A fin de cuentas no soy distinta de aquella idiota

Hej hej. Jag försvann visst lite från bloggen.

Jag tyckte jag var hyfsat fylld av energi strax innan jullovet, och tänkte att bara jag skulle få några sovmornar så skulle jag vara fylld av energi till att göra massor av härliga och roliga jullovssaker. Men när jag kom hem så var det som att kroppen kom ihåg hur det brukar vara (har varit de senaste gångerna) när jag är hemma hos mina föräldrar, det vill säga halvt utslagen med knappt någon energi kvar. Så det räckte inte med några sovmornar för att få mig på banan igen. Jag hoppas att den sista veckan här kan göra susen. Det är tråkigt när man inte orkar göra eller njuta av alla roliga saker bara för att man är trött. Men ikväll får jag bara vara, jag stänger in mig på mitt rum. Och lyssnar på den här låten:



Jag undrar om en anledning till min trötthet är mitt ältande. Kanske kan det ta nästan lika mycket på krafterna som simpel skolstress. Men då är det kanske desto viktigare att jag får chansen att stanna upp och älta, istället för att allt runtomkring kräver så mycket uppmärksamhet att jag inte hinner älta. Kanske. Man kan ju hoppas. Annars blir det väl bra att komma tillbaka. Framtidsältandet kring min karriär måste ju till exempel ta slut snart, snart måste jag ha tagit mitt beslut. Vissa saker löser sig väl på något sätt utan att man behöver bestämma själv också kanske. Frågan är bara hur sakerna löser sig till det bästa. Det är lite svårt att veta ibland.

Nu ska jag ägna mig åt att spela Röj ett tag. Det ska bli skönt.