Av-sträng

Jag har inte ens varit ifrån skolan ett dygn, men jag längtar redan tillbaka. Men förhoppningsvis så blir det bättre när jag har kommit igång med mitt "hemmaliv", typ träffat folk och sånt. Men det är lite ångest att det här är sista gången jag kommer hem och jag ska tillbaka igen, nästa gång blir det för gott. Men än är det lång tid kvar. Nästan i alla fall, man kan ju försöka inbilla sig. Senaste tiden har varit helt fantastisk, nu börjar på ett sätt något nytt, men det behöver ju inte vara dåligt för det. Skönt i alla fall att det finns andra som tänker likadana "fel" tankar som jag.

Idag gjorde jag ett nytt försök att stämma den cellosträng som hade ersatt den sträng jag förstörde för två veckor sen. Det nya försöket gick lika dåligt, och den andra strängen på två veckor gick av. Synd, eftersom det var min sista A-sträng och jag ska spela i kyrkan imorgon. Efter paniksamtal till stans musikaffärer insåg jag att jag inte skulle kunna köpa en ny sträng tills imorgon. Det blev då ett samtal till min ständiga celloguru och hjälp-mig-nu-krånglar-cellon-igen-person, och till slut fick jag tag på en hel (okej, nästan, den är lite trasig och ser ut som att den kan gå av vilken stund som helst, vilket gör att jag inte har vågat spela på den än..) sträng och fick till och med hjälp att få på den och stämma cellon. Phu!

För att trösta mig själv har jag tjuvätit av godis som jag tror egentligen är tänkt som påskkärringsgodis (men inte många måste jag lägga till eftersom det kanske är dumt att erkänna såna saker på internet), men snart måste jag nog ta mod till mig och testa spela på strängen.