När livet flyter på

Mycket har hänt sen sist. Jag har varit på lov och varit hemma, men nu är jag hemma på skolan igen. I lördags var jag med på min första skidtävling på 6 år, och tro det eller ej, men mitt lag vann! Jag är mäkta stolt, tog kanske den där tävlingen på lite större allvar än många av mina medtävlanden. Men när man har slitit på massor av skidtävlingar och slagits om att komma näst sist istället för sist, så känns det riktigt bra att äntligen få vinna sin första skidtävling. Resten av helgen var bra också, var på en otroligt vacker tur med utgångspunkt från Trillevallen. Sol, några minusgrader, i princip vindstilla, orörd snö på sina ställen och goda vänner, kan det bli bättre? Är så tacksam över att få gå här och får en liten spark av panik i magen när jag inser att det inte är många månader kvar. Men det är en fin tid vi har framför oss :)

Alldeles snart ska jag gå och äta mitt sista mål mat innan den fasta jag ska inleda. Ska bli spännande att se hur jag reagerar utan mat på två dygn, och hur resten av klassen gör det också. Kan hända att det blir till att isolera mig lite från folk om jag känner mig för odräglig...

Snart är det påsk, och jag åker hem igen. Tiden går fort! Sen kommer U-arna tillbaka, ska bli roligt men lite konstigt med massa folk på skolan igen. Man har som vant sig vid typ 30 personer innan påsklovet, men nu ska det bli nära hundra igen. Vad fort tiden har gått ändå sen de åkte!

Jag känner att jag mår väldigt bra just nu, frånsett vänner som mår dåligt och den lilla sommarjobbsångestklumpen i magen. Men har återigen haft en period då jag känner mig väldigt tacksam varje kväll då jag går och lägger mig, och inte för att jag är tacksam över att sova, utan för att jag varje kväll påminner mig om allt bra som har hänt under dagen. Ah :)

Vykort och väckta minnen

Idag fick jag ett vykort från N, min Thailandvän som bodde i min by mina första sex veckor där. Hon har varit tillbaka i Thailand, och vykortet var därifrån. Det orsakade nästan tårar. Nu har jag tittat på bilder från hennes resa, och hade det inte suttit massa andra människor i datasalen så hade jag brustit ut i riktig gråt. Där satt hon, i hennes gamla hus, där vi satt så många gånger, hon satt där tillsammans med hela hennes värdfamilj som var så gulliga och trevliga och som jag träffade så många gånger. Det är så konstigt att det där livet finns på riktigt, det finns kvar, och det är inte bara någon saga jag har i mitt huvud. Och hon hade några bilder från byn också, och oj vad jag har en klump i halsen! Det finns flygbiljetter till Bangkok i juni för knappt 5000 kr... Ah, vill vill vill tillbaka! Och nu lyssnar jag på Save tonight, som vi lyssnade på den sista kvällen i Bangkok innan avreselägret.

Tomorrow come to take me away
I wish that I, that I could stay
But girl you know I've got to go
But Lord I wish it weren't so
Save tonight...

Men det handlar ju hela tiden om prioriteringar, Thailandresa eller plugga spanska-resa? Gah, steg ett är väl ett jobb ändå, borde verkligen verkligen ligga i mer än jag gör. Borde särskilt inte blogga när jag satte mig vid datorn för att skriva jobbansökan. Men var bara tvungen att avreagera mig.

Wish me luck...