Panik.

San dar panik som jag hade back in the days, i skolan innan jag hade lart mig att hantera stress. San dar stress som gor att paniken sitter langst uppe i halsen, och som gor en oformogen att gora nanting overhuvudtaget, och sarskilt inte nagot av det dar man ar stressad over. Mitt satt att till slut hantera det var att grata en skvatt, beratta for mamma hur synd det var om mig, lyssna pa nagra uppmuntrande ord och med forslag pa losning. Om det inte bara var sa sjalvklart som: borja skriv till exempel. Men ofta nar min kreativa adra var den bristande lanken kunde hon hjalpa till.

Nu ar min kreativa adra den bristande lanken. Imorgon ska jag ha tva privatlektioner i engelska. En och en halv timme var. Idag hade jag den forsta, det var okej eftersom man kunde skylla pa att det var den forsta sa att jag maste kolla laget och nivan och onskemal. Nu har jag gjort det, och fatt tydliga direktiv. Konversation ska jag lara dom. Typ bra uttryck. Typ: What a pity! Fast dom har redan en bok med sana uttryck i, dom ville inte att jag skulle anvanda den, utan lara dom liknande anda. Vad ska jag gora??!!!

Uttryck ar inte min starkaste sida pa engelska, aven om jag forstar nar folk slanger med olika uttryck sa har jag nagra standardfraser som jag sjalv anvander, jag varierar mig inte sa mycket. Jag har inte fattat hur skrivaren har funkar, sa hittar jag nat pa internet maste jag skriva av allt. Ska jag bara rabbla fraser for dom sa behover jag oandligt manga for att fylla en och en halv timme.

Jag maste upp fyra imorgon bitti for att lamna huset klockan fem. Nu ar klockan tio i nio, om jag somnar tio far jag sova sex timmar. Inte en chans. Jag har inte ens en plan B. Kan inte leka "panik over skoluppgift" och ta fram mina puppy eyes och saga "snalla far jag lamna in det lite senare..?" Att sitta vaken hela natten ar inget som garanterar att jag kommer pa nat, eftersom ju mer tid som gar desto mer panik far jag och desto mer laser sig allt. Forra natten sov jag 5 timmar, sa jag har inte direkt en utsovd kropp att borja med heller...

Dra sig ur ar den enda plan B jag kommer pa. Men det kanns sa himla daligt! Men det kanns som att jag inte kan undervisa pa riktigt! Till raga pa allt sa far jag betalt for det har. Sa det kanns som att det behover vara lite klass pa det hela. Fast om jag skulle saga att jag inte vill ha betalt for att jag planerar att inte gora mitt jobb sa kan det lika garna vara helt, sa kul tycker jag inte det ar att ga upp mordartidigt pa morgonen for att spendera 3 timmar med tva tonaringar som inte tycker att jag lar dom nat viktigt, sa dom skruvar sig i stolen och tittar pa klockan och fragar om det inte ar dags for lunch snart. Kanner alldeles for mycket prestationsangest just nu. Inte blir situationen battre av huvudvark, trotthet och en skrikande leksaksapa i bakgrunden.

Och i overmorgon ska jag undervisa dom 1,5 timmar var igen, vilket innebar panik imorgon ocksa. Plus att jag ska hinna traffa A imorgon, for hon aker till USA pa fredag, sa ska ata middag med henne. Sa kommer formodligen fa sova annu mindre nasta natt. Tack och lov sa fragade min vardpappa mig innan han planerade att jag skulle undervisa nagra pa eftermiddagarna ocksa, sa jag hade chans att saga nej i tid!

Nej, allvarligt, far inte svamla ut pa lugnare omraden sa att jag glommer paniken helt nu. Maste verkligen tanka. Hur ska man overhuvudtaget lagga upp det? Skulle vilja ha nat roligare satt an att sitta och lasa rakt upp och ner, sarskilt eftersom jag inte har sa mycket att lasa fran. Men jag vet verkligen inte vad! For att bara lasa rakt upp och ner sa behover man massor med material, da far jag sitta hela natten bokstavligt talat! :S

Fattar inte hur alla andra kan tycka allt ar sa enkelt hela tiden! "Jag var inte sa sugen pa att undervisa forut, men nu kan jag knappt vanta tills min forsta lektion!" eller "jag har ansvar for en hel klass sjalv i alla amnen, men det gar bra" eller "det var jatteroligt att undervisa, det gick jattebra, alla var sa snalla och tyckte det var sa roligt, och nej, det kanns inte alls jobbigt att komma pa nya ideer till mina nasta lektioner!". Varfor ar jag sa negativ, varfor kan jag inget langre, vart ar min energi och vilja till att testa nya saker? Hoppas bara det kommer tillbaka, vill ha kvar positivitet och kunskap, om inte nar jag ar har sa atminstone nar jag kommer hem..?