Tillförsikt och pepp och seframemot och trivsel och beslutsnöjdhet och bra besked.

Har haft en mycket bra helg i Umeå, med mycket prat, mycket chokladigt kladdiga kakor, en hel del glass, långa cykelturer, sightseeing bland studentkvarteren och såklart delande av Hållandsminnen. Väckte liv i en hel del saknad som blev mer levande igen, nu känns det som att hjärtat knådas! Obekvämt, även om det är lite roligt att kunna grotta ner sig i fina minnen som känns mer verkliga nu.

Det kändes jätteroligt att titta på staden som är min blivande hemstad, och jag insåg hur mycket jag faktiskt längtar dit. Inte på grund av alla fantastiska människor som kommer bo i umeå i höst, även om de självklart är en stor bonus. Men jag insåg att det är en längtan i mig som drar efter att få göra umeå till min stad, jag vill gå på egna upptäcksfärder och lära mig att hitta, jag vill få mina favoritställen och vardagsställen och tråkställen och hemmaställen. Jag vill inte bara få ett nytt hem vart som helst, utan jag vill få ett nytt hem i Umeå!

Nånting annat bra jag insåg i helgen var att jag kommer att göra det enda jag vill göra i höst. Varje gång jag har varit på väg att starta något nytt efter gymnasiet så har jag haft andra saker jag velat göra också. Ofta har jag velat göra dessa saker mer än vad jag i själva verket var på väg att göra, kanske tack vare att gräset alltid är grönare på andra sidan. Men den här gången är det inget annat jag vill göra! Jag känner inte för att stanna hemma och jobba (här finns inte många kvar), har ingen lust att åka på en resa jag inte har råd med, är inte så sugen på en till folkis och känner inte ens för en annan utbildning eller annan ort. Det är ingen människa som jag känner att jag måste bo nära för att inte gå sönder, och inte ens ett litet projekt som jag går miste om när jag flyttar. Jag är precis så självständig som det är smidigt att vara vid ett sånt här tillfälle i livet. Sen vet man ju aldrig vad som kan komma upp under den sista månaden fram till terminsstart, men just nu känns det så bra! Visst kan det svindla ibland och jag kan fundera på om det här verkligen är den utbildningen som jag "ska" gå, men den verkar ju som det roligaste jag kan komma på att plugga, så helt fel kan det ju inte vara. Och nu är jag dessutom officiellt antagen, så nu känns det som att det inte är mycket som kan stoppa mig! :D

Som om det inte vore nog med mitt pepp inför hösten, så är jag så nöjd här och nu. Jobbet känns så roligt att jag nästan blir besviken när jag inser att jag har flera lediga dagar på en vecka (fast jag ska väl inte hymla med att pengarna som jag skulle fått för färre lediga dagar lockar en del också), och idag när jag slutade för dagen idag var jag inte ens slut, trots 29 grader varmt inne. De två senaste jobbdagarna har känts så roliga i alla fall, jag hoppas att det håller i sig! :)

På söndag kommer G, vilket får mig att vilja hoppa och skutta av glädje. På fredagen efter det åker jag söderut till AS, otroligt roligt det med! Och däremellan borde det inte vara omöjligt att dejta lite hemmamänniskor, det är bara det med att pussla med folks scheman...

Men hur kommer det sig att jag helt plötsligt inte alls vet hur man skriver ett riktigt vanligt brev...?