Idag känns det bättre än igår. Även om jag inte på (ganska) långa vägar är klar med ansökan. Men idag har jag i alla fall kommit nånvart. Jag har skrivit flera meningar! :) Med den här takten så kommer jag ju faktiskt bli klar innan jag åker! Fast då hinner jag inte med så mycket mer än skrivandet, så jag måste nog bli lite effektivare. Men jag är på god väg! :) Bara jag inte gör det klassiska felet nu: slappnar av för att jag tror jag har kontroll över det hela, för det har jag inte. För grejen är ju att jag hittills har svarat på dom lättaste frågorna. Jag vet fortfarande inte vem eller hur jag är, och vet inte vad jag ska svara på frågan om vad som är frustrerande svårt i livet. Eh, typ svara på såna här frågor? Nja. Jag är nog lite för mycket vi för att komma på något på ett lätt och smidigt sätt. Och Vi är alltså dom som vägrar visa oss svaga, för er som inte kommer in på sidan.
Men inte nog med att jag har skrivit flera meningar idag, min produktiva dag tar inte slut där! Jag har hunnit ta en morgonhöstpromenad (och fått världens flashbacks till förra hösten när jag började jobbet, läskigt!) till polisen för att försöka hinna få ett nytt pass innan jag far så att jag ska kunna påbörja visumansökan till Thailand samtidigt.Jag har också hunnit sy grunden till mitt bibelfodral, nu är det bara utsmyckningen som saknas. Jag har hunnit träffa J och gått promenad och bokat boende första natten i Quito, plus upphämtning från flygplatsen. Jag insåg då att den enda mat vi kommer få på resan som tar 20 timmar och 52 minuter från första lyftet till sista landningen, är lunch och snacks! Och vi har inte mycket tid när vi mellanlandar, så antingen blir det till att köpa mat på flygen om det går och hoppas på att det inte är svindyrt, eller så blir det till att svälta. Jag har för mig att vi fick mat två gånger förra gången vi for till bara usa, men jag kanske missminner mig. Det gjorde i alla fall mig en aning besviken, det är ju så roligt att få mat på flygplan! Men men, är man en backpacker så ska man väl inte leva så mycket i lyx och flärd, eller hur är det nu. Man ska väl lida lite också. En till sak som jag har gjort idag är att kolla upp vädret i Quito. Nu kan man se att det ska bli 18 grader och regn vår första dag där. När man till och med kan kolla upp vädret så känns det som att det är riktigt nära!
Jojomen, man hinner mycket om man går upp kvart över sex på morgonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är duktig min vän! Jag längtar tills jag får umgås mer med dig, när du är klar med alla papper och så:) Lycka till och Många kramar! // J
Tack! :) Jag längtar jag med, är det illa att man längtar lika mycket till lite lugn och ro och ha tid för saker, typ att umgås, som man längtar till själva resan? Jag längtar i alla fall tills alla papper är inskickade. Jag är less på att behöva säga: hinner inte! Kramar!
Skicka en kommentar