Dumt

Varfor tror jag att det ar lugnt nar det inte ar det? Varfor gor jag saker som jag bara mar konstigt och daligt av? Nu sitter jag ju med den har illamaendeklumpen igen. Varfor kan jag inte kontrollera vad jag ska kanna? Varfor ar det sa orattvist och ojamnt? Och hur ska jag egentligen gora om nagra veckor? Maste kanske satsa, men nar jag uppenbarligen inte vet hur jag kanner sa ar det lite laskigt. Men nagon smart manniska sa ju att om man alltid satsar pa inget sa traffar man det varje gang, och det ar ju sant. Man maste vaga forlora, maste riskera att det kan kannas jobbigare, for att overhuvudtaget kunna vinna att det ska kannas enklare. Men tank om det gor jattemycket ondare?

Nu borjar lektionen.