En tid för bloggpaus, en tid för blogg

Jag tror jag kommer tillbaka hit. Har tänkt på det ganska länge nu. Men lite läskigt känns det. Lika läskigt som när jag skaffade bloggen från första början tror jag. Om inte läskigare. Kanske för att jag känner lite press att hålla någon slags frekvens eller nivå nu, som för att bevisa att jag är värdig att komma tillbaka. För tänk om jag nu bara kommer att skriva ett inlägg varannan månad, vad är det då för mening att jag fortsätter? Eller om jag kommer tillbaka till känslan som fick mig att pausa, att det jag skriver bara känns meningslöst och att omvärlden inte har med det att göra?

Men samtidigt, jag har saknat det här. Det är inte samma sak att skriva dagbok som att blogga, det känns mer som att jag skapar något när jag skriver här än när jag skriver i min dagbok. I dagboken svämmar jag lätt över av allt, men här tvingas jag hitta någon slags kärna.

På sistone har jag läst andras bloggar rätt mycket, och insett hur trevligt jag tycker det är att läsa om till synes obetydliga detaljer i andras liv. Att jag dagligen återkommer till att läsa om vad folk åt till frukost, hur det går med pluggandet, vad för konstigt de har sett på bussen. Så en blogg kanske fyller någon slags poäng ändå. Jag har också läst gamla inlägg från min egen blogg, och det har varit så himla roligt att se hur min sinnesstämning och mitt fokus har varierat under de senaste åren. Så om inte annat så är det ju roligt att ha kvar till senare.

Så ja, jag ger bloggen ett nytt försök. Det tar lite på min stolthet att ångra mig, men jag tror att glädjen att få skriva här igen övervinner den. Och bloggpausen var nog välbehövlig där den var, men allt har sin tid. Och nu tror jag minsann att det är tid för att blogga igen!