Om man låter en liter nyuppkokat vatten stå och svalna för sig själv kan en hel deciliter dunsta bort. Det tyckte jag var lite coolt. Just nu håller jag på att förbereda dagens andra liter iste. Det är gott.
Nyss höll jag på att få panik för att jag var så sugen på salt, men det är ju inte så gott att äta en tesked salt rakt av. Jag orkade inte heller cykla och köpa saltlaktrits eller chips, så till slut blev det en macka med salt skinka, fetaost och extra salt (både under och över skinkan). Nu känns min tunga lite skrumpen, men saltbehovet är i alla fall stillat för stunden. Skönt.
Hur kan Annika Norlin skriva såna klockrena texter hela tiden? Hon får mig att tro att det är mina känslor det handlar om, så jag börjar gråta. Jag får verkligen tänka till för att komma ihåg att jag faktiskt inte känner så. Märkligt. Och lite jobbigt, eftersom jag lätt kan hitta orsaker till varför jag skulle känna så, så jag tror att saker som har hänt på riktigt har lett till den här gråtkänslan. Fast gråtkänslan inte fanns när jag inte hade lyssnat på låten. Hm..
Får man gå och lägga sig klockan åtta fast man är ledig dagen efter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar