Nueng bpii tii läo yuu tii ruea. Jai-dii maa. Wannii nueng bpii tii läo bpen wan yai. Kittueng. Wannii kittueng maak gwaa muea wannii. Wannii diijai gwaa wan jan, dii löi! Bpen kon dii gwaa.
Oj, mycket wannii. Mitt språk är lite torftigt.
Jag har äntligen kommit på att jag inte hade elementet på det varmaste förut, det var typ avslaget. Så nu hoppas jag på att mitt rum är nästan varmt när jag kommer tillbaka. Annars har jag frusit jättemycket idag, sådär så det knottrar sig och gör ont på benen! Som tur var fick jag låna Gs varma tröja efter lunch, då blev det bättre.
Jag överväger om jag ska bli vuxen och skaffa abonnemang till till telefonen istället för kontantkort. Men det är så svårt att klura ut om jag skulle tjäna på det! Vet inte hur mycket jag ringer, till vilka nät, får man egentligen ringa för hela beloppet man betalar? Hur mycket gör jag av med nu? Fast tror att jag skulle tjäna på det, är väl mest rädd för att ångra mig. Jaja, ska klura lite till kanske.
Idag fick vi sluta tidigt, skönt eftersom jag var jättetrött. Har två mornar i rad satt klockan på onödigt tidigt med planen att jag skulle ta en morgonpromenad för att komma igång på morgonen, men har båda mornarna ångrat mig och sovit en halvtimme till istället. Kanske nästa vecka. Fast det är ju dumt att förstöra nattsömnen om man inte ens får ut nåt bra av det, så imorgon ska jag inte ställa klockan på onödigt tidigt.
Jag ska nog dricka te nu, eller kanske äta lite födelsedagschoklad, eller fylla på med ingredienser i min Herman. Ska i alla fall definitivt sätta på mig tjocksockar, det ska blir skönt.
onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
Födelsedag, fjäll och finsöndag
Kit teung puut pasaa tai. Mai kon ja kao jai anni, dii. Kien tuk daai :) Dtää chan mai kao jai tuk, kien tuk mai daai. Mai bpen rai. Chan mai bpen kon dii. Mai dii-jai. Wannii aan koong, mai jai-dii. Dtää puean jai-dii. Kortod! Yang kit tueng kao. Mai kit tueng maakmaak. Mii wan mai kit tueng, mii wan kit tueng maakmaak, mii wan kit tueng nit noy. Mai yaak kien kit tueng tii nii. Mai yaak puean ja aan. Mai dii yang jam daai, chai mai? Dtää mai dii lueuem, chai mai? Mai ruu. Dtää lueuem mai daai, läogoo jam mai koi sanuuk samöö. Bpii diao tii läo, yuu tii ruea gap puean. Wan nii bpi diao tii läo, mai rak kao. Mai yaak rak kao. Mai sanuuk. Prong nii bpii diao tii läo yaak rak kao nit noy. Wan put bpii diao tii läo, juub kao, yaak rak kao. Mai ao kit waa, dtää ao kit waa. Ghhaaa. 'Yang kit tueng tö ruea kuen, dai yin mai? Tö yang yu nai huajai koong chan. Kom ta noon tuk kuen, yang fan, yang hen wa rao rak gan. Tö yu tii nai? Kit tueng tö.'
Jag saknar att prata thai. Undrar om jag kommer att förstå det här om ett år. Man kan ju hoppas.
Min födelsedag häromdagen var väldigt bra. När jag var liten så hade jag alltid drömmen inför min födelsedag om att den skulle vara så speciell, men jag blev alltid besviken när jag insåg att det mest var en speciell dag för mig, och inte för alla andra. Fast i år kändes det som att alla tänkte på att jag fyllde år nästan mer än vad jag gjorde, det var så roligt! Jag kände mig så firad, hade till och med en kör på rummet på morgonen, med bullar och te i min favorittekopp.
Innan dess var det fjäll i höstskrud i dagarna tre, ahh! Hade nästan glömt bort hur underbart det är att gå i fjällen, även om jag först blev lite besviken över att dom venska fjällen inte kändes lika mäktiga som inkaleden och Anderna, där jag vandrade sist. Jag har så svårt för att bli fascinerad nuförtiden, det är så trist! Men något som var bra var i alla fall att jag kunde prata inkaleden med I, som också har varit där, och med S och G, som vill dit. Så jag slapp känna mig så jättetjatig ("när jag gick inkaleden, då..."), skönt! Fick känna mig erfaren när matlaget undrade om det var någon som hade lagat mat på stormkök förut, jag hade typ tagit för givet att det var nåt alla åtminstone gjorde nån gång på idrotten i skolan, men tydligen inte.
Igår var en bra dag. Den innehöll typ allt som en plugga- och slapparsöndag ska göra. Lång sovmorgon, sen läsa en bok många timmar (eftersom typ halva klassen hade mislyckats med att beställa boken som skulle vara utläst tills idag, men jag lyckades i alla fall låna den), tvätt, spontanbesök på gudstjänst (efter bytet från mjukisbyxor såklart), bönegrupp, filmtittande, försök till plugg igen, men som mynnade ut i timmar av sånt där nattligt djupprat. Fast pluggandet blev klart också. Det enda problemet var väl att lösningen på att hinna med så mycket blev att inte gå att lägga sig förrän halv fem, så idag är jag trött och inte på sånt topphumör som jag gärna hade varit på. Men snart blir det tv-tittande med te, och sen sängen, om allt går som planerat. Men man vet ju aldrig...
Jag saknar att prata thai. Undrar om jag kommer att förstå det här om ett år. Man kan ju hoppas.
Min födelsedag häromdagen var väldigt bra. När jag var liten så hade jag alltid drömmen inför min födelsedag om att den skulle vara så speciell, men jag blev alltid besviken när jag insåg att det mest var en speciell dag för mig, och inte för alla andra. Fast i år kändes det som att alla tänkte på att jag fyllde år nästan mer än vad jag gjorde, det var så roligt! Jag kände mig så firad, hade till och med en kör på rummet på morgonen, med bullar och te i min favorittekopp.
Innan dess var det fjäll i höstskrud i dagarna tre, ahh! Hade nästan glömt bort hur underbart det är att gå i fjällen, även om jag först blev lite besviken över att dom venska fjällen inte kändes lika mäktiga som inkaleden och Anderna, där jag vandrade sist. Jag har så svårt för att bli fascinerad nuförtiden, det är så trist! Men något som var bra var i alla fall att jag kunde prata inkaleden med I, som också har varit där, och med S och G, som vill dit. Så jag slapp känna mig så jättetjatig ("när jag gick inkaleden, då..."), skönt! Fick känna mig erfaren när matlaget undrade om det var någon som hade lagat mat på stormkök förut, jag hade typ tagit för givet att det var nåt alla åtminstone gjorde nån gång på idrotten i skolan, men tydligen inte.
Igår var en bra dag. Den innehöll typ allt som en plugga- och slapparsöndag ska göra. Lång sovmorgon, sen läsa en bok många timmar (eftersom typ halva klassen hade mislyckats med att beställa boken som skulle vara utläst tills idag, men jag lyckades i alla fall låna den), tvätt, spontanbesök på gudstjänst (efter bytet från mjukisbyxor såklart), bönegrupp, filmtittande, försök till plugg igen, men som mynnade ut i timmar av sånt där nattligt djupprat. Fast pluggandet blev klart också. Det enda problemet var väl att lösningen på att hinna med så mycket blev att inte gå att lägga sig förrän halv fem, så idag är jag trött och inte på sånt topphumör som jag gärna hade varit på. Men snart blir det tv-tittande med te, och sen sängen, om allt går som planerat. Men man vet ju aldrig...
fredag 18 september 2009
Hoppsan
Haha, fick nånting lite småkul bekräftat som jag hade avfärdat tidigare. Då tyckte jag inte det var småkul alls, då fick jag typ panik, men nu tar jag väldigt mycket lättare på det. Undrar bara hur det gick till. Och vilka tankar som har rört sig i vissas huvuden, haha. Jag måste ha framstått som.. hmm, jag vet knappt vad, inte något särskilt positivt i alla fall. Mer lite som en jobbig, efterhängsen nästan galning. Men det intrycket såg jag ju till att få fram på andra sätt också, så det är väl inget att oroa sig för. Jag ger mig själv ett mycket bra betyg över att det inte känns som hela världen, och att jag kan se lättsinnigt på vissa saker. Undrar bara som sagt hur det gick till och när... :P
torsdag 17 september 2009
Hemma och minns det borta som var hemma och det borta som inte var lika mycket hemma, utan det som faktiskt var väldigt konstigt och oväntat
Är hemma nu. Eller ja, vad är egentligen hemma kan man ju fråga sig, men jag befinner mig i alla fall i det hus där jag har bott sedan sommaren -91, och där mina föräldrar och åtminstone hälften av min syskonskara bor. Men kan man kalla det hemma om man måste packa en del av sina ägodelar, som till exempel en tandborste och dom kläder man vill använda, för att åka dit? Ja, jag tror det, för det känns som att jag är hemma nu. Fast jag tror också att jag kommer att känna mig hemma när jag kommer tillbaka till mitt fina rum med den fina utsikten, inkatygsöverkastet och resten av mina kläder och saker som jag använder.
Det har varit en rätt skön dag, har suttit och valt ut massa bilder som jag planerar att framkalla. Bilder från Sydamerikaresan och bilder från Thailand, och sen lite bonusbilder från mitt tidigare liv, det tog en hel del tid! När jag kollade igenom bilderna från det senaste året märkte jag hur mina känslor varierade lite som dom gjorde när jag upplevde det på riktigt, hur tungt det kändes i början av Thailand jämfört med Sydamerika till exempel, men hur det vände där någon gång i mitten av Thailandsvistelsen och blev bra och roligt igen.
Idag för ett år sen inleddes med en dröm om att jag var hemma. Den var så otroligt verklig, jag fattade inte att det var en dröm, men jag var så lättad när jag vaknade på morgonen! Den dagen var den konstigaste dagen i mitt liv, och jag var flera gånger rätt övertygad om att jag drömde. Fast det gjorde jag inte, som tur var, jag var vaken och det var på riktigt. Har trots allt inte blivit så överdrivet nostalgisk idag, men eftersom jag är väldigt nostalgisk som person så måste jag ju åtminstone ägna det en tanke eller två.
Har träffat min nya värdsyster nu också. Jättegullig är hon, det känns jättekul och nästan förvånansvärt naturligt att ha henne här. Jag blir stolt över min familj, kanske särskilt mina föräldrar över att dom är så bra på att ta hand om utbytesstudenter! Hon pratar redan förvånansvärt mycket svenska, det känns som att hon redan kan typ lika mycket svenska som jag kan thai ungefär, inte illa! :) Men det kanske är lättare att lära sig svenska från italienska än thai från svenska... I alla fall så skyller jag på det så jag slipper känna mig så dålig, haha :P
Den musik jag lyssnar på just nu är den här: Rói Höttur. Ett band som jag såg för några helger sen, sångaren är före detta elev på min skola. Riktigt bra!
Annars kan jag ju också nynna Lasses låt om änglar och älvor. Den vackraste stunden i livet... Men livet är ju faktiskt rätt bra nu också.
Det har varit en rätt skön dag, har suttit och valt ut massa bilder som jag planerar att framkalla. Bilder från Sydamerikaresan och bilder från Thailand, och sen lite bonusbilder från mitt tidigare liv, det tog en hel del tid! När jag kollade igenom bilderna från det senaste året märkte jag hur mina känslor varierade lite som dom gjorde när jag upplevde det på riktigt, hur tungt det kändes i början av Thailand jämfört med Sydamerika till exempel, men hur det vände där någon gång i mitten av Thailandsvistelsen och blev bra och roligt igen.
Idag för ett år sen inleddes med en dröm om att jag var hemma. Den var så otroligt verklig, jag fattade inte att det var en dröm, men jag var så lättad när jag vaknade på morgonen! Den dagen var den konstigaste dagen i mitt liv, och jag var flera gånger rätt övertygad om att jag drömde. Fast det gjorde jag inte, som tur var, jag var vaken och det var på riktigt. Har trots allt inte blivit så överdrivet nostalgisk idag, men eftersom jag är väldigt nostalgisk som person så måste jag ju åtminstone ägna det en tanke eller två.
Har träffat min nya värdsyster nu också. Jättegullig är hon, det känns jättekul och nästan förvånansvärt naturligt att ha henne här. Jag blir stolt över min familj, kanske särskilt mina föräldrar över att dom är så bra på att ta hand om utbytesstudenter! Hon pratar redan förvånansvärt mycket svenska, det känns som att hon redan kan typ lika mycket svenska som jag kan thai ungefär, inte illa! :) Men det kanske är lättare att lära sig svenska från italienska än thai från svenska... I alla fall så skyller jag på det så jag slipper känna mig så dålig, haha :P
Den musik jag lyssnar på just nu är den här: Rói Höttur. Ett band som jag såg för några helger sen, sångaren är före detta elev på min skola. Riktigt bra!
Annars kan jag ju också nynna Lasses låt om änglar och älvor. Den vackraste stunden i livet... Men livet är ju faktiskt rätt bra nu också.
torsdag 10 september 2009
It started out as a feeling...
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word
And then that word grew louder and louder...
Ja, sentimental som jag är så kan jag ju såklart inte låta bli att tänka på för ett år sen. Uppe på Cotopaxi var vi, då upptäckte jag att jag inte saknade det som hände hemma just den tiden den dagen, sen åkte vi till Baños, och en liten liten tanke började ta form. Tänk om jag hade kunnat ana hur mycket den skulle växa. Roligt att tänka på, hur lite man vet om framtiden och vad som komma skall.
Men jag har det bra här. Börjar komma närme människor nu, vilket är väldigt skönt. Ibland är det så jag blir förvånad över hur mycket som kan vara likt i varandras liv, har hittat en människa där det finns så många "det är ju precis som för mig!", så det nästan är läskigt. Och då handlar det både om yttre grejer, som födelseår, uppväxt och vad man jobbat med och annars gjort efter gymnasiet, vilket vi snabbt klurade ut var likt, men också djupare grejer, jätteskönt att ha någon som förstår exakt!
Tänker inte lika mycket tunga tankar här, det är skönt. Som jag hade trott och hoppats på, ändå har jag blivit lite förvånad över det. Skönt och skrämmande på samma gång.
Jag är jätteförkyld, svininfluensan har kommit till skolan och jag är förvånad över varför så många hatar ärtsoppa så mycket. Men köket blev vän med alla genom att servera blåbärspaj till efterrätt. Ikväll är det musikcafé, det ser jag fram emot! :)
Snörvel snörvel, suck.
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word
And then that word grew louder and louder...
Ja, sentimental som jag är så kan jag ju såklart inte låta bli att tänka på för ett år sen. Uppe på Cotopaxi var vi, då upptäckte jag att jag inte saknade det som hände hemma just den tiden den dagen, sen åkte vi till Baños, och en liten liten tanke började ta form. Tänk om jag hade kunnat ana hur mycket den skulle växa. Roligt att tänka på, hur lite man vet om framtiden och vad som komma skall.
Men jag har det bra här. Börjar komma närme människor nu, vilket är väldigt skönt. Ibland är det så jag blir förvånad över hur mycket som kan vara likt i varandras liv, har hittat en människa där det finns så många "det är ju precis som för mig!", så det nästan är läskigt. Och då handlar det både om yttre grejer, som födelseår, uppväxt och vad man jobbat med och annars gjort efter gymnasiet, vilket vi snabbt klurade ut var likt, men också djupare grejer, jätteskönt att ha någon som förstår exakt!
Tänker inte lika mycket tunga tankar här, det är skönt. Som jag hade trott och hoppats på, ändå har jag blivit lite förvånad över det. Skönt och skrämmande på samma gång.
Jag är jätteförkyld, svininfluensan har kommit till skolan och jag är förvånad över varför så många hatar ärtsoppa så mycket. Men köket blev vän med alla genom att servera blåbärspaj till efterrätt. Ikväll är det musikcafé, det ser jag fram emot! :)
Snörvel snörvel, suck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)