onsdag 24 september 2008

Lagesrapport och droppinglattnad

Jag har saknat min blogg litegrann. Det ar inte samma sak att skriva pa resdagboken, och inte heller att skriva i min egna dagbok, som jag anvander som bloggsubstitut. Men just det har att skriva lite lagom kryptiskt, och bara skriva det man kanner for saknar jag. Jag kanner att jag behover beratta sa mycket i bade resdagboken och min vanliga dagbok, sa jag inte kommer efter. Men har kan jag droppa det jag vill och strunta i resten.

Jag har det valdigt bra. Idag var forsta gangen jag kande att jag behovde dra mig undan lite, och da lag jag i skuggan i en hangmatta och lyssnade pa Lifehouse och tittade upp i tradkronan ovanfor mig, pa papegojorna (som ser ut som sana dar klassiska papegojor, roda med lite gront, blatt och gult) framfor mig och pa Herr Nilsson-aoporna och nagra andra djur runt mig. Det basta var att det inte ens var omstandigheterna omkring det som var det basta, utan bara den totala kanslan av avkoppling. Jag ar lite forvanad over att det ar forst nu jag kanner att jag behover lite ensamhet, trodde jag skulle behova det tidigare!

Jag har bade gjort valdigt mycket, men ocksa gjort ingenting ganska mycket. Ibland lite for mycket, typ nar alla har varit sjuka och trotta, och nar vi maste vanta i nagon trist stad for att en aktivitet ar en speciell dag. Men trots det har jag inte langtat hem alls, jag har snarare fatt panik nagra ganger over att tiden gar sa fort och jag inte vill aka hem. Jag har nynnat pa The Quiz av Hello Saferide, tack Joe for den! Jag har varit pa en vulkan och en glaciar, jag har atit ett konstigt kott idag som jag inte vet vad det var for nat, jag har badat i varma kallor, jag har gjort saker jag aldrig har gjort forut. Jag har inte blivit ranad, men jag har glomt min jattefina Nalgeneflaska pa ett tag nar vi blev avschasade i morkret. Jag har aldrig ens kant mig sarskilt orolig for ran, vilket forvanar mig lite. Fast efter Barcelona sa borde jag kanske inte vara sa forvanad.

Ah, det var skont. Det kandes som en stor lattnad nar jag skrev in www.blogger.com i adressfaltet, bara att veta att jag skulle fa droppa lite saker for mig sjalv. Aven om jag inte tror det ar nan som laser det an pa ett tag, jag hade ju tankt att lata bloggen vara den har terminen. Fast det ar ju skonare att ha det sa, att fa skriva ett inlagg nar jag kanner att det vore skont, an att jag kanner pressen att skriva nar jag inte ar pa humor eller nar jag tycker att jag har sa mycket annat roligt for mig.

onsdag 10 september 2008

Ett försenat "sista" inlägg

Jag hade tänkt att hinna skriva ett sista inlägg hemifran innan jag for, men det hann jag inte. Sa det far bli ett sista inlägg här pa ett tag fran Quito, Ecuador istället. Resan kommer jag att skriva om pa resdagboken.se, sök pa mitt namn sa hittar du mig! :)

Men. Innan jag till slut kom mig iväg pa resan sa var det ju releasefesten! :) Det var hur kul som helst!! Jag var jättenervös och stressad innan, bade för att jag hade superhetstid hemma, och inte hade ätit eller bestämt mig för vad jag skulle ha pa mig, men när jag till slut kom iväg sa var det roligt. Först lite mingel, och sa själva spelningen. Det gick jättebra, mycket bättre än pa soundchecket, och dom toner som hade blivit en mental spärr i mitt huvud hade äntligen lossnat, sa jag fick till dom. Jag hade saa roligt pa den där scenen! :) Jag kan ju passa pa att göra lite reklam ocksa: om man vill köpa skivan sa finns den att köpa pa carlings i stan, 100 kr kostar den, och vill man lyssna pa latarna sa finns manga (kanske alla snart?) pa www.myspace.com/petterullerstam. Min favorit är Told you, den är hur fin som helst! :) Men den verkade inte finnas där nu när jag kollade.

I alla fall, efterat sa skulle ju bandet festa ihop, men efter manga om och men, och uppdelningar och problem med folk som inte var i rätt alder, sa slutade det med att manga ut bandet akte till en lagenhet i Nacksta. Dar hade vi roligt, men det kom en polis och hotade med vräkning, men vi var inte sa hemska som det later tror jag. Det gick bra i alla fall, och det var roligt! :)

När jag vaknade morgonen efter, efter att ha sovit 4 timmar, sa kände jag mig jättedepp. Det kändes sa otroligt trist att hela bandgrejen var slut, och jag visste inte vad jag skulle göra at det! Jag var alldeles gratfärdig en stor del av dagen, och det blev väl inte särskilt mycket bättre av att jag inte var särskilt utvilad. Till raga pa allt hade jag inte packat, och jag hade inte skickat in AFS-ansökan, sa det var en ganska jobbig dag, och jag hade inte alls lust att aka ut och resa. Jag ville bara vara hemma till nästa spelning och fa ta det lite lugnt och vara ledig. Och blogga ut min angest, men det hann jag ju inte!

Jag nynnade mycket pa:
I wish you knew you made me strong, made me believe in me
(...)
Don´t look back, don´t look back, don´t look back, that´s what I try to say, ´cause you were great, yes you were, that´s why I love you that´s why.

You know you have my heart, but it´s broken in a million pieces...

Nu gör jag mitt bästa för att inte tänka pa spelningarna jag missar, och inte tänka pa den slags person jag inte är men gärna skulle vilja vara. Och försöker att bara njuta av resan. Det gar ganska bra, även om vissa stunder är lite jobbigare.. :P

torsdag 4 september 2008

Done!

Ah, nu har jag nånting som skulle kunna skickas in, även om jag skulle kunna läsa igenom allt några gånger till och jag kanske skulle behöva utveckla ett av mina svar. Men ändå! Frågan är bara när jag ska göra dom sakerna, hehe... Hets en halvtimme innan vi far på fredag? ;) Närå, det ska fixas innan! Och så ska jag ju scanna in lite papper, men nu har jag precis fått löfte om att låna en scanner, så det ska nog inte bli några problem! Det som är lite spännande nu är att se om jag kommer få ett nytt pass innan jag åker eller inte.. :S Men nog om pappersstrul, orkar inte tänka på det nu, för en gångs skull känner jag mig lite ledig!

Idag har jag varit på stan med J, mysigt även om det inte var så mycket strövande utan mer promenader mellan avprickningarna på våra listor. Men det var bra, fick mycket avklarat. Nu har jag bara lite kvar att köpa innan resan, men jag måste ju ändå ner på stan imorgon, så det är lugnt! :) Och ikväll blir det film, Dagbok från en motorcykel! :D Plus Ben & Jerrys One, så jag tror det här blir en kanonkväll tillsammans med J :) Och idag har jag fått ett pappersbrev, åh vad roligt! :D

Men just nu känner jag mig ganska dum, ska fråga nån jag inte känner om nåt som inte intresserar mig sådär otroligt mycket, men jag har satt mig i en sån situation så att det känns som om jag borde..
"Vad säger du, vill du kontakta honom eller?!"
"Eh, ja, kanske det..?"
"Här får du en lapp!"
Och sen kändes det konstigt att inte ta någon slags kontakt, och nu har jag inget annat val än att fråga. Men gah, vad spelar det för roll, det är ju inte direkt som att jag kommer att träffa personen i fråga om jag inte verkligen anstränger mig, och så farligt är det inte att göra bort sig! Hur var det nu, våga visa sig svag.. Ett två tre! Fast just nu funderar jag på hur man skriver en fin liten avslutningsfras till nån som inte verkar vara på en semesterresa direkt.. Hope you're having a good time låter så mycket som att man är där för att ha roligt och lata sig.. Okej, sådärja, skickat, nu behöver jag inte tänka på det mer på ett tag!

Och nu kom jag på att jag glömde kolla vilken storlek det var på strumporna jag köpte idag, det var ju kanske lite dumt..

onsdag 3 september 2008

Hets fast stopp

Gah, nu orkar jag inte mer. Jag kanske stannar hemma i vår istället. Så slipper jag fylla i allt det här! Nej, det vill jag ju inte egentligen. Men nu känns det som om jag har suttit konstant vid datorn i tre dygn, förutom när jag äter och sover. Och jag har ju spelat lite cello och tittat på en film också, men så fort jag gör nånting annat så får jag dåligt samvete. Jag vill bara bli klar! Men jag bara kör fast hela tiden. Och att sitta vid datorn alldeles för många timmar och äta några kakor för mycket för att slippa sitta där, gör inte direkt att man mår super. Plus en rygg som inte vill sluta göra ont, och bara gör mer ont för att jag sitter hela tiden. Men när jag saknade dom höj-och-sänkbara borden från mitt exjobb för mycket så kom jag på att jag kunda använde strykbrädan, så jag kan stå och skriva (eller hoppa och skriva, det har det också blivit lite av).

Och jag känner mig så otroligt intetsägande. Oftast har jag inget problem med det, dom flesta är väl som många andra, men när det kommer til att presentera sig själv för att lyckas flirta in sig hos en familj som vill ha en, då blir det så mycket mer dramatiskt. Och jag känner mig bara som en robot eller nåt. Och idag hittade jag instruktionen till hur man ska fylla i allt. Kanske lite på tiden. Tydligt och bra var det, synd bara att det låg under "för dig som redan ansökt". Det var inte där jag började att leta när jag kollade vad jag skulle göra.

Ikväll hade jag tänkt att ta en ledig kväll med en film som utspelar sig i Peru, Argentina och Chile, och så hade jag tänkt köpa Ben & Jerrys. Men så blir det inte. Får se om jag hinner det imorgon, typ om jag kanske skulle lyckas bli klar med ansökan? Paniken börjar snart närma sig, och det jobbiga är att jag gärna skulle vilja ha lite tid över när allt var klart, så jag kunde tänka igenom allt inför resan i lugn och ro. Men nej då. Hinner knappt träffa folk en sista gång känns det som. Fredagen lär ju ska gå åt till hetsande efter pass, en kopiator och scanner, plus att jag kanske ska passa på att shoppa loss det sista då. Lördagen blir förmodligen rätt mycket rep. Jag har idag och imorgon, phu! För söndagen blir sista gudstjänsten jag kommer förstå på mycket länge, och förhoppningsvis hinner jag träffa lite folk där om det är nån som kommer. Sen blir det för tidigt födelsedagsfirande med familjen. Och kanske hinner jag tänka lite då, men det är ju lite sent att hinna fixa nåt på söndag kväll när allt är stängt.

Nånting jag har gjort bra idag är i alla fall att jag har fixat en reseförsäkrning, det höll jag nästan på att glömma ett tag.

måndag 1 september 2008

18 grader och regn

Idag känns det bättre än igår. Även om jag inte på (ganska) långa vägar är klar med ansökan. Men idag har jag i alla fall kommit nånvart. Jag har skrivit flera meningar! :) Med den här takten så kommer jag ju faktiskt bli klar innan jag åker! Fast då hinner jag inte med så mycket mer än skrivandet, så jag måste nog bli lite effektivare. Men jag är på god väg! :) Bara jag inte gör det klassiska felet nu: slappnar av för att jag tror jag har kontroll över det hela, för det har jag inte. För grejen är ju att jag hittills har svarat på dom lättaste frågorna. Jag vet fortfarande inte vem eller hur jag är, och vet inte vad jag ska svara på frågan om vad som är frustrerande svårt i livet. Eh, typ svara på såna här frågor? Nja. Jag är nog lite för mycket vi för att komma på något på ett lätt och smidigt sätt. Och Vi är alltså dom som vägrar visa oss svaga, för er som inte kommer in på sidan.

Men inte nog med att jag har skrivit flera meningar idag, min produktiva dag tar inte slut där! Jag har hunnit ta en morgonhöstpromenad (och fått världens flashbacks till förra hösten när jag började jobbet, läskigt!) till polisen för att försöka hinna få ett nytt pass innan jag far så att jag ska kunna påbörja visumansökan till Thailand samtidigt.Jag har också hunnit sy grunden till mitt bibelfodral, nu är det bara utsmyckningen som saknas. Jag har hunnit träffa J och gått promenad och bokat boende första natten i Quito, plus upphämtning från flygplatsen. Jag insåg då att den enda mat vi kommer få på resan som tar 20 timmar och 52 minuter från första lyftet till sista landningen, är lunch och snacks! Och vi har inte mycket tid när vi mellanlandar, så antingen blir det till att köpa mat på flygen om det går och hoppas på att det inte är svindyrt, eller så blir det till att svälta. Jag har för mig att vi fick mat två gånger förra gången vi for till bara usa, men jag kanske missminner mig. Det gjorde i alla fall mig en aning besviken, det är ju så roligt att få mat på flygplan! Men men, är man en backpacker så ska man väl inte leva så mycket i lyx och flärd, eller hur är det nu. Man ska väl lida lite också. En till sak som jag har gjort idag är att kolla upp vädret i Quito. Nu kan man se att det ska bli 18 grader och regn vår första dag där. När man till och med kan kolla upp vädret så känns det som att det är riktigt nära!

Jojomen, man hinner mycket om man går upp kvart över sex på morgonen.