Hajkhemkommen

Ah, hemma från hajken, och allt är uppackat, till och med båda trangiaköken är diskade. Nyduschad och ren, fast jag har lite kåda kvar i håret, smör funkade inte så bra som jag trodde, bara hyfsat. Men ändå. Det är en speciell känsla att vara nyhemkommen från hajk, jag känner mig ovanligt ren, fast jag bara är lika ren som jag brukar vara när jag har duschat, och så känns benen lite möra efter kilometer av pulsande i drygt knädjup snö.

Hajken var härlig, trots det oförutsedda snödjupet, isen under mossan i dom livsfarligt branta nerförsbackarna, leden som tog slut och åkroken som dök upp fler gånger än på kartan. Nästan i alla fall. Jag har fått skratta som jag inte har gjort på länge, sånt där riktigt skratt från magen, och också ett sånt där skrattanfall som gör att man inte kan prata, och särskilt inte förklara varför det är så roligt att det inte är någon idé att hunden tittar på mackan, eftersom mackägaren kan göra en pansarvagn medan hunden bara kan göra en grävskopa. Jag har fått en ny beundrare, fast det varade mest en dag, kanske blev han för besviken när han inte fick komma in i vårt tält i morse. Eller så var det för att löken var uppäten, men han verkade tycka att mina byxor och min jacka smakade bättre än löken, så det kanske inte hängde på det ändå... Men men, jag får väl klara mig utan att bli slickad och nosad på, eller så får jag se det som ett tecken att jag verkligen borde skaffa hund. Jag har känt mig som Arvid i Kristina från Duvemåla ett tag, när vi upptäckte att det fanns kräftpest i vattnet vi hade druckit,

men som tur var kan inte människor smittas av det, i alla fall inte enligt mina föräldrar. (Och visst var det så att man fick lägga ut bilder på människor utan deras tillstånd om man inte skriver några namn? Men eftersom jag är så godhjärtad av mig (om jag inte ska hämnas på något som jag inte ens minns vad det handlade om nu), så byter jag ut bilden om kräftpestkvinnan protesterar.)

Kärt barn har många namn, men nästa gång tror jag att jag låter bli att hacka den arma löken innan jag far om jag inte har tid att torka den. Hackad lök luktar ganska mycket.

Förresten så kan jag också meddela att min sovsäck var otroligt skön, men jag är lite för sjåpig över den, typ som ett litet barn, men jag har pappas ord ringande i öronen "ska du verkligen ta en dunsäck, den är ju myyycket ömtåligare än en syntet?". Men det gör ju också att jag blir duktig och packar upp på en gång. Jag kanske borde köpa en ordentlig kniv som jag kan bli duktig att ta hand om också.

Trots att hajken är över nu, så har jag kommit på att jag har ungefär en hajk/hajkliknande företeelse i månaden framför mig nu, ända fram tills ryggsäcken ska med till Sydamerika. Hermanhajk, konfahajk, patrullriks och förhoppningsvik en fjälltur också, det är inte illa det! Och nu funderar jag på om jag vill till Island nästa vår. I såna fall skulle jag klämma in min barndoms drömländer under ett år, och det kan ju vara trevligt.

Hajkhelgen börjar snart

Snart är det hajk, hajk, hajk! Fast jag orkar inte göra dom sista förberedelserna. Typ packa det sista och förpacka om bulguren till påse och hacka löken. Okej, lite fusk att hacka lök innan kanske, men det blir så mycket skönare om man slipper det imorgon. Men nu vill jag helst bara äta upp kakorna som ligger bakom mig på en plåt, som jag precis har bakat till hajken. Jag har verkligen ingen ätadisciplin, farligt! Måste nog förpacka dom på en burk och placera dom långt bort snart. Sådärja, done. Inatt ska jag äntligen få inviga min sovsäck, det ser jag fram emot!

Idag har jag varit på Skvadern, andra gången den här veckan, ojojoj! Idag var det lite längre tid än sist, och jag har lyssnat på mycket bra PA-redovisningar! : ) Jag lyckades, förutom dom planerade redovisningarna, hamna på en redovisning av samma sak som jag gjorde som PA. Intressant att höra att det hade gått ungefär likadant! Jag är inte ensam om att förpesta skolans lokaler med kemikalier som stinker, woho! ;) Och inte heller ensam om att inse att det var väldigt svårt att framställa estrar som blir tillräckligt rena och inte går tillbaka. Plus att jag fick höra några hintar som kan kännas lite kul om jag tolkade det rätt. Pirk, vi gjorde ett bra jobb! ;)

Nej, nu har jag nog bråttom om jag betänker allt jag ska hinna med den närmsta en och en halv timmen. Tror jag. Har svårt för det här med tidsbestämning. Kaksuget är lite borta nu i alla fall, degen och dom redan uppätna kakorna har gjort mig mätt, och nu äter jag chilinötter istället, så det smakar inte kakor i munnen. Fast nu är jag inte så sugen på chilinötter heller. Kanske dags för lite lökhackning?

Vår!

Ah vilket underbart vårväder det är! Och som verkar hålla i sig i alla fall några dagar till! :) Hoppas att det håller sig över helgen, så vi får njuta av solen i skogen. Något jag inte har gjort hittills, trots det fina vårvädret, är att premiärätit glass ute. Det måste jag fixa nån dag.

Idag har jag lyssnat på förra årets vårmusik under min promenad till kyrkan (för en gångs skull behövde jag inte springa ner för busbacken!). Det gav mig mycket flashbacks till förra årets vår. Men på ett bra sätt, jag kan se på det som ett fint minne och vara glad över vad som var, istället för att längta ihjäl mig tillbaka. Det gör att jag känner mig mycket mogen och vuxen, mission completed, yes! Eller nåt, haha :P

Men oj, bussen går tidigare än jag trodde, nu måste jag åka och planera skogstur!

Naturnörderi, ahh

Nu har jag läst på om transfetter. Hade en mycket intressant diskussion idag om transfetter och härdat fett, och det var roligt när det kändes som att jag kom ihåg nånting av kemin. Fast nu när jag har läst har jag upptäckt att jag hade lite fel, och A hade rätt. Det är dubbelbindningar i transfetter. Men jag kom i alla fall ihåg den ungefärliga formen på transfett, och det är ju bra, haha :P Och vi hade rätt i det med att härdat fett blev transfetter, och att man tar bort dubbelbindningar när man härdar fett, men det var mest Es förtjänst. Det vi inte visste var att om man härdar fettet tillräckligt mycket, så blir allting mättat fett, och då blir det inga transfetter, men eftersom det är nyttigare med omättat fett så härdar man inte fettet fullt ut. Intressant. Det jag inte riktigt förstår är hur nånting som först bara är cis-fetter kan bli transfetter när man tar bort dubbelbindningar. Kanske att det händer lite allt möjligt under härdningen, så att bindningar kastas om lite här och var. Hm.. Sen så har jag också under mitt googlande tagit reda på att anledningen till att man överhuvudtaget härdar fetter har med hållbarheten att göra (ta bort lättoxiderande omega-3-syror), och inte med konsistensen. Här kan man läsa mer om man är nyfiken :) Det känns roligt att få känna sig lite smart och slänga med kemiord igen! :)

Jag blir tokig på att alla Farewell-versioner fadar ut på slutet! Jag har problem med att läsa dom sista noterna, har aldrig spelat så högt förut (greppbrädan tar slut!), så jag tänkte ta en genväg och spela på gehör istället för att läsa mig till det. Men inte ens liveversionen har dom sista tonerna jag har i mina noter, dom slutar innan. Surt. Men jag har i alla fall lyssnat mig till dom flesta sluttonerna, det fattas bara några stycken. En fin låt är det i vilket fall som helst! :)

Rooibos med jordgubb och vanilj

För en stund sen, okej, nästan en hel timme sen ringde jag ett läskigt samtal. Så läskigt att jag fortfarande var skakis när jag satte mig här. Nu är jag i alla fall lugnare. Men samtalet gick bra, även om det inte gick så bra som det skulle ha kunnat göra. Men det föll i god jord (för att använda en fin liknelse till nåt annat än den ursprungliga betydelsen), fast tistlarna åt upp det. Men det var jorden jag var orolig för, så det känns så skönt att jag inte fick ett: "nja, jag får se om jag kan, kanske, jag kanske är lite trött, ska kolla lite så hör jag av mig..." Istället blev det "Åh vad kul, men jag kan inte, ånej! Går det inte att flytta eller blir det nån mer gång? Det är sånt här som är så bra!". God jord alltså. Och jag är glad att jag ringde, det visar att jag bryr mig och inte bara är med för att jag inte kan säga nej. Jag är rädd att jag inte får fram det så bra som jag skulle vilja få fram det, åtminstone kände jag så sist, så det ska jag jobba på! Och jag ska också jobba på att få bort högstadiekänslan, jag blir så rädd när den kommer! På telefon har jag i alla fall lyckats undvika den, vill få bort den irl också. Är bara så rädd att det ska vara slut på chanser snart. Men som sagt, det var bra att jag ringde och tog ett intiativ :)

Och nu dricker jag rooiboste med jordgubb/vanilj-smak, åh vad gott det är! Det har jag saknat när jag har varit borta, på vårt hotell kunde man välja mellan antingen något konstigt fruktte (som jag bara valde en gång), eller tråk-earl grey. Och inte ens på radisson i stockholm hade dom särskilt spännande sorter, så jag har saknat mitt nyinförskaffade te lite. Och det var så snöpligt, för jag fick inte tag på det förrän dagen innan vi åkte, fast jag hade försökt tidigare. Men nu så! :)

Ett soligt Prag

Ah, idag har varit en bra dag. Lugnt och skönt, lagom sovmorgon (dvs ett naturligt uppvaknande på lämplig tid, inte för sent), tid för datorn, chokladätande, några timmars cellospelande... Skönt att inte komma hem till hets och stress! Och på tal om att komma hem, jag har ju varit borta :)

Det bästa med Prag, som jag blev lycklig över redan när planet började närma sig landning, var att det inte var vinter. Det var nästan sommar! Gräset var grönt och blommorna var utslagna. Jag kunde gå i kortärmat klockan sju på kvällen, och ibland på dagarna önskade jag att jag hade haft med mig en kjol eller kortbyxor.

Annars har min resa bestått av mycket flashbacks från andra resor. Dom flesta flashbacken har varit från slovakienresan, vilket kanske är ganska förståeligt. Till exempel när jag hörde tjeckiskan pratas, särskilt när jag såg en som var lik slovakien-K som pratade tjeckiska. Eller när jag fick höra kommentaren "det är faktiskt billigare med öl", när jag var den enda i sällskapet som valde en cola framför öl. Eller när jag köpte och åt Horalky. Eller när jag åkte buss, och biljettsystemet fungerade på samma sätt som i Kosice. Alla dessa slovakienflashbacks har gjort mig jättesugen på att åka tillbaka, nån som vill följa med? ;)

Jag har också fått flashbacks från Trondheimresan vi gjorde med sus. Det berodde mest på mötet med våren utomlands innan den kom hem till sundsvall, men också när jag såg en ungdomsorkester från england som tydligen var på nån slags turné. Prague tour 2008. Vill också! Kände jag då, och fick hålla mig i skinnet för att inte gå fram och fråga om jag fick vara med, haha.

Andra reseflashbacks var till exempel från klassiska familjesemestrar, till exempel från den i Tyskland, när man sitter på en bänk på ett torg och äter sin lunch bestående av en macka man precis har köpt, och dricker cola. Eller från usa: "ska du både ha fläskkött och gulash??!!"

Jag har fått en flashforward också, när jag var på arlanda och insåg att nästa gång jag befinner mig på den platsen är jag på väg mot Ecuador! Sjukt overkligt! För säkerhetsskull så kollade jag upp från vilken terminal planet mot New York klockan 9:10 skulle gå idag, bara så att jag skulle veta om det. Ja, jag erkänner, jag hade lite tråkigt där på flygplatsen i väntan på tåget :P

Men vad har jag gjort annars då, förutom att efterlikna andra resor? Tja, jag har gått massor med steg, väldigt många metrar, flera kilometrar och en eller ett par mil om dagen. Men man behöver inte oroa sig för att jag har tynat bort, jag har varit noga med att stoppa i mig energi också, till exempel i form av äppelstrudel, chokladtårta, gulash och knödel.

Jag har aktat mig för att förstöra andra turisters kort genom att gå ivägen för sevärdheter, och aktat mig för att få med alla andra turister på mina bilder på sevärdheterna. Såhär kunde det till exempel se ut när turister trängs för att se en stor kyrka:

Det var bara att följa med strömmen och titta på det som skulle tittas på.

Nånting som var roligt var att jag hittade en cello- och fiolmakare och hans butik! Där införskaffadde jag mig ett rengöringsmedel till cellon, så nu har jag äntligen fått bort en fläck som har suttit där sen jag köpte den! Fast okej, jag erkänner, mycket av anledningen till att jag överhuvudtaget gck in och frågade efter polishen var att det skulle vara spännande att gå in i butiken, men jag vågade inte göra det utan ärende. Fast jag har faktiskt tänkt att skaffa nån polish, så det var bra också!

I övrigt så har jag mest mått bra och njutit av att resa. Nu måste jag äta innan TJ!

Farväl

Så är man färdigjobbad innan semestern, färdigpackad, och snart är det dags för mat och åksjuketablett. Har laddat med godis, böcker, IKONtidning och musik, även om jag kommer sakna en låt. Men jag kan nynna på ganska bra själv också, nu kan jag den nästan. Jag brukar nynna på den på jobbet ibland, mellan kunderna, om det inte ringer så mycket. Så jag har tränat. Så Prag, here i come!

9:10. Mon., 8 sep., 2008

Ojojoj, nu är det bokat. Ej avbokningsbara biljetter till sydamerika. Klockan 09.10 måndag den åttonde september bär det av från Sverige. Det känns sjukt overkligt. Om fyra månader är jag i Ecuador.

Resgodis

Åh, jag är så godissugen! Ser fram emot fredag, då har jag kommit överens med mig själv att jag, efter jobbet, ska köpa godis, som jag ska ha på resan ner mot stockholm. Det känns så lyxigt att planera när man ska köpa godis, och ha det till ett speciellt tillfälle, istället för att behöva skämmas över sin odisciplinerade sida som inte kan låta bli att göra ett impulsköp eftersom det är så synd om en eftersom man missade bussen. Eller den odisciplinerade sidan av en själv som i ett desperat behov av något sött letar igenom skåpen hemma för att hitta åtminstone lite digestivekex eller russin. Men planerat resgodis behöver inte bortförklaras, särskilt inte om man inte har köpt godis på länge. Bra. Nu gäller det bara att inte bli illamående av tåget som sist, för illamående har en förmåga att förta det roliga med resgodis.

Jag har upptäckt att jag hellre flyr än illa fäktar när det gäller tryckt stämning, det vore bättre om jag lärde mig fäkta tryckt stämning bra istället. Det ska jag satsa på att lära mig tror jag. Det är en praktisk egenskap.

För övrigt så känns huden på vänster pak- och långfinger mer som huden på mina fötters trampdynor än huden på till exempel höger lillfinger. Intressant vad mycket cellospelande kan göra. Jag känner så mycket spelglädje nu som jag inte tror jag har gjort förut. Tror det mest beror på att dom mesta kraven är borta, och jag kan spela det jag känner för, beroende på humör och hur mycket flyt det känns som att jag har för dagen. Vissa dagar spelar jag helst bara långa toner, medan jag andra dagar vill gnugga stråken så mycket som möjligt, och sen hoppas på att jag spelar rätt ton nån gång emellanåt. Och jag behöver inte tänka att det snart är lektion och att jag borde kunna den värsta takten på hela låten då. Jag kan till och med hoppa över den värsta takten om jag känner för det. Och så kanske jag känner för den någon annan dag istället.

The light that shines can be seen

Wow, har precis fått veta att jag ska få tillbaka fem och ett halvt tusen kronor på skatteåterbärningen! Vad konstigt det känns att få en sån stor summa pengar och inte ens behöva skatta på den, haha :P Enligt pappa skulle jag antingen få den innan midsommar, eller i augusti, beroende på om jag deklarerade nu eller sen, eller jag fattade inte riktigt. Men om jag får den i augusti blir det ju som att få lön också den månad när jag inte jobbar nånting, vilket känns rätt trevligt. Fast i och för sig så spelar det egentligen ingen roll, ska ju ändå spara pengarna till hösten och resan, och eftersom jag har pengar på sparkontot så kan jag ju alltid ta därifrån för att leva på i augusti, och det gör ingen skillnad om sparkontot blir påfyllt tidigt eller sent. Men ändå, själva grejen :)

Har kollat igenom mina gamla inlägg, och jag har insett hur mycket text jag har producerat under det här året! Och hur mycket av mitt liv som ligger för allmän beskådan för hela världen. Även om det kanske inte är så jättemånga som hittar hit. Men det är skönt att skriva av sig, och jag har nästan aldrig lyckats få det att funka i en dagbok. Kanske för att det känns mer meningsfullt om man skriver till nån? Fast först hade jag ju inte tänkt att berätta för nån att jag skrev, så det kanske har med nåt annat att göra också. Inte samma tidsbrist längre kanske. Men jag funderar ibland på om det är folk som "smygläser" här, precis som jag smygläser vissa bloggar, utan att ge mig till känna. Min sitemeter är spännande, men ibland tycker jag den säger för lite, haha :P

Nu är vi nära bokning för sydamerika! :D Och nu känns det jätteroligt igen :) Tänk vad mycket lite peppning kan göra :) Det känns helt sjukt overkligt att vi faktiskt kommer att åka snart! Fyra månader är faktiskt inte så jättemycket, i alla fall inte så mycket att man kan tänka att det aldrig kommer att inträffa för att det är så långt bort. Och tiden fram tills dess känns bra också. Tiden nu känns faktiskt bra, och jag har inte längre den där önskan om att få spola över några månader. Vill bara ta tillvara på tiden, även om jag ibland kan vilja spola över vissa timmar. Och mycket beror på att det händer nåt mer än bara det vanliga, tack! Det har till och med funnits dagar då jag har velat sakta ner tiden (och faktiskt inte bara på grund av beslutsångest), det trodde jag inte för tre veckor och två dagar sen!

Sommarstuga

Oj, vi vann budgivningen på stugan. Men jag känner mest skilsmässoångest från Djursnäs. Vi ska väl dit som vanigt i sommar i alla fall, men sen blir vi bara gäster där. Konstigt! Att ha varit där varje sommar i hela sitt liv, och det är den plats i världen som jag nog förknippar mest med avslappning och sommar. Och nu kanske det bara blir sporadiska besök dit, om man lyckas bestämma med nån kusin att man ska ses på stugan istället för hemma hos nån. Men med tanke på hur sällan jag träffar mina kusiner, och hur korta tider vi träffas när vi väl ses, så känns det inte så uppmuntrande. Det som är bra är i alla fall att dom kusiner som jag har mest gemensamt med och som förmodligen är dom kusiner jag kommer att se till att träffa mest själv också, dom bor nära stugan. Men ändå. Förra året träffade jag dom kusinerna typ en eller två dagar, vilket är nästan ingenting. Alla jobbar ju bara hela somrarna! Nej, jag kan faktiskt inte tänka mig att inte vara mer på Djursnäs...

Men den nya stugan verkar också bra. Och det är inte bara tapeterna, det finns till exempel en väldigt fin strand, ett naturreservat med vandringsleder, och mycket skogsvägar nära. Och det är två tomter vi är på väg att införskaffa (om inte besiktningen visar nåt som vi inte visste om, så att vi inte vill ha stugan längre, vi har ju faktiskt inte skrivit kontrakt än), en som bara är full av skog, så vi är garanterade att ingen bygger en ny stuga fem meter från oss. Det blir nog bra det här ändå, det är bara lite konstigt...

Nu har jag ätit upp det sista av fluffen som blev kvar från pannkakspartyt. Men eftersom jag inte åt det på en rostad macka, scones eller tekaka, utan bara rakt av, så var det kanske inte en del av en balanserad frukost. Men gott var det! :)

Titta en sån vacker syn...

(...även om framtiden även innebär en del osäkerhet, men det känns i alla fall bättre inför hösten nu, har peppat upp mig tillsammans med J! :))