Göteborgsresa och framtidsplaner

Hemma igen från en helg hos L i Göteborg. En mycket bra helg! :) När jag satt på tåget på väg ner hade jag så svårt att föreställa mig att vi till slut skulle ses i Sverige, jag hade mycket lättare att föreställa mig att jag var på väg mot Pattaya eller nåt, haha, konstigt när världar krockar. På typ ett halvt dygn tog jag mig faktiskt mellan tre av mina olika världar, skolan, barndomshemma (tack vare en snabbdejt med mamma på perrongen, jag som hade intalat mig själv att jag inte hade glömt något tungt och viktigt när jag åkte tillbaka till skolan från höstlovet insåg sen att Bibeln var kvar hemma..) och Thailandvärlden, skumt.

Det var jättekul att träffa L igen, tänk att det har gått typ fyra månader sen sist! Kul att träffa henne i hennes hemmiljö också, och få lite ansikten på människor man har hört om. Har hört bra saker om, haha.

Nu har jag för nästan första gången på terminen (okej, kanske andra, men den här gången är värre) något jag faktiskt behöver plugga. Flera grejer. Hela tre saker faktiskt, och jag har varit för lat för mitt eget bästa, så jag behöver verkligen ta tag i det. Men jag tror att det här livet har gjort mig slapp. Gruvar mig för hur det ska gå när jag ska börja plugga seriöst igen, har hört oroande berättelser från människor som är mitt uppi det nu. Ibland förstår jag inte hur jag kan vara värd studiemedel för det här slappluggandet, fast å andra sidan så finns det väl slappare kurser på universitetsnivå också. Och jag lär mig ju faktiskt väldigt mycket. Och kan få gymnasiekompetens för vissa kurser, så okej då.

Längtar tills om en och en halv vecka (nästan inget kvar nu!) då jag får träffa J! :D Har gått alldeles får lång tid utan henne igen nu, huvaligen vad det är illa att växa upp!

Angående mina senaste bekymmer om Israelresan så kan jag lättat meddela att jag har bestämt mig för att inte åka. Och plötsligt känns hjärtat så mycket lättare.

Något som däremot inte känns lätt är att man måste börja bestämma sig för vad man ska göra nästa höst snart. Det finns ju så mycket som vore roligt, eller är det kanske dags att växa upp och bli seriös nu? Eller bara vänta en termin till? Och om man ska bli seriös, var då någonstans? Svårt svårt att bestämma nåt om sitt liv när det ändå känns som att det som avgör om det blir bra eller inte handlar mer om bananskal än grundligt planerat. Fast är det så så kanske det inte är lika viktigt hur noga man väljer heller...