När man inte kan sova

Det finns perioder då man inte orkar ligga vaken på kvällen och tänka. Jag har varit inne i en sån period en vecka nu, och det har resulterat i att jag oroar mig för att inte kunna sova på kvällen. När jag väl lägger mig för att få någon slags ro så vågar jag inte låta tankarna härja fritt, utan jag måste kontrollera noga vad jag ska tänka på. Det gör att jag inte vågar slappna av, för då släpps tankarna fria, och jag orkar inte tänka på det som tankarna alltid dras mot. I alla fall har dragits mot den här veckan. Och när jag inte slappnar av för att jag måste vakta på tankarna, då är det omöjligt att få sovro i kroppen.

Häromnatten såg jag till att vara riktigt trött innan jag dristade mig till att lägga mig i sängen, för att få flyta bort i sömnens värld så snabbt som möjligt. Men tji fick jag. Kände mig inte ens nära att somna. Jag försökte att läsa tills ögonen typ föll ihop, då skyndade jag mig att släcka lampan, men helt plötsligt var jag klarvaken igen. Det blev mer läsande och sedan lyssnande på musik innan jag klarade av att slappna av tillräckligt mycket för att ta emot sömnen. Då hade jag vridit på mig i två timmar och klockan var halv fyra. Suck. Det som är bra är i alla fall att jag räknar kallt med att få tillbaka min snabba insomningsförmåga när jag kommer tillbaka till skolan, bara en och en halv vecka kvar. Och det blir kanske till och med lättare redan den tid jag har kvar hemma, det värsta är nog överstökat. Bra.

Förnuft, känsla, val och beslut

Nu är en stund då jag hade tänkt att svara på massa mail som jag har liggande och väntar på kö, men när det blir en kö r det så jobbigt att ta tag i nånting av det.

Igår satt jag och googlade lite om min framtid. Inte det lättaste att bestämma om, men jag känner i alla fall att jag börjar få någon slags form på det som känns bra. Hittade det här, en spanskaskola i Guatemala. Det verkar helt perfekt, man får lära sig spanska, man får jobba lite om man vill (kan vara roligt för att komma in i nåt sammanhang i landet som inte bara är en skola med massa internationella människor), man kan välja hur länge man vill vara där och man kan välja om man vill bo i värdfamilij eller nåt slags studentrum. Iofs så har jag tänkt att jag inte ska bo i värdfamilj igen, men nu känner jag mig ändå lockad av det.. Bra iaf att det finns båda alternativen. Har till och med börjat räkna på budget, och kommit fram till att om jag är sparsam och har flyt med jobb och så nu till sommarn, så kan jag nog ha råd att åka redan om ett och ett halvt år! :) Jag är bara rädd för att det ska rinna ut i sanden av någon anledning, jag känner ju mig så pepp nu. Men när jag nämner det här så blir det lite verkligare, plus att om någon annan skulle få för sig att göra samma grej så har jag iaf bevisat att jag kom att tänka på det själv. Eller typ iaf. Iaf en egen längtan har jag.

Övrigt som gäller framtiden är väl att det finns nog fler alternativ än jag faktiskt tänkte att det fanns, och det är svårt att veta om man ska gå på förnuft eller känsla i valet. Men känslor kanske behöver längre tid på sig att ändras i en valsituation, fast jag vet inte om jag vill det.

Det finns även andra saker jag är osäker på vad jag egentligen vill, nästan till min förvåning. Trodde det handlade om en slags feghet, men det visade sig vara en djupare feghet, rädsla för annat. Rädsla att förlora kontrollen kanske, oro att ge mig in på nånting jag inte kan dra mig ur, och som tar över mitt liv på ett sätt jag inte vill. Det är som tur är ingen panik att bestämma mig, och jag kan ju vackla lite fram och tillbaka, så det får väl ligga och gro tills jag känner mig mogen att ta ett beslut. Men jag inser att rädslan har kommit mer på senare år, fast det har väl sina orsaker kanske.

Fin låt, Tu estas aqui:

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag, för det är Jesus födelsedag, hurra hurra hurra! Hurra hurra hurra!

Så var årets julafton till ända. Och vad ska man säga om den då? Jo, den innehöll väl det som julaftnar brukar innehålla: julfrukost, julpromenad, julmat, julsms, jul-kalle-anka, jul-kan-du-vissla-johanna, julklappsinslagning, julklappsutdelning, julgröt och julmidnattsmässa. Mycket jul. En parantes men ändå kanske en väsentlig (?) fråga är hur man skulle kunna skriva julhjul om man skulle behöva det. h(jul)²? Fast inte om det är en matris, då går det inte att förkorta mer än julhjul. Ja, min bror som har blivit ännu mer mattenörd än mig har kommit hem, då har vi såna här relevanta diskussioner.

Men nu lämnar jag hypotetiska fall som julhjul och återgår till ämnet. Jag hade helt släppt förväntningarna på en barndomstindrande jul eftersom jag hade noll julstämning kvällen innan, och just eftersom förväntningarna var släppta så förväntade jag mig att dagen ändå skulle överträffa de förväntningar jag hade. Men det gjorde det inte riktigt, eller, det var mest som en vanlig dag med flera inplanerade saker. Jag hann inte ens läsa en bok, jag förstår inte hur jag fick så mycket tid till det alla andra år? Men imorgon borde jag hinna sånt, bra! :)

Det jag blev gladast för idag var kanske till synes obetydliga grejer, men det motsatta var väl också till synes obetydliga grejer.

Annat som har hänt sen sist är att jag äntligen har tagit mod till mig och klippt av håret. Nu har jag typ bara hälften kvar. Men jag trivs bra i det, det känns som att jag alltid har haft såhär nu.

Det har varit glöggmys med uppdateringar om allas liv, och Hermanreunion (d.ä.). Båda var riktigt mysiga. Det sistnämnda kändes så mycket som förr, så skönt att bara vara som vanligt på en Hermangång, utan ansvar eller krav. Bara dom bästa delarna: fika och andakt. Skönt att sitta på golvet på det sistnämnda. Fick höra träffande ord, vilket rörde till det lite i mig.

Jag ser fram emot imorgon, har känt mig trött typ hela dagen, men har ingen lust att gå och lägga mig. Vill bara däcka i sängen, men vet inte om jag är tillräckligt trött. Vill inte ligga och inte kunna sova. Tur iaf att jag har bra böcker att läsa om det inte verkar gå bra.

Borta bra och hemma bra

Så var det jullov. Det jag hade gruvat mig för, men faktiskt känns helt okej. Rätt bra hittills, och även om risken för rastlöshet är ett faktum så tror jag att det kan vara bra ibland också. Har varit väldigt intensivt på sistone. Finns väl andra grejer det är risk för också, men men, jag får förtränga det tills det attackerar sig på mig. Som det nästan har gjort, men inte så våldsamt.

Sista veckorna i skolan var det mycket att göra. Det bästa jag gjorde var när jag tog turskidorna upp på fjället, helt fantastiskt var det! Det blev både klassisk åkning på rätt tillplattad väg och nästan spårat, och sen var det riktig turåkning i djupsnön. En fikapaus mitt uppe på kalfjället, helt vindstilla och med renar som tittade på oss. Kunde inte bli bättre. Sen nerförsåkning i orörd, fluffig nysnö, för första gången insåg jag den riktiga charmen med att åka offpist.

Sista veckan var det julspexfokus i mitt huvud. Jag hade varit så less på det där, ångrade att jag hade tagit på mig att vara med i planeringsgruppen, kände mig mer och mer stressad över att folk inte verkade ta det seriöst osv osv. Så var det dags för första repet, då jag i mitt lilla överambitiösa huvud hade tänkt att folk skulle ha lite kol på själva vad dom skulle göra, så det skulle gå att sätta ihop. Så var det inte, det var bara att börja från början.

Men det var så roligt! Jag kände såna Hermandramaflashbacks av att stå mitt bland alla och instruera vad som skulle hända, och jag gillade det, och jag var glad att jag var en av dom som hade koll på läget istället för en av dom stackars skådespelarna som var tvugna att vänta och vänta på nånting dom knappt visste vad dom väntade på. Den kvällen var jag, trots att jag var stressad och uppjagad för att allting skule klaffa dagen efter då det skulle behövas massor av träning och fixande inför själva uppspelandet (ja, vi repade första gången kvällen innan den stora dagen, Hermanstyle var det), så glad och tyckte det (nästan till min förvåning!) att det var riktigt roligt.

Hur gick det då? Jo, det gick bra, lite trassel blev det (säg nån gång då teknik inte krånglar!), men trots det fick vi betyget "bättre än förra året" av vissa förra-årets-elever, phu! Men riktigt skönt var det efter att det var klart, och vi fick gå ner till julgodisbordet, då kändes det som att mycket släppte!

Den sista kvällen på skolan avslutades med fnitterattacker som var mer än vad som kanske är bra, men roligt var det i alla fall. Fast sen grät jag en skvätt också över andra människors sorgliga och jobbiga lägen, gränsen mellan skratt och gråt är hårfin. Men jag slapp ligga och fnittra och ligga och gråta ensam i min säng som tur var, hann oroa mig för båda, men det gick över. Somnade som en stock, ligger lite efter på sömnfronten.

Så sova ska jag försöka göra hemma nu, fast kanske inte inatt, då det är glöggkväll ikväll och jag ska upp tidigt för en tidig klipptid imorgon, och inte natten till idag, pga av utgång igår och kyrka idag.. Hmm, hur var det nu med oron för rastlöshet..?

Abre los cielos, tengo hambre de ti

I helgen hjälpte J mig att hitta spanska lovsånger som vi sjöng i Salta. Fina flashbacks! Även om det var lite omtumlande dagar då. Lyssna och njut! :)

I goda vänners lag

Var som sagt hos J i helgen, åh vad fantastiskt det var. Tyvärr kände jag att en helg inte räckte till för att träffa alla jag skulle vilja träffa i staden, så för att slippa ränna runt så bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på en människa istället. Men snart är det jul så jag får träffa er andra också! :)

Men tillbaka till helgen. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag har vänskap som den här, och att det knappt krävs en halv sekund förrän allt ska kännas som vanligt trots att vi bara setts några få dagar under de senaste 10 månaderna. Och trots att vi inte ses på en vanlig plats, det kändes som hemma ändå. En fantastisk vän som betyder fantastiskt mycket. Vi var på julmarknad, gick på stan (känner mig som en riktig lantis när jag blir hänförd över att det faktiskt finns flera affärer som inte bara säljer skidgrejer!), fikade, bakade chokladtryfflar och bara umgicks. Ah. Kul också att träffa M, och också annan J-vän, roligt att få lite inblick i Js nya liv.

Det som var negativt med besöket vad att det kändes tungt att åka därifrån och komma tillbaka. Kände mig låg typ hela måndagen, men kan kanske också bero på att jag inte riktigt hade lyckats ta igen en veckas sömnbrist. Det som är bra med det är att jag längtar mer till jullov nu, det passar bra såhär lagom inför.

Fast måndagen blev lite bättre efter aggressivt cellospel, pratstund med E och As, och sen (trumvirvel) premiäråk av längdskidor! :) Skate blev det, kände mig klumpig och inte smidig, tekniken är inte på topp, men härligt var det i alla fall. Fast det lyckades inte riktigt glänsa över saknadskänslan jag hade, det känns bra att saknaden kommer att bli tillmötesgådd om bara en och en halv veckor. Under tiden ska jag passa på att njuta av livet här. Och det är ju inte så att jag inte har haft en saknadskänsla förut under det här året, just nu är det ju väldigt bra förutsättningar runtomkring.

Angående min framtid så upptäckte jag att jag inte bara kan ta en sabbatsteermin till om jag vill plugga det jag har tänkt, eftersom utbildningen bara startar på hösten. Dessutom har jag upptäckt att den reseform jag var inne på inte börjar förrän 2011, och jag har haft svårt att hitta något som känns lika roligt eller bra. Om man dessutom lägger till hur roligt det var i helgen (och kanske lite övertalningsförsök? :P) så lutar det nog mest åt att jag blir seriös till hösten, fast sparar pengar för att göra saker under somrar istället. Det känns rätt skönt. Nu i alla fall, man vet ju aldrig hur det känns om en vecka eller två.

Något som lyste upp min dag var att jag fick en ärofylld utmärkelse på skolan idag, vilket resulterar att jag går runt i en mysig toppluva. Imorgon ska den bytas ut mot den riktiga mössan, toppluvan är bara ställföreträdande. Men fin och varm.

Trött men trivs

Jag är så glad över att vara här. Flera dagar i veckan dom senaste veckorna har jag slagits av hur lyckligt lottad jag är som får vara här och hur bra jag trivs. Fast idag är jag trött. Jättetrött. Har sovit lite dom senaste nätterna, har varit seriös och pluggat länge på kvällarna, tro det eller ej! Plus några långa morgonpromenader som också kräver sin tid. Men nu är bibelstudiet avklarat, och trots att det krävde mycket jobb så var det riktigt intressant och roligt att jobba med det! :) Redovisningen kändes inte som det viktigaste heller, kände att jag jobbade mer för min egen skull än för att det skulle bli en bra slutprodukt. Känner mig mogen att jag kan tänka så, men det kanske är den här skolformen som tillåter det.

Trots att jag trivs så bra så är det en hel del resande nu för mig. Åker till J på fredag, woho! :D Nu har vi varit ifrån varandra alldeles för länge igen, men det är väl sånt man måste vänja sig vid när man växer upp.. Kul ska det bli i alla fall, och skönt att sova på bussen på väg upp. Det händer mycket här, känner inte riktigt för att prioritera sömnen den här veckan, även om jag har varit riktigt nära att somna på lektionerna både idag och igår.

Första advent var riktigt fin. Chokladsconesfrukost i familjen med As, E och J, sen fin första adventsgudstjänst, kyrkfika, promenad hem i kanonväder (sol, några minusgrader och gnistrande vit snö), premiäråk i backen, pepparkaksbak, luciaövning och slutligen glögg- och pepparkaksmys framför Love Actually. Kan det bli bättre? Åh vad jag trivs i min bubbla.