fredag 30 december 2011

Energisamlande

Jag går in för att vila de här dagarna. Jag gruvar mig för den tid som kommer att komma, då jag inte kan förutsätta att jag ska kunna sova länge varje natt eller att jag ska kunna ta mig tid att läsa några timmar varje dag längre. Då jag ibland kanske har aktiviteter hela dagar i sträck, hur ska det gå egentligen? Och till och med kravfulla aktiviteter? Jag hoppas att jag blir alldeles fylld av energi och engagemang snart. Imorgon vore det till exempel jättebra om jag skulle orka njuta av trevligt sällskap massor med timmar i sträck. Jag försöker hoppas att veckans vilande, och särskilt gårdagens nerklubbade tillstånd i soffan (återvändardag + återseendefika + farmortrevlighet + 3 ärenden som skulle uträttas, utan chans till annan återhämtning än en natts sömn emellan, tog slut på mig) har hjälpt.

Idag åkte jag buss. Jag skulle dra mitt betalkort för att ladda mitt busskort, men då sa chauffören "nej, nej, åt andra hållet!". Lite som om hon var stressad. Men sen, när jag vände på kortet, sa hon "sådäär ja!" med en sån uppmuntrande och berömmande röst att jag blev alldeles stolt över att ha gjort så bra ifrån mig med betalkortet. Och hon lät inte ens bitter över att jag inte kunde först. Sen sa vi gott nytt år till varandra, och jag var glad hela bussresan.

måndag 26 december 2011

Julefrid

Jag gillar jullov. Att få ta en långsam promenad när man precis har vaknat, för att inte missa ljuset. Att få gå in och dricka varmt och äta mackor med mängder av lax på. Sen efterrätt bestående av några julkakor. Samtidigt som mysprat med någon av de bästa, sånt som bygger upp. Ett kyrkbesök i den kyrka som känns så hemma, med musik och välkända ansikten. God middag med familjen, bara vi fem och alla vi fem. Det är ovanligt. Undrar om det har hänt överhuvudtaget det senaste året. Och så filmkväll. Mys.

Och det bästa av allt är att dagen har stora möjligheter att komma tillbaka i något sånär liknande former. Utan att vara exakt kopia. Och just nu är jag inte ens dödentrött, kanske för att jag drack kaffe lite väl sent. Och huvudvärken är nästan borta. Och morgondagen har precis fått en bra form, med lite lagom oplanerad tid och sen efterlängtat återseende. Kanske är det det här som kallas för julefrid? Såhär skulle jag kunna tänka mig att leva länge.

fredag 23 december 2011

Att få gå och lägga sig dan före dan

Granen är klädd och mozartkulorna är rullade. Imorgon är det julafton, men julstämningen har inte riktigt drabbat mig. Men det känns lite skönt, prestigelöst liksom.

Istället för julstämning har jag drabbats av en extrem trötthet, som gör att jag knappt känner igen mig själv. De senaste dagarna har jag haft problem med att formulera meningar, både för att jag inte kan komma på ord, men också för att jag glömmer bort mig halvvägs i meningen. Jag glömmer gång på gång vad jag har skaffat för julklappar åt min familj, och alldeles nyss började jag nästan gråta av ren utmattning efter att ha julstökat i ett par timmar. Igår blev jag närapå tårögd av lycka när jag fick sjunka ner i soffan med en god bok, en filt och en kopp te.

Jag hoppas att det här lovet räcker för att bota tröttheten. Det vore väldigt bra.

GOD JUL!!

tisdag 20 december 2011

Jag längtar efter er min kära mor och far

Dagens låt:



Imorgon vid den här tiden är jag hemma! Hemma ända framme. Skönt. Idag har jag haft en sån svag dag. Friskare än i söndags tack och lov, men skörare än på länge. Till råga på allt så avslutade jag den trötta dagen med ett möte som fick mig att känna mig otillräcklig och som en liten orkes- och viljeslös flicka som inte alls vill ta ansvar för så stora saker som hon borde. Det blev till att tvätta bort mascaran innan jag gick hem från skolan för att jag skulle slippa se ut som en panda dessutom. Tur att det var mörkt i alla fall. Och tur att tårarna som ville ta sig fram redan på morgonen lyckades ångra sig och vänta ett tag.

Nu är jag i alla fall stabilare. Jag segar så mycket som möjligt istället för att packa effektivt. Dumt, egentligen vill jag ju bara gå och lägga mig. Men kanske är det just när jag segar såhär mycket som jag har chans att komma i fas med mig själv. På jullovet ska jag sega ännu mer än såhär, så det så!

söndag 18 december 2011

Terminsslutsjukan

Sjukisjag igen. Den här gången på riktigt, med frysningar och svettningar och sluthet och värk i benen som att jag skulle ha sprungit en mil. Trots att jag inte har det. Det är skönt att tänka på att jag får komma hem och göra ingenting snart. Det är jobbigt att tänka på att det ska göras en lab och skrivas en labrapport innan dess. Det ska dessutom göras i par, så det vore bra om jag kunde orka vara lite glad och trevlig medan jag jobbar. Jag får helt enkelt hoppas på att bli frisk tills imorgon. Jag vill ju gärna orka lite efter skoldagen också. Kanske ska jag ta en liten tupplur nu, innan jag ska säga jullovshejdå till AS.

Det är intressant, för nästan exakt ett år sen mådde jag också såhär och skulle fika med AS. Det här blir tredje gången under mina ett och ett halvt år i umeå som jag några dagar innan hemfärd blir sjuk. Det börjar kännas som standard att jag räknar ner dagarna tills dess jag får åka hem för att bli lite ompysslad i min sjuklighet av mamma och pappa. Jag får nog allt akta mig nästa terminsslut också.

fredag 16 december 2011

Som en film, fast effektivare

Ibland är det bra att titta på film. Till exempel när man vill fly en stund från sin gråa vardag, när man vill fly från sin för spännande vardag, när man vill fly från sitt gamla ältande eller när man helt enkelt vill tänka på annat av andra anledningar. Idag körde jag på en annan taktik. Jag gick tillbaka till gammalt jag själv hade skrivit, dagböcker, mail och gammal blogg, lyssnade på lite gammal musik osm hörde ihop med det skrivna, och utgick från det istället. Jag blev så berörd att jag började gråta, men eftersom gråten berodde på min empatiska förmåga, den handlade om hur jag kände en gång i mitt liv och inte hur jag känner nu, så gick den lätt att skaka av sig när jag var klar. Ungefär som en med en sorglig film. Bara det att det är lättare att ta till sig något som man vet precis hur det känns. Och man behöver inte riskera att råka titta på en dålig film som inte berör. Mycket bra, kan rekommenderas.

Idag har jag känt mig lite som en sjukling och därför också som typ världens tråkigaste människa. Den där glasartade blicken slog på gång på gång så fort jag inte höll mig på min vakt. Därför var det på ett sätt skönt att den planerade eftermiddagssocialiseringen blev uppskjuten till ett senare tillfälle. Jag hoppas att jag kan sova bort min sjuklighet inatt. Imorgon ska jag fira lite jul med mormor och morfar, det ska bli mysigt!

torsdag 15 december 2011

Koffeinfylla

Idag har jag fått en koffeinkick så att det snurrade för ögonen och jag hade svårt att fokusera både tankar och blick. Det var ganska läskigt, så illa har det aldrig gått förut. Jag tror jag ska undvika koffeinpiller i fortsättningen. Nu ikväll har jag sockerladdat istället, jag tycker synd om min kropp. Och jag undrar hur speedad jag kommer att vara när jag går och lägger mig om en stund.

Just nu funderar jag på tre saker. Är jag samma person som för tre år sedan? Vill jag vara samma person som för tre år sedan? Och är det mest tiden eller omständigheterna som bestämmer vem jag är? Spännande.

Jag hoppas på en bra dag imorgon.

Något helt annat jag funderar på är varför jag är så dålig på att lita på vänskap i vissa situationer. Tyckte jag inte att jag var ganska trygg av mig?

tisdag 13 december 2011

I sällskap med biffarna

Idag var en stor dag. Efter nästan ett års skräck för att entra gymmet på iksu, efter att ha motstått övertalningsförsök och min egen nyfikenhet, så har jag till slut kört ett pass på gymmet. Yeah vad cool jag är. Tack vare pedagogisk guidning med glada tillrop och bra tips av M, så gick det riktigt bra. Dog inte eller så. Blev inte utskrattad. Knappt utstirrad tror jag. Eller så var jag bara så fokuserad på vad jag skulle göra. Phu. Får se nu vad det här resulterar i. Än så länge så tycker jag visserligen att det är roligare att skutta upp och ner på en stepbräda eller att slå ur mig de aggressioner jag inte visste att jag hade på ett body combat-pass. Men ett försök på gymmet är förmodligen inte tillräckligt för att känna den sanna gymmarglädjen. Något som var roligt var i alla fall en stakningsmaskin där man genom att staka kunde spela ett spel. Den får mig att längta efter skidsäsongen, det var roligt med ett spel att tänka på istället för att lyfta tungt, och skönt att stå undangömd i ett hörn istället för mitt i biffrummet och svettas. I det hörnet kan jag tänka mig att hänga då och då.

måndag 12 december 2011

Pepparkakor och julkalender

Julen närmar sig, och jag längtar hem! Hem till familjen, hem till kravlöshet, hem till hemmakompisar. Hem till ett fint kök, hem till mycket och bra prat, hem till en soffa att läsa en bok i. Slippa cykla i snöslask eller på is. Kunna variera vilket rum man vistas i trots att man är hemma. Det ska bli fint.

Jag sitter i ett stökigt rum, mitt stökiga rum tyvärr, men jag orkar inte städa. Istället släcker jag lampan, låter julstjärnan och adventsljusstaken vara tända, ställer fram pepparkaksburken och slår på ett till avsnitt av julkalendern. Jag ligger ju faktiskt efter i mitt tittande, det här går ju inte. (Och att jag knappt förstod något av dagens nystartade kurs eftersom jag inte kommer ihåg statistiken från i våras ignorerar jag också. Det löser sig nog tids nog.)

söndag 11 december 2011

En kväll som snöflinga

Jag har haft typ världens konstigaste kväll. Nästan i alla fall. Fast inte på samma sätt som för typ ett år sen. Först var den helt okej varvat med riktigt trevlig, sen bra, sen riktigt dålig. Men ganska snart efter det dåliga kom det konstiga, så jag slapp älta. Det konstiga var bra, och inte så konstigt som befarat, men tillräckligt konstigt för att ta all min uppmärksamhet resten av kvällen.

Och jag som hade bestämt mig för att sluta vara så kryptisk. Men jag var tvungen att få ur mig något.

Nu har jag en sån där sällsynt helg när jag är mitt emellan två kurser, och därför kan lata mig med gott samvete. Det är skönt. Imorgon tror jag att jag ska se ikapp de dagar jag ligger efter på julkalendern, och så träna och kyrkan. Känns som en lyxig plan.

Nu är jag ganska trött, godnatt.

måndag 5 december 2011

Tänd ett ljus och låt det brinna

Jag längtar efter att brinna för något. Kanske att jag kunde få känna att kåren och sektionen var så stört kul, och att jag hade visioner för den som jag längtade efter att få genomföra. Att jag kunde känna att det var så himla kul att engagera mig, och så skönt att ha något annat roligt att göra så jag slapp göra ingenting för ofta.

Eller så kunde jag känna den där lyckan över att det var så intressant i skolan. Jag kunde väl få fascineras gång på gång, och kanske till och med se fram emot de gånger jag skulle få sätta mig hemma med en kopp kaffe och grotta ner mig lite extra i det där himla intressanta. Att jag inte skulle kunna låta bli att glittra med ögonen när jag pratade om mitt pluggande, eftersom det är så himla intressant med cellbiologi.

Eller varför inte något som inte behöver ses som så duktigt? Jag kunde kanske känna att jag tyckte det var så himla kul att dra ihop grejer med kompisar, jag kunde få vara den som drog ihop roliga aktiviteter, den som fick med mig folk på saker, att jag skulle älska att det hände massa event i mitt liv hela tiden.

Eller kanske något helt annat? Jag kunde kanske vara helt uppe i mitt cellospelande, jag kunde få längta efter att få öva på och nöta mina svåra stycken, jag kunde få bli bra, riktigt nördig gärna, gå på orkestern, hitta fler sammanhang att spela i, kunna spela massa genrer, vara Cellisten som folk vände sig till om de behövde någon som spelade.

Eller kyrkan. Göra en repris på den tid då jag var scoutledare och ungdomsgruppsledare och ordförande på samma gång. Och de gånger jag inte tvingades vara i kyrkan på grund av mina uppdrag så var det så roligt att vara där som civil också. Känna att mina uppdrag verkligen gav mig något tillbaka för varje gång, även om det blev mycket ibland. Det vore något det.

Eller så kan jag göra som jag gör nu. Plugga lite lagom mycket när jag måste, klaga lite lagom på att jag är lat. Försöka genomföra min ordföranderoll på ett klanderfritt sätt, göra mitt bästa, men inte så mycket mer än så. Tycka det är roligt att träffa kompisar, men helst utan ett helt event kring det hela. Helst vill jag bara träffa dem jag har känt i hela mitt liv, för att inte göra saker och ting så komplicerade. Spela lite cello då och då (idag började jag orkestern igen, det var roligt!), men inte orka öva ordentligt, bara ta "godbitarna" av spelandet. Jag kan gå i kyrkan när jag har tid över, vara lite lagom anonym där, inte behöva bli en person som folk börjar förlita sig på. För om folk förlitar sig på en så finns ju risken att man får så mycket ansvar. Och orka ta ansvar liksom.

lördag 3 december 2011

3° C och regn

Äckelväder äckelväder äckelväder.

Tänkte jag när jag cyklade hem från stan idag. Några få plusgrader, precis så att nederbörden bildade stora, tunga regndroppar istället för fin, vit snö. En blåst som nästan fick mig att välta på väg upp för Svingen, och till råga på allt så klämde jag fast en stor, ihopvikt kartong mellan min mage och ramen på cykeln. Den var väldigt effektiv på att fånga upp vind, ungefär som ett segel. När den första kalla regndroppen tog sig genom min jacka och tjocktröja började jag nästan gråta av ynklighet. Jag tröstade mig med att tänka på att jag skulle få skriva ordet äckelväder flera gånger i bloggen. Så nu har jag gjort det, det känns skönt. Fast allra skönast var själva tanken på att få skriva det.

Idag har jag varit på den mysiga julmarknaden på Gammlia med finaste J, sen träffade jag T för fika och julkörkonsert. Det sistnämnda fick mig att längta efter att sjunga stämsång. Jag saknar de opretentiösa luciatågen vi drog ihop några gånger under den tid då jag orkade vara handlingskraftig.

Nu ska jag dricka te, äta lyxglass och se på julkalender. Sen får jag sova. Lycka.

fredag 2 december 2011

Snärjd av lättjan

Jag är inne i en sån latisperiod. Under den här kursen hittills tror jag inte att jag har pluggat aktivt (alltså annat än föreläsningar och göra vad jag ska på labbarna) mer än 5 tillfällen, om ens det. En av dessa gånger var igår när jag försökte titta på PP-slides från föreläsningarna, och jag tog mig igenom 2 bilder av typ hur många som helst. Vi har hållt på i 3.5 av 4.5 veckor, och om en vecka är det tenta. Skoldagarna har oftast tagit slut kring lunch, så jag kan inte ens skylla på långa dagar. Trots det obefintliga pluggandet så har jag inte orkat städa, inte orkat laga trasiga leggings och jeans, inte orkat storhandla, knappt orkat laga mat. Jag njuter fullt ut av att sitta ensam och göra i princip ingenting i timmar i sträck, och jag får inte ens dåligt samvete. Så himla skönt. Men jag hoppas att jag blir effektiv snart, så jag kan börja få något gjort. Idag tänkte jag till exempel göra ett ryck och storhandla, men sen blir jag nog slut. Jag tror jag måste ta och belöna mig själv med en myskväll efter det. Pluggandet kan jag ju spara tills söndag.

Mitt i det här har jag även börjat följa en följetong, hör och häpna! Första gången på väldigt länge. Följetongen är typ en reklamfilm för choklad. Några "chokladälskare" fick åka till Ecuador och göra olika saker som kan kopplas till choklad. Här kan man titta om man vill. Det känns skönt med en följetong på ynka 7 avsnitt, som oftast bara är kring 10 minuter var. Det kan kanske till och med jag klara av att ta mig igenom utan att ge upp, tappa tiden till att titta eller känna mig stressad av. Särskilt nu när jag ändå gör mitt bästa för att strunta i att göra tråkiga eller för energikrävande saker.