Gladkväll

Åh, nu känns det bra. Jag blev klar med den förra texten (även om det inte blev på det sätt jag hade hoppats på, jag började om från början och gjorde den på en halvtimme med min kära moders hjälp, efter jag hade våndats över den i 5-6 timmar själv), och nu har jag till och med hunnit med den andra texten, utan någon vånda alls. Det var faktiskt lite roligt. Jag satt med te kryddat med kardemumma, kladdkaka kryddat med chili, och lyxpralin kryddat med lingon, och kände inspirationen flöda, även dom stunder då jag inte skrev någonting på flera minuter. Jag höll inte på med något annat dåligt tidsfördriv heller, utan tänkte bara så att det nästan knakade. Dessutom lyssnar jag på otroligt fin musik, Farewell med Apocalyptica. Kanske ska vara med och spela den här i vår, det hoppas jag på och ser fram emot! :D

Och imorgon är jag klar med mina måsten och borden som har legat på mig nu ett tag, och jag har tyg så jag kan sy en klänning om jag vill, jag har en bok på spanska så jag kan försöka läsa den och bli bra på spanska om jag vill, jag har lyxpraliner kvar som jag kan äta, det finns massa böcker hemma om jag vill läsa nånting på svenska, jag får gå ut om jag vill (tänk om det är lika fint väder imorgon som idag!), och jag kan hitta på något helt annat om jag vill! Jag kan framförallt slippa datorn om jag inte verkligen känner för att sitta vid den!

Pralinerna kommer sig av att det är min namnsdag idag (okej, bara andranamn, men jag har ingen förstanamnsdag), och i min familj brukar vi alltid fira namnsdagar med tårta. Okej, alltid var väl kanske att ta i, men vår ambition är att fira med tårta, även om vi ofta kommer på några dagar försent "hoppsan, du hade ju namnsdag förra veckan...". Men nu kom jag ihåg att det var min namnsdag, och jag hade påminnt mamma och pappa för några dagar sen, så att vi inte skulle missa firandet. Idag sa jag det igen, och då verkade dom få lite dåligt samvete över att dom hade glömt det. Fast mig gjorde det inte så mycket, eftersom jag ju hade bakat kladdkaka under dagens tristess. Men sen när jag och mamma var på Birsta city och gick förbi kaffe-, te- och chokladpralinbutiken där, så sa mamma att jag skulle få några praliner istället för tårta. Woho! Även om jag inte visste hur jag skulle ta anledningen: "så slipper pappa och jag äta så mycket tårta och bli feta". Hmm, är det bara jag som ska bli fet då? Eller så väljer man att tolka det som att jag inte ligger i riskzonen, eftersom jag går så mycket till jobbet, vilket jag väljer att tolka det som. I alla fall nu, när jag är på bra humör, haha :P

Och nu blir jag glad när jag tittar på min text som jag har producerat (och slipper tänka på den förra som jag till slut bara mjäkrättade), och musiken är så jättevacker, och jag har bara varit ledig två av mina fem dagar! :D

Åh vad skönt det känns att fingrarna bara kan flyta över tangentbordet igen

Jag håller på att försöka producera en text som verkligen inte vill bli producerad. Jag har suttit ganska många timmar nu, men har inte ens skrivit en halv sida. Anledningen till att det tar så lång tid är att jag, efter att ha skrivit ca en mening, kör fast, och blir tvungen att göra nånting annat istället för att sitta vid datorn. Exempel på saker som jag har gjort mellan är att borsta tänderna, klä på mig (ja, jag har suttit sen alldeles efter frukosten), städat undan efter frukosten, bakat en kladdkaka med chili, ätit lunch och ätit en apelsin. Jag har också gått fram och tillbaka i huset några gånger, samt gjort en armhävning. Och nu bloggar jag. Så snart kanske jag har främmandegjort mig från texten tillräckligt mycket för att kunna skriva en mening till. Det är redan pinsamt hur länge jag har segat med den här texten, och det värsta är att jag har en till text som ligger på lager som jag måste skriva när jag är klar med den här. Det kanske blir imorgon. Men den har jag kommit längre på, och jag har en form, så det känns lite lättare.

Jag har lite mer tankar om min framtid, som får det att pirra litegrann i magen. Men jag vet inte om jag vill det av "rätt" anledning, eller om det är andra saker jag vill uppnå än huvudsyftet. Och hur vet man om det är rätt sak att göra? Fast i och för sig, frågan är vad man kan förlora på det... Mer än känslan att man försöker lura nån att man faktiskt är bra på det, fast man egentligen bara vill ha äventyr. Fast det kan vara jobbigt nog om man känner att nån annan skulle gjort det mycket bättre, och så sitter man där och mår dåligt och känner att man inte kan nåt. Hm. Under ett dygn läste jag inbjudan/uppmuntran/uppmaning/tips om det ungefär 4-5 gånger, och fast jag hittade en sak som var ett möjligt stopp för det så löste det sig också. Gah, vågar jag?

För övrigt så får man snart klistra fast en till bild på KFUM-almanackan! :) Vilket innebär att det snart är tre månadsbilder uppklistrade och bara tre kvar! Och det känns inte alltför längesen det var nyår... :) Så om jag bara genomlider mars, så kommer april sen, och då är jag ledig en vecka för Thailandsbesök, så april går nog fort. Och sen är det bara maj kvar, och maj går alltid fort, med till exempel konfastart, distriktskonferens och hermanhajk. Och sen så! :) Tadaaa: sommar!

Vekling

Idag har jag varit hos pappa doktorn och tagit prover, så nu känner jag mig sjåpig. Särskilt eftersom jag inte känner mig särskilt sjuk idag. ("Hej, hur är det med dig?" "Bra" men när man är på vårdcentralen kan man ju inte må bra! "eller, jag menar, jag är förkyld, hehe, jag glömde bort..") Typ som när jag var liten och hade tjatat länge på att mamma skulle köpa plåster åt mig eftersom jag hade så fruktansvärt ont i ett finger. När vi väl hade betalat och jag skulle få mitt efterlängtade plåster så glömde jag bort vilket finger jag hade ont i, och satte det på fel.

Men men, visar det sig att jag är helt normal så kan jag bara glömma mitt sjåpande, och inte visa mig på vårdcentralen än på ett tag, och visar det sig att det faktiskt är nåt fel på mig så jag måste tillbaka så behöver jag inte skämmas över sjåpighet i alla fall. På vårdcentralen träffade jag en person som alltid känner igen mig, och som jag alltid måste gå via uteslutnings- och sannolikhetsmetoden för att komma på vem det är. Det är väldigt pinsamt. "Hej, vi känner ju varann redan" sa hon sist vi sågs (när jag gick runt och presenterade mig för massa okända människor på ett öppet hus en gång), idag så började hon hälsa och prata massa. Men genom att analysera vilka hon verkade ha koll på och samtidigt snegla på namnskylten så kunde jag lista ut vem hon var, och när jag frågade nånting som kunde ha blivit väldigt pinsamt om det hade varit fel (eftersom jag då hade låtsats vara helt på det klara vem jag pratade med i några minuter), så var det tydligen rätt. Tur!

Imorgon tror jag att jag får veta om jag är dödligt sjuk eller bara har lite otur med att drabbas av förkylningar typ alltid. Imorgon hade jag tänkt skulle bli en väldigt bra dag, ledig med mycket inplanerat, nästan hela dagen, men på grund av sjukdom blir det ingen TJ, och helt plötsligt försvann hälften av skimmret över den dagen. Osis.

Utflyktsväder!

Idag har det känts som vår! :D Porlande längs vägkanterna och sol som värmer, lovely! Och inspirerad av dagens promenadvän så har jag nu stekt pannkakor inför en utflyktslunch imorgon. Måste ju passa på att utnyttja min nästan-sportlov-vecka till nästan-sportlov-aktiviteter! För i år får jag ju inte ens nån utflykt planerad av någon skola, annars brukar det alltid bli nångång när man packar väskan för att äta lunch i botten av någon slalombacke eller i en värmestuga i närheten av ett skidspår. Men nu ska jag ta mig för och göra nånting! :)

För övrigt så har jag har lite av en Madickenkänsla idag.. Nu går tåget!

Den dagen då datorerna tar över världen...

Jag känner mig alldeles nertryckt av Word. Det känns som att programmet bara klankar ner på mig. Skriker med sina ilskna röda understrykningar (inga stavningsförslag), medan dom gröna understryckningarna säger lite överhurtigt: "Hallå där! Kolla på vad jag har att säga om den här meningen!", och när jag kollar så säger den Meningen tycks sakna verb. Ja, jag vet, jag har faktiskt inte skrivit klart meningen än! Ser du inte att jag inte har skrivit nån punkt, jag tänker ju faktiskt, lugna ner dig!! Eller så säger den Meningen tycks sakna tempusböjd verbform. Om en sådan behövs kan du försöka ändra på verbformen hos Bygga. Nej, jag vill inte ha en tempusstyrd verbform eftersom jag bara ville skriva ett ord, får jag inte göra det ifred eller?! Och fast jag ignorerar och ignorerar så kommer alltid Word på igen, "Nämen, den här meningen saknar ju faktiskt tempusböjd verbform, det måste jag säga till om!".

Och när Word är elakt och jag tar åt mig går det inte alls att skriva ett roligt och hurtigt brev. Jag måste nog spela cello ett tag, och sen får jag bara lyssna på glad musik!

Redo att bli en decimeter kortare

Min hals har en egen vilja. Och den viljan är: vill inte träna! Både mitt huvud och min kropp vill faktiskt det nu, och har velat rätt länge, men halsen vägrar. Jag hade känt mig frisk nu i en vecka, och till min glädje så passade ett friskispass in med mina jobbtider igår. Jag hade en halvtimme på mig att sitta över lite på jobbet, gå på toa och byta om, vilket är ganksa perfekt. Så jag packade väskan med kläder och åkte till jobbet, glad över att ha känslan att jag egentligen bara skulle och träna, men skulle passa på att jobba lite innan. Men. När jag är påväg mot jobbet känner jag mig ovanligt torr i halsen. "Jag har nog bara överansträngda stämband" tänker jag glatt för att tränga undan oron. När jag har jobbat nån timme känner jag att det faktiskt inte bara är överansträngda stämband. Det svider och bränner precis mellan näsan och halsen, och där sitter faktiskt inte stämbanden! Och eftersom jag inte vill bli sämre så var det bara att åka hem med oanvända träningskläder (helt oanvända faktiskt, eftersom det var en julklapp, och min hals inte har samarbetat sen dess). Det är inte värt att bli riktigt förkyld, det känns för lite för att sjukskriva sig för, men det är jobbigare att jobba med än om jag skulle ha hög feber!

Sådär har min hals funkat i ungefär ett och ett halvt år, men några (oftast inte särskilt långa) undantag. I sommras var jag faktiskt frisk länge, undrar vad det berodde på...? Jag håller på att bli tokig på det här! Det enda som är bra är att jag har lyckats lura min hals genom att gå mycket, och då har halsen inte lika mycket att säga till om, ha! Jag blir inte en total soffpotatis! Men jag vill ju hoppa runt på friskis också, och jag borde ju passa på när jag får träna där gratis. Och när befinner mig i närheten av friskis ofta. Nån som vet om det går att amputera halsar..?

Krock

Gah, har nyss upptäckt en väldigt bökig sak. Min syster kommer hem två dagar tidigare än vi trodde, vilket innebär att hon kommer hem på samma dag som konfirmationen för mina lägerkonfirmander. Och det är till och med samma tid, jag hinner inte pendla mellan. Om jag kunde ta mig mellan alnön och arlanda genom nån slags rökpuff så man kunde förflytta sig på nån sekund så skulle jag kunna vara med 20 minuter av konfirmationsgudstjänsten. Men jag känner inte till någon sån typ av förflyttning, så vill jag hälsa henne välkommen på flygplatsen när hon kommer så måste jag åka från sundsvall 8:11, för att sedan ha 10 minuter på mig att hitta vart jag ska på arlanda innan hennes flyg landar. Om inte tåget är sent vill säga. Fast innan hon har hittat sin packning och kommit ut i ankomsthallen så har jag nog några minuter till. Kanske 10 eller 15 till. Så det är möjligt.

Men. Då missar jag självaste konfirmationen. Det är som att en lärare skulle vara ledig på sina elevers student. Det känns illa. Och jag hinner ju inte heller tillbaka till fikat efteråt på Eriksdal, eller alla hejdå, eller avtackning eller... Gaaaahhh, vad ska jag göra?! Två saker som jag verkligen har sett fram emot båda två, och nu måste jag välja bort nånting. Vad skulle jag bli gladast av att göra? Vad skulle andra bli gladast av att jag gjorde? Hur många skulle jag glädja, och hur mycket? Det känns som nåt SO-case i högstadiet, när vi skulle välja hur vi skulle välja utifrån olika ismer. Fast nu behöver jag ju inga ismer, "bara" bestämma mig. Jag har ju i alla fall ganska lång tid på mig att fundera, men det kommer kännas tråkigt att missa vad jag än missar!

Kärt återseende

Igår var en lite konstig dag. Men rolig! Träffade många människor jag inte har sett på länge. Vilket i några fall ledde till flashbacks från förra året, roliga flashbacks, som nästan värker. I alla fall vissa. Och nu har jag en känsla som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av.

Glädjerus

Har precis haft ett av mina glädjefnatt. Det är härligt att känna "nu är jag glad" och inte bara "nu är jag glad över..."! Jag missade bussen hem, men när jag väl hade börjat gå kom känslan, och jag kunde inte låta bli att skratta högt (okej, inte jättehögt, men så det hördes i alla fall), och jag var tvungen att göra flera glädjeskutt. Det var tur att det inte var så mycket folk ute, det såg nog ganska roligt ut :P När jag kom till en tunnel såg jag mig extra noga om och gjorde några större skutt, och mina kinder blev alldeles trötta av att le så mycket. Det var bra att jag fick gå, så att jag kunde använda adrenalinet till att ta i i mina promenadsteg, det gjorde att jag var lite lugnare när jag väl kom hem, och faktiskt kan sitta stilla.

Fully alive!
More than most
Ready to smile and love life
Fully alive, and she knows
How to believe in futures

Och titta på det här, 7 minuter och typ 18 sekunder in i filmen. Vad glad jag blir, du är så värd det K! Inte illa att ha haft sveriges bästa kemilärare, i många kurser och som mentor! :D Här kan man läsa mer också, men jag tycker det var synd att dom inte tog upp det stora personliga engagemanget, det var liksom mest "stora" faktagrejer. Det som jag tycker gör mest i längden är alla småsaker hon gör, som visar att hon bryr sig så mycket! Måste hälsa på och gratta snart, kanske imorgon..? Hmm.. :)

Ikväll blir det pralinparty!

Idag har jag fått leka erfaren Skvader genom att ge tips och råd från två av mina skvaderkurser, till andras motsvarande skvaderkurser. PA och natur- och friluftsliv. Och det roliga var att det inte var råd till mina vanliga skvaderkontakter, vilket gjorde att det hela kändes ännu mer proffsigt :P En hade till och med fått råd av en lärare att ringa mig, vilket gjorde att jag kände mig stencool. Åh, jag måste verkligen hälsa på på riktigt nån dag!

Nej, nu fick jag slut på inspiration, jag var inte på så mycket blogghumör som jag trodde. Men jag har hittat en "ny" låt i alla fall :)

I was pouring out of passion
To light the step you're on
You choose not to hear or waken
All that's left is you alone

You can't limit me
With all your gross mistakes

Skvaderpromenad

Idag hade jag en stund av åminnelse. Jag gick ner till stan, och för en gångs skull valde jag att ta busbacken ner. Och jag riktigt ansträngde mig för att leva i Skvadernminnen. Jag ställde mig på platsen där champangefrukosten var, det såg nog ganska roligt ut om det var nån som tittade, för jag fick gå några steg fram och tillbaka innan jag kände att "här var det nog jag satt". Sen stod jag där några sekunder och tittade mig omkring. Efter det var det dags för att halka sig ner för trappan, jag kände att jag hade förlorat stinget lite från förr! Jag var mer nervös innan jag tog sats och gav mig av nerför backen, men oj vad roligt det var! :D

När jag väl var nere i säkerhet i botten av backen kom den största stunden. Där originalet var ungeför för ett år sen, men jag stör mig på att jag inte minns exakt när det var. Det skulle faktiskt kunna vara så att det var motsvarande fredag idag, fast för ett år sen, men det kan också vara nästa vecka, jag vet inte.. :S Jag försöker komma på nånting som jag kan hänga upp det på, typ om jag minns nånting annat som hände den veckan, som jag kan datera lite lättare, men jag kommer inte på nåt annat än ett prov och en inlämningsuppgift jag höll på med. Haha, onödigt egentligen, att haka upp sig på datum, men jag tycker sånt är lite kul :P

Jag tänkte i alla fall på den specifika promenaden idag när jag gick där, och tänkte igenom så mycket detaljer jag kunde komma ihåg. Kände efter hur jag kände mig på en viss punkt, fast jag knappt vågade, och mindes den tryckte stämningen på vissa metrar. Kände återigen lättnaden där den tryckta stämningen slutade för ett år sen, och den konstiga blandade känslan när jag väl var framme vid stan. Vilken resulterade i att jag inte klarade av att sitta på en buss på väg hem, både på grund av en lätt illamåendekänsla, och av adrenalin som pumpade i hela kroppen, så jag vände ganska snabbt och gick hem istället.

Ja, om man inte har så mycket att göra för tillfället kan man ju antingen leva i framtiden, eller i minnena.. :P

Fullbokad

Jag har insett en rätt störd grej. Jag vet vad jag kommer att göra nästan varje helg fram till och med helgen den 5-6 juli (ja, du läste rätt, juli!). Jag tror jag har 2 helger som inte är uppbokade av något mer än typ scouter. Och det är bara februari nu! Jag har blivit förundrad vissa gånger i slutet av april när jag vet vad jag ska göra fram till skolavslutningen, men nu är det nästan ett halvår det handlar om! Och jag som ett tag hade tänkt att jag skulle åka till farmor en helg, men det går inte alls nu, det skulle i såna fall vara om jag skulle åka sista helgen i mars eller helgen 7-8 juni, men det känns skönt att ha nån helg som är oplanerad också :P

Men det är ju inte alltid hela helgerna går åt till mina planer. Men för att dom ska räknas som uppbokade har jag antingen nånting inbokat på lördag kväll, eller så åker jag bort och är borta över en natt, eller så har jag planerade aktiviteter hela lördagen och lite på söndagen. Eller så jobbar jag, det går ganska många helger till det. Och då är jag ju oftast ledig antingen en dag eller en kväll, så jag kan göra saker då också, men det blir inte samma sak som när man är helt ledig, man kan inte planera på samma sätt.

Det känns både bra och dåligt att kunna säga om varje helg "det är ju helgen då jag ska...". Bra för att det känns som om man har kontroll över tiden och det känns som att det inte är så lång tid, men dåligt för att det inte går att planera nåt mer stort om man skulle vilja det. I såna fall blir det typ "tja, jag kan antingen om en och en halv månad, eller om fyra månader, när kan du?". Men det går ju att planera in lite till i vissa helger, men man får pussla ganska mycket :P Eller vänta på mitt schema så jag vet hur jag jobbar. Det är ju lite synd att jag har åtminstone två grejer som jag har tänkt "jag ska bara vänta på en ledig helg så ska jag planera in det". Räknar jag garanterat jobbfria lördagkvällar när jag är hemma har jag fyra kvar innan jag är klar med konfalägret. Och när det är andra människor inblandade i bilden så är det ju inte garanterat att alla kan just dom gånger jag råkar ha en helgkväll över.

Jaja, det kommer säkert sluta med att jag sitter där massa helger och har tråkigt ändå och inte kommer att förstå att jag kunde känna mig så uppbokad, eftersom jobbhelgerna ser så fullbokade ut när det egentligen bara handlar om ibland några timmar och ibland nån halva av helgen. Och det här känns som ett väldigt tråkigt inlägg, men jag blev bara så chockad, plus att jag behöver vända på dygnet tills imorgon, så jag får inte gå och lägga mig än. Så det blir nog ett till inlägg ikväll, men det är nog lättare att läsa i två.

Konfa 2008

Idag har jag varit på planeringsmöte inför konfalägret. Det ledde till både bra och dåliga saker. Det som var bra var att jag blev alldeles varm och bubbligt glad i hela kroppen när jag tänkte att det faktiskt är på riktigt, jag får vara ledare där och om några månader är jag där. Hur lyxigt är det inte att ha ett jobb där ens huvuduppgift är att hitta på roliga saker att göra?! Men jag vet att det kan ju bli svårare saker också, alla kanske inte vill vara där, och det kan bli konflikter och så, men jag känner att jag har en bra grupp att jobba med för att ta tag i sånt i såna fall. Och bara det att få vara med människor man tycker om varje dag i tre veckor i sträck känns väldigt bra. Även om inte alla trodde att jag och M kunde få till ett vindskydd tillsammans, haha :) Fast jag tror det var mer en överskattning av svårigheten av byggandet än en underskattning av oss, så jag tog inte illa upp :P

Det som var dåligt med mötet var att det kändes som att tiden gick så långsamt när jag satte mig och jobbade efteråt. Och sen så kanske min springtur sista biten till kyrkan var den bästa för min hals heller, men jag ville verkligen inte komma sent, och jag kom hemifrån lite väl sent... Jag kom sent ändå, men jag tjänade väl in några minuter i alla fall. Och min hals skulle nog inte må så bra i vilket fall som helst. Det är jobbigt att jobba med en smärtande hals, men nu är jag i alla fall ledig ända fram till lördag kväll :D

Och det är nu officiellt när min enirokarriär tar slut, jag har pratat med min coach om det, och hon tog det bra. Inget gnäll alls, skönt, jag tycker om min coach! :) Måste säga att hela min arbetsplats känns som ett väldigt bra ställe, det är väl egentligen bara själva yrket som inte riktigt är mitt drömyrke :P Jag får inte använda mina gåvor på bästa sätt om man väljer att lägga fram det lite fint ;)

Nu har jag precis laddat ner iTunes igen, så nu ska jag lägga till massa musik. Typ Flyleaf och Mozart.

Nästan kollega

Jag har hittat en underbar blogg att läsa! :D För er som vill veta hur jag har det på dagarna, eller kanske framförallt vissa kvällar :P

Sommar

Idag har jag längtat så extremt mycket till stugan. Att bara vara, bada, läsa, sola, spela spel, äta scones, titta på allsång på skansen och morden i midsommer, plocka blåbär, åka till tindered och köpa glass, ta en cykeltur till edsbruk för att köpa marsansås eller mjölk eller godis när man känner att man behöver lite mer action i tillvaron, gå långa promenader, springa och avsluta med ett svalkande havsdopp, simma dom dagar det inte är så vågigt, titta på sommarlovsmorgon och bara må bra. Lovely. Och så är min syster där, kanske kusiner som jag inte träffat på länge heller, roligt!

Med vår KFUM-kalender känns det ganska bra. Nu när februari har börjat så är det två månader som är fastklistrade, och det är tre månader kvar till juni. Och maj går alltid jättefort, och april kommer nog gå fort eftersom A med familj kommer då, så jag ska till stockholm en helg och vara ledig nästan en vecka. Så egentligen är det bara mars kvar, om man väljer att använda sig av den logiken :P Och det ska väl gå bra ;) Och snart så börjar ju storherman eller TJ eller nåt liknande, så då händer det mer grejer under veckorna utan att jag behöver anstränga mig också, det är bra, haha. Det som känns lite trist är att jag har varje helgkväll uppbokad typ en månad framåt nu, så det är svårt om man vill planera in nånting spontant :S Typ filmkvällar eller så. Går kanske att ha en mitt i veckan, eftersom många har ganska oregelbundna jobb, men det kan vara svårt att välja en bra dag! Svårt svårt...

Idag känns det lite som att jag inte har nåt liv, vet inte riktigt varför egentligen, det är ingen speciell anledning tror jag. Kanske för att jag är trött och seg och jag gärna sover bort typ hela dagen, och för att jag var så trött igår när jag äntligen skulle göra nånting och träffa folk. Jag tror kanske det är lite därför jag längtar efter stugan särskilt mycket idag, på stugan gör det inget om man inte har nåt liv, man ska nästan inte ha det, för den tiden är till för att bara sega ifred och umgås med familjen. Man behöver inte ens ha särskilt roligt om man inte vill. Haha, vilka problem jag har "gah, jag orkar inte ha roligt!" Nu känner jag att en skön kväll vore att titta på the eternal sunshine of the spotless mind i lugn och ro, men så blir det inte. Det blir jobb. Jag kommer vara såå pigg och härlig imorgon på scouter och budgetmöte :P Och på dialogkväll om Eriksdal. Fast på måndag på jobbet känns det iaf roligt, alla vi som utbildades tillsammans ska göra nånting, men jag vet inte vad, det blir inte vanligt jobb i alla fall! Det hette grundutbildning, men jag vet inte vad vi ska utbildas mer i nu... :S

Jag gjorde förresten ett övningsprov till yrkestestet häromdagen, och det kändes så härligt att få mäta och bevisa sina kunskaper på "vanligt" sätt igen! Sånt är jag en mästare på, prov, woho! :D