Ibland skäms jag lite över min tv-smak. Det enda program jag har följt på sistone är Top Model. Folk pratar om superbra serier de följer, men jag kan svara på rutin att "den har jag aldrig sett" om folk nämner en endaste serie, för jag orkar inte följa något. Tills häromdagen. Jag fastnade vid en serie. Den finns på Youtube, så man behöver inte ens ladda ner den. Tyvärr är det inte någon creddig serie. Det är Förhäxad. Den jag tyckte var så himla bra när jag var typ tolv. Nu tycker jag den är ganska mycket töntigare och mycket mer uppenbar (man vet typ vem som är demon efter fem minuter in i ett avsnitt), men det är ju så himla mysigt. Och jag tror att jag uppskattar hela grejen med att titta på något där jag vet vad jag får och jag inte behöver ödsla massa energi på att sätta mig in i något.
Jag är lite trött på att behöva kastas mellan hopp och föryvivlan hela tiden. Även om jag just nu är uppkastat till hoppet, vilket visserligen är trevligare än förtvivlan. Men när man sitter uppe på ett otryggt hopp och tittar ner på den förtvivlan man så nyss upplevt så är det ett läskigt högt fall man kan behöva göra. Bara ner till en normalnivå kan bli ett obehagligt fall. Men jag ska försöka mjuklanda på normalnivån istället. Orkar inte mer krashar.
Något som i alla fall känns bra är att jag har valt att strunta i ett inlämningsdatum nästa vecka. Jag väljer en egen ny deadline. Det känns fantastiskt frigörande och stressreducerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar