Jag har äntligen varit på hajk igen! Det är märkligt, förut var det lite av min identitet att jag var "en sån som hajkar", men i helgen insåg jag att sist när jag var på hajk så drack jag inte ens kaffe. Så himla längesen. Men i helgen bar det alltså av. Trots att hajkdagarnas datum var spikade sedan en och en halv vecka så lyckades vi planera in strålande sol och lagom många minusgrader. Jag kände mig lite ringrostig i förberedelsestadierna, till exempel hur många underställ man behöver när det är 8 minusgrader eller vilka slags kök man helst skulle använda på vintern, men när jag väl kom ut så kände kroppen igen vad jag höll på med. Jag kunde hålla ordning på mina saker fast det var mörkt, jag njöt av att få åka skidor på det där långsamma sättet och mitt rationella jag slogs på. Rationellt på det sättet att jag gör lätt motiga saker för att jag vet att det kommer att bli ännu jobbigare sen om jag skulle låta bli. Det är bättre att laga mat innan man blir för hungrig, klä på sig innan man blir för kall och klä av sig innan man blir för varm till exempel. Jag älskar känslan av att bete mig rationellt på det sättet, jag önskar att jag kunde göra det mer till vardags.
Vi skidade genom skogar och över myrar, vi satt i solen och njöt. Vi bodde i en stuga, vilket kändes lyxigt och inte alls så mesigt som jag hade tyckt för några år sedan. Tyngden av ryggsäcken som ger den alldeles speciella balansen på skidorna. Tacksamheten över att skidorna inte bjuder på så mycket glid i nerförsbackarna, utmaningen att försöka ta sig ner för hela nerförsbackar utan att ramla, den mjuka landningen när man misslyckas. God mat, goda vänner. Tystnaden, stjärnhimlen. Att använda kroppen utan att bli flåsig och slut. Friheten i att skida vart man vill. Ansamlingen av psykisk kraft. Ibland kunde jag komma på mig själv med att le fånigt, och jag började fundera på om man kunde upprepa det här varje helg resten av mitt liv? Det kanske inte kommer att bli av, men jag hoppas i alla fall att jag ser till att hajka än vart tredje år i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar