Asocial idag

Nu sitter jag och laddar för att känna mig såpass sugen på att träffa människor att jag ska packa ihop mina grejer (eller okej, typ tandborsten), och cykla iväg mot alnö. Det jag känner för mest just nu är att titta på en film eller nåt annat asocialt och inte ansträngande, helst kanske ackompanjerad av lite Ben & Jerrys. Eller så kan jag tänka mig att baka, det vore roligt, särskilt om min familj inte fick för sig att dom skulle diska samtidigt. Men det är ju också roligt att träffa dom som ska vara på Eriksdal nu ikväll, på ungdomssamling. Min plan var att se till att komma ditut när det mesta arrangerade var klart, jag kan tänka mig att bara umgås lite lugnt, till exempel över fikat. Fast fikat är ju så kort, och sen blir det andakt och sovdags, så jag borde nog komma lite innan.

Nej, jag blir tokig. Igår kände jag mig springfrisk, och var på sånt springhumör, och jag blev så glad när det stämde överens! Så när konfirmanderna hade lektion tog jag på mig springkläderna och gav mig ut, och det gick så bra! :) Kunde springa hela vägen, typ 7 km, och jag var inte död när jag kom fram. Och så har jag lite lagom träningsvärk idag, ah :) Och när jag var mitt uppe i mitt springande och lyssnade på samma musik som jag lyssnade på när jag gick till mitt jobb under dom sista veckorna innan konfan, så kom jag på att det var precis det jag har längtat efter hela våren! Och då blev jag så glad! Och jag blev så tacksam att få vara så frisk att jag kan springa och att det är så härligt, istället för att bara se det som ett jobbigt krav som dom allra flesta springturer i mitt liv har kännts som. Men tillbaka till det jag blir tokig över: Nu känner jag mig tjock och smärtande i halsen när jag sväljer! Men det kanske går över... :S Har inte känt det hela dagen, så det kanske bara är någon slags inbillning eller något annat som inte är på riktigt. Hoppas hoppas, snälla Gud!

Men till något roligare: Midsommar! :) Det bästa med mitt nuvarande jobb är att jag fick fira midsommar på Eriksdal, haha :) Även om jag hade lite ångest över en reflektion en stor del av kvällen, så kändes det bra sen när den var över! Och även om det inte blev någon Nackapromenad så blev det ju en annan promenad, med en fick paus också. Det blev inte något nattbad heller, även om jag var sugen ett tag. Nätter är underbara när man får vara vaken på tycker jag. Och tidiga mornar, bara man inte behöver kliva upp tidigt. Och det är roligt att bli övertrött, mycket kan bli otroligt roligt då. Typ fruktberhetssektliknande beteende. Och det är också härligt att vara ensam vaken för att göra och gömma små poänglappar, alldeles lugnt, lagom varmt för att solen hade börjat värma, fåglarna kvittrar, man får egen tid... Och då är det bara att härda när man inte får mer sömn än två och en halv timmar. Det var det värt.

Jag har fått info om Patrullriks nu. Men något som känns lite illa är att det jag ser fram emot mest är ledarfest, ledarcafé och ledarmässor tillsammans med Joe. Men det blir nog bättre bara jag får vara lite uttråkad och understimulerad några dagar innan. Eller åtminstone får ta av mig lite ledarroll någon vecka innan. Och samla lite energi.

Nej, nu är det nog dags att bege sig, måste ju fixa popcorn också.

Jag kommer som jag är...

Skapa i mig Gud, ett renat hjärta. Ge mig en ny frimodighet. Låt mig stanna kvar här i din närhet. Helige Ande, jag behöver Dig! Bli kvar hos mig.
Och på dig min Gud förtröstar jag.

Ah.

Idag kändes det bra att jag inte kunde prata ordentligt, det blev som en bekräftelse på att jag inte var för sjåpig igår. För när jag provade min röst hemma för mig själv så var det ju inte mer än en lösryckt sångrad nån gång ibland, och det är ju på långa vägar inte lika påfrestande för rösten som timmar av pratande med trevlighetsröst. Dessutom sa hon på apoteket att det enda man kunda göra för att bättra på en röst som vill försvinna är att vila rösten.

Just nu känner jag verkligen inte för att konfapacka. Jag känner lite mer för att städa, men packningen är mest akut, så den borde jag ta tag i först. För säkerhetsskull. Jag måste säga att jag inte känner mig sådär supertaggad som jag en gång har varit för lägret, just nu vill jag mest ha sommarlov! Och sjunka ner med en bok och en hink te som aldrig kallnar helst. Och sova bort mitt onda i halsen. Och jag som hade tänkt att vara vältränad och i mitt livs form (hrm, okej, kanske inte livs, det kan kanske bli svårt att fixa på tre veckor när man en gång har haft en form som är uppbyggd under år av slit, men nästan.) efter konfalägrets slut. Snyggast någonsin skulle jag i alla fall vara, och få alla att häpna med mina hurtiga lägervanor. Men tji fick jag, så går det om man tänker att man ska träna! Jag ska aldrig igen planera att jag ska träna, då kommer jag vara frisk för evigt :P Vilken superhuskur!

47 559

Så många samtal blev det under min karriär. Om man inte räknar med dom jag tog under utbildningen. Det är några stycken. Och av dom har två stycken varit från folk jag känner, undrar hur det står sig mot sannolikhetetn? 2/47 559=antal personer jag känner/antal personer i Sverige? Men det är för besvärligt att räkna ut hur många jag känner, så jag låter bli. Jag har förutom att pratat med två personer jag känner (ingen av dom kände igen mig) fått söka rätt på en person jag känner ("och stavar du efternamnet rätt? I N G E...). Roligt roligt :)

Men avslutet blev mycket mer snöpligt än jag hade planerat. Igår morse när jag vaknade kunde jag nästan inte prata alls, och jag funderade på om jag överhuvudtaget skulle kunna ta emot några samtal. Men det blev lite bättre under dagen, och eftersom jag ändå var tvungen att åka dit och lämna nyckelbrickan så tänkte jag att jag kan ju alltid testa och se hur det går. I början gick det, men rösten blev sämre och sämre för varje samtal, och jag insåg att den inte skulle hålla i 6 timmar. Efter en och en halv timme (varav en kvart var en rast) gav jag upp och åkte hem. Det känns lite trist att man inte kan sjuksjriva sig på helgerna, utan jag måste ringa dit på måndag morgon. Det gör att jag inte kan känna att jag har släppt jobbet helt, jag är ju liksom inte klar. Och det är lättare att sjukskriva sig för magsjuka än en strejkande hals. För halsen slutade strejka om den fick vila en stund, så när jag hade läst klart grejer på datorn och gått iväg med mina grejer och skulle säga hejdå till nån och säga att halsen inte klarade mer, då kunde jag ju prata hyfsat. Och inte minst när jag kom hem, och hade varit tyst i ungefär en och en halv timme, då testade jag rösten genom att sjunga lite, och då gick det också! Men jag försöker intala mig att det är ju ett bevis på att det verkligen gjorde skillnad om jag pratade eller var tyst, så om jag hade fortsatt så hade det ju bara blivit värre, eftersom det så tydligt blev bättre när jag var tyst. Men det är lite jobbigt, det känns som om jag har lurat nån, fast jag inte har det. Det är ju bara jag som förlorar nånting på att jag sjukskriver mig en dag, eftersom den dagen är en karensdag, och jag gjorde den bedömningen att det inte var värt att förstöra min hals mer än den redan var förstörd, samt chansa varje gång jag tog emot ett samtal eftersom jag inte visste om rösten skulle hålla eller inte. Och verkligen ta sats för att få fram ett "Listerby pizzeria, då ska vi se här!", utan att förlora rösten mitt i meningen. Mamma och pappa hade innan sagt att dom inte tyckte att jag skulle jobba för jag lät så hemsk, men tyvärr var dom i stugan när jag kom hem och behövde nån som sa "vad bra att du tog ditt förnuft tillfånga och sjukskrev dig från jobbet!". Jag fick klara det själv, men då trängdes det med replikerna jag ska leverera på måndag morgon. Men men, det är inte hela världen, och jag hade faktiskt inte klarat det hela kvällen ändå, även om jag säkert hade kunnat ta ett samtal till.

Men sen fick jag en väldigt lugn och skön kväll i alla fall, med mängder av te (som jag var smart nog att införskaffa något roligare än dom vi hade hemma på väg hem), samt Ben & Jerry´s Bohemian Rasperry och kladdkaka. Plus den Årechoklad jag hade lovat mig själv till efter avslutet. Och det intogs tillsammans med en jättebra bok! Och det är så skönt att läsa, man glömmer sina egna problem och våndor, och sätter sig in i bokens istället, skönt! Men jag måste säga att det kändes skönare i magen efter elva, när jag visste att jag var ledig på riktigt och inte bara sjukskriven. Alternativt skolkande eftersom jag inte hade sjukskrivit mig än.

Det känns inte som om jag har slutat på riktigt. Det känns som om jag ska vara ledig ett tag, men sen gå tillbaka. Och det störda är att det inte skulle kännas så hemskt att gå tillbaka, om man inte räknar med att halsen inte vill prata nu. Dom senaste dagarna har jag knappt fått nån arg kund, och det har känts som om jag är bra på det jag sysslar med. Men jag har ju alltid möjligheten att jobba där nån sommar eller så, om jag skulle vilja det, det är ganska många sommarvikarier som har jobbat där förut. För några veckor sen kändes det som att det inte fanns den möjligheten, men nu känns det, tja, varför inte? Gah, jag förstår mig inte på mig själv! Men jag behöver ju faktiskt inte bestämma mig för det än, det är ju bra i alla fall.

Och i eftermiddag blir det pannkakstårta, och nu ska jag snart gå till kyrkan. Jag ska gå fast det regnar, för bussarna var tydligen inte anpassade efter kyrktider. Om jag skulle åka buss så skulle jag behöva lämna huset typ tio i tio, men om jag går kan jag stanna kvar ända till typ fem över tio utan att behöva stressa. Till och med tio över. Och då slipper jag 45 minuters väntan innan gudstjänsten börjar. Nackdelen är väl att jag kommer vara rätt blöt när jag kommer fram, eftersom det spöregnar ute, men jag får ladda med regnkläder.

Ja må den leva!

Idag fyller min blogg 1 år, grattis! Jag känner att det var ett bra beslut av mig att skaffa den, är det något år jag har behövt en är det nog det här året! Tur att bloggtrenden kom när jag hade behov av den :) Eller i alla fall att den kom till mig då, även om jag ibland är lite efter med tekniska och internetbaserade saker, haha :P Fast inte superefter med blogg, eller det beror väl på vem man jämför med iofs.

Det känns ganska overkligt att jag slutar imorgon. Fast jag fick lite skolavslutningskänsla när jag fick ett kuvert av min coach med mitt arbetsbetyg, som jag blev väldigt glad över! :) Hon hade skrivit så fina saker, och jag lät så kompetent och bra :P Och hon sa att dom egentligen bara brukade ge ett arbetsintyg, men jag fick ett betyg ändå, yes! ;) Det störda är att nu känns inte jobbet så jobbigt. Men jag antar att det är för att jag ser ett slut på det. Men jag har lyckats vara på rätt bra humör dom senaste två dagarna, och det gör ganska mycket för hur det känns på jobbet. Om man väl börjar vara lite less så är det kört, då blir det bara värre och värre, och så blir jag arg, som jag blir så sällan annars! Men dom senaste dagarna har jag som sagt varit rätt glad och hurtig. Fast nu har min hals gett upp, ungefär samtidigt som com hem gav upp, jag är jättehes! Det var förresten ganska roligt när com hem gav upp, för inte ens deras kundtjänst funkade, om man ringde rätt nummer så sa en röst att man hade ringt fel nummer. Så då började alla ringa till oss, och helt plötsligt fick vi en kö på typ 30 pers, och tre personer i rad (och sen ungefär var femte samtal) frågade "har du numret till com hems kundtjänst". Då kändes det så roligt att kunna berätta vad som var fel! Folk blev av nån anledning glada att höra att dom inte var dom enda som hade problem. Fast i och för sig är väl det inte så konstigt, om det är många som har samma problem så läggs det väl mer energi på att fixa det än om bara en person har problem..

Men det är mindre roligt att min hals har gett upp. Den här gången gör det inte särskilt ont, det är bara det att jag inte kan prata ordentligt, och särskilt inte om jag ska ta min "trevliga röst", som ligger i ett lite högre tonläge än min vanliga basröst, haha. Nu sitter jag och hinkar te, snart har jag svalt en halv liter utan att det hann kallna (yes, framsteg!). Dessutom har jag laddat med glass. Men det blir jobbigt om jag inte blir bättre till imorgon, det skulle kännas som ett väldigt trist slut att behöva sjukskriva sig sista dagen. Och särskilt eftersom jag inte ens kan sjukskriva mig förrän på måndag då, så jag måste i såna fall ringa min coach det första jag gör på måndag morgon. Den första dagen jag trodde att jag skulle vara ledig. Så jag ska satsa på att vila och läka min hals. Och härda jobbdagen även om jag inte låter så vackert.

Nåt som känns spännande nu är att inkaleden är bokad. Den 12 oktober bär det av om jag fattade mailet rätt. Och att resan får lite mer spikat innehåll gör det hela så mycket mer spännande och roligt! :) Plus att jag är inne i en längtarbort-period nu, så det ska bli härligt att komma iväg! Det känns som att jag reser ifrån massa borden och förväntningar, vilket känns skönt. Även om det kanske bara är jag som har vissa av dom förväntningarna på mig, så går det att resa ifrån dom.

Och jag lyssnar på ny musik nu, det är så skönt med ny musik ibland! Jag kom på idag att jag sliter ut musik genom att jag lägger ner någon känsla i en låt när jag lyssnar intensivt på en låt eller skiva, och det gör att låten blir utsliten. För om jag har lagt ner tillräckligt mycket av en känsla i en låt, då har jag svårt att helt frånse den känslan när jag lyssnar på den sen. Och jag tror inte att det bara beror på att jag lyssnar för mycket på låtarna. Utan mer att anledningen till att jag tycker om en låt ofta är att den synkar bra med någon känsla jag har då, och då är liksom känslan eller stämningen eller tankarna kring låten fast. Så nu har jag ny musik som låter mig vara alldeles fri från sånt gammalt! :) Och det är en på något sätt ovanligt kravlös musik, men det kanske jag bara tycker nu. Till exempel är den här skön när jag känner mig stressad eller less eller grå:

Husch little lady, don't you worry
This is the end of a beautiful story
Sleep through the night int tomorrow morning
Your great adventures are waiting shortly

Vad är motsatsen till fotbollsfantast?

Jag förstår mig verkligen inte på att titta på sport. Eller, okej, det är väl en grej att titta på den, men att verkligen engagera sig? Typ skrika sjukt högt för att någon gör mål? Som nyss. Skulle nästan fått en hjärtinfarkt om jag inte hade vetat vad det handlade om. Jag kan verkligen inte få till den där glädjekänslan över målen, eller se varför matchen är så viktig. Och nu blev det två noll. Jippie? Dagen är räddad? Det är inte det att jag inte har försökt tycka om fotboll , för det har jag faktiskt! Jag tänkte att om man bara satte sig in i det så skulle det säkert kännas viktigt och roligt, så jag såg flera matcher under nåt vm, och gck till och med upp tidigt på morgonen (okej, vid åtta-niotiden i alla fall), för att se nån match, men jag kan verkligen inte hålla intresset uppe för en match på en och en halv timme där det blir typ två mål. Och vad spelar det egentligen för roll vem som vinner?! Något annat som är intressant i sammanhanget är det här: "Svergie är så sjukt bra, vi gjorde två mål!" vs "Det svenska laget är så sjukt dåligt, dom höll ju inte försvaret!" Eller vad man nu kan tänkas säga. Det är vi när det går bra, och dom när det går dåligt.

Imorgon är det skvaderstudent. Jag vet inte hur jag kommer att reagera. Antingen kan det bli nostalgi nära till tårarna, eller så kan det bli sorg över att ha skvadertiden bakom sig, eller så blir jag glad över att återuppleva minnen, eller så kan jag inte ta till mig allt. Flashbacks kommer nog att komma, men frågan om det kommer mest från förra året eller för två år sen? Kanske mest från förra ändå, därifrån har jag mest minnen. På nåt sätt känns det mer verkligt att man själv har tagit studenten, nu när nästa kull också tar studenten. Då är man inte ens längre "jag tog studenten i våras", utan man är bara en sån där mittemellan. Mittemellan plugg och plugg alltså. Inte student, knappt arbetande, vad är man då? Inte ens nybakad student. Bara en sån där sabbatsårsmänniska. Även om det är praktiskt att ha saker att prata om: Vad gör du nu, vad ska du göra sen, ja jag vet att det är svårt att bestämma sig, jaha vad gör man då, nämen åh vad kul!

För övrigt så känner jag att jag har dålig koll på saker man "borde" har koll på, men jag försöker att låta bli att orka bry mig, för det är så ansträngande. Men jag känner mig rätt grå. Något som känns skönt i alla fall är att planen för morgondagen känns lovande, och som att den kommer att hålla, och jag får sällskap på min grattistillstudententurné. Och kanske kanske har jag lyckats byta bort mitt åttatimmarspass på torsdag mot ett pass på bara 6 timmar och en kvart, det vore skönt om det går igenom! :)

Pepp goes depp

Igår kände jag mig jättepepp, men nu känner jag mig rätt less. Så jag ska nog sova snart. Det är ingen som har något förslag på vad man kan göra för äventyrliga saker här i trakterna? Typ grottkrypning/klättring, men inte det, för det gick inte. För nåt sånt skulle jag behöva komma på. Dessutom har jag en smärre attack av studentpresentångest, jag hade sett fram emot att få införskaffa dom perfekta studentpresenterna så mycket, så nu får jag lite prestationsångest, eftersom jag helt plötsligt inte hade så mycket tid att förbereda mig på som jag hade tänkt. Eller så började jag för sent, det beror ju på hur man ser det. Men jag tänkte börja i tid men så var det så mycket annat.

Det känns som att det är massa smågrejer jag måste fixa den här veckan, inget stort och ordentligt som jag tar tag i, utan bara massa smått, typ översätta ett brev, se över konfaplaneringen, shoppa till konfalägret, boka inkatur, städa, packa... Och dessutom ska jag spela in imorgon, jag ska jobba 4 dagar till, jag ska fira studenter, samt försöka ladda med mycket sömn. Det känns som att jag lätt skulle kunna glömma bort massa grejer, för att på söndag komma på att "just ja, det har jag ju tänkt jättelänge att jag ska fixa, vad ska jag göra nu, allt är ju stängt!?"

Nej, sova nu.

Jag älskar barn

Tre tjejer i kanske 10-årsåldern:
Tjej 1: "Titta där är en snygg tjej!"
Tjej 2 "Hallå!"
Jag: "Hej hej!"
Någon av tjejerna: "Vad snygg du är!"

För en gångs skull fick jag känna mig som en sån där cool 20-åring som man såg upp till när man var 10, det gjorde mig glad. Oftast känner jag mig inte så vuxen och cool som 20 år egentligen låter som. Jag pöste av stolthet när jag gick ifrån tjejerna.

Faran med ljusa sommarnätter

...är att det är så svårt att gå och lägga sig! Först är det ju lätt hänt att man fastnar vid te på någons gård, vilket känns underbart somrigt att göra! Och särskilt underbart med rätt person! Verkligen sommarlovskänsla att sitta ute utan att frysa och märka att det blir ljusare istället för mörkare! När det väl blir ljusare och ljusare så känns det ju som morgon, så då är det lätt hänt att man drar ut på tiden mer än nödvändigt innan man går och lägger sig. Och det blir ju farligare när man vet att man inte jobbar dagen efter, så man får faktiskt gå och lägga sig sent! Om man sen råkar komma på att man ändå inte får sova ut morgonen efter, eftersom man har lovat att hoppa in som piratstatist på en plats dit bussarna inte har särskilt bra förbindelser, och bilen befinner sig ett antal mil bort, så vore ju det mest logiska att se det hela som en kväll som man faktiskt måste gå och lägga sig i tid på. Men av någon märklig anledning var min logik utslagen inatt, och jag kunde inte riktigt motivera mig till att gå och lägga mig. Så jag kom fram till att det var lika bra att leta rätt på piratkläder då, istället för morgonen efter, när jag förmodligen skulle vara tröttare. Så jag letade och provade kläder, vilket ledde till att jag fick en ovanlig lust till att städa ur en av mina byrålådor, där jag började gräva i jakt på några armband. Då upptäckte jag till exempel att det låg massa oskrivna vykort i den lådan som jag inte ville ha kvar, så jag slängde (ojojoj, hör och häpna!) en hel bunt. Vid det laget var jag riktigt i gasen, och jag njöt särskilt av att vara ensam i huset, och såg otroligt många möjligheter vad man skulle kunna göra. Och för en gångs skull kändes till och med städning och utrensning som ett lockande alternativ! Men sen tittade jag på klockan, och kom fram till att jag skulle behöva gå upp två timmar senare. Då kom äntligen (?) min logiska sida fram, även om den fick slåss lite med "jag kommer inte vara trött om två timmar heller, för nu är jag ju så otroligt pigg, men om jag går och lägger mig nu kommer jag vara otroligt trött om två timmar!". Men jag gick och la mig och fick sova en och en halv timme innan klockan ringde. Då mådde jag så illa av trötthet att jag inte klarade av att äta nån frukost, så jag resonerade lite halvologiskt att det var bättre att sova en halvtimme till och skippa frukosten. Det skulle jag må bättre av. Nästa gång klockan ringde var jag tvungen att gå upp, men jag klarar ju inte av att börja min dag utan att ha ätit nånting, så jag åt lite tonfisk innan jag fick påbörja min promenad mot piratandet. Detta kanske skulle hyllas av vissa, långpromenad på nästan fastanade mage, medan andra kanske skulle säga att det är att förstöra kroppen att inte låta den vila eller sova, utan bara gå, men det jag vet är att promenaden gjorde min dag, och jag vaknade till, illamåendet gick över, och jag har varit glad typ hela dagen. Det var bara under en kvart på bussen hem från stan som jag har känt mig ovanligt trött.

Nånting väldigt bra med min dag var att det var en bytardag! Det gick ut på att en skara människor tar rätt på dom saker som dom inte längre vill ha kvar av olika anledningar, och sen samlades vi och gav bort det vi ville slippa och tog emot det vi ville ha. Innan det hela blev av hade jag sett framför mig en bytarstund där jag samlade på mig massa krafs som jag egentligen inte ville ha, eftersom jag inte klarar av att slänga saker, eller tacka nej om något erbjuds mig. Alltid kan det vara bra till nånting har jag lätt för att tänka! Men ack så jag bedrog mig. Just nu känner jag mig lättad över att ha blivit av med till exempel en reklamväska som jag hade haft problem med hur man skulle källsortera om man ville slänga den, men jag känner mig ännu mer glad över saker jag har inkasserat. Det allra bästa är att jag har 3 par nya jeans nu!!! :D Och jag som den senaste veckan har gruvat mig och försökt laddat och försökt hitta en tid för att shoppa nya jeans, eftersom båda de par jag äger och använder har skavts sönder. Och nu har jag 3 par nya som sitter snyggt allihopa, två par ljusa och ett par mörka! Och jag behövde inte ens leta! Dessutom har jag en jättesnygg sjal/halsduk eller vad man nu kan kategorisera den som, en praktisk och snygg golvlampa med både en läslampa och en lampa som är riktad mot taket, flera nya tröjor, varav en är en underbar blå färg som passar perfekt med sjalen. Det kändes verkligen som en liten julafton! :)

Nej, nu borde jag verkligen sova, jag kan nog inte lita på att min kropp har en sparlåga som räcker hur länge som helst och som alltid kan hänga med vid behoven lika bra som idag. Även om det är roligt att vara övertrött, det hade jag nästan glömt, typ skratta så man inte ens kan berätta vad det är som är så roligt, fast det är en rätt vardaglig kommentar, och inte särskilt roligt alls vid normalt tillstånd. Så nu ska jag vara snäll mot min kropp, och helst innan det blir mycket ljusare än det har blivit nu, så jag inte blir lurad igen. Men sammanfattningsvis kan jag i alla fall säga att början av den här helgen har varit över förväntan! Godnatt!

Sommarlovskänsla

Ah idag är en sån där bra dag som känns som sommarlovsidyll! Vaknade lite lagom tidigt, fast ändå lagom sent, och efter en frukost med apelsinjuice i solen tog jag en promenad till norra berget för att fika med en god vän och titta på tavlor. (Det är jättefina tavlor, på Gullgården på norra, gå dit om du inte har gjort det! Ville shoppa loss där, men jag har för lite väggar i mitt rum, så dom kommer nog inte till sin rätt. Får se om jag kommer på någon lösning... Men mamma och pappa har i alla fall köpt en otroligt fin till stugan, och dom hade gjort ett bra val! :)) Ah! Inget onödigt segande på morgonen, få göra något socialt och avslappnande, vara ute i solen och samtidigt göra något aktivt, vad mer kan man begära? Nu är istället risken för att fastna lite större, men snart ska jag spela cello, så jag tänker inte fastna! Ibland känns det som att dom där stämmorna aldrig kommer att bli klara, men andra gånger intalar jag mig att det ska gå lättare och lättare för varje låt. Tja, kanske!

Nu har jag iaf äntligen skaffat mitt facebookkonto, jag har sjukt mycket mail därifrån nu :P Det är väldigt roligt, och jag har fått världens egokickar av att adda kompisar, typ "tänk att jag känner så här många människor!" Även om jag inte umgås med mer än några stycken av dom, och knappt har pratat med vissa av dom det senaste året, jaja :P Men jag funderar på hur mycket jag kommer att använda det när alla redan är addade..? Jag kanske får ta att bli social på riktigt då, haha :P Jag har gått med i några grupper också, och jag har spanat in en grupp som ser fram emot att gå med i om knappt två veckor! :) Gruppens namn börjar med "Vi som inte längre jobbar på...", och fortsätter sen med nåt jag är för paranoid för att skriva. Haha, sjukt kul idé tycker jag!

I lördags var jag på en bra lovsångsgudstjänst, det kändes länge sen jag var på nåt liknande! Det var så bra att det var värt att jobba den helgen, för annars så hade jag ju förmodligen följt med till vår nya stuga och varit där ute på lördag kväll. Och så fick jag ju min nattliga, eller i alla fall kvällsliga promenad :) Kommer sakna gudstjänstandet nästa år, får nog ta och lära mig kyrklig spanska bra så jag kan smyga iväg på lite gudstjänster nu och då... Plus att jag ska ladda med massa lovsång på iPoden. Det ska nog bli bra det här! :)