Nollningen är i full gång, och det är roligt. Mycket trevliga människor, mycket skratt, många timmars promenerande (eftersom min cykel är på lagning). Alkohol är något som flödar på ganska bra också, mer hos vissa än andra. Känns ju bra att vara en av dem som kommer ihåg hela gårdagen i alla fall.
De här första dagarna är skönare än vad jag hade väntat mig. Jag såg framför mig veckor som påminde om de första dagarna på folkis, då det gick ut på att umgås ca 18 timmar om dygnet och sova resten. Då var det så avslappnande med lektioner så man slapp vara så aktivt social hela tiden. Men nu har vi några aktiviteter om dagen, men vi hinner hem och ladda om de sociala batterierna och vila lite mellan de olika samlingarna. Men än så länge har jag inte packat upp klart, så det har inte varit överdrivet mycket tid över att bli uttråkad på direkt...
Imorgon börjar den första matten! :D Ska bli roligt. Och spännande att se hur mycket man förväntas komma ihåg, jag känner att vissa delar har väl fallit bort mer än andra.
Jag är så van vid att gå runt i min knallgula nollanummerlapp var jag än går (vågade inte ens lämna den hemma när jag gick den korta biten till AS igår), så det tar ett tag innan jag fattar varför folk kollar så konstigt på mig. Som idag till exempel, när en från Jehovas vittnen ringde på dörren och ville värva mig. Han frågade i alla fall vad det var frågan om, så jag fick chans att förklara mig.
Just nu är jag inne i en Lasse Winnerbäcksperiod i mitt musiklyssnande. Jag tror det var Köpenhamn och överallt som fick dit mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar