorna! Just nu har jag en kväll som jag har planerat för mig själv, och en helt oplanerad kväll och ett helt oplanerat dygn! Fantastiskt, det tar sig. Då kanske jag kan få slippa leva i ett slusk, och kanske hinner jag plugga ikapp en del. Bra.

Jag får ofta en finne när jag är trött, stressad eller sjuk. I fredags hade jag inte mindre än 5 finnar, varav 3 var på det speciella stället där jag bara får finnar under de ovan nämnda förutsättningarna. Det var nog en för trött, en för stressad och en för sjuk. Men trots det hade jag en otrolig snyggdag, det måste nog vara labbglasögonen som gör det. Nörd är snyggt. Yeah.

Vill du ha lite anisolja?

Du har 21 olästa meddelanden. Jag alltså. Och alla är diskussionsinlägg om fonetik. Och jag förväntas ockå diskutera. Synd bara att jag inte är så taggad på det just nu. Men att just nu är ungefär den enda tid jag har innan det ska vara slutdiskuterat. Men jag har redan skrivit det jag tyckte var roligt att skriva! Nån måtta får det väl vara?

Idag har jag labbat. Jag har utvunnit en aromatisk olja ur anis. Kul att få göra något praktiskt, jobbigt att inte ha koll på vad man ska göra, kul att lyckas knipa ett dragskåp nära flera av de bästa, jobbigt att dagens enda rast mellan 8.15 och 17 var 20 minuters lunchrast, jobbigt när dödströttheten slog till eftersom jag bara sov 4 timmar förra natten (fonetik+labbförberedelser ställde till det). Blandade upplevelser alltså, jag kan tänka mig att det kommer att vara skönt att gå tillbaka till normala dagar efter fyra dagara labb, men att jag ganska snart kommer att längta tillbaka till labbdagarnas tydliga upplägg. Dessutom tror jag att labbdagarna kommer bli roligare och roligare i takt med att jag känner mig lite mer hemma och trygg i labbet.

Något som var väldigt bra idag var att jag var tvungen att baka inför storkalaset på söndag. Skönt att få rensa tankarna, slicka skålar och känna godlukter, med gott samvete trots den här himla fonetikdiskussionen som ligger och väntar.

Hemgruppen har kommit på den fantastiska idén att åka ut och hajka en natt. Så imorgon bär det av, och jag ska få vakna upp på min födelsedag i friska luften i skogen! Som jag har längtat. Ända sen i våras, och trots hopp om att få sova ute i Guatemala så blev det aldrig av. Äntligen äntligen! Blir bra uppladdning inför den lite mer rejäla hajken med M nästa helg, lycka! :D Då ska jag minsann se till att vara frisk också!

Hälsan framför allt?

Jag känner mig sjuk och ynklig. Jag överväger starkt att sluta plugga för idag (vilket skulle innebära sluta innan jag har börjat) och lämna kapitel 12 helt åt sitt öde inför duggan imorgon. Får man verkligen göra så? Men hur mycket lyckligare kan jag egentligen bli av det där ynka poänget som jag eventuellt skulle kunna skrapa ihop från just det kapitlet?

Hur som helst så måste jag nog äta middag innan jag får gå och lägga mig ändå. Då kanske jag piggnar till lite. Synd att det är obligatoriska grejer i skolan hela veckan nu. Ingen möjlighet till sjukskrivning alls, nu när jag kanske för en gångs skull kanske skulle behöva det. Men kanske blir det bättre imorgon.

Kravla upp och sen, spring igen

Idag känner jag för att bryta ihop lite för att jag har så mycket att göra. Och för att jag inte riktigt ser något slut på det. Efter klockan 15 tisdag den 8 november då tentan är avklarad kanske? Jag hoppas på tidigare. Än en gång hoppas jag på om en vecka, men eftersom jag har hoppats på det i två veckor i rad nu så känns det inte så upplyftande. Jag förstår ju inte kemins mekanismer, och resten av livet verkar också ha en fömåga att hopa sig över mig.

Något som jag har gjort duktigt är i alla fall att jag har skickat ett mail och sagt att jag inte kommer att vara med så mycket i orkestern i höst. Duktiga mig! I vanliga fall är jag dålig på att hoppa över grejer för att "jag inte hinner", jag brukar anse att hinner är ett relativt begrepp. Fast inte tillräckligt relativt har jag insett nu. Hur som helst känns det väldigt skönt med fyra timmar extra varje vecka, så skönt att det vinner över sorgen att inte spela med andra varje vecka.

Imorgon blir det att hetsplugga till tisdagens dugga, på tisdag blir det till att skriva handlingar till nästa stormöte, att baka till onsdagens möte, samt att tvätta. På onsdag skulle jag nog behöva handla och börja baka om det ska bli något kalas till helgen, och dessutom så måste jag verkligen ta tag i spanskans fonetik då. På torsdag hemgrupp och på fredag-lördag hajk. På lördag tänkte jag försöka undvika plugga, men förmodligen har jag fonetik kvar. Sen blir det kalas hos A på lördag kväll, sen förmodligen baka tårtor om det ska bli kalas på söndag kväll. På söndag kväll ska även fonetiken vara klar. Hm, kanske om jag hoppar hemgruppen på torsdag? Så, nu känns det lite bättre, när jag har fått ut en plan ur mig. (Vad gör man inte när man inte har någon mamma i närheten att klaga för?) Men snälla säg att det är lite lugnare om en vecka! Alternativt att jag får en otrolig förmåga att bli effektiv sådär helt plötsligt.

Investeringar för psykiskt välbefinnande

Idag fick jag en craving efter cola och köpekakor. (Ja, just köpekakor var det, trots att jag erbjöd mig själv att baka kakor så sa cravingen att det inte skulle räcka.) Så jag tog ett lugnt och välbalanserat beslut att jag faktiskt skulle ta och unna mig det idag. Så det så. Så jag tog en promenad till maxi i det fantastiska höstvädret, och nu sitter jag här iklädd min fulsnygga känna-mig-lagom-sluskig-i-tröja och stillar min craving. Det känns riktigt lyxigt efter en vecka på språng, när jag har haft tur om jag överhuvudtaget har haft tid att sitta ner för att äta middag i lugn och ro. Snart ska jag ta tag i det jag behöver göra idag, men jag förtränger det lite en stund till.

Igår började spanskan! Oj vad roligt det var. Till och med under de två timmarna av grammatikgenomgång satt jag alldeles uppspelt, och var så glad att jag hade någon koll på vad han pratade om, tack vare sommarens plugg. Men det bästa av allt var två timmar konversation. Jag var lite nervös innan, men när jag väl kom igång att prata var det så himla roligt! Jag hade ingen lust att ta rast när läraren föreslog det (jag är ju van vid 2,5 timmar utan rast från Guatemala!), jag hade ingen lust att prata svenska mellan våra uppgifter, och när vi till slut var klara kring sju på kvällen hade jag gärna fortsatt en timme till. Trist att det bara kommer vara såna här konversationstimmar 4 gånger det här året.

Jag börjar överväga att inte spela så mycket i orkestern i höst. Det känns otroligt trist att hoppa över den, sådär så det skär lite i hjärtat. Men å andra sidan så är jag rädd för att slita ut mig också. Det är så tråkigt när jag inser att jag är för utmattad för att ens kunna orka uppskatta sociala tillställningar. När jag är för trött för att orka lyssna eller orka prata eller orka engagera mig i andra människor. Jag ska försöka styra lite lugnare tempo i veckan, och se om jag lyckas komma tillbaka till ett tempo jag klarar av.

Språk.

Idag fick jag ett släng av saknad till att sitta för mig själv på ett café i Xela, dricka en stor, lyxig och billig cappuchino och plugga in spanskaord. Jag har också kommit på mig själv med att råka säga saker på fel språk. Just nu är alla föreläsningar och kursboken på engelska, så det är mycket engelska i huvudet, blandat med mycket svenska såklart. Jag ser fram emot när spanskan kommer att trängas där också, tills jag knappt vet vilket språk jag tänker på. Ungefär som i somras.

På fredag börjar spanskakursen, det känns lovande!

Tack!

...för att det återigen är standard att en vanlig skoldag innehåller minst ett gäng rejäla magskratt. Tack för att det kan vara så roligt att plugga kemi trots att det är svårt, tack för att jag hinner ha så roligt trots att jag inte har mycket fritid över. Tack för att det jag måste göra blir så roligt.

and I can't say how glad I am about that

Och helt plötsligt så är allting bara roligt igen

Jag har en stressfinne på mitt vanliga ställan mellan hakan och munnen, men jag är glad ändå. Stormötet är överstökat, och när jag väl kom igång var det riktigt roligt, lite adrenalinkick som när jag skulle hålla tal på nationella proven i svenska för massor av år sedan. (Eller egentligen bara några, men det känns som i ett annat liv.) Efteråt kände jag mig lätt som en fjäder eller lätt som efter en tenta.

Vi hann repa vår låt inför sittningen idag, vilket innebär att jag kan gå på välkomstdag OCH gå på stepmuskelpass imorgon. Och plugga lite också förhoppningsvis. Och der var roligt att repa, det blev flashbacks från förra året då samma personer satt i samma rum men allt bara var början. Nu är det inte slutet, men i alla fall så har vi kommit någon vart. Roligt. Som jag undrade för ett år sedan vart vi skulle komma.

Och så är det hemgrupp, äntligen! :)

Sen på fredag kommer bror, och det är sittning, längtar!

De senaste dagarna har jag också längtat efter att få sätta mig ner och plugga, och det är ganska trevligt när jag väl gör det. Det känns lovande inför höstterminen.

Idag insåg jag att jag tror att jag har släppt saker som bara gör mig tung till sinnet, och istället kan jag uppskatta det som är bra. Och det känns naturligt och bra i situationer som tidigare har känts lite krystade, äntligen!

Ikväll känner jag att det bådar för en bra höst. Tänk att så mycket kan kännas så mycket lättare bara en specifik stressklump släpper!

Jag och veckans alla planerade minutrar

Jag är så trött så trött. Den här veckan är sjukt intensiv med skola som drar igång (en kurs som endast 20% klarade förra året, uh oh!), mottagning som fortsätter, orkester som har terminstart, hemgrupp som börjar igen, ordförandemöten som drar igång, stormöte som jag ska hålla i (ahh, nervöst nervöst nervöst! Längtar tills det är över imorgon kväll.), sittning, musik som ska repas in innan sittningen, besök av bror, besök till mormor och morfar, middagsbjudning. Och sen så behöver jag städa någon gång innan torsdag, storhandla innan helgen och plugga inför duggan på måndag. Jag nästan dör lite av att bara tänka på allt jag ska göra och den obefintliga tid jag har att göra det på.

Det ska i alla fall bli skönt när det här lite ångestframkallande stormötet är över, jag känner att det skulle kunna komma massa detaljer som jag borde har tänkt på men inte har haft någon koll på. Jag kan ju ingenting egentligen! Idag fick jag reda på saker jag borde ha gjort, men som jag inte visste om. Förhoppningsvis löser det sig i alla fall.

Jag undrar om hela min höst kommer att bli såhär. Förmodligen inte såhär illa, men kommer den bli för stressig ändå? Nästa vecka drar ju spanskan igång också. Phu.

Jag blev lite nervös när jag läste det här. Tänk om jag sliter ut mig? Har jag redan slitit ut mig för mycket? Var det därför jag inte klarade mitt humör i våras? Och var det därför det där PMS-liknande tillståndet kom tillbaka i måndags, nu när jag har mycket att göra jämt igen?

Fast idag bestämde jag mig för att det bara var vanligt normalt PMS i måndags, för idag har jag skrattat mycket. Sånt där skratt som aldrig tar slut, sådär så att jag nästan känner mig odräglig till slut. Men jag blev uppmuntrad till att fortsätta skratta, det var skönt.

Osammanhängande bra saker

Jag har följt med våra nollor till en lägergård ett dygn, som någon slags ansvarig. Himla roligt var det, som att vara lägerledare! Oj vad jag önskar att jag kunde få vara lite mer lägerledare i mitt liv. Kände hur jag älskade kombinationen av att ha möjligheten att göra samma roliga saker som deltagarna och att ha friheten att slappa när deltagarna gjorde något mer seriöst. Det var roligt att lära känna de nya nollorna, det var skönt att få mycket slappartid tillsammans med kompisar. Ah.

Imorgon har jag en ledig dag, vilket hör till ovanligheterna. Dessutom känns det fortfarande lyxigt att få gå omkring och le, och till och med vara normalt klädd! Det blir nog kyrkan (äntligen!) och kanske lite iksu och tvätt och första ordentliga matlagningen på två veckor. Det blir mycket bra tror jag.

Annat som gör mig glad är att bror kommer och hälsar på om en vecka! Dessutom blir jag glad när jag kommer på att mitt hår faktiskt är tillräckligt långt för att sättas upp i en knut. Vi har fått en ny kyl-och-frys, vilket innebär att min mat förmodligen inte kommer att frysa i kylen framöver. Det börjar kännas som höst i luften, vilket alltid muntrar upp mig. Relationer som jag har oroat mig för att de ska bli svåra har känts riktigt lätta ganska ofta, och jag förväntar mig att det kommer att gå lättare och lättare allteftersom också. Kanske är en bra, lagom stor pluggrupp samlad inför hösten. Jag håller på att träna på att kvalitets-koppla-av. Till exempel så gick jag till skogen och låg på en klipphäll och vilade i en timme häromdagen. Då kändes det som att jag hade lyckats. Häromdagen kände jag mig även osjälvisk då jag gjorde den absolut äckligaste städningen jag någonsin har gjort, utan att känna mig ett uns bitter på personen som var orsaken till den. Kul att inse att det ibland finns något som vinner över egoismen och självcentreringen!

Ikväll är jag på bra humör, och inatt ska jag till och med få sova många timmar. Lyx.