Idag är det klibbvarmt som i Thailand. I slutet av min jobbdag idag kände jag mig som i slutet av en jobbdag på en tisdag i Tharua, när jag hade haft mycket lektioner och bara ville hem och duscha av mig, för att slippa klibbet en stund. Skillnaden var att idag försvann klibbet för en längre stund än i Thailand, där jag inte ens hann ut ur badrummet förrän klibbet var tillbaka.
Idag åt jag stekt ris till lunch, vilket var en standardlunch när jag bodde i Thailand. När jag köpte maten fick jag lyssna på folk som pratade thai, och när jag väl fick maten så smakade den som när mina hushållerskor gjorde den. Skillnaden var att jag frivilligt satt ute i solen när jag åt maten idag.
Sen sa jag hejdå till R, nu åker hon tillbaka till Italien, sorgligt! Det fick mig att tänka på mitt sista avsked till min värdfamilj i Thailand. Det kändes inte lika sorgligt, då var jag så trött efter en natt utan sömn men med mycket hejdåtårar, så jag längtade mest efter att hamna på planet så jag kunde få sova.
Tänk vad det halvåret har satt spår, både i form av fixeringar hos mig (typ åhhh, det känns som Thailand! <3) och i form av lärdomar. Ibland är jag rädd att jag ska glömma alla smarta saker jag kom fram till där, men det finns ju någonstans hos mig, så jag kan dra upp det för mig själv. Häromdagen till exempel, då jag kände att allt gick kasst på mitt jobb, så tvingade jag mig själv att tänka på alla de dagar i Thailand då jag kände att jag var en kass lärare, alla de gånger jag kände att jag inte alls var en sån trevlig och välartad flicka som jag trodde jag var och som de kinesiska tjejerna var, eller alla de gånger jag kände att jag inte lärde mig saker (typ språket) så bra som jag hade tänkt mig. Och trots det får jag bra känslor när jag tänker på Thailand. Då går det bra med en dålig jobbdag här hemma också. Jag är inte mitt jobb eller vad jag gör på jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar