Ett försenat "sista" inlägg

Jag hade tänkt att hinna skriva ett sista inlägg hemifran innan jag for, men det hann jag inte. Sa det far bli ett sista inlägg här pa ett tag fran Quito, Ecuador istället. Resan kommer jag att skriva om pa resdagboken.se, sök pa mitt namn sa hittar du mig! :)

Men. Innan jag till slut kom mig iväg pa resan sa var det ju releasefesten! :) Det var hur kul som helst!! Jag var jättenervös och stressad innan, bade för att jag hade superhetstid hemma, och inte hade ätit eller bestämt mig för vad jag skulle ha pa mig, men när jag till slut kom iväg sa var det roligt. Först lite mingel, och sa själva spelningen. Det gick jättebra, mycket bättre än pa soundchecket, och dom toner som hade blivit en mental spärr i mitt huvud hade äntligen lossnat, sa jag fick till dom. Jag hade saa roligt pa den där scenen! :) Jag kan ju passa pa att göra lite reklam ocksa: om man vill köpa skivan sa finns den att köpa pa carlings i stan, 100 kr kostar den, och vill man lyssna pa latarna sa finns manga (kanske alla snart?) pa www.myspace.com/petterullerstam. Min favorit är Told you, den är hur fin som helst! :) Men den verkade inte finnas där nu när jag kollade.

I alla fall, efterat sa skulle ju bandet festa ihop, men efter manga om och men, och uppdelningar och problem med folk som inte var i rätt alder, sa slutade det med att manga ut bandet akte till en lagenhet i Nacksta. Dar hade vi roligt, men det kom en polis och hotade med vräkning, men vi var inte sa hemska som det later tror jag. Det gick bra i alla fall, och det var roligt! :)

När jag vaknade morgonen efter, efter att ha sovit 4 timmar, sa kände jag mig jättedepp. Det kändes sa otroligt trist att hela bandgrejen var slut, och jag visste inte vad jag skulle göra at det! Jag var alldeles gratfärdig en stor del av dagen, och det blev väl inte särskilt mycket bättre av att jag inte var särskilt utvilad. Till raga pa allt hade jag inte packat, och jag hade inte skickat in AFS-ansökan, sa det var en ganska jobbig dag, och jag hade inte alls lust att aka ut och resa. Jag ville bara vara hemma till nästa spelning och fa ta det lite lugnt och vara ledig. Och blogga ut min angest, men det hann jag ju inte!

Jag nynnade mycket pa:
I wish you knew you made me strong, made me believe in me
(...)
Don´t look back, don´t look back, don´t look back, that´s what I try to say, ´cause you were great, yes you were, that´s why I love you that´s why.

You know you have my heart, but it´s broken in a million pieces...

Nu gör jag mitt bästa för att inte tänka pa spelningarna jag missar, och inte tänka pa den slags person jag inte är men gärna skulle vilja vara. Och försöker att bara njuta av resan. Det gar ganska bra, även om vissa stunder är lite jobbigare.. :P