Lagesrapport och droppinglattnad

Jag har saknat min blogg litegrann. Det ar inte samma sak att skriva pa resdagboken, och inte heller att skriva i min egna dagbok, som jag anvander som bloggsubstitut. Men just det har att skriva lite lagom kryptiskt, och bara skriva det man kanner for saknar jag. Jag kanner att jag behover beratta sa mycket i bade resdagboken och min vanliga dagbok, sa jag inte kommer efter. Men har kan jag droppa det jag vill och strunta i resten.

Jag har det valdigt bra. Idag var forsta gangen jag kande att jag behovde dra mig undan lite, och da lag jag i skuggan i en hangmatta och lyssnade pa Lifehouse och tittade upp i tradkronan ovanfor mig, pa papegojorna (som ser ut som sana dar klassiska papegojor, roda med lite gront, blatt och gult) framfor mig och pa Herr Nilsson-aoporna och nagra andra djur runt mig. Det basta var att det inte ens var omstandigheterna omkring det som var det basta, utan bara den totala kanslan av avkoppling. Jag ar lite forvanad over att det ar forst nu jag kanner att jag behover lite ensamhet, trodde jag skulle behova det tidigare!

Jag har bade gjort valdigt mycket, men ocksa gjort ingenting ganska mycket. Ibland lite for mycket, typ nar alla har varit sjuka och trotta, och nar vi maste vanta i nagon trist stad for att en aktivitet ar en speciell dag. Men trots det har jag inte langtat hem alls, jag har snarare fatt panik nagra ganger over att tiden gar sa fort och jag inte vill aka hem. Jag har nynnat pa The Quiz av Hello Saferide, tack Joe for den! Jag har varit pa en vulkan och en glaciar, jag har atit ett konstigt kott idag som jag inte vet vad det var for nat, jag har badat i varma kallor, jag har gjort saker jag aldrig har gjort forut. Jag har inte blivit ranad, men jag har glomt min jattefina Nalgeneflaska pa ett tag nar vi blev avschasade i morkret. Jag har aldrig ens kant mig sarskilt orolig for ran, vilket forvanar mig lite. Fast efter Barcelona sa borde jag kanske inte vara sa forvanad.

Ah, det var skont. Det kandes som en stor lattnad nar jag skrev in www.blogger.com i adressfaltet, bara att veta att jag skulle fa droppa lite saker for mig sjalv. Aven om jag inte tror det ar nan som laser det an pa ett tag, jag hade ju tankt att lata bloggen vara den har terminen. Fast det ar ju skonare att ha det sa, att fa skriva ett inlagg nar jag kanner att det vore skont, an att jag kanner pressen att skriva nar jag inte ar pa humor eller nar jag tycker att jag har sa mycket annat roligt for mig.