It started out as a feeling...

Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word

And then that word grew louder and louder...

Ja, sentimental som jag är så kan jag ju såklart inte låta bli att tänka på för ett år sen. Uppe på Cotopaxi var vi, då upptäckte jag att jag inte saknade det som hände hemma just den tiden den dagen, sen åkte vi till Baños, och en liten liten tanke började ta form. Tänk om jag hade kunnat ana hur mycket den skulle växa. Roligt att tänka på, hur lite man vet om framtiden och vad som komma skall.

Men jag har det bra här. Börjar komma närme människor nu, vilket är väldigt skönt. Ibland är det så jag blir förvånad över hur mycket som kan vara likt i varandras liv, har hittat en människa där det finns så många "det är ju precis som för mig!", så det nästan är läskigt. Och då handlar det både om yttre grejer, som födelseår, uppväxt och vad man jobbat med och annars gjort efter gymnasiet, vilket vi snabbt klurade ut var likt, men också djupare grejer, jätteskönt att ha någon som förstår exakt!

Tänker inte lika mycket tunga tankar här, det är skönt. Som jag hade trott och hoppats på, ändå har jag blivit lite förvånad över det. Skönt och skrämmande på samma gång.

Jag är jätteförkyld, svininfluensan har kommit till skolan och jag är förvånad över varför så många hatar ärtsoppa så mycket. Men köket blev vän med alla genom att servera blåbärspaj till efterrätt. Ikväll är det musikcafé, det ser jag fram emot! :)

Snörvel snörvel, suck.