Bostad: Check!

Så har man blivit med lägenhet! Eller lägenhet och lägenhet, bostad i alla fall. Ett rum. Som till och med är möblerat (yes för att spara massa pengar till plugga-spanska-resa!). Och jag slapp ta det beslut jag oroade mig för: studentkorridor eller lägenhet. Jag kunde bara få tag på ett korridorsrum, och det känns faktiskt väligt bra! Inte för mycket folk på ett kök, men ändå inte alldeles öde. Vissa ropar ut: "ska du bo där, det är ju jättelångt bort!?", men jag hävdar att jag kommer att orka cykla mina två kilometer platt, jag har ju varit med om värre. Typ en kilometer bosvedjebacke.

Jag har 13 dagar kvar på jobbet, och fem lediga innan jag flyttar. Jobbet är trevligt, men det är en person jag måste lära mig att tycka bättre om, just nu blir varje leende till denna person väldigt krystat och kämpigt att få fram. Det är synd, känner mig som en dålig människa. Ska bli spännande att se om det hinner förändras på en och en halv vecka. Hoppas att det kan förändras fort, det skulle bli trevligare att jobba då.

Saker jag har att fixa nu är mogna saker som att skaffa en hemförsäkring, köpa en dator, adressändra, välja internet och annat småpyssel. Känns ändå som att jag har halvkoll över det, trots att det är såpass mogna saker som jag inte har sysslat med förut.

Jag mår nästan oförskämt bra, fast idag har jag lite ont i huvudet.

Sextio och en halv timme för flytt

Nu har jag badat i tre dagar i rad. Jag känner mig nöjd över att ha utnyttjat sommaren så bra, och det känns skönt att jag inte behöver tänka "men jag har ju inte ens badat någon gång i sommar, det kan ju inte vara höst än!" när sommaren är slut. Sommarvärmen är använd, jag har uppfyllt min plikt och "passat på", och nu känns det inte jobbigt att behöva vara inomhus på jobbet en helg. Det bästa är att när den helgen är färdigjobbad så sitter G på tågstationen och väntar!! :D Jag blir så glad att jag vill hoppa och skutta när jag tänker på det, fast det brukar jag inte göra eftersom jag är en sansad och samlad människa.

Jag har fått veta att jag kommer att ha 60 och en halv timmar mellan mitt sista jobbpass och den tid då jag förväntas vara på mitt första upprop. Det är två dagar och tre nätter. Då ska jag flytta. Och jag som nästan hade trott att jag skulle ha en hel vecka på mig att flytta. Men två dagar är bättre än en natt, vilket var det värsta av mina farhågor.

Innan jag slutar jobbet har jag sju dagar då jag är hemma och ledig. Då räknar jag inte de dagar som redan nu är inplanerade för heltidsbesök, antingen när jag besöker någon eller någon besöker mig. Det blev ju inte så väldans mycket tid över till att strosa i affärer där jag kan behöva införskaffa mig ett bohag, men det kanske går fort bara man vet vad man behöver kan man hoppas på. Steg ett är väl att fixa boende, jag ser fram emot den lättnaden då det är klart! Hur ska jag kunna vara lagom kylig för att hitta det rätta boendet, hur länge ska man våga vänta på något bättre, när ska det vara dags att slå till, vad ska jag välja, hur och var vill jag egentligen bo?! Kanske inte det mest livsavgörande beslutet i mitt liv, men jag gör det stort i alla fall. Kanske delvis på grund av olika "va, ska du bo så och på det stället?!", vilket får mig att tänka att många boenden är katastrof och att jag inte skulle stå ut där längre än en vecka. Hm.

Något annat jag hade tänkt mig att jag skulle hinna med innan jag börjar min hösttermin är ju mina sommarkurser. Häromdagen fick jag ett mail där det stod att jag låg efter i den kurs jag faktiskt har börjat ordentligt med. Undrar om jag ska ge upp den andra. Eller göra båda halvfärdigt. Får se, borde i alla fall sätta igång med någon av dem nu.

Tillförsikt och pepp och seframemot och trivsel och beslutsnöjdhet och bra besked.

Har haft en mycket bra helg i Umeå, med mycket prat, mycket chokladigt kladdiga kakor, en hel del glass, långa cykelturer, sightseeing bland studentkvarteren och såklart delande av Hållandsminnen. Väckte liv i en hel del saknad som blev mer levande igen, nu känns det som att hjärtat knådas! Obekvämt, även om det är lite roligt att kunna grotta ner sig i fina minnen som känns mer verkliga nu.

Det kändes jätteroligt att titta på staden som är min blivande hemstad, och jag insåg hur mycket jag faktiskt längtar dit. Inte på grund av alla fantastiska människor som kommer bo i umeå i höst, även om de självklart är en stor bonus. Men jag insåg att det är en längtan i mig som drar efter att få göra umeå till min stad, jag vill gå på egna upptäcksfärder och lära mig att hitta, jag vill få mina favoritställen och vardagsställen och tråkställen och hemmaställen. Jag vill inte bara få ett nytt hem vart som helst, utan jag vill få ett nytt hem i Umeå!

Nånting annat bra jag insåg i helgen var att jag kommer att göra det enda jag vill göra i höst. Varje gång jag har varit på väg att starta något nytt efter gymnasiet så har jag haft andra saker jag velat göra också. Ofta har jag velat göra dessa saker mer än vad jag i själva verket var på väg att göra, kanske tack vare att gräset alltid är grönare på andra sidan. Men den här gången är det inget annat jag vill göra! Jag känner inte för att stanna hemma och jobba (här finns inte många kvar), har ingen lust att åka på en resa jag inte har råd med, är inte så sugen på en till folkis och känner inte ens för en annan utbildning eller annan ort. Det är ingen människa som jag känner att jag måste bo nära för att inte gå sönder, och inte ens ett litet projekt som jag går miste om när jag flyttar. Jag är precis så självständig som det är smidigt att vara vid ett sånt här tillfälle i livet. Sen vet man ju aldrig vad som kan komma upp under den sista månaden fram till terminsstart, men just nu känns det så bra! Visst kan det svindla ibland och jag kan fundera på om det här verkligen är den utbildningen som jag "ska" gå, men den verkar ju som det roligaste jag kan komma på att plugga, så helt fel kan det ju inte vara. Och nu är jag dessutom officiellt antagen, så nu känns det som att det inte är mycket som kan stoppa mig! :D

Som om det inte vore nog med mitt pepp inför hösten, så är jag så nöjd här och nu. Jobbet känns så roligt att jag nästan blir besviken när jag inser att jag har flera lediga dagar på en vecka (fast jag ska väl inte hymla med att pengarna som jag skulle fått för färre lediga dagar lockar en del också), och idag när jag slutade för dagen idag var jag inte ens slut, trots 29 grader varmt inne. De två senaste jobbdagarna har känts så roliga i alla fall, jag hoppas att det håller i sig! :)

På söndag kommer G, vilket får mig att vilja hoppa och skutta av glädje. På fredagen efter det åker jag söderut till AS, otroligt roligt det med! Och däremellan borde det inte vara omöjligt att dejta lite hemmamänniskor, det är bara det med att pussla med folks scheman...

Men hur kommer det sig att jag helt plötsligt inte alls vet hur man skriver ett riktigt vanligt brev...?

Värmens konsekvenser

Om man låter en liter nyuppkokat vatten stå och svalna för sig själv kan en hel deciliter dunsta bort. Det tyckte jag var lite coolt. Just nu håller jag på att förbereda dagens andra liter iste. Det är gott.

Nyss höll jag på att få panik för att jag var så sugen på salt, men det är ju inte så gott att äta en tesked salt rakt av. Jag orkade inte heller cykla och köpa saltlaktrits eller chips, så till slut blev det en macka med salt skinka, fetaost och extra salt (både under och över skinkan). Nu känns min tunga lite skrumpen, men saltbehovet är i alla fall stillat för stunden. Skönt.

Hur kan Annika Norlin skriva såna klockrena texter hela tiden? Hon får mig att tro att det är mina känslor det handlar om, så jag börjar gråta. Jag får verkligen tänka till för att komma ihåg att jag faktiskt inte känner så. Märkligt. Och lite jobbigt, eftersom jag lätt kan hitta orsaker till varför jag skulle känna så, så jag tror att saker som har hänt på riktigt har lett till den här gråtkänslan. Fast gråtkänslan inte fanns när jag inte hade lyssnat på låten. Hm..

Får man gå och lägga sig klockan åtta fast man är ledig dagen efter?

För ett år sen...

Idag är det klibbvarmt som i Thailand. I slutet av min jobbdag idag kände jag mig som i slutet av en jobbdag på en tisdag i Tharua, när jag hade haft mycket lektioner och bara ville hem och duscha av mig, för att slippa klibbet en stund. Skillnaden var att idag försvann klibbet för en längre stund än i Thailand, där jag inte ens hann ut ur badrummet förrän klibbet var tillbaka.

Idag åt jag stekt ris till lunch, vilket var en standardlunch när jag bodde i Thailand. När jag köpte maten fick jag lyssna på folk som pratade thai, och när jag väl fick maten så smakade den som när mina hushållerskor gjorde den. Skillnaden var att jag frivilligt satt ute i solen när jag åt maten idag.

Sen sa jag hejdå till R, nu åker hon tillbaka till Italien, sorgligt! Det fick mig att tänka på mitt sista avsked till min värdfamilj i Thailand. Det kändes inte lika sorgligt, då var jag så trött efter en natt utan sömn men med mycket hejdåtårar, så jag längtade mest efter att hamna på planet så jag kunde få sova.

Tänk vad det halvåret har satt spår, både i form av fixeringar hos mig (typ åhhh, det känns som Thailand! <3) och i form av lärdomar. Ibland är jag rädd att jag ska glömma alla smarta saker jag kom fram till där, men det finns ju någonstans hos mig, så jag kan dra upp det för mig själv. Häromdagen till exempel, då jag kände att allt gick kasst på mitt jobb, så tvingade jag mig själv att tänka på alla de dagar i Thailand då jag kände att jag var en kass lärare, alla de gånger jag kände att jag inte alls var en sån trevlig och välartad flicka som jag trodde jag var och som de kinesiska tjejerna var, eller alla de gånger jag kände att jag inte lärde mig saker (typ språket) så bra som jag hade tänkt mig. Och trots det får jag bra känslor när jag tänker på Thailand. Då går det bra med en dålig jobbdag här hemma också. Jag är inte mitt jobb eller vad jag gör på jobbet.