One week to go

Nu är det höst, så nu är det kallt i mitt hus igen. Och jag har fortfarande ont i ryggen efter förra veckans lyftande av flotte, så det är så svårt att ta på sig tjocksockar! Men nu är både tjocksockar och filt fixat, och så en halsduk, så nu så kanske jag blir varm. Jag skulle så gärna njuta av att vara ledig på hösten, men istället är jag stressad och vet inte hur jag ska lägga upp mina dagar för att hinna med allt innan jag åker. Har fortfarande väldigt mycket kvar att skriva på min ansökan, och jag tycks aldrig få någon inspiration till den! Men jag har skrivit lite stödord, och nu har jag till och med kommit på ett problem i mitt liv som jag kan beskriva hur jag gör för att lösa, woho! Men egentligen så skulle jag bara vilja njuta av höstsolen, provpacka några gånger utan tidspress, sy mitt bibelfodral utan att känna att det inte är slöseri med tid, ta en vända på stan för att verkligen kolla igenom vad man behöver shoppa, träffa alla kompisar i olika gäng en sista gång på några månader och bara sitta hemma och titta på film och dricka te och äta Ben & Jerrys insvept i en varm film, medan höstmörkret faller utanför fönstret.

Jag tror att det egentligen skulle kunna gå ganska fort att skriva den där himla presentationen, eller fort och fort, men det borde gå att klara på en dag, om det inte vore så att jag körde fast hela tiden! Och ofta kör jag ju bara fast på grund av bristande självdisciplin, det behöver inte ens bero på att det är svårt. Bara jobbigt. Phu. Och sen har jag ju lite fler problem som känns som att dom hopar sig över mig. Typ den lilla detaljen att jag helst skulle ha ett nytt pass till min visumansökan, som mamma och pappa skulle behöva skicka iväg medan jag är borta, men passen tar ca 5 dagar innan dom är klara, så jag kanske inte hinner få ett nytt pass innan jag far iväg. Och i såna fall så måste jag fixa ett nytt pass det första jag gör när jag kommer hem (eftersom jag är borta i tre månader och en vecka, och passen bara ligger kvar och väntar på en i tre månader hos polisen, surt!), men det kommer förmodligen bli rätt mycket hets att fixa visumet när jag kommer hem då.

Och försäkringarna var inte så enkla som jag trodde dom skulle vara, och pappa minns inte vilken bror hade. I och för sig spelar det kanske ingen roll vad han hade, jag kan ju välja nåt eget, men det känns så jobbigt att lusläsa ett 31-sidigt dokument och ett 34-sidigt dokument för att hitta skillnanderna mellan avtalen, för att kunna bestämma sig för vad man ska ta.

Dessutom så känns det trist när nånting man hade sett fram emot inte blir av, och en väg som man trodde gick framåt helt plötsligt stannar och till och med kanske går lite bakåt. Och det sätt som man skulle kunna komma i mål på, trots att man har gått bakåt, var grejen som blev inställd. Eller ändrad förutsättningar i alla fall. Gha, det ska bli skönt att få åka bara för att få slippa den här veckan som jag gruvar mig för!

Men saker som är bättre:

Förmiddagen idag var bra, jag slog många flugor i en smäll när jag gick in kängor på väg till kyrkan och samtidigt fick njuta av den klara höstluften, och sol. Igår var också bra, i alla fall på förmiddagen, plus en skogstur som inte blev någon svamptur. På förmiddagen var jag på stan med syster, kompisar och utbytesstudenter, det var jätteroligt :) Och jag blev glad över att det var roligt, inte bara för själva glädjen under tiden, utan också över att det känns lite mer som om jag har gjort rätt val till våren. Det hade varit kul att få lära känna utbytesstudenterna lite mer också, vi är till och med fadderfamilj till en av dom :)

Fredagen var också en dag som var bra till större delen. Shopping inför resan med J, det blir jag och Bamse på stränderna i Peru på grund av rea på apoteket (man fick ju till och med ett gratis solstift om man köpte Bamses solkräm!), haha :P Och sen på kvällen var det äntligen dags för mig att få se Mamma Mia på bio! Åh vilken underbar film! :D Första scenen blev jag lite besviken, för jag hade höga förväntningar och den kändes lite överspelad, men sen så! Åh, verkligen en måbrafilm, och hela biosalongen var med och skrattade och gjorde ett gemensamt utrop när man såg Benny (eller var det Björn?) i bild. Och sen var det nattprat i bilen, lite synd bara om J som var tvungen att jobba dagen efter.

Åh, snälla ge mig ett eget hus. Eller åtminstone en egen lägenhet. Eller åtminstone ett hus där man har en plats där man kan vara ifred och där det också finns en dator som ingen tänker ta ifrån en. Jag är så trött på "nu ska jag göra det här, men du kan ju ta den andra datorn!" Och så är jag trött på när datorn inte funkar. Igår satt jag vid den ena datorn, men där kunde jag inte logga in mig någonstans (typ hotmail, bloggen, facebook), så jag bytte till den andra. Precis när jag hade startat datorn och skulle börja med mina inloggningsgrejer så tänkte datorns ägare använda den, så jag fick snällt byta (även om det höll på att krossa mig, det var nära en uppgiven stund ifred på rummet en stund). När jag startade om den första datorn så fungerade den som den skulle, så jag kunde inte ens klaga, eller få någon att förstå vad det var för fel. Nu tänker nån väsnas i närheten av mig, men jag orkar verkligen inte byta dator, så vi får stå ut med varandras oljud. Eller så gör jag något helt annat. Men det mesta av mina akuta saker måste jag fixa vid datorn. Och jag får dåligt samvete om jag gör för mycket saker för nöjes skull utan att jag vet hur jag ska hinna med resten. Fast jag gör ju inte så mycket nytta just för tillfället. Men jag är i alla fall närmre det nu än om jag skulle sätta mig och titta på en film. Nej, nu ska jag nog försöka skriva ett svar på ett mail som har väntat hela sommaren. Phu. Jag är ledsen över ett milslångt inlägg, du kan ju läsa lite i taget ifall du inte orkar hela nu, det kanske inte kommer så många uppdateringar dom närmsta dagarna, eller det vet jag ju förstås aldrig. Fast just ja, har du kommit så här långt så har du väl läst igenom hela, men ja ja. I alla fall.

När man borde göra allt annat än att blogga

Nu sitter jag här rätt stressad vid datorn och kan inte bestämma mig för vad jag ska göra. Vad ska prioriteras först? Ansökan, shoppa inför resan eller något av dom där "smågrejerna" som ska göras? Typ sy bibelfodral, fålla upp byxor, städa... Jag har en hel lista. Men dom två första grejerna känns lite mer akuta, men jag är så opepp på att fixa det nu. Så därför sitter jag och läser bloggar och kollar runt på facebook istället, men det känns ju som ett väldigt okonstruktivt sätt att lösa problemet. Men jag har svårt att få mig själv att fokusera tillräckligt för att tänka till djupt på engelska samtidigt som jag sitter vid datorn, och dessutom skyller jag på att det jag sparade igår finns på den andra datorn, och den är upptagen. Städa är kanske det bästa alternativet, så kanske jag kan bli lite pepp under tiden i bästa fall. Det här leder i alla fall ingen vart, det spär bara på stressklumpen i magen, som ibland känns nästan som panik. För jag har ingen aning om hur lång tid allt kommer att ta. Men på det här sättet, att bara gruva sig för att sätta igång med det, så kommer det ta sjukt lång tid. Jag som trodde att jag hade vant mig av vid att sitta med panikklump i magen, och hade lärt mig att ta tag i saker? Men den lärdomen gick tydligen över.

Nej, nu ska jag ta tag i nånting, jag inbillar mig att om jag tar tag i en sak så blir det lättare att ta tag i resten sen. Toodiloo!

Tänk att få vara en pusselbit...

...i Guds stora pussel

Den har sjungits och nynnats ett antal gånger under de senaste dygnen. Och även om jag är less på den så gillar jag ändå tanken. Frågan är bara vart man passar in i pusslet? Sådär så att det bara blir helt perfekt, som det är tänkt, och inte en bit som man pressar dit för man önskar att den skulle passa där, för då slipper man fundera mer. Spännande att se, hoppas att det inte är alltför svårt att hitta den platsen.

Kvällen och morgonen innan lägret började var jag väldigt opepp. Jag var trött och orkade inte alls med att engagera mig eller vara på G. Men trots allt, när jag fick uppdraget att ha hand om incheckningen av barnen kändes det rätt kul, och när barnen väl hade kommit kändes det jätteroligt! :) Även om lägret var väldigt intensivt. Inte fyra timmars fritid som på konfan här inte! Flotten funkade jättebra, även om vågorna var lite för stora för flottens kanter, så det kom in lite vatten. Men det kom inte in något vatten underifrån, och vi fick inte användning av flytvästarna på riktigt. Fast nu har jag ont i ryggen av för oförsiktigt lyftande av flotte på marken tror jag.

En morgon när vi vaknade såg det ut såhär på bron:

Nämen, hur gick det till?! Men som tur var äger jag inga foppatofflor, så mina skor klarade sig. Under dom här dagarna har jag också för första gången sprungit över med "flaggan" till min sida i flaggleken. Yes! Äntligen förstår jag lite av tjusningen med leken. Under lägret fick jag också ett samtal från AFS, vilket gjorde att jag kom på att min familj faktiskt är lite av en superAFSfamilj. Det har jag inte tänkt på förut. Och nu bidrar jag till en utvidgning av det, ingen i familjen har volontärat med AFS förut, så snart kommer familjen ha koll på allt ;) Och nu har jag bestämt en tid för intervju, så det går framåt!

Ja, under dom senaste dagarna så har jag drabbats några gånger av känslan "åh vad bra jag har det, jag kan inte komma på nån del i mitt liv som är dåligt just nu!". Det känns bra, även om jag vet att det inte var så många dagar sen jag drabbades av det nästan motsatta. Men jag njuter av den bra känslan så länge den varar!

Tisdagen innan lägret var också en bra dag. Efter att ha samlat björkris i regnet med A så var det rep. Eftersom repet gick så fort så blev det en lång stund för jammande också, vilket var otroligt roligt. Problemet är att jag knappt kan jamma, särskilt inte bland folk, men jag fick guidning och vägledning hela vägen (så mycket så man knappt kan säga att jag jammade, men jag spelade ju i alla fall), så det gick bra. Och det lät bra! Jag är så imponerad av att det finns så mycket musik i vissa människor! Sen fick jag ont i fingertopparna, och lite i armen. Men det var det värt. Och den bra dagen var inte ens slut där! För sedan åkte jag vidare i Haga mot Joe, där det blev en kväll av kvalitetsumgänge, sista nu på länge! Dessutom fick jag känna mig lite social på telefon.

Jag har upptäckt en jättehärlig remix av en låt, där jag tror att dom enda instrument som används är cello och trummor! Här är den, klicka på låten där det står Wrecked Metal RmxCe...! Hörde den på radio först, och blev helt fast. Det är inte metal, fast det kanske låter så på namnet.

Och nu är alla på språng, oj vad konstigt och spännande!

Release

Jag har ju glömt att berätta om skivreleasen! Datumet är spikat till den 6 september, så jag hinner precis vara med på releasedagens spelning innan jag lämnar stan den 7:de. Perfekt! Fast jag missar två andra spelningar, det hade ju känts kul att spela på pipeline, men det hinner jag inte med. Jag kan verkligen rekomendera skivan, även om jag förmodligen är lite partisk. Men nu när jag klarar av att lyssna på dom låtarna jag har fått (innan hade jag ganska mycket ångest över det, var rädd att höra för mycket fula toner från min sida), så kan jag säga att det faktiskt låter riktigt bra! Jag är imponerad över människor som kan skriva musik. Och imorgon får jag chansen att bevisa för mig själv och andra att jag faktiskt kan spela en viss låt, det är bra. Men jag får ta några djupa andetag.

Något annat jag får ta djupa andetag över är att jag har fått svar på min preliminäransökan och är garanterad en volontärplats i Thailand till våren. Där krävs det massor av djupa andetag, det känns som att jag ska svimma när jag tänker på det. Så nu återstår "bara" att försöka välja vad jag vill göra för volontärjobb. Oj oj oj vad svårt, jag får nog älta det en del med en del männskor. Men det är ju lättare att älta när man faktiskt vet vad man kan välja mellan. Även om titlarna inte alltid säger så mycket vad man egentligen får göra, typ vad får man egentligen göra på community development? Andra är väl lite mer talande, men ändå. Vissa känns rätt svåra om man inte kan språket, så jag vet inte hur det är tänkt. Till exempel att ta hand om gamla människor. Stackars gamlingar om dom bara får massa volontärer som ska ta hand om dom, men inte förstår vad dom vill och behöver! Nej, nu blir det nog som sagt ältning ett tag framöver medan jag fyller i allt annat som ska fyllas i, plus att jag kanske borde hetsa på intervjun så att jag inte hinner lämna landet?

Nu skulle jag ju behöva sova, men hur ska jag kunna sova nu? Skulle behöva lugna ner mig lite först. Måste försöka släppa ältningen tills jag har någon att älta med. [andas in, andas ut, svimma inte]

Lättnad, phu

Idag har varit en sån där dag som man önskar att många dagar var, för då skulle man få otroligt mycket gjort. Förutom att ha varit på en bra gudstjänst (som jag för övrigt hann precis till, samtidigt som jag svettig sjönk ner på min plats så hörde jag "vi börjar gudstjänsten med att sjunga psalm...") så har jag tagit mitt vaccin mot kolera, skickat in preliminäransökan om Thailand, städat, bestämt boende i New York, kommit fram till en bra lösning för hur vi ska ta oss till arlanda om 3(!) veckor samt repat. Och den enda gången det kändes som för mycket saker nära inpå varandra var mellan reseplanering och rep, resten av dagen har ändå känts rätt slapp. Något som var skönt med repet var att det visade sig att jag inte behöver skriva så mycket stämmor som jag trodde jag skulle göra, jag är helt fri från det! :)

Kanske för att jag har klarat av så mycket idag, kanske för att jag har sovit en så bra natt inatt, och kanske för att jag inte är lika övermätt på kakor och tårta som jag var igår kväll, så känns allting mycket bättre nu. Även om det kan vara tomt i två veckor efter människor så kommer det inte kännas tomt när jag väl reser, även om man kan sakna. Men tomhet och sakna behöver inte alltid vara samma sak, tomhet är värre. Och det kommer ju faktiskt en juldag.

Så just nu känns det som att det största stressmomentet är knattelägret, det har jag minst koll på och det är närmast och det är saker jag faktiskt borde göra nånting åt. Men imorgon, då får jag ta och styra upp! Jag kan nog ändå inte fortsätta med min ansökan redan imorgon, kanske i övermorgon eller på onsdag...

Något som jag har upptäckt är hur mycket kroppen är invand vid årstiderna. Nu när jag känner att sommaren börjar ta slut så gör jag mig redo för hösten. Jag blir sugen på skolan, jag längtar efter klar höstlukt och varma halsdukar. Men jag kommer ju åka ifrån det! Fast jag kan inte intala mig känslan att jag ska få avnjuta sommar massa mer tid, min kropp tror att det är höst och skolstart snart. Men tji får den. Fast i och för sig vet jag inte hur varmt det kommer vara dit jag ska, jag kan ju alltid hoppas på hög och klar luft i Anderna. I alla fall så är den väl lite kallare. Och jag har kommit på att jag kanske måste köpa en till halsduk ändå, underbart :D

Det senaste dygnet har jag brottats lite med försvarsmekanismer som jag har upptäckt hos mig själv, inte så bra såna, men nu tror jag att jag är kvitt dom. Skönt. Att se mer ärligt och rätt på saker och ting.

Så för att allt är så bra så var jag tvungen att sjunga Stomp högt i bilen på väg hem ikväll.

Lately I've been going through some things that really got me down. I need someone somebody to help me come and turn my life around. I can't explain, I can't obtain it. Jesus your love is so, it's so amazing. It gets me high up tothe sky, and when I think about your goodness it makes me wanna stomp. Makes me clap my hands. Makes me wanna dance and stomp. My brother can'tyou see I got the victory. STOMP!!!

Reseplanering

Det börjar kännas att det närmar sig avresa nu. Det börjar bli hög tid att göra alla dom där sakerna som jag tänkte att "det ska jag göra innan jag åker", och ibland får jag stresspanikattacker när jag undrar om jag verkligen kommer hinna innan jag far. Eller, det enda jag egentligen får stresspanikattacker av är vårplaneringen, och det känns en aning oroligt om jag är ute i tillräckligt god tid? Men nu är i alla fall steg ett avklarat, nästan i alla fall, ska läsa igenom det imorgon igen när jag inte minns hur jag tänkte när jag skrev det, och så måste jag fråga mor och far om nåt. Phu. Och det känns som att bara det där kommer iväg så får jag kanske mer en spark i baken när jag får respons på det. Men nu känns i alla fall våren rolig, och jag känner att jag är ärlig när jag radar upp massa olika anledningar till varför jag vill åka. Det känns som jag har valt rätt sätt.

För att få bort lite stress har jag skrivit en lista med saker som ska fixas. Hittills har jag lyckats kryssa en halv ruta, score! Det är att fixa ett annat bankkort, utan extra avgifter när man tar ut pengar utomlands. Tydligen skulle det inte vara så krångligt att fixa försäkring heller, särskilt inte om jag bara kör på vad bror ansåg var bäst, så det är inte så stort problem. Då är det bara kängor som känns lite besvärligt inför den här första resan, men det blev jag nästan lite sugen på att testa och välja idag när jag var på stan, bra :) Bibelfodral är också nåt jag måste tänka lite över, men det är bara designen, så det är ett rätt kul problem. Så bara våren blir bra och jag kommer iväg kommer jag vara lugn som en filbunke!

Släng er i väggen familjen von Trapp

Some walls are lined with gold where
some hearts stay safe and cold
some walls are made from doubt
holding in and keeping out

If there's any hope for love at all
Some walls must fall

Some walls are built on pride
Some keep the child inside
Some walls are built in fear that
Love let go will disappear

För den här röjde the I. family loss med på Eriksdal idag. Oh yeah. Fast vi hittade ingen triangel till pappa, så han fick nöja sig med att lyssna. Men det blev bra ändå.

Den här helgen har varit kusinhelg. Och jag har shoppat loss på reorna. För endast 244,50 har jag fått skor, klänning och två par örhängen, inte illa! Och inte illa shoppat för att vara mig. Sen på kvällen blev jag förvånad över att man kan bli så mätt på så små rätter (man äter en räka, och en falafel, och en liten sån här plutt...), sen la jag på ett godislock tittandes på Försoning, som inte var som jag trodde den skulle vara. Rätt bra, fast inte så bra som jag trodde, den var liksom konstigare och så förstod jag mig inte på karaktärerna.

Ikväll blir det bio, jippie! Och imorgon bär det av till Eriksdal igen, det är också jippie, eftersom det är roligt med kalas och kalasmänniskor, men tänker man lite mer så är sessnartigenpartyt så snarlikt ett avskedsparty så det blir lite ångest också. Konstigt, alldeles nyss kändes det som att det som att det var evigheter kvar tills det var dags, och nu är det dags. Men som tur är innebär det inte riktigt hejdå till alla än, så man kanske kan ta jippie nu och ångest sen. Så gör jag nog.

080908 - 080808=1 månad

Oj, the missing song kanske inte var missing? Kan det vara sant? Vad är det egentligen jag har fått för nånting? Nåt halvutkast? Men varför? Eller fick jag fel? Gah, fattar ingenting. Men det känns skönt att jag kanske inte har sabbat så mycket som jag trodde. Jag som precis hade bestämt mig för att allt var jobbigt. Men nu känns det ju faktiskt lite roligare. Och seriösare. Men jag blir galen på att STs hemsida inte funkar. Jag hade behövt den nu. Phu. Jag får väl försöka hejda mig ett tag. Det kan ju också vara så att the missing song fortfarande är missing, bara ersatt. Jag vet inte.

Och jag far om en månad. Vid den här tiden om en månad sitter jag högt upp i luften på väg mot New York. Stöööört. Och det händer andra saker om typ en månad också. Fast två dagar mer, så då är jag inte hemma. Äh, kanske lika bra, fast det hade ju kanske varit lite kul.

Nej, nu ska jag köpa en resdagbok!

Chokladbestyr

Hm, håller på att googla efter efterrättsrecept inför sessnartigenpartyt på måndag.. Problemet är att jag hittar så mycket recept som verkar vara så goda, så risken finns att vi kommer behöva äta ihjäl oss. Men jag var faktiskt duktig som lyckades överge min idé på chokladtårta också, med lite hjälp av syster. Men det går ju inte att vara helt utan choklad, så nu ska jag bara hitta nåt lite mindre. Men det finns ganska mycket. Klassiska grejer, spännande grejer, choklad i dom bästa formerna i en och samma kombination! Jag vet inte om jag kommer att kunna hejda mig tillräckligt mycket. Vem vet när man får en sån här chans igen? ;) Man kanske kan göra en tårta, men låtsas att det är nånting annat..? Moahaha :P

För övrig så är jag otroligt glad att jag inte har ett jobb som helt plötsligt kan ringa in mig. Jag känner att jag har tillräckligt med saker att pussla ihop ändå. Och jag kan få mina stresspanikattacker ändå. Och för att göra saker jag inte vill eller orkar behöver jag ofta en lite väl lång startsträcka. Typ ta tag i min vår. För att undvika såna här mer ansträngande grejer så tänker jag på annat, till exempel så har jag spanat in årets Livskraft redan. Jag har inte än nåt seminarium som jag känner en jättemycket större dragningskraft till än dom andra, men vissa av namnen var rätt luddiga, så det ska bli spännande att se lite mer utförliga förklaringar sen :)

Den här veckan har jag träffat mycket klassisar! :) Vissa har jag träffat mer den här veckan än jag hade gjort på hela sommaren förut, och vissa till och med fler gånger än jag har gjort på hela året! Och det har inte ens gått en hel vecka av den här veckan, vilket visar hur sällan vi ses.. :S Att det ska vara så svårt fast man bor i samma stad! Men det var i alla fal kul att träffa folk igen :)

Nej, nu måste jag bestämma mig för i vilken form chokladen ska serveras på måndag, sen ska jag trotsa regnet och ta mig ner till stan för att införskaffa en morsdagspresent till ett mycket försenat morsdagsfirande, men ibland är det så omöjligt att få till en gång när ingen i familjen är uppbokad på annat, så bättre sent än aldrig!

Vaccinationsproblem

Hur svårt kan det vara att vaccinera sig, om man har en lapp med dom grejer man ska ta, och har tänkt igenom noga vad man tycker är värt att betala för, så man inte behöver vela när man väl sitter där och ska ta sprutan eller inte. Om man inte heller har något problem med spruträdsla, man vet att man har tillräckligt mycket pengar på kortet, till och med med råge, för att kunna betala alla vaccinationer, och man har hittat till rätt klinik på sjukhuset i god tid.

Ja, tydligen så går det ändå att misslyckas med vad man planerade att göra, och det gjorde jag. Jag måste nog lära mig lite mer att slänga med tuffa namn, och bli lite tuffare och inte mjäka av mig när nån som kan mycket mer än jag och är äldre och har massa mer poäng i den sociala statusjakten, verkar tycka att jag har fel. Lättare sagt än gjort. Men det ska nog gå att lösa på nåt sätt ändå, antingen får jag rodnande gå tillbaka, eller så får jag försöka utnyttja mina läkarkontakter. Skönt i alla fall att jag får medhåll om att vissa människor kan verka lite barska.

Er'e leger eller er'e?! Leger!

Hemma igen från Norrbotten. Men jag hade kunnat stanna ett tag till. Hemma finns det fler måsten och borden. Typ bestämma och planera framtiden. Eller bara en sån sak som att man måste hitta på själv vad man ska ta sig för, och inte bara ha någon som säger åt en "nu ska du gå dit" "Jaha" och "Nu ska du paddla kanot" Okej!". Och ta tillvara på all tid och sista tiden med alla människor som försvinner. Jag är nästan glad över att det inte är så fint väder, så jag inte behöver ta tillvara på det också.

Men lägret var jättehärligt, och vi har så underbara scouter! :) Som första morgonen var uppe ur sovsäckarna redan klockan sex på morgonen, fast väckningen var först halv åtta, och klockan halv sju var jag med dom och badade. Men det var inte så mycket självuppoffring, jag hade vaknat i halv panik ungefär samtidigt som dom för att det var så olidligt varmt att jag inte visste vad jag skulle göra. Men dom andra mornarna lärde jag mig att jag lägga mig utanför sovsäcken när det blev för varmt. Det var ett bra knep.

Annars så har jag röjt så mer än jag någonsin tidigare har gjort till låtar som "höger arm fram, höger arm bak, höger arm fram och skaka litegrann", huvud axlar knä och tå och en kulen natt natt natt, tänk vad roligt det kan vara med barnlåtar ;) Och tänk vad skönt det är att man är såpass vuxen att man inte tycker att allt är pinsamt hela tiden. Jag har vält ur en kanot för första gången, och det var inte ens med vilje. Men det gjorde inget, det var varmt i luften och jag skrattade jättemycket åt det. Det var ju andra som råkade (? :P) bli lite blöta den dagen också, även om dom inte ramlade i. Jag har gått på en lina flera meter upp i luften, flätat en korg, kvalificerat mig till att vara en ur den utvalda skaran ledare som fick en scoutbibel och varit den som hällt upp dom liter vatten som några sekunder senare östes på lägerchefen. Oh yeah. Jag har ägnat mig åt ledaraktiviteter, som att åkt massa rutchkanor på pite havsbad (där jag även tror att jag rev ryggen blodig), varit på lovsångsmässa, och varit på ledarcafe och känt mig häftig på möte med Salt- och KFUM-kändisar. Av dom var nog mässan bäst tror jag, trots att otroligt mycket mygg verkade tycka det också. Det har varit skönt att få ha mobilen avstängd hur ofta jag vill, med motiveringen att jag måste spara på laddning, och skönt att bara få vila i allt på nåt vis. Även om jag fick vissa akut behov av socker eller salt ibland, men som tur var kunde jag som ledare trotsa regeln om att bara äta godis efter middagen, den gällde ju inte mig! Och man kan faktiskt behöva socker eller salt (salt behövdes när det var så varmt så det kändes som att jag svettades bort allt mitt salt) för att få tillräckligt med energi för att klara av att driva några scouter till att laga maten.

Trots att det är underbart med läger, och jag gärna skulle vilja vara kvar lite till, särskilt om jag skulle få sånt kanonväder som vi har haft nästan hela veckan, så finns det ju saker som är lite sköna med hemma också. Till exempel att få tvätta händerna ordentligt. Och ofta. I varmvatten som inte kräver en kvarts förberedelser i form av eldning och vattenhämtning. Och matlagning är ju också lite smidigare hemma, även om den aldrig blir så god hemma som ute. Men smakar det så kostar det (om inte i pengar, så i energi), och det kan ju kanske vara bra att inte bli så bortskämd med utemat. Sova är också något jag har gjort mycket sen jag kom hem, jag var förvånad att jag kunde sova tolv timmar en natt efter att ha sovit 3 timmar på bussen. Något jag inte har vant mig av vid än är att ta emot toalettlocket när jag kliver av toan. Jag har däremot googlat på bajamajor och just det märket av bajamajor som fanns på lägret, för att försöka ta reda på varför toalettringen och toalettlocket var så spända mot varandra att ringen inte kunde vara nerfälld samtidigt som locket var uppfällt. Tyvärr har jag inte hittat något svar, så är det nån som har nåt förslag så får ni hemskt gärna förklara! Inte ens lägertidningen Sulan kunde förklara mysteriet. Skumt.

Ikväll har det känts som julafton, eller kanske mer någon slags födelsedag med både tårta och presenter. Skillnaden från födelsedag är väl att tårtan var till ett namnsdagsbarn (fast det blev försenad tårta, tror inte jag känner någon Tage), och namnsdagsbarnet fick inga presenter, men resten av familjen fick det. Så julaftonskänslan låg i att så många fick presenter. Och en av mina presenter var faktiskt en försenad julklapp. Så nu sitter jag med ny t-shirt, nytt armband och luktar gott av ny parfym och dricker gott nytt te, som enligt försäljaren tydligen var "världens bästa". Underbart.