På folkis

Jag är godissugen, men har inget godis att tillgå. Närmsta affär ligger typ 4 km bort, inte så lockande. Kanske blir ett äpple eller en knäckemacka lite senare, ska försöka att låta bli att baka en kladdkaka (trots att jag faktiskt införskaffade ingredienser igår...).

Så är man här å. Väldigt intensivt är det, men varje dag känns typ som en vecka. Fattar verkligen inte att jag var hemma för en vecka sen, men så är det kanske alltid när man byter sammanhang. Jag hälsat på otroligt många människor, lärt mig fler namn än jag trodde var möjligt på fem dagar, tittat på ristafallet en sådär tre, fyra gånger, äntligen fått sitta i skolbänken igen och så en hel del annat. Jag har ett nästintill underbart rum med balkong och utsikt över skog och ristafallet, med massor med garderober och en skön säng. Att det dessutom är relativt lätt att hålla städat tack vare att jag inte har så mycket saker gör det ju inte sämre.

Ett fenomen som jag tycker är lite roligt är att alla verkligen lär känna alla, det är inte alls begränsat till sin klass på något sätt. Det började med att man pratade mycket med dom som kom hit tidigt, sen dom som visade sig skulle bo i samma hus som jag, sen klassen, och i matsalen så sätter man sig bara vid det bord där det finns lediga platser, det är inte direkt som när man samlade lilla gänget för att gå att äta i gymnasiet. Det är ett väldigt mysigt fenomen, men att man kan umgås med vem som helst gör också att man inte har någon naturlig plats. Det är lite skönt när man inte orkar göra nånting, ingen behöver sakna en så man måste erkänna att man inte hade lust att umgås när man är för trött, men det gör ju också att man hela tiden måste vara aktiv och social, eftersom man inte har ett naturligt gäng att hänga på. Det ska bli skönt när man börjar känna att man har lite kompisar som man faktiskt känner och hör ihop med, jag glömmer lätt att vi inte ens har varit här en vecka än.

Jag känner lite för en mysstund, orkar inte riktigt med att vara rolig och aktiv. Får kanske se om jag hittar något gäng som sitter någonstans och verkar stämma in på mina kriterier. Eller så kanske jag ska ge mig ut på en springtur, då får jag i alla fall slappna av psykiskt.

På väg

Så var det dags. Det gick bra att skjuta upp all packning till sista dagen, jag har knappt stressat. Fast nu blev det lite stressigt för jag trodde vi skulle åka ett men vi skulle tydligen åka halv ett. Alltså om tio minuter. Och det kan bli en utmaning att få in allt i bilen (tre par skidor, cello, full friluftsutrustning för alla tänkbara årstider, och allmänt kläder och sånt för ett år, inklusive stora varma vintergrejer, det blir en del), men tror det kan gå. Hoppas.

Jag känner mig knappt nervös inför själva skolstarten, jag har knappt fattat att jag åker snart. Eller, att jag åker hemifrån snart fattar jag väl typ, pappa sitter ju bakom mig och väntar på att jag ska bli klar, men inte att jag imorgon vid den här tiden kommer vara lämnad och avdumpad på skolan, i full färd med att socialisera mig eller packa in mina grejer i rummet eller vad jag nu gör. Kan inte få en trovärdig bild av mig där, så jag låter helt enkelt bli att föreställa mig. (Och nu blir det mer hets bakifrån "ska vi åka nu eller? jaha, men då aker vi ju när du är klar, men det är ju väldigt bra om vi kommer iväg snart..." "Jag skyndar mig ju!!!").

Nej, jag tappar skrivlusten av stressen och folket som springer bakom mig, jag vill gråta för att jag sov 4 timmar inatt och när jag satt i 20 minutyer (av mina dyrbara datorminuter!) och redigerade bilder på facebook så glömde jag att spara, så det var onödigt.

Jag har blivit typ avtrubbad av alla hejdå, men jag kommer sakna folk mycket tror jag. Men nu kan man i alla fall ringa lätt och relitivt billigt, och det är inte ens någon tidsskillnad som försvårar smsandet.

Nej, nu orkar jag inte mer, nu åker jag då!

Michigan nästa

Av en slump hittade jag en sånggrupp, G-men, från ett universitet (Universitetet?) i Michigan. Normalt så lyssnar jag inte så himla mycket på covers på youtube, och inte liveframträdanden heller, ofta är kvaliteten så kass. Men det var den inte för den här gruppen! Dom var så bra att jag kände för att åka till Michigan, och jag lyssnade vidare på låt efter låt. Sjukt bra sångröster, allt a capella, jättesnygga arr, mycket liv på scenen. Kan det bli bättre?


Who we are, igen :) (Förövrigt den väg jag hittade gruppen)


This Love


Billy Jean


When G-men attack! Sjukt kul, tänk dig att helt plötsligt bli attackerad av en grupp sjönsjungande män..? ;)


(Och ja, jag känner mig otroligt teknisk som har lärt mig att länka på ett annat, lite smidigare och snyggare sätt än tidigare, haha :P)

Shoppingdag

Min aptitlöshet har försvunnit. I alla fall den värsta. Det är ganska skönt eftersom jag slipper gå omkring och vara småillamående hela tiden, men nu måste jag ju istället kämpa mot att gå och småäta glass och muffins (som frysen tyvärr är fylld av), eftersom mitt sötsug är tillbaka. Fast nu är det ju bara några dagar kvar i närheten av den här frysen, sen får jag väl se till att inte ha lika stor tillgång till socker.

Idag har jag varit ganska duktig. Duktigare än igår i alla fall. Igår var jag bara helt slut. Idag har jag varit på stan och haft riktigt effektiva timmar! Klippte mig, fegade ur från min vågade korthåriga frisyr, men kanske blir det nästa gång istället, när jag hunnit ladda lite mer för det, får se. Men annars lyckades jag shoppa allt på min lista förutom regnbyxor. Trots att det var flera saker som var ganska beroende av att jag var på energifyllt shoppinghumör (och att behöva shoppa saker som kräver ett shoppinghumör brukar ofta ta död på iaf mitt shoppinghumör). Hittade till och med en grön papaya (och fick veta att dom får in såna varje vecka!!), så nu kan jag göra Som tam! :D Den godaste thaimaten som finns, som får det att vattnas i munnen på mig varje gång jag tänker på det :)

Duktigheten försvann efter min hemkomst, men blev iaf promenad med J, det var väldigt bra :) J-date imorgon också, woho! :D Det här med packningen förtränger jag lite, jag gör ju ändå ingenting när jag är hemma och "tar mig tid" för packning. Jag tror jag packar bäst under stress, så natten till lördag blir kanske bra.

Idag fick jag också en komplimang från bra och viktig källa (inte bästa eller viktigaste, men den källan är nog svår att få till en källa, och det här var iaf näst bästa), om den viktigaste dagen. Yes! Mission completed.

Ikväll ska jag försöka sova tidigt för att få en sån där bra och effektiv morgon. Effektiviteten går alltid ner vid ett-tiden, oavsett om jag sover länge eller kort, så om jag vaknar tidigt har jag mycket tid att göra måstegrejer innan dippen kommer.

Förresten kan ni gå in här och rösta om ni vill. Behöver inte ens säga vilken jag tycker ni ska rösta på, den jag vill samla röster åt är helt klart den bästa!

Me goes Mark

Jag känner mig lite som Mark i Love Actually nu. Enough. Gårdagen innehöll ett möte jag hade laddat för länge. Mötet blev inte som jag hade föreställt mig eller planerat, men det var där i alla fall. Tryckt, stelt och min hjärna var så uppstressad att jag knappt minns vad som sas. Det var över på kanske en minut. Jag gjorde nåt som kanske borde innebära att jag ska skämmas, på ett sätt kan man se det som att det var helt onödigt och ändå inte kan leda till nåt bra, och det påminde väl kanske lite väl mycket om ett mellanstadiesätt att hantera situationen. Men det känns också skönt att jag gjorde det. Lite som Mark i Love Actually. Punkt. Sen får vi se om det kan fortsätta kännas så längre tid än ett dygn också.

Helgen varit bra (också eller förövrigt? Också tror jag). Har träffat morföräldrar, trevligt! Känns dock sorgligt att se hur mycket som kan gå förlorat när man är gammal, som möjlighet att vara hemma hos sig själv, möjlighet att resa sig ur sängen själv, allmän ork till allt. Men känns ändå hoppfullt att se att humor och leenden och kärlek trots allt kan finnas kvar, det måste vara värt så mycket!

Har träffat nyinflyttade M också, mysigt! :) Massor med prat, promenad i den vackra kvällssolen, hemagjord hallonsaft, kanelbullar, några liter te, kloka ord. En bra kväll helt enkelt.

I helgen har jag ätit extremt mycket kakor i förhållande till hur mycket mat jag har ätit, men ändå inte särskilt mycket kakor jämfört med hur mycket det brukar bli hos mormor och morfar. Har knappt haft någon aptit alls, och det har inte bara berott på nervositet (även om det blev värre med aptiten igår). Min aptit har inte varit på topp sen jag kom hem från Thailand, vilket på ett sätt är lite skönt. Slipper alla dom där gångerna när jag bara går och småäter, och känner mig väldigt vuxen när jag nöjer mig med en 2 cm bred kladdkaksskiva. Det kan vara lite jobbigt i längden dock, om jag alltid är lite småillamående trots att jag är hungrig, men man kan ju hoppas på att det jämnar ut sig på en lagom nivå till slut.

Jag saknar L, det känns som att hon är så långt borta nu, trots att det var nästan lika långt borta när vi bodde i Thailand. Fast då delade vi ju i alla fall liv på nåt vis, nu rullar våra gamla liv på där vi knappt har nåt gemensamt. Men hoppas verkligen på att vi kan hälsa på varann snart, det är en viktig människa som jag inte vill tappa kontakten med!

(Och åh vad jag känner att jag vill lära mig spanska bra!)

Through the rise and falling apart, we discover who we are

Live my life around a picture taken when we met
Spending all of my time chasing your silhouette
For all we go through, I don't wanna change you
'Cause my mind's running in reverse
Trying not to forget who we were
Where it's at
Here we go

And we break
And we burn
And we turn it inside out
To take it back to the start
And through the rise and falling apart
We discover who we are

Struggling with my thoughts
Change the locks inside my head
Reading between the lines
Of what you say and what you said
I turn the radio on to drown me out
Driving through the night to nowhere
Trying to forget who we were
Where it's at
Here we go

And it's all to the wind
It's all in our heads

Back in town

Äntligen är J hemma igen! :) Samtidigt som jag är hemma, inte illa. Många timmar igår kväll med prat på rekordfart, oj vad jag har saknat. Känns helt stört att vi flyttar ifrån varandra, inte längre grannar från och med antingen på söndag eller så nästa helg, beroende på hur man räknar. Inte längre alla dom där spontana "kan jag komma över nu?" (nu = ungefär 2,5 minuter tror jag att vi räknade ut en gång, fast man får kanske lägga till någon minut för att ta på sig skorna), jättekonstigt! Fast nästa år kanske, man vet ju aldrig. Och det finns ju sommrar och jular och helger. Det är bra.

Själv är jag hemkommen från en farmortur, vilket var mysigt, men stämningen kunde ibland gå mig på nerverna. Bäst var det när jag fick antingen kvalitativ tid med farmor eller med pappa, och det blev det ju en hel del timmar av.

Idag ska jag hetsleta mobil, det kan vara trevligt med en där skärmen fungerar. Bra på ett sätt dock att få en rensad inkorg utan ansträngning, även om det känns lite sorgligt på ett sätt. Men mest bra.

I helgen blir det mormor- och morfarweekend, med en eller flera andra visiter. Trevligt värre. Det känns bra att hinna träffa släkten generation äldre innan jag försvinner iväg från familj och vanliga hemma, och det ska bli roligt att se väns lägenhet! :) Andra saker känns lite spännande också, eller kanske ångestframkallande eller kanske väldigt bra eller jag vet inte alls, men jag hoppas ju fakitskt på att det läskiga eller bra ska inträffa, även om jag kanske dör litegrann av det. Eller så hanterar jag det finfint, man vet aldrig. Hoppas kan man ju alltid :)

Trevlighetsblogg

Har suttit och läst en sån trevlig blogg. En sån där som mest är lite mysiga dagboksinlägg, och då och då kommer med någon lite djupare fundering. Det är nästan så att jag känner mig lite lockad att bara ha en trevlighetsblogg, men tror inte jag skulle vara så bra på det. Visst kan man blanda in lite trevlighetsgrejer i blogginläggen, men vart skulle jag annars ta vägen med allt det kryptiska jag vill få ut? Och skulle jag verkligen känna att det gav mig något att bara skriva lite glada och lättsamma inlägg hela tiden? Kankse om mitt humör var så jämt, men det är det faktiskt inte. Så jag hankar mig väl fram på nåt annat sätt än det, även om det är en stor chans att det blir mindre och mindre kryptiskt än det har varit nu på (ett ganska långt) sistone.

Men nej, nu blir det faktiskt sängen, även om det kan vara skönt att kunna sova bort några timmar på tåget imorgon. Men det löser väl sig ändå. Mina fingrar bränner för jag har hackat så mycket chili idag.

Matlagardag

Blev lite skakis, men det var det värt. Fast nu har skaket lagt sig. Så himla mycket var det väl egentligen inte att skaka över.

Idag har jag lagat mat nästan hela dagen. Med undantag för en eller två timmar mitt på dagen, och så var mat lagningen klar vid femtiden. Men det var roligt, och det blev rätt gott, även om allt inte smakade rätt. Jag och mamma försökte oss på thaimat, inklusive sticky rice och mango, blev så glad över att det går att få tag på sticky rice här! :D

Imorgon åker jag till farmor, det blir nog bra. Men längtar efter att träffa J, kan hända att jag missar någon dag som det blir nu. Men men, det var ju ännu mer längesen jag träffade farmor. Synd bara att det går nästan två hela dagar åt resandet, så jag tappar fyra dagar här hemma när jag träffar henne två dagar. Och sen mormor-och morfar-helg efter det. Fast det känns väldigt bra att jag hinner träffa lite släkt innan jag flyttar iväg. Det som är bra inför allt resande är att jag har ny bra musik, redo att läggas ner nya känslor, situationer och tankar i, mycket välbehövligt! Thailandmusiken är ju Thailand, och Sverigemusiken är ju tidigare känslor. En låt jag har fastnat för nu är Take me away. Fast albumversionen är ännu bättre.

Det är rätt mycket jag borde göra, men rätt lite jag orkar ta tag i. Men det brukar ju lösa sig när jag känner mig lite mer stressad, och jag sitter och hetsar med allting i sista minuten. Det är alltid mest som blir gjort i sista minuten! Men för att undvika att göra allt i allra sista minuten så kanske jag ska lägga upp lite mer bilder nu. Det är en sak som lätt kan bli bortprioriterad annars, och jag vill ju få det gjort. Okej, ett två tre. Och sen är det ju packning som gäller. Men egentligen vill jag bara prata med J.

En farlig klarhet i luften

Trots att dom svenska sommarkvällarna är helt underbara så kan dom bli lite jobbiga också. Efter en mysig testund på en mysig balkong med en mysig vän så skulle jag gå hem i den klara nattluften. Jag njöt av den lagom svala men ändå nästan ljumma luften, månskenet och friheten att kunna promenera vart jag ville. Men, det dröjde inte länge innan jag blev alldeles känslosam. Jag kände för att gråta, trots att jag inte visste varför. Och jag hade ingen lust att gräva ner mig djupare i anledningar att gråta, så efter ett tag lyckades jag bli av med känslan. Fast hela vädret och känslan av luften fick mig att bli djupare och mer grubblande än jag egentligen kände för. Så det tog inte lång tid innan grubblet ledde till tugnt, och tugnt ledde till gråt igen. Varför blir det sådär, varför är humöret så konstigt och okontrollerbart? I början var grejen ju bara att vädret lockade till filosoferande, vilket egentligen är en ganska bra och mysig känsla. Och så spårade det ur lite. Fast ibland är det skönt att gråta också.

Det skrämmer mig lite vem jag är, vem jag kan vara, vem jag vill vara. Vem kommer jag att vara? Hur kan man styra vilka delar av en själv som man visar mest av? I mitt grubbleri kom jag att sakna mitt lättsinniga jag som jag hade ett tag. Det som bara släppte allt, knappt oroade sig, knappt grubblade, knappt höll ordning eller tog ansvar. Eller så är det kanske bara i mitt huvud som det var så mycket som jag tänker mig, men det var så skönt! Inte känna mig så tung till sinnet på nåt vis. Men när man är hemma blir det på nåt vis lätt som det alltid har varit, och det är väl ganska förståeligt kanske. Men hur påverkar man så att man blir som man vill i nya sammanhang? Hur mycket kan man påverka och hur mycket påverkas automatiskt av dom människor man umgås med? Och hur ska man då hitta dom där människorna som tar fram det bästa i en?

Nej, jag är egentligen för trött för det här, skönt i alla fall att mitt grubblande har gått över lite till ett lite mjukare funderande. Min dygnsrytm är helt förskräcklig, det är så många tider på dygnet som känns onödiga att sova bort. Jag har ätit lite för många chokladbollar, så jag mår lite illa. Jag längtar efter att sova nu, men först är det menyplanering, tandborstning och bibelläsning som gäller. Det är varmt i mitt ansikte från mycket sol idag, men det var i alla fall väldigt mysigt där på bryggan. Better be är en ganska klockren låt ibland.

So far away from where you are

Jag måste återigen säga att jag mår lite illa. Men jag börjar ju vänja mig. Varför kan det bara inte släppa? Blä.

Ägnade en stund åt att läsa runt på internet. Hittade intressant läsning, som först gjorde mig förvirrad och irriterad, men sen ännu mer förvirrad, insåg att irritationen var omotiverad. Fast det känns ändå lättare på nåt vis. Antar att det går lättare och lättare för varje illamåendeattack. Men jag är lite förvirrad och dom slutsatser jag hade dragit går inte att dras längre. Och nu upptäckte jag en siffra fel, så ingenting alls stämde längre. Jaja. Kanske är lika bra, eller jag vet inte. Nu måste jag kryssa och sluta tänka.

Åh, nån gång ska jag sluta skriva massa kryptiskt depp, och börja skriva en glad blogg. Det kommer, kanske från och med nu, men förmodligen från och med senare.

Och nu lyssnar jag på From where you are, det är kanske inte den bästa låten om man ska bli på bra humör. Det är en låt som till och med kunde få mig att känna sorgekänslor när jag inte hade något att sörja. Men ändå kan jag inte låta bli att lyssna på den, den är ju så fin! :) Men varför gör man så emot sig själv egentligen?

Jag börjar oroa mig för att hinna med allt som ska hinnas med innan jag flyttar. Nu är det ungefär två och en halv veckor kvar innan jag åker, varav ungefär en vecka går åt till besök hos far- och morföräldrar i olika delar av Sverige. Och sista veckan kommer jag ju vilja spendera tid med människor, och särskilt J som jag har ett halvår att ta igen med! Men innan avfärd måste jag shoppa regnställ (vilket inte är det lättaste, vad ska man gå på liksom?!), shoppa massa andra saker (har en hel lista), anmäla mitt bankkort som trasigt, kanske få ett nytt, tänka igenom vad jag ska ha med mig och packa. Okej, nu lät det inte längre som så fruktansvärt mycket saker, men eftersom jag generellt har en lång startsträcka till allt så kan det ta en hel del tid. Till exempel så tänkte jag för ett par timmar sen att jag skulle kolla över min ekonomi lite snabbt, för att sen gå ner på stan och göra undan massa shoppingbehov. Men så fastnade jag här. Fast idag var det i alla fall ett aktivt fastnande, till skillnad från alla dom där dagarna när jag bara slöar runt på internet.

Det här med att se fram emot stora saker som börjar ganska snart har jag varit dålig på dom senaste åren. Studenten (fast den tror jag aldrig att jag längtade efter) såg jag inte fram emot, min slut på det jobb jag jobbade som längst på längtade jag efter i massor med månader, men sista veckan kändes det som att det lika gärna kunde få fortsätta, när konfalägret började var jag inte överexalterat pepp, när det var dags för Sydamerika ville jag nästan hellre vara hemma eller gå folkis och Thailand ville jag inte alls åka till när det väl var dags. Jag antar att när stora saker kommer nära så blir dom så verkliga, och då kan man inte längre ha den där överromantiserade bilden av saker och ting. Och några av tillfällena var det ju att jag inte ville lämna saker och ting.

Så hur känns det nu inför min flytt? Igår kände jag mig faktiskt helt plötsligt mer pepp än jag hade förväntat mig just då! Jag ser fram emot att få börja ett stabilt vardagsliv igen, sommarlovslivet faller inte riktigt under kategoring stabilt vardagsliv trots att jag får vara hemma och veta hur allt funkar. Jag ser fram emot att få träffa massa nya människor, och jag ser faktiskt fram emot att komma ifrån den här staden lite. Jag tycker jättemycket om min hemstad, men just nu så känns det som att så mycket bär med sig en tung klump, och jag får lätt hets. Iväg och starta nytt, få massa nytt att tänka på där den tunga klumpen inte hör hemma. Trodde att det skulle bli så när jag for till Thailand, men då var det så många barriärer att spräcka innan man verkligen lärde känna nya människor, i alla fall i mitt vardagsliv. Nu borde det gå lättare tycker jag.

Men jag har ju en bra sommar här hemma också. Det finns bara ett hål, ett tomrum, som finns för att det en gång blev skapat. Måste försöka få bort tomrummet, för jag lyckas inte fylla det, trots massa sommaraktiviteter som känns sådär alldeles sommaridylliska, och trots att jag har åkt från den ena aktiviteten till den andra så att jag längtar efter en lugn stund hemma med familjen, och så fixar sig det nästa dag när jag dessutom får superryck och städar ur garderoben. Men jag börjar vänja mig, även om det tog till i styrka nu när jag kom hem och saker spädde på. Förhoppningsvis blir det den motsatta effekten när jag flyttar. Och förhoppningsvis så motsatt att det inte späds på när jag kommer hem nästa gång. Jaja. Jag är ju inte den enda som har haft ett tomrum, vilket jag ofta glömmer tror jag. Men det kommer ju försvinna efter ett tag, frågan är bara hur länge.

Nu är frågan om jag måste springa för att bli av med den värsta klumpen, men frågan är då hur det ska gå med mitt regnställ? Att det ska vara så svårt att ta sig för vad man planerar. Jaja, det löser sig väl, det brukar ju göra det.

Svenska sommarnätter

Det är bra grejer det. Att sitta insvept i en filt och känna sig riktigt ombonad, med en kall näsa på grund av frisk och kall luft. Att dricka te ur termos och grilla marshmallows. Att prata med goda vänner halva natten. Att skratta så att det gör så ont i magen att man måste ligga ner tills det har gått över. Att sitta och titta på solnedgången över staden, frågan är bara vilken stadsdel det egentligen var? Att allting bara kan kännas så vanligt bra trots att vi knappt setts under året, utan varit ute på olika äventyr i olika delar av världen. Fint. Och mys.

Man kunde se både muslimer (levande och döda), buddhister, shejker, människor utförandes konstiga riter och läskiga huliganer med bandanas och kniv. Och inte att förglömma katten som kom springandes för att gosa, men inte ville äta korv. Men det var inte så farligt, det var bara vi. Fast katten var inte vi, men den var snällare än vid första anblicken, när den verkligen hade tagit sikte och rusade mot oss.

Och den härliga sommarnatten föregicks av en härlig dag på stranden, var varken för varmt eller för kallt, alldeles lagom! Svensk sommar är bra grejer det.

En regndag

Det regnar (i alla fall sist jag kollade ut genom fönstret, nu är jag en bit ifrån). Det är ganska skönt. Kravlöst, och gör det skönt att göra ingenting här hemma. Det luktar pannkaka i huset, ska man kanske äta pannkaka senare? Fast jag har ju min lax. Lax är gott, men smaken är inte den enda anledningen att den gör mig på bättre humör. Ibland när det har varit som jobbigast har jag kunnat tänka på lax, så blir det lite lättare! :) Te funkar också.

Laddar upp bilder, jag skulle kunna sitta hur många timmar som helst för att lägga upp allt som är kvar, som jag vill ha upp från dom senaste månaderna. Så jag drar mig lite för att sätta igång. Det jobbigaste är kanske att sortera allt i album. Men det är väl ingen brådska. (Yes, "Lyckad uppladdning!", åh vad jag blir glad av den skylten :))

Har ätit mango, men den smakar inte som i Thailand! Surare. Saknar Thailand. Känns konstigt att jag var på engelskaläger för bara två veckor sen. Saknar människor som fanns i Thailand. Vissa som inte finns i Thailand nu. Om två veckor kommer J hem! :) Saknar. Längtar. Hemma är inte samma utan J.

Det känns som att jag har mycket som jag kan och till och med borde göra, men orkar inte ta tag i nåt. Det gör ingenting nu, men om tre veckor flyttar jag, och då måste det vara klart.

Kanske är jag klar med mitt velande också, för nu orkar jag inte så mycket mer. Men vi får se, jag kanske ångrar mig också, men nu är det skönast att inte tänka. Bara hålla hjärnan sysselsatt av annat.

Har gjort mycket dom senaste dagarna, träffat mycket folk, roligt! :) Har till och med fått några oväntade möten, med människor från längesen. Roligt, och roligt att känna att man utvecklats sen sist. Haft flera sommaridyllmoments. Blåbärsplock, första Sverigebadet i sommar (i pool, men ändå), pizza med finutsikt, myskväll med goda vänner, picnic i solen vid ån. Det är bra. Nu är det nog sockar på som gäller.