I Chiang Mai

Pa resande fot nu. Tog mig i lordags morse osterut for att traffa M i hans stad. M som bor hos den underbara familjen som forst hade tankt att valja mig, men som angrade sig eftersom det skulle vara lattare att ha en kille. Hade den basta dagen pa lange, minns inte nar jag pratade sa mycket sist, och skrattade mycket ocksa for den delen! Det kandes som att jag till och med hade social kompetens. Bra dag! :) Nasta dag ocksa bra, fast avslutades med lang resa, med sa mycket prat och lite somn att jag fick ont i halsen. Fast sen blev det lite somn i alla fall. Kom fram i morse. Kul att traffa N igen! Men sen var det som att den sociala jag forsvann, hur gick det till egentligen?! Kvar blev trakjag, eller inte helt och fullt och riktigt kanske, men i jamforelse. Trott och blot och inte sa roligt med vattenkrig som alla andra tyckte, aven om det var helt okej. Och nu har jag san saknad!

Mycket och hogljudd U2 pa restaurang satte igang det, och ju mer sidor jag upptackte hos andra som jag blev less pa (man kanske ska ta med i atanke att antalet somntimmar inatt inte var sa manga, och kvaliteten inte heller sa god), desto varre blev saknaden. Och efter facebookkoll kanns det bara trist, kanns som att det som var ar sa langt borta och finns inte mer, aven om det inte var nat speciellt som stod. Och inget egentligen som stod till mig. Inte for att jag hade forvantat mig det heller, kommunikationen har fatt ett avslut, men man kan ju alltid hoppas pa nagot att tolka langsokt. Fast bara trak som hor till ett annat liv ar bara trist.

Sitter i en ful hatt jag kopte for ca 25 kr, eftersom dom andra tyckte att vi skulle kopa den allihopa. Och jag orkade inte traka ur aven om jag inte alls var pa humor. Fast nu sitter jag utan min grupp som har en ful hatt, sa jag ar ensam och utsatt, med en amerikan som inte forstar internskamtet bredvid mig.

Det ar roligt att resa men jobbigt med flashbacks. Saknar dom roller som fanns hos oss "men ar det ingen som har kollat upp vad man kan gora?!" Saknar manniskor sa klart, men det gor jag ju nar jag inte reser ocksa. Tank vilken underbar grupp jag reste med sist! Blev inte ens less pa folk vad jag kan minnas! Eller, klart jag borde ha blivit less pa nagon nan gang, men inte pa nan egenskap. Trots att vi inte hade testat oss mot varann innan. Ihh... Tank att jag verkligen gjorde det dar, och tank att det ar slut pa det roliga nu.

Borde kanske sova, men har ingen riktig ork att ga upp till rummet och dom andra som ar pa mycket flamsigare humor an mig. Sarskilt inte eftersom dom flamsar tillsammans, sa jag inte riktigt klarar av att flamsa pa samma niva som dom. I alla fall inte just nu. Men forra natten var sa kort, och jag behover en lang natt, och det roligaste ar val inte att sova bort hela dagen.

Ah, ibland vill jag bara tillbaka. Tillbaka i plats och tillbaka i tiden. Det forsta gar val att fixa, men om inte det andra villkoret blir uppfyllt sa hjalper det liksom inte. Aven om jag ibland inte tanker pa att det inte skulle racka med det forsta, sa jag kan se fram onodigt mycket mot nat som inte ens hjalper. Sa det ar bara att knota pa framat, och inte veta vartat man gar, bara veta vad man gar langre och langre ifran. Jobbigt.