Det ar orattvist med nattliga drommar. Man kan inte kontrollera vad man drommer, men drommarna paverkar automatiskt tankar och kanslor nasta dag. Och det kan vara grejer som inte har nagon som helst verklighetsforankring, som den dar dagen i hogstadiet da jag var svartsjuk pa en manniska en hel dag pa grund av vad som hant i min drom.
Inatt dromde jag en san dar dum drom igen. Dromde en for nagra veckor sen, den fick efterdyningar lange, sakert ett par veckor. Hoppas jag kan distansifiera (ar det ett ord?) mig fran den har fortare. Saker kan bli jobbigare annars. Det varsta ar ju nar det ar en trevlig kansla som drommen for med sig, sa jag inte har disciplin nog att forvisa den.
Nej, jag som hade tankt att vara duktig och skriva en dialog om att prata pa telefon den har morgonen, och sa hamnar jag har anda! Oj, nu ska jag pa en ceremoni och fira en kand poet. Suck.
fredag 26 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Sommarlovsnervositet
Sitter med en konstig stresskansla i magen som jag inte vet vart den kommer ifran. Da ar det ocksa sa jobbigt att bli av med den, man vet liksom inte hur man ska lugna ner sig. Det kanns i alla fall skont att jag har mindre an tre timmar kvar pa jobbet, gar tidigare idag for att aka med M till Ayutthaya! :) Det ska bli kul att traffa honom, och om inget annat kan lugna ner mig sa kan kanske en Swensensglass med Brownies gora det. For vi har i alla fall nastan bestamt att det blir en Swensens. Bra grejer. Fast det ar egentligen inte sa att jag maste komma ivag fran jobbet hela tiden for att komma ifran stress. Det ar ju har jag har mina sociala kontakteroch det ar oftast bra pa jobbet. Fast nu ar ingen har, vet inte om dom undervisar eller har sovmorgon.
Jag kom pa igar att det skrammer mig att komma hem. Jag blev lite forvanad over att det var sjalva hemkomsten som skrammer mig, och inte bara att lamna mitt liv har. Men mina fyra forsta manader har hade jag mycket hemlangtan. Sa fort jag tankte pa hemma sa fick jag en bild av paradiset framfor mig, dar allting bara funkar, dar man alltid har roliga saker for sig, dar man aldrig ar uttrakad, dar nanting aldrig ar svart... Men nu borjar jag fatta att sa kanske inte riktigt ar fallet. Jag kommer att komma hem och ha extremt mycket tid, en hel manad utan jobb, och det kanns som att alla andra kommer att jobba och vara jatteupptagna och seriosa. Alternativt vara ute och resa. Och sa kommer jag sitta dar ensam i mitt rum och kanna att jag slosar bort hemmasommardag efter hemmasommardag.
Jag minns mina forsta en och enhalv dagar efter Sydamerika. Helt dott, jattetrist. Men sen blev det battre. Jag var ju jatteupptagen dar i nagra veckor. Men skillnaden da var att dom flesta inte jobbar pa jullovet. Plus en till skillnad. Och jag ar radd for att jag nar jag kommer hem inte ska kunna lata bli att jamfora med hur det var hemma sist. Och att verkligheten ska sla till igen. Trots att jag tycker att jag ar ganska bra pa att ta till mig av verkligheten har, och inte bara rymma ifran allt. Men hemma blir ju allt mycket mer tydligt och pa riktigt och man ar hemma pa riktigt, och man har inte langre en dromvarld dar man kan latsats att allt ar hur bra som helst.
Aven om jag ofta nu sitter och gor inte sa overdrivet spannande sysslor, typ laser bocker, skriver dagbok och sitter vid datorn, sa ar det anda en del av Thailandlivet som jag hade forberett mig pa och har vant mig vid. Men hemma har jag sa mycket hogre forvantningar pa mitt liv, och man kan inte vifta bort trak med att det ar ett aventyr eller utvecklande eller en utmaning. Da ar det bara trak. Och har har jag ju anda nanting att gora, jag ar ju pa jobbet och traffar manniskor, sa det ar inte 24 timmar om dygnet som gar at till en stillsam ssselsattning for mig sjalv. Och jag reser ju och traffar folk ocksa.
Det som kanns hoppfullt dock ar att tanka pa forra sommaren. Da jobbade folk ocksa, men anda hade jag den basta sommaren pa lange. Med mycket folk som hade tid och lust att hitta pa saker, men som anda inte var som jullovet. Fast av nagon anledning sa kanns den sommaren sa langt bort, och osannolik pa nat vis. Markligt, den har sommaren har ju precis samma forutsattningar. Maste forsoka komma ihag det. Och kanske ar det bra att mina Sverigeforvantingar tas ner pa jorden lite innan jag kommer hem, sa jag inte blir sa besviken.
Jag har fortfarande en stressklump i magen, men nu ar det bara 2 timmar och en kvart kvar innan jag kan lamna skolan och atminstone fa ga lite, det brukar hjalpa! Ska nog lamna datorn, jag haller pa att bli tokig pa att kolla runt pa facebook for att upptacka att det inte finns nat nytt dar, nar jag vet att det ar jattetidigt pa morgonen, nastan natt hemma, sa det ar fa som ar sa dumma att dom sitter vid datorn nu...
Jag kom pa igar att det skrammer mig att komma hem. Jag blev lite forvanad over att det var sjalva hemkomsten som skrammer mig, och inte bara att lamna mitt liv har. Men mina fyra forsta manader har hade jag mycket hemlangtan. Sa fort jag tankte pa hemma sa fick jag en bild av paradiset framfor mig, dar allting bara funkar, dar man alltid har roliga saker for sig, dar man aldrig ar uttrakad, dar nanting aldrig ar svart... Men nu borjar jag fatta att sa kanske inte riktigt ar fallet. Jag kommer att komma hem och ha extremt mycket tid, en hel manad utan jobb, och det kanns som att alla andra kommer att jobba och vara jatteupptagna och seriosa. Alternativt vara ute och resa. Och sa kommer jag sitta dar ensam i mitt rum och kanna att jag slosar bort hemmasommardag efter hemmasommardag.
Jag minns mina forsta en och enhalv dagar efter Sydamerika. Helt dott, jattetrist. Men sen blev det battre. Jag var ju jatteupptagen dar i nagra veckor. Men skillnaden da var att dom flesta inte jobbar pa jullovet. Plus en till skillnad. Och jag ar radd for att jag nar jag kommer hem inte ska kunna lata bli att jamfora med hur det var hemma sist. Och att verkligheten ska sla till igen. Trots att jag tycker att jag ar ganska bra pa att ta till mig av verkligheten har, och inte bara rymma ifran allt. Men hemma blir ju allt mycket mer tydligt och pa riktigt och man ar hemma pa riktigt, och man har inte langre en dromvarld dar man kan latsats att allt ar hur bra som helst.
Aven om jag ofta nu sitter och gor inte sa overdrivet spannande sysslor, typ laser bocker, skriver dagbok och sitter vid datorn, sa ar det anda en del av Thailandlivet som jag hade forberett mig pa och har vant mig vid. Men hemma har jag sa mycket hogre forvantningar pa mitt liv, och man kan inte vifta bort trak med att det ar ett aventyr eller utvecklande eller en utmaning. Da ar det bara trak. Och har har jag ju anda nanting att gora, jag ar ju pa jobbet och traffar manniskor, sa det ar inte 24 timmar om dygnet som gar at till en stillsam ssselsattning for mig sjalv. Och jag reser ju och traffar folk ocksa.
Det som kanns hoppfullt dock ar att tanka pa forra sommaren. Da jobbade folk ocksa, men anda hade jag den basta sommaren pa lange. Med mycket folk som hade tid och lust att hitta pa saker, men som anda inte var som jullovet. Fast av nagon anledning sa kanns den sommaren sa langt bort, och osannolik pa nat vis. Markligt, den har sommaren har ju precis samma forutsattningar. Maste forsoka komma ihag det. Och kanske ar det bra att mina Sverigeforvantingar tas ner pa jorden lite innan jag kommer hem, sa jag inte blir sa besviken.
Jag har fortfarande en stressklump i magen, men nu ar det bara 2 timmar och en kvart kvar innan jag kan lamna skolan och atminstone fa ga lite, det brukar hjalpa! Ska nog lamna datorn, jag haller pa att bli tokig pa att kolla runt pa facebook for att upptacka att det inte finns nat nytt dar, nar jag vet att det ar jattetidigt pa morgonen, nastan natt hemma, sa det ar fa som ar sa dumma att dom sitter vid datorn nu...
måndag 22 juni 2009
Till ingen alls men anda hela varlden
Tanker jag for lite pa vad jag skriver har? For jag skriver ju for hela varlden. Fast i min hjarna skriver jag for dom som star mig allra narmast. Jag menar, vem skulle hitta hit och dessutom lista ut att det ar min blogg, om inte jag sagt det till personen i fraga personligen? Fast jag vet ju att det har hant forut, sa jag maste ju egentligen rakna med att det inte bara ar dom manniskor jag tror laser som faktiskt laser. Och da, om "alla" laser: vad vill jag skriva? Hur mycket vill jag lamna ut mig sjalv? Far man erkanna att man ar svag infor alla manniskor? Eller "maste" man visa sig stark hela tiden? Fast vad har jag egentligen att tjana pa att latsas jag ar stark hela tiden? Det som kanske ar lite illa med den har bloggen ar kanske att jag hamnar har nar jag mar som samst, och sarskilt nu det har halvaret da jag inte har nagon annan att klaga for. Sa jag verkar kanske ma samre an jag faktiskt gor. Men anda, det ar ju riktiga kanslor och tankar. Och sa lange jag ser till att inte skriva saker som lamnar ut eller sarar andra manniskor, och bara skriver saker jag star for, sa gar det nog bra. Aven om jag skriver saker som jag inte skulle sagt ratt ut till manniskor. Men nu slipper ju folk som har svart att hantera det komma med nagon reaktion till mig, sa det behover inte bli tryckt for att jag star och lamnar ut mig sjalv medan min lyssnare star och tanker "det har vill jag inte hora, vad ska jag svara nu?". Nu far man skylla sig sjalv om man laser. Sa det sa. Och mycket av vad jag skriver tror jag anda inte att man forstar om man inte har pratat med mig sa man vet bakgrunden till allt, sa det blir bara ord som ar svartolkade. Men det kanske bara ar jag som underskattar mina lasare ocksa, vad vet jag.
Jaja, jag tycker i alla fall att det ar valdigt skont att skriva av mig har, till hela varlden men anda sa mycket till ingen alls, och sa anonymt, sa om det inte hander nat som far mig att andra asikt sa fortsatter jag. Och hoppas pa att ingen kanner sig besvarad av det. Hejda.
Jaja, jag tycker i alla fall att det ar valdigt skont att skriva av mig har, till hela varlden men anda sa mycket till ingen alls, och sa anonymt, sa om det inte hander nat som far mig att andra asikt sa fortsatter jag. Och hoppas pa att ingen kanner sig besvarad av det. Hejda.
torsdag 18 juni 2009
Klihumor ovanpa bra grund
Namen, den ar borta! Hela det ar borta! Kryptisk som alltid haha.. Hur ska man tolka det mantro? Blir glad i alla fall. Men ar anda nyfiken pa orsaken. Men skont ocksa att jag inte kan plaga mig sjalv aven om jag forsoker.
Den har glada nyheten behovs. Ar inte nere, ar bara pa sant dar irriterat humor. Sadar nar det kliar overallt, sarskilt i nasan, och det ar varmt. For att varmen inte ska bli for jobbig sa ar det en flakt som snurrar, den traffar mig ibland. Vilket innebar att mitt har fladdrar lite ibland och gor att det kliar annu mer i ansiktet. Som tur ar har det otroligt frustrerande ljudet av ett dataspel ("delicious" blandat med svardljud, otroligt jobbigt!) bytts ut mot Wondergirls superhit Nobody.
Men egentligen ar det valdigt bra med mig, kanske forutom att jag sov lite for lite forra natten. Men det var en bra variant av att sova for lite, orsaken var pa grund av for mycket prat. Ni vet, sadar som det kan bli nar man sover over. Ar hos L nu, ar sa skont och avslappnande! Kanns sa avslappnat att bara halsa pa, men kunna dom sociala reglerna, och kunna lite lagom mycket sprak for att folk ska kunna bli lite imponerade. Har upptackt att jag inte blir lika stessad over nya moten nu som jag kunde bli forut. Forut kande jag mer press liksom, men nu kanner jag: vad ar det varsta som kan handa? Att det blir tyst och tryckt kanske, men da ar det omsesidigt, och tryckt ar bara en kansla som man kan fa bort bara man bestammer sig for att det inte ar sa farligt om det ar tyst. Och om det ar nagon som inte tycker jag ar varldens trevligaste sa far jag val leva med det, spela roll vad manniskorna i Pranburi tycker om mig. Det ar sa skont att kunna kanna den avslappningen!
Imorgon bar det av mot Hua Hin for att fira midsommar pa ett nastan lojligt overdrivet svenskt vis, det ska bli roligt. Men blommor i haret, midsommartallrik och midsommarstang. Nar man ar pa semester vill man ju ofta inte kanna sig som en turist, och darfor skulle jag verkligen inte aka till midsommarfirande pa en svensk restaurang i Hua Hin om jag semestrade i Thailand nagra veckor, men nu vill vi kanna oss som turister! Vi har haft manga andra dagar pa oss att leka lokalbefolkning. Aven om det inte langre kanns lika akut att fly fran mitt sk vardagsliv. Eftersom det nu faktiskt kanns som vardagsliv, och inte bara nagot patvingat som man maste kampa med varje dag.
Nu kanns det faktiskt mycket battre pa irritationsfronten. Det ar tyst runtomkring mig och det kliar inte sa mycket mer. Och jag har mailat ett riktigt mail, det var skont, nagot "riktigt" att gora, for en gangs skull avklarade jag mina internetbehov ratt snabbt idag.
Den har glada nyheten behovs. Ar inte nere, ar bara pa sant dar irriterat humor. Sadar nar det kliar overallt, sarskilt i nasan, och det ar varmt. For att varmen inte ska bli for jobbig sa ar det en flakt som snurrar, den traffar mig ibland. Vilket innebar att mitt har fladdrar lite ibland och gor att det kliar annu mer i ansiktet. Som tur ar har det otroligt frustrerande ljudet av ett dataspel ("delicious" blandat med svardljud, otroligt jobbigt!) bytts ut mot Wondergirls superhit Nobody.
Men egentligen ar det valdigt bra med mig, kanske forutom att jag sov lite for lite forra natten. Men det var en bra variant av att sova for lite, orsaken var pa grund av for mycket prat. Ni vet, sadar som det kan bli nar man sover over. Ar hos L nu, ar sa skont och avslappnande! Kanns sa avslappnat att bara halsa pa, men kunna dom sociala reglerna, och kunna lite lagom mycket sprak for att folk ska kunna bli lite imponerade. Har upptackt att jag inte blir lika stessad over nya moten nu som jag kunde bli forut. Forut kande jag mer press liksom, men nu kanner jag: vad ar det varsta som kan handa? Att det blir tyst och tryckt kanske, men da ar det omsesidigt, och tryckt ar bara en kansla som man kan fa bort bara man bestammer sig for att det inte ar sa farligt om det ar tyst. Och om det ar nagon som inte tycker jag ar varldens trevligaste sa far jag val leva med det, spela roll vad manniskorna i Pranburi tycker om mig. Det ar sa skont att kunna kanna den avslappningen!
Imorgon bar det av mot Hua Hin for att fira midsommar pa ett nastan lojligt overdrivet svenskt vis, det ska bli roligt. Men blommor i haret, midsommartallrik och midsommarstang. Nar man ar pa semester vill man ju ofta inte kanna sig som en turist, och darfor skulle jag verkligen inte aka till midsommarfirande pa en svensk restaurang i Hua Hin om jag semestrade i Thailand nagra veckor, men nu vill vi kanna oss som turister! Vi har haft manga andra dagar pa oss att leka lokalbefolkning. Aven om det inte langre kanns lika akut att fly fran mitt sk vardagsliv. Eftersom det nu faktiskt kanns som vardagsliv, och inte bara nagot patvingat som man maste kampa med varje dag.
Nu kanns det faktiskt mycket battre pa irritationsfronten. Det ar tyst runtomkring mig och det kliar inte sa mycket mer. Och jag har mailat ett riktigt mail, det var skont, nagot "riktigt" att gora, for en gangs skull avklarade jag mina internetbehov ratt snabbt idag.
onsdag 17 juni 2009
Om sarskorpor, att hora hemma och uppbrott
Det har faktiskt gatt forvanansvart bra att styra tankarna. Fast jag beter mig anda lite som nar man har en sarskorpa, jag vill testa att pilla lite pa skorpan, trots att jag vet att det enda det kommer att leda till ar att det gor ont, borjar bloda och det tar langre tid att laka. Imorse pillade jag mycket pa min sarskorpa. Fast sen lyckades jag komma ifran tankarna genom att skriva dagbok om andra saker, eftersom jag upptackte att jag inte orkade skriva om skorpan. Mornarna ar varst. Igar morse trodde jag att det gjorde ont pa det dar sattet som borjar bli valbekant nu, men efter ett tag kom jag fram till att det nog bara var allmant "vakna pa fel sida". Jag ar glad over att jag har lart mig skilja pa dom olika nu! :) Ett tag skyllde jag alla negativa kanslor pa skorpan, illa.
Men jag har det ganska bra har nu faktiskt. Jag kom pa mig sjalv (i fredags forsta gangen, men da var det liksom andra grejer som tog mina tankar bort fran det nar jag tankte satta mig ner och triumferande blogga) men att kanna mig hemma har i skolan. Jag gick uppfor den dar trappan jag har gatt uppfor sa manga ganger, och tankte "ah vad jag ar less pa att ga upp for den har trappan", och det kandes verkligen som hemma. Och lektionerna har jag hyfsad koll pa nu ocksa, aven om fantasin tryter ibland. Men jag vet hur jag ska ha en lektion, aven om det ibland kan vara svart att veta vad jag ska gora. Men jag har manga lektioner planerade nu, sa just nu kommer jag inte pa nanting jag faktiskt maste gora! Forutom att mojligtvis skriva i min dag-for-dag-dagbok, som jag ligger typ en vecka efter i.. :S
Idag aker jag soderut! :) Ska halsa pa L, se hur hon har det i sin skola och familj, och pa fredag aker vi till Hua Hin :) Otroligt roligt ska det bli! :) Vi ska fira midsommar med jordgubbar och blommor under kudden, och med att prata svenska! Fast jag maste anda saga att nar vi borjade planera den har resan sa var jag i storre behov av den. Da langtade jag mycket for att jag ville fa en paus fran allt det svara, jag langtade till att kunna slappna av och kanna mig som mig sjalv. Langtade bort fran alla "how are you" med det patvingade svaret "I'm fine thank you" med det patvingade leendet, trots att man kande for att gomma sig i ett horn eller gora sig av med alla manniskor runt omkring en.
Men nu kanns det battre. Jag hade kunnat vara hemma i helgen ocksa, inte for att jag vill det, jag vill ju verkligen traffa L, men for att hemma ar avslappnande ocksa. Det ar Hs fodelsedag pa lordag, sa i sana fall hade jag umgatts med henne och hennes kompisar, och torsdag-fredag i skolan kanns inte heller nat som jag behover fly fran.
Jag kanner inte sa mycket for att aka hem langre heller. Eller, det ar val lite olika fran dag till dag, men till exempel i mandags hade jag ingen lust alls att aka hem! Hade varit pa en skola dar jag hade min lektion helt sjalv, utan nagon thailarare som kollade pa mig, men alla barnen lyssnade anda. Och dom var sota, 7-12 ar tror jag. Och jag kanner mig jatteuppskattad pa den skolan, dom andra lararna pratar nastan ingen engelska. Och pa eftermiddagen hade jag kunnat ga till mandagsmarknaden, eftersom jag inte hade nagon hetslektionsplanering att gora, fast H och R hade precis varit dar nar jag ringde. Men en annan gang! :) Det kanns som att jag har ett liv har, en vardag! Sa skont! :)
Tanken pa hemma kan skramma mig lite ibland, nar jag hor om alla som ska jobba och aka bort. Tank om det bara blir att jag sitter darhemma och fryser och inte gor nagot vettigt alls? Tanker tillbaka pa mina forsta dagar hemma efter Sydamerika, nar jag var saaa uttrakad. Tank om jag far en san manad? Och da kan man inte ens kalla det "ett aventyr", som jag kan har nar jag ar uttrakad. Fast det finns ju manga manniskor att ringa, man borde ju kunna fa tag pa nagon i alla fall.
Det ar konstigt med den har tiden i folks liv. Jag tycker jag laser (typ bloggar, facebook) och pratar om sa mycket avsked hela tiden! Det har ar verkligen en tid da folk avslutar grejer, flyttar nagon annanstans, avslutar kapitel i sina liv. Stort konstigt. Den storre delen av livet fram till studenten sa fortsatte ju det mesta, och aven om det kandes valdigt dramatiskt att byta skolor efter sexan och nian sa var ju alla kvar i stan anda! Nu sprids alla vind for vag, manga ar pa ett stalle i ett ar och sen tvingas man bryta upp. Och sa blir man ledsen over att bryta upp. Och sa mellanlandar man kanske pa hemmaplan, och sen ar det dags for avsked igen. Aven om folk i alla tider (eller i alla fall manga tider) har hallt pa sahar, sa blir ju varje uppbrott en liten tragedi i sig. Lar man sig att ta det mantro? Blir man starkare? Eller ar man bara dum som utsatter sig for det? Fast blir det en liten tragedi sa betyder ju det att det ar nagot som har betytt mycket for en, sa jag tror det ar vart det. Aven om det kan vara jobbigt. Jag ser pa det lite med skrackblandad fortjusning. Ibland hoppas jag pa att slutet av nasta ar ska bli en san liten tragedi, eftersom jag vill ha ett sa bra ar som mojligt, men ibland undrar jag hur jag skulle orka med det. Fast det basta ar val om det ar nagon slags lite tragedi med nagon losning, att det inte alls blir sa svart att halla kontakten med dom manniskor man har traffat osv. Men anda. Det ar verkligen en speciell tid i livet det har.
Men jag har det ganska bra har nu faktiskt. Jag kom pa mig sjalv (i fredags forsta gangen, men da var det liksom andra grejer som tog mina tankar bort fran det nar jag tankte satta mig ner och triumferande blogga) men att kanna mig hemma har i skolan. Jag gick uppfor den dar trappan jag har gatt uppfor sa manga ganger, och tankte "ah vad jag ar less pa att ga upp for den har trappan", och det kandes verkligen som hemma. Och lektionerna har jag hyfsad koll pa nu ocksa, aven om fantasin tryter ibland. Men jag vet hur jag ska ha en lektion, aven om det ibland kan vara svart att veta vad jag ska gora. Men jag har manga lektioner planerade nu, sa just nu kommer jag inte pa nanting jag faktiskt maste gora! Forutom att mojligtvis skriva i min dag-for-dag-dagbok, som jag ligger typ en vecka efter i.. :S
Idag aker jag soderut! :) Ska halsa pa L, se hur hon har det i sin skola och familj, och pa fredag aker vi till Hua Hin :) Otroligt roligt ska det bli! :) Vi ska fira midsommar med jordgubbar och blommor under kudden, och med att prata svenska! Fast jag maste anda saga att nar vi borjade planera den har resan sa var jag i storre behov av den. Da langtade jag mycket for att jag ville fa en paus fran allt det svara, jag langtade till att kunna slappna av och kanna mig som mig sjalv. Langtade bort fran alla "how are you" med det patvingade svaret "I'm fine thank you" med det patvingade leendet, trots att man kande for att gomma sig i ett horn eller gora sig av med alla manniskor runt omkring en.
Men nu kanns det battre. Jag hade kunnat vara hemma i helgen ocksa, inte for att jag vill det, jag vill ju verkligen traffa L, men for att hemma ar avslappnande ocksa. Det ar Hs fodelsedag pa lordag, sa i sana fall hade jag umgatts med henne och hennes kompisar, och torsdag-fredag i skolan kanns inte heller nat som jag behover fly fran.
Jag kanner inte sa mycket for att aka hem langre heller. Eller, det ar val lite olika fran dag till dag, men till exempel i mandags hade jag ingen lust alls att aka hem! Hade varit pa en skola dar jag hade min lektion helt sjalv, utan nagon thailarare som kollade pa mig, men alla barnen lyssnade anda. Och dom var sota, 7-12 ar tror jag. Och jag kanner mig jatteuppskattad pa den skolan, dom andra lararna pratar nastan ingen engelska. Och pa eftermiddagen hade jag kunnat ga till mandagsmarknaden, eftersom jag inte hade nagon hetslektionsplanering att gora, fast H och R hade precis varit dar nar jag ringde. Men en annan gang! :) Det kanns som att jag har ett liv har, en vardag! Sa skont! :)
Tanken pa hemma kan skramma mig lite ibland, nar jag hor om alla som ska jobba och aka bort. Tank om det bara blir att jag sitter darhemma och fryser och inte gor nagot vettigt alls? Tanker tillbaka pa mina forsta dagar hemma efter Sydamerika, nar jag var saaa uttrakad. Tank om jag far en san manad? Och da kan man inte ens kalla det "ett aventyr", som jag kan har nar jag ar uttrakad. Fast det finns ju manga manniskor att ringa, man borde ju kunna fa tag pa nagon i alla fall.
Det ar konstigt med den har tiden i folks liv. Jag tycker jag laser (typ bloggar, facebook) och pratar om sa mycket avsked hela tiden! Det har ar verkligen en tid da folk avslutar grejer, flyttar nagon annanstans, avslutar kapitel i sina liv. Stort konstigt. Den storre delen av livet fram till studenten sa fortsatte ju det mesta, och aven om det kandes valdigt dramatiskt att byta skolor efter sexan och nian sa var ju alla kvar i stan anda! Nu sprids alla vind for vag, manga ar pa ett stalle i ett ar och sen tvingas man bryta upp. Och sa blir man ledsen over att bryta upp. Och sa mellanlandar man kanske pa hemmaplan, och sen ar det dags for avsked igen. Aven om folk i alla tider (eller i alla fall manga tider) har hallt pa sahar, sa blir ju varje uppbrott en liten tragedi i sig. Lar man sig att ta det mantro? Blir man starkare? Eller ar man bara dum som utsatter sig for det? Fast blir det en liten tragedi sa betyder ju det att det ar nagot som har betytt mycket for en, sa jag tror det ar vart det. Aven om det kan vara jobbigt. Jag ser pa det lite med skrackblandad fortjusning. Ibland hoppas jag pa att slutet av nasta ar ska bli en san liten tragedi, eftersom jag vill ha ett sa bra ar som mojligt, men ibland undrar jag hur jag skulle orka med det. Fast det basta ar val om det ar nagon slags lite tragedi med nagon losning, att det inte alls blir sa svart att halla kontakten med dom manniskor man har traffat osv. Men anda. Det ar verkligen en speciell tid i livet det har.
fredag 12 juni 2009
Intensiv styrning av tankarna
Det ar bra att halla sig sysselsatt. Dubbelt sa lang promenad som vanligt, och nu uppladdning (antligen lyckad!!) av bilder. Det ar sa att jag ar riktigt glad att jag inte har kunnat ladda upp tidigare, just nu behovde jag verkligen fokusera lite pa manniskor jag tycker om har, och vad ar inte battre da an att lagga upp bilder fran lagret for en manad sen? Och dessutom, en san otroligt bra nyhet som gjorde mig glad rakt igenom. Barnet ar deras, dom far komma hem! :D Och igar som jag helt plotsligt, utan att veta att dom var pavag till domstolen, kande att jag skulle be for dom. Idag ar en dag nar jag behover mycket bonesvar! :) Dessutom fick jag tillbaka djungelvralen jag hade gett tva larare, dom tyckte inte om dom. Sa nu kan jag ata lakrits ocksa :)
Att intensivt undvika tankar ar bra. Ah vad perfekt med engelskalager imorgon. Oroar mig bara lite for hur det ska ga fran stunden da jag borjar ga mot sangen, med dusch och tandborstning och sant, till den stund da jag somnar. Det ar en ganska lang stund, och en stund som ofta fylls av mycket tank. Kanske far se till att vara riktigt trott forst, fast det vore ju bra att vara pigg imorgon.. Hmm, far klura pa det dar.
Nyss kom hushallerskan och sa att en som jobbar har i huset har fatt barn! :D Hon satt har for bara nagra timmar sen, nar jag kom hem fran skolan, och nu har barnet kommit! Ah, hoppas hon kommer hit och visar sa jag far se... :) Kunde inte komma pa ordet for tjej eller kille, och han och hon ar oftast samma, sa jag vet inte vad det blev. Spannande spannande! :)
Att intensivt undvika tankar ar bra. Ah vad perfekt med engelskalager imorgon. Oroar mig bara lite for hur det ska ga fran stunden da jag borjar ga mot sangen, med dusch och tandborstning och sant, till den stund da jag somnar. Det ar en ganska lang stund, och en stund som ofta fylls av mycket tank. Kanske far se till att vara riktigt trott forst, fast det vore ju bra att vara pigg imorgon.. Hmm, far klura pa det dar.
Nyss kom hushallerskan och sa att en som jobbar har i huset har fatt barn! :D Hon satt har for bara nagra timmar sen, nar jag kom hem fran skolan, och nu har barnet kommit! Ah, hoppas hon kommer hit och visar sa jag far se... :) Kunde inte komma pa ordet for tjej eller kille, och han och hon ar oftast samma, sa jag vet inte vad det blev. Spannande spannande! :)
En bild sager mer an tusen ord.
Ojojoj vad jobbigt det blev nu. Dunkar liksom i oronen. Nu kommer illamaendet ocksa. Vill inte tanka. Men vill anda veta allt. Fast anda inte. Eller jag vet inte. Jo, vill veta allt. Ska val ga hem fran skolan snart, tur att jag inte sag alldeles innan nagon lektion eller nat annat jag skulle behova vara fokuserad for. Fast det vore bra for mig att ha nat att gora for att slippa tanka. Nu blir det altande tills jag blir upptagen med engelskalager imorgon. Ghhaaa....
Vad ska jag gora?
Vad ska jag gora?
torsdag 11 juni 2009
Sitter pa skolan som vanligt tidigt pa morgonen. Jag far skjuts av en annan larare, i borjan sa hon att vi skulle aka hemifran tjugo over sju, men nu star hon alltid och vantar nar jag kommer ut ca 8 minuter over sju. Sa jag ar pa skolan tjugo over sju och lektionerna borjar en timme och tjugo minuter senare. Det ar ofta ganska skont med den har tiden, jag kan jobba lite och jag kan kolla runt pa internet utan att ha nagon bakom mig som mojligtvis kan ha asikter om hur jag anvander min dyrbara tid i skolan (aven om jag inte tror att dom som vanligtvis ar bakom mig har nagot att saga till om). Fast idag tog det liksom slut pa grejer att gora (eller nej, nu nar jag maste rannsaka mig sjalv sa kom jag pa att jag kan googla pa lekar passande till klassrum, kanske maste gora det). Har redan ganska forberedda lektioner infor nasta vecka, inget spannande har hant pa facebok sen sist, mina bloggar ar lasta och jag har precis uppdaterat resdagboken, sa den behover inte ytterligare ett langt inlagg. Ibland angrar jag att jag skriver dar, pa ett satt skulle det kannts friare att skriva pa en blogg, nar folk inte far mail varje gang man skriver nat. Blir liksom inte lika hetsigt.
Sitter och donerar gratis ris, testar mina spanskakunskaper. Dom ar battre an jag trodde dom skulle vara! Blir sugen pa att lara mig spanska riktigt bra nagon gang, kanske i nat fint land i Sydamerika mojligtvis..? :) Fragan ar bara nar man ska ha tid och rad samtidigt, som alltid. Undrar om det gar att fa ihop nagon sommar, for jag har inte sa stor lust att ta annu ett sabbatsar. Kanner mig redo for att plugga nu. Aven om det inte blir universitetsplugg forst. (oj, nu kom ordet postre pa mitt "gissa spanska ord", det vackte massor med minnen, tror kanske det var i Puyo, Ecuador, det borjade. Hay postres? (och konstigt nog vill jag blanda det med thai nu, mii postres mai?:P))
Nej, snart borjar nagon lararceremoni, eleverna ska visa respekt for lararna tva timmar den har morgonen, sa jag ska ga och se vart jag ska vara. Jag hann kolla lite pa lekar ocksa, whey, duktigt av mig :P
Sitter och donerar gratis ris, testar mina spanskakunskaper. Dom ar battre an jag trodde dom skulle vara! Blir sugen pa att lara mig spanska riktigt bra nagon gang, kanske i nat fint land i Sydamerika mojligtvis..? :) Fragan ar bara nar man ska ha tid och rad samtidigt, som alltid. Undrar om det gar att fa ihop nagon sommar, for jag har inte sa stor lust att ta annu ett sabbatsar. Kanner mig redo for att plugga nu. Aven om det inte blir universitetsplugg forst. (oj, nu kom ordet postre pa mitt "gissa spanska ord", det vackte massor med minnen, tror kanske det var i Puyo, Ecuador, det borjade. Hay postres? (och konstigt nog vill jag blanda det med thai nu, mii postres mai?:P))
Nej, snart borjar nagon lararceremoni, eleverna ska visa respekt for lararna tva timmar den har morgonen, sa jag ska ga och se vart jag ska vara. Jag hann kolla lite pa lekar ocksa, whey, duktigt av mig :P
onsdag 10 juni 2009
Vill du ge bort lite ris?
Har hittat en jatterolig hemsida. Man far svara pa fragor, man kan valja amne typ spanska, matte, geografi, engelska... Och sa for varje ratt svar man far sa ar det nagon som donerar ris till folk som svalter! :) Har ar den:
http://www.freerice.com/index.php
Perfekt for en san som jag som borjar fa lite skolabstinens. I alla fall att-vara-elev-abstinens. Lycka till och kann att du gor en god garning ;)
http://www.freerice.com/index.php
Perfekt for en san som jag som borjar fa lite skolabstinens. I alla fall att-vara-elev-abstinens. Lycka till och kann att du gor en god garning ;)
tisdag 9 juni 2009
Ta nagra djupa andetag och streta vidare
Ar jattetrott. Sov fyra timmar inatt. Orkar inte riktigt aka pa fodelsedagskalas och traffa min vardbrors alla vanner, som min vardpappa glatt utlovade. Har bara atit 50g choklad idag, och druckit lite vatten. Dumt. Visserligen var chokladen 70%, sa det var bra i alla fall. Har tva an sa lange oforberedda lektioner imorgon. Langtar efter somn!
onsdag 3 juni 2009
Nar varlden gar emot en
Igar var en san dar dag nar hela varlden var emot mig. Ofta brukar det vaxla drastiskt, sa jag forvantade mig en toppdag idag, men an sa lange ar det inte sa bra. Kan fortfarande inte ladda min mobil (det slutade funka igar), vilket innebar att den gar en langsam dod till motes. Sorgligt! Alla mina sms och sant finns ju dar! Men det finns en chans kvar, ska ga till en mobilaffar i eftermiddag. Hoppas hoppas hoppas! Annars ska jag skynda mig att kopa en ny mobil sa att jag kan ha kvar lite laddning i min nuvarande om jag akut kommer pa att jag maste lasa gamla sms eller om jag kan fixa det senare. Jag kan ju inte ens vakna pa morgonen om jag bara har en urladdad telefon, jag kommer ju bli helt handikappad!
Inte nog med att det kanns som att allt gar sonder har (ja, jag beskyller hela det har landet eftersom jag inte har nagon annan att skylla pa! Forutom mobilladdningen sa ar det horlurar, som ocksa gick sonder igar, favoritklanning, orhangen i massor...), sa dromde jag att jag kom hem inatt. Sa sjalvklart vaknade jag med hamlangtan. Som har hallt i sig. Och jag sitter och kollar pa finbild, ganska dumt gjort. Lyssnar pa coldplay, men pa det album jag horde tidigt, innan allt, sa det ar okej. Maste bara se till att inte raka komma in pa fel album, da kommer det bli jattejobbigt.
Har i alla fall bra arbetsuppgift att gora nu. Leta bilder till lektion imorgon, det kraver inte sa mycket tankeverksamhet! Och jag far en anledning till att sitta vid datorn. Och det ar inte hets eftersom jag ar ute en hel dag i forvag! ;)
Blir less pa vuxna manniskor som beter sig som barn vad galler skitsnack, revir och aganderatt. Kan dom bara inte bete sig som sa vuxna som dom ar och lata vem som helst ta volontaren till tandlakaren?? Det spelar val inte sa himla stor roll? Jag ar glad att det inte var jag, sa jag slapp sitta dar och fundera pa vad jag skulle saga for att inte ge nagon problem.
Har ont i magen, undrar om det ar resten av igar, nar min mage gjorde jatteont, eller om det beror mer pa mitt psykiska tillstand. Tror mer pa det sista.
Det ar konstigt hur humoret kan vara sa otroligt olika under i princip samma forutsattningar. I forrgar kvall var jag pa topphumor. Anledningen var nog mest att jag hade lyckats forbereda en lektion ovanligt snabbt for att vara mig, och att jag forst hade kort fast, men nar jag val satte igang sa lossnade det. Da kandes det som att allt var helt underbart, och att jag inte kunde forsta att jag nansin kunde tanka nat annat. Men sa vander det tvart. Det vande forst nar jag fick ett bekymrat ansiktsuttryck nar jag ville kopiera, utan nagon egentlig kommentar. Horde bara hur hon sa nat om antalet till en annan larare. Varfor pratar du inte med mig om det ar problem?? Dar borjade lessklumpen, som bara vaxte under dagen tills det kandes som att jag inte skulle klara minsta lilla uppgift. Ett tag vagade jag knappt ta omvagen via 7eleven for att kopa toapapper, visste inte vad som skulle handa, trodde inte jag skulle klara det. Till slut tog jag mod till mig anda, och sjalvklart fanns inte det toapapperpaket jag hade tankt att kopa, men jag kunde noja mig med ett annat, sa det var okej i alla fall.
Ahh, finbild... :S Nej, nu borde jag klicka bort den...
Inte nog med att det kanns som att allt gar sonder har (ja, jag beskyller hela det har landet eftersom jag inte har nagon annan att skylla pa! Forutom mobilladdningen sa ar det horlurar, som ocksa gick sonder igar, favoritklanning, orhangen i massor...), sa dromde jag att jag kom hem inatt. Sa sjalvklart vaknade jag med hamlangtan. Som har hallt i sig. Och jag sitter och kollar pa finbild, ganska dumt gjort. Lyssnar pa coldplay, men pa det album jag horde tidigt, innan allt, sa det ar okej. Maste bara se till att inte raka komma in pa fel album, da kommer det bli jattejobbigt.
Har i alla fall bra arbetsuppgift att gora nu. Leta bilder till lektion imorgon, det kraver inte sa mycket tankeverksamhet! Och jag far en anledning till att sitta vid datorn. Och det ar inte hets eftersom jag ar ute en hel dag i forvag! ;)
Blir less pa vuxna manniskor som beter sig som barn vad galler skitsnack, revir och aganderatt. Kan dom bara inte bete sig som sa vuxna som dom ar och lata vem som helst ta volontaren till tandlakaren?? Det spelar val inte sa himla stor roll? Jag ar glad att det inte var jag, sa jag slapp sitta dar och fundera pa vad jag skulle saga for att inte ge nagon problem.
Har ont i magen, undrar om det ar resten av igar, nar min mage gjorde jatteont, eller om det beror mer pa mitt psykiska tillstand. Tror mer pa det sista.
Det ar konstigt hur humoret kan vara sa otroligt olika under i princip samma forutsattningar. I forrgar kvall var jag pa topphumor. Anledningen var nog mest att jag hade lyckats forbereda en lektion ovanligt snabbt for att vara mig, och att jag forst hade kort fast, men nar jag val satte igang sa lossnade det. Da kandes det som att allt var helt underbart, och att jag inte kunde forsta att jag nansin kunde tanka nat annat. Men sa vander det tvart. Det vande forst nar jag fick ett bekymrat ansiktsuttryck nar jag ville kopiera, utan nagon egentlig kommentar. Horde bara hur hon sa nat om antalet till en annan larare. Varfor pratar du inte med mig om det ar problem?? Dar borjade lessklumpen, som bara vaxte under dagen tills det kandes som att jag inte skulle klara minsta lilla uppgift. Ett tag vagade jag knappt ta omvagen via 7eleven for att kopa toapapper, visste inte vad som skulle handa, trodde inte jag skulle klara det. Till slut tog jag mod till mig anda, och sjalvklart fanns inte det toapapperpaket jag hade tankt att kopa, men jag kunde noja mig med ett annat, sa det var okej i alla fall.
Ahh, finbild... :S Nej, nu borde jag klicka bort den...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)