Pappa hade rätt angående mitt magont, det var blindtarmen som ställde till det.
Det var spännande att vara på sjukhus! Jag blev alldeles hänförd av hur många experter som bara fanns samlade på ett och samma ställe för att hjälpa mig. Jag hann knappt bli nervös över själva operationen för att jag tyckte att det var så häftigt att ligga i narkosrummet. Lite som på film, bara det att alla människorna kretsade runt mig istället för en filmkaraktär. Häftigt. Och sen försvann jag och slapp uppleva det som lät obehagligt (typ ett till blodprov och någon som snittade i min mage). Och innan narkosrummet var det också massa människor som fixade och skjutsade runt mig och ledde mig till rätt ställen och undersökte. Vilken lyx att bo i ett land där man har en sån här service! Och inte en krona har jag betalat, om man räknar bort taxin till och från sjukhuset.
När jag väl var färdigopererad så blev jag alldeles rörd av alla som hörde av sig och kom med blommor och choklad och fixade vidare. Jag fick låna As telefon i ett dygn för att kunna hålla kontakt med omvärlden, och många engagerade sig så mycket i att hitta en laddare till mig! Jag tycker det nästan är lite svårt att ta emot massor med omtänksamhet när jag inte kan göra annat än att säga tack.
Nu är jag inne i fas tre kanske man kan säga. Jag är hemma, och ska försöka klara mig själv. I morse låg jag en timme i sängen och gruvade mig för att kliva upp. Det gjorde ju inte så ont att ligga stilla, men någon gång måste man ju gå på toa och äta frukost också, och då skulle det göra ont igen. Jag är i alla fall glad att jag har värktabletter så jag klarar mig tills imorgon, men sen tror jag att jag måste ta mig till apoteket själv för att hämta ut de tabletter som är utskrivna till mig. Konstigt system, att den som är sjuk måste ha tillräckligt med krafter för att ta sig till ett apotek själv.
Jag känner mig inte alls lika stressad över de kommande tentorna som jag gjorde innan jag åkte till sjukhuset. Skönt, men kanske opraktiskt. Jag känner mig inte så skarp i hjärnan just nu, vet inte om det beror mest på smärtan eller på smärtstillande. Men det är ju några dagar kvar. Nu ska jag nog i alla fall försöka läsa lite om egenvärden och egenvektorer. Hej och hå.
torsdag 26 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar