Sant dar skrivande man gor for att slippa annat

(Ja, det ar nastan samma som resdagboken, tankte att jag kunde publicera det dar ocksa nar jag val fick ett skrivflow ;))
Jag ar tillbaka i verkigheten och i skolan, och borde egentligen forbereda lektion for imorgon. Men jag har ju lang tid pa mig.. Tralallallala! :P Det ar den har typen av tankar som gor att jag far sitta och sista minuten-forbereda for sent pa kvallarna, i panik over att jag inte vet hur man undervisar. Till exempel: Imorgon har jag M3/10. Det innebar att dom gar i klassen som motsvaras av ungefar nian i sverige tror jag. /10 betyder att det ar den klass i den arskursen som antingen ar minst studiemotiverade, eller som kan minst bara. Jag har i alla fall fatt ett hafdte med forslag pa vad lektionen kan handla om. Men vad ska jag gora av det?! 40 ointresserade elever (jag har inte haft den klassen forut sa jag vet iofs inte, men jag kan ju anta, generellt sa ar /1 den mest intresserasde klassen) som inte forstar sarskilt avancerade instruktioner till avancerade ovningar. Sa det maste vara enkelt, men helst inte sa trist anda! Jag langtar verkligen till nar jag far koll pa det har med lektionerna, som det ar nu vet jag inte vad jag ska forvanta mig av en klass. Hur mycket respons far jag, hur mycket av lektionen kan jag bygga pa kommunikation med eleverna och hur mycket maste jag mala pa sjalv? Men mycket malande funkar inte heller. Och hur lange kan jag dra ut pa allt?

Jaja, det borde bli lattare och lattare, har ju anda typ 70 lektioner pa mig innan jag aker hem.

Det kanns trist att M har lamnat organisationen och akt till Kambodja, dar forsvann min klagomur! Men skont for honom att slippa den konstiga familjen som istallet for att traffa honom en sista gang och fa ett bra avslut borjade sprida ut logner over hela staden om att honom och hans kompisar. Typ att han hade blivit utkastad ur organisationen, att hans lararkompisar hade tagit ut honom pa "daligheter" nar vardfarfarn hade dott. Kompisarna fick ett ordentligt samtal med rektorn sen, larare kan inte syssla med "daligheter"! I sjalva verket var M i Chiang Mai nar vardfarfarn dog, sa det var inte det minsta sant.. :S

Men ar i alla fall glad over nya AFSkontakter, idag fick jag till och med ett mail med "I really love talking to you", wheey, smicker ar roligt.

Ikvall ska jag pa overraskningsfodelsedagsfest, det blir roligt. Fast annu en anledning till varfor jag borde ta tag i min lektionsplan nu, borde verkligen ga.

Det ar typ bara tva manader kvar tills jag aker hem nu! Men det ar okej att vara har, saknaden har inte varit lika extrem sen Koh Chang, och jag har mer saker som kan liknas vid ett liv har nu. Men jag maste medge att det blir lite skont att komma hem ocksa, att allt kan vara sa naturligt och sjalvklart, man forstar vad folk menar (och det handlar inte bara om spraket, hela kommunikationsgrejen ar sa annorlunda), traffa alla... Fast jag ar glad att jag akte hit, har lart mig mer an jag faktiskt trodde jag skulle gora, men jag kanner mig nojd nu. Fast jag antar att nar det val blir dags att aka hem har jag fatt san koll pa allt sa att det bara kanns sorgligt att lamna.. :P

Nej, nu maste jag ha disciplin! Men det ar sa mycket roligare att skriva har nar man har nagot jobbigare som vantar.. Saknar lite ordentliga matteuppgifter istallet for det har nar jag maste vara kreativ hela tiden :P

Upptackter

Idag tanker jag inte deppa ihop. Idag ar jag pa topphumor! Formodligen har det mycket att gora med sociala och givande kontakter, vilket ar helt underbart. Men sol och strand och vacker natur och prat pa svenska och frihet och ingenting att deppa ihop over pa internet kan ju vara lite bidragande orsaker ocksa, aven om jag tror den forsta ar huvudanledningen.

Hade en otroligt intressant diskussion igar. Helt plotsigt kom jag pa en till san dar sak som jag tanker automatiskt och ofta utan att jag tanker pa att jag tanker pa det, ungefar som det dar med att jag tanker alla siffror i en linje som inte alls ar rak, utan svanger pa bestamda stallen. Eller att varje bokstav i alfabetet har en plats i bilden i mitt huvud. Sana dar saker som jag inte har reflekterat over forran jag inser att alla kanske inte tanker sa.

Men den har gangen var det nagot intressantare, nagot som faktiskt kan hjalpa mig att analysera mitt beteende som person! Det handlar om status. Det handlar om nya moten. Det handlar om vad jag vardesatter som "hog status" eller "lag status". Men det har ar sa politiskt inkorrekt sa jag knappt vagar skriva om det, igar var det morkt och mitt i natten, och da ar det lattare att fa fram sina politiskt inkorrekta tankar. For status ar nagot som inte ska finnas, alla manniskor ar lika mycket varda. Och det tycker jag ocksa. Men anda, omedvetet, har knappt tankt pa det forut, sa kan jag satta mig sjalv lagre an en annan manniska. Eller hogre. Och det paverkar hela mitt satt att vara tror jag. Inte sa att jag ser ner pa manniskor, det handlar mer om fragan om jag ar tillrackligt cool for att prata med den har personen eller inte. Om man ska harddra det. Nagot at det hallet i alla fall.

Nagot som var valdigt intressant i diskussionen i alla fall, det var att vi kom pa att alla inte vardesatter samma saker. Nagon som jag anser har "hogre status" an mig, kan tycka att jag har "hogre status" an dom, vilket jag inte har haft en tanke pa forut. Man stravar val efter det man inte har kanske, och det man stravar efter ser man upp till. Och jag tror typ alla har nagot andra manniskor kan se upp till. Fragan ar bara vad man langtar mest efter. Men vad som kan anses trakigt av nagon kan anses starkt av nagon annan, trots att den andra inte ar den man skulle forvanta sig saga sa. Intressant.

Sen vet jag inte heller hur manga som egentligen gor sahar, jag maste undersoka det nar jag kommer hem och traffar manniskor som jag har nara samtal med igen. Undrar om det gar att jobba bort? Det vore bra, det ar inte direkt nagot som ar bra for mig, eller nagon annan, att jag tanker sahar.

Fick ocksa djupa tankar igar kvall om vem man egentligen ar. Intressant nar man traffar nya manniskor, vad for bild man ger ut och vad for bild man har av sig sjalv. Ibland stammer det inte overens. Fast ibland har andra en battre bild av en sjalv an man sjalv faktiskt hade, har man da lyckats lura nagon? Eller helt enkelt bara utvecklats som person utan att markt det sjalv? Eller har man sa manga sidor att vissa kommer fram ibland och andra andra ganger, beroende pa vem man umgas med? Och hur kan man da styra vilken sida som kommer fram?

Alldeles exalterad var jag over mina djupa tankar och dom upptackter jag tyckte mig gora dar innan jag somnade, det kandes som att jag helt plotsligt hade kommit mig sjalv pa sparen! Hur jag funkar, hur jag tanker, varfor jag gor som jag gor i vissa situationer.. Och om man vet varfor man gor vissa saker sa ar det sa otroligt mycket lattare att ratta till det man vill ratta till an om man inte forstar sig sjalv! Atmionstone kanns det som att det borde vara sa.

Ja, ojojoj, vad skont det ar nar man kan bli lite filosofisk och har nagon att vara filosofisk med, bra grejer! :) Och nu ska jag val ut och fortsatta njuta av solen pa Koh Chang, jag ar glad idag :)

I Chiang Mai

Pa resande fot nu. Tog mig i lordags morse osterut for att traffa M i hans stad. M som bor hos den underbara familjen som forst hade tankt att valja mig, men som angrade sig eftersom det skulle vara lattare att ha en kille. Hade den basta dagen pa lange, minns inte nar jag pratade sa mycket sist, och skrattade mycket ocksa for den delen! Det kandes som att jag till och med hade social kompetens. Bra dag! :) Nasta dag ocksa bra, fast avslutades med lang resa, med sa mycket prat och lite somn att jag fick ont i halsen. Fast sen blev det lite somn i alla fall. Kom fram i morse. Kul att traffa N igen! Men sen var det som att den sociala jag forsvann, hur gick det till egentligen?! Kvar blev trakjag, eller inte helt och fullt och riktigt kanske, men i jamforelse. Trott och blot och inte sa roligt med vattenkrig som alla andra tyckte, aven om det var helt okej. Och nu har jag san saknad!

Mycket och hogljudd U2 pa restaurang satte igang det, och ju mer sidor jag upptackte hos andra som jag blev less pa (man kanske ska ta med i atanke att antalet somntimmar inatt inte var sa manga, och kvaliteten inte heller sa god), desto varre blev saknaden. Och efter facebookkoll kanns det bara trist, kanns som att det som var ar sa langt borta och finns inte mer, aven om det inte var nat speciellt som stod. Och inget egentligen som stod till mig. Inte for att jag hade forvantat mig det heller, kommunikationen har fatt ett avslut, men man kan ju alltid hoppas pa nagot att tolka langsokt. Fast bara trak som hor till ett annat liv ar bara trist.

Sitter i en ful hatt jag kopte for ca 25 kr, eftersom dom andra tyckte att vi skulle kopa den allihopa. Och jag orkade inte traka ur aven om jag inte alls var pa humor. Fast nu sitter jag utan min grupp som har en ful hatt, sa jag ar ensam och utsatt, med en amerikan som inte forstar internskamtet bredvid mig.

Det ar roligt att resa men jobbigt med flashbacks. Saknar dom roller som fanns hos oss "men ar det ingen som har kollat upp vad man kan gora?!" Saknar manniskor sa klart, men det gor jag ju nar jag inte reser ocksa. Tank vilken underbar grupp jag reste med sist! Blev inte ens less pa folk vad jag kan minnas! Eller, klart jag borde ha blivit less pa nagon nan gang, men inte pa nan egenskap. Trots att vi inte hade testat oss mot varann innan. Ihh... Tank att jag verkligen gjorde det dar, och tank att det ar slut pa det roliga nu.

Borde kanske sova, men har ingen riktig ork att ga upp till rummet och dom andra som ar pa mycket flamsigare humor an mig. Sarskilt inte eftersom dom flamsar tillsammans, sa jag inte riktigt klarar av att flamsa pa samma niva som dom. I alla fall inte just nu. Men forra natten var sa kort, och jag behover en lang natt, och det roligaste ar val inte att sova bort hela dagen.

Ah, ibland vill jag bara tillbaka. Tillbaka i plats och tillbaka i tiden. Det forsta gar val att fixa, men om inte det andra villkoret blir uppfyllt sa hjalper det liksom inte. Aven om jag ibland inte tanker pa att det inte skulle racka med det forsta, sa jag kan se fram onodigt mycket mot nat som inte ens hjalper. Sa det ar bara att knota pa framat, och inte veta vartat man gar, bara veta vad man gar langre och langre ifran. Jobbigt.

Panik.

San dar panik som jag hade back in the days, i skolan innan jag hade lart mig att hantera stress. San dar stress som gor att paniken sitter langst uppe i halsen, och som gor en oformogen att gora nanting overhuvudtaget, och sarskilt inte nagot av det dar man ar stressad over. Mitt satt att till slut hantera det var att grata en skvatt, beratta for mamma hur synd det var om mig, lyssna pa nagra uppmuntrande ord och med forslag pa losning. Om det inte bara var sa sjalvklart som: borja skriv till exempel. Men ofta nar min kreativa adra var den bristande lanken kunde hon hjalpa till.

Nu ar min kreativa adra den bristande lanken. Imorgon ska jag ha tva privatlektioner i engelska. En och en halv timme var. Idag hade jag den forsta, det var okej eftersom man kunde skylla pa att det var den forsta sa att jag maste kolla laget och nivan och onskemal. Nu har jag gjort det, och fatt tydliga direktiv. Konversation ska jag lara dom. Typ bra uttryck. Typ: What a pity! Fast dom har redan en bok med sana uttryck i, dom ville inte att jag skulle anvanda den, utan lara dom liknande anda. Vad ska jag gora??!!!

Uttryck ar inte min starkaste sida pa engelska, aven om jag forstar nar folk slanger med olika uttryck sa har jag nagra standardfraser som jag sjalv anvander, jag varierar mig inte sa mycket. Jag har inte fattat hur skrivaren har funkar, sa hittar jag nat pa internet maste jag skriva av allt. Ska jag bara rabbla fraser for dom sa behover jag oandligt manga for att fylla en och en halv timme.

Jag maste upp fyra imorgon bitti for att lamna huset klockan fem. Nu ar klockan tio i nio, om jag somnar tio far jag sova sex timmar. Inte en chans. Jag har inte ens en plan B. Kan inte leka "panik over skoluppgift" och ta fram mina puppy eyes och saga "snalla far jag lamna in det lite senare..?" Att sitta vaken hela natten ar inget som garanterar att jag kommer pa nat, eftersom ju mer tid som gar desto mer panik far jag och desto mer laser sig allt. Forra natten sov jag 5 timmar, sa jag har inte direkt en utsovd kropp att borja med heller...

Dra sig ur ar den enda plan B jag kommer pa. Men det kanns sa himla daligt! Men det kanns som att jag inte kan undervisa pa riktigt! Till raga pa allt sa far jag betalt for det har. Sa det kanns som att det behover vara lite klass pa det hela. Fast om jag skulle saga att jag inte vill ha betalt for att jag planerar att inte gora mitt jobb sa kan det lika garna vara helt, sa kul tycker jag inte det ar att ga upp mordartidigt pa morgonen for att spendera 3 timmar med tva tonaringar som inte tycker att jag lar dom nat viktigt, sa dom skruvar sig i stolen och tittar pa klockan och fragar om det inte ar dags for lunch snart. Kanner alldeles for mycket prestationsangest just nu. Inte blir situationen battre av huvudvark, trotthet och en skrikande leksaksapa i bakgrunden.

Och i overmorgon ska jag undervisa dom 1,5 timmar var igen, vilket innebar panik imorgon ocksa. Plus att jag ska hinna traffa A imorgon, for hon aker till USA pa fredag, sa ska ata middag med henne. Sa kommer formodligen fa sova annu mindre nasta natt. Tack och lov sa fragade min vardpappa mig innan han planerade att jag skulle undervisa nagra pa eftermiddagarna ocksa, sa jag hade chans att saga nej i tid!

Nej, allvarligt, far inte svamla ut pa lugnare omraden sa att jag glommer paniken helt nu. Maste verkligen tanka. Hur ska man overhuvudtaget lagga upp det? Skulle vilja ha nat roligare satt an att sitta och lasa rakt upp och ner, sarskilt eftersom jag inte har sa mycket att lasa fran. Men jag vet verkligen inte vad! For att bara lasa rakt upp och ner sa behover man massor med material, da far jag sitta hela natten bokstavligt talat! :S

Fattar inte hur alla andra kan tycka allt ar sa enkelt hela tiden! "Jag var inte sa sugen pa att undervisa forut, men nu kan jag knappt vanta tills min forsta lektion!" eller "jag har ansvar for en hel klass sjalv i alla amnen, men det gar bra" eller "det var jatteroligt att undervisa, det gick jattebra, alla var sa snalla och tyckte det var sa roligt, och nej, det kanns inte alls jobbigt att komma pa nya ideer till mina nasta lektioner!". Varfor ar jag sa negativ, varfor kan jag inget langre, vart ar min energi och vilja till att testa nya saker? Hoppas bara det kommer tillbaka, vill ha kvar positivitet och kunskap, om inte nar jag ar har sa atminstone nar jag kommer hem..?

Tre sma ord.

Som gor det sa jobbigt. Och en lockelse med en vanlig onsdag. Som gor att jag funderar. Kan det vara vart att andra planer? Men till vad skulle det vara i sana fall? Och det ar kanske bara nan himla fixering, kanske bara borde slappa allt. Trodde inte att det skulle bli sa svart att sta med bada benen har. Men nar en saknad sitter i kroppen som en fysisk smarta sa ar det svart att anvanda logik for att ta bort den. Och det ar mycket man inte rar over sina egna tankar. Sarskilt nar man har mycket tid att gora ingenting pa.

Det var i alla fall tur att idag var en stark dag. Telefonsamtal hjalper. Igar vet jag inte hur jag hade klarat det. Brytit ihop totalt? For igar var jag otroligt svag. Det var i alla fall bra att jag hade N hos mig da, fast det kandes jobbigt ett tag innan for jag inte orkade vara social. Men hon tog hand om mig. Synd att hon bara har nagra dagar kvar har.

Det basta vore kanske om allt borjade kannas som en overklig historia, som en av alla dom dar dagdrommarna som jag vet anda aldrig slar in. Men det ar svart att lura sig sjalv att det aldrig fanns.

Och nu borde jag skriva svar till AFS hur jag mar har, men det ar jobbigt att samla tankarna, och jag vet inte hur jag ska skriva for att det ska bli arligt och inte overdeppigt eller overglattigt. Men behover fraga dom om nat, och om jag fragar utan att svara sa avslojar ju jag att jag last men inte svarat, och han skrev att vi skulle svara sa fort som mojligt. Fast varfor vet jag inte, vet inte vad dom gor med det som dom behover gora precis nu...

Give me one more time around
Give me one more chance to see
Give me everything you are
Give me one more chance to be near you!

Det ar jobbigt att forsoka valja mellan tva saker nar man inte har nagon av dom hos sig for att se vad som egentligen ar vart mest. Men jag har nog tagit mitt beslut egentligen, det ar bara sa jobbigt att det ska behova vara sa.

Lite trott, utmattad och low

Vet inte riktigt vad jag ska gora.. Borde kanske plugga thai, men jag orkar inte! Det bara snurrar i huvudet nar jag forsoker tanka pa alla dom ord jag har skrivit i mitt block men inte orkar plugga in. Men det ar sa frustrerande att inte kunna saga meningar som jag tycker ska vara ganska enkla! Men jag glommer hela tiden det jag har lart mig, for samtidigt nar jag skriver ner och forsoker memorera nagot ord som jag verkligen undrar over, sa far jag hora massa andra bonusord av min tillfalliga larare (nastan oberoende vem det ar), vilket gor att jag ror ihop allting. Borde forsoka lara mig det jag har nerskrivet sa att jag ar redo for att ta in nya ord, men det ar sa jobbigt! Nar jag laser kommer jag inte riktgit ihag hur det uttalas, typ vad menar jag egentligen med det dar a:et? Ska det uttalas som i sad eller father eller alla, och ar det langt eller kort? Och ar det dar u:et som ett vanligt u, nastan som a, nastan som o eller det dar konstiga u-ljudet som later som en blandning mellan u och ett lidingo-i?

Jag kanner for att hetsata choklad och sitta i ett svalt rum, kanske till och med sa svalt att man behover tjocksockar och en filt, ahh! :) Och sa isolera mig lite fran allt och alla. Eller prata med nan pa riktigt. Nagon som pratet bara flyter pa med, nagon som orkar forsoka forsta och satta sig in, nagon som bryr sig. Och jag far chans att bry mig om nagon annan. Oppet. Enkelt. Naturligt. Inte behova fundera pa om man ar ohovlig eller oartig. Inte behova tanka pa om man sager nat negativt om nagon som kanske ar pa den andra personens sida. Nagon som kan saga bade "ja" och "nej", och inte bara "ja" och "ja, men..."

Det som gjorde ondast forut gor inte riktigt lika ont nu. Inte sa att det ar latt, men jag kan tanka pa annat ocksa. Det ar skont. Fast anar att det kan komma tillbaka jatteont nar nasta mail kommer, men formodligen kommer det inte forran efter helgen. Sa det ar ingen ide att fundera, aven om jag inte kan lata bli helt. Tror att en anledning till att det kanns lattare ar att det borjar vara sa langt borta. Inte lika verkligt langre, att det faktiskt var nat som var valdigt bra. Mer som en vanlig gammal dagdrom som man egentligen inte tror ska intraffa. Eller har intraffat. Det kanske ar lika bra. Fast trist. Men om det inte finns nagon rolig losning sa kanske den trista ar battre an den onda. Suck.

Till helgen aker jag till en annan provins (havet! :)) med nagra larare. Det ska bli roligt, skont att komma ut ur huset och vara beroende av nagon annan an min familj! Som iofs har lamnat mig en stor del av den har veckan, jobbigt eftersom jag inte kan ta mig nagonstans utan skjuts eftersom jag inte far ga utanfor huset sjalv, och trist att dom inte brydde sig om att beratta for mig att min vardpappa skulle vara i Bkk tisdag-lordag. Ah vad jag onskar att jag kande mig som en del i familjen, och som att dom faktiskt brydde sig om mig. Men jag har iaf B, hon bryr sig om mig tror jag. Fast hon har ju ingen skyldighet att fixa grejer at mig, sa det ar egentligen inte hon jag ska komma till med dom besvarliga grejerna. Och jag vagar inte gnalla sa mycket, tror inte man ska gora sa har.

Dom har sagt at oss att inte skicka mail till dom darhemma nar vi ar nere i humor. I sana fall ar det battre att vi vantar ett tag med skickandet sa vi inte oroar dom darhemma i onodan. Men har skriver jag vad jag vill, och sa kommer den fina, trevliga utsidan pa resdagboken istallet. Hoppas pa att mina lasare ar medvetna om att en blogg inte ger en sa rattvis bild av verkligheten alla ganger, det gor den inte hemma jamt heller tror jag.

Svag igen

Blev forvanad over att jag lyckades vara sa stark. Flera dagar var jag jattestark. Knappt ont hade jag. Och jag kunde tanka pa annat. I nastan fyra dagar, eller kanske tre. Men sen gick styrkan over. Nu ar jag svag igen. Hur ska jag losa det har? Kanns som att det maste finnas en losning som kanns bra, men jag ser den inte. Varfor maste det bli sahar?! Vart finns den bra losningen nanstans? Jag vill inte bara glomma. Det racker inte med att bara vara stark, for jag vill inte att det ska forsvinna. Jag vill ha kvar. Men da ar det annat jag maste ge upp. Orkar inte med det har...

Att ga sonder

Aj, det gor ont i min kropp. Kanns lite som att jag ska ga sonder. Varfor ska det vara sa svart? Varfor ska det behova vara sa skilda varldar, kan det inte bara vara en och samma varld? Eller atminstone om vi var i samma varld? Hur kan man fa tva varldar att bli en utan att man missar sin egen varld? Gar det? Eller maste nagon byta varld forst? Byta varld ar ingen liten sak att gora. Jag vill inte byta varld. Men jag vill inte mista delar fran den andra varlden. Fast det gor jag kanske. Ser inte hur det ska losa sig. Aj aj, ont ont. Tur att jag aldrig har hort om nagon som har gatt sonder pa riktigt. Det kanns nog bara sa. Men jag onskar att det kandes bra. Men det gor det inte.

Andningssvarigheter

Har fatt ett langt och arligt svarsmail, och nu vet jag inte riktigt vart jag ska vagen. Ar pa skolan. Har en lektion om en timme. Vill helst bara gomma mig under ett tacke och tanka. Bra eller daligt? Skulle vilja grata lite for att fa kanslorna att slappa. Kanns jobbigt att andas. Jag vill att J ska vara har med mig nu! Hur ska jag kunna fokusera pa skolan nu, dumt gjort att lasa mailet nu! Skulle behovt lasa det nan gang med mycket tid for mig sjalv, men nar har jag det egentligen? Kanske nan gang hemma, men da vet man aldrig. Kan ju vara nan annan som vill ha datorn eller vill att man ska komma och vara social. Det var mycket som var bra med mailet, men ocksa saker som var valdigt jobbigt. Sarskilt en sak. Gah, vad ska jag gora? Kanner inte riktigt att jag har ro att svara nu, det kan ju handa att jag inte hinner klart innan min lektion eller att nan annan behover datorn battre an jag. Hur ska jag kunna vara trevlig och social nu?? Hjalp vad jag mar konstigt. Far nog ga och stanga in mig pa toan en stund for att lugna ner mig lite. Maste kanske lasa mailet igen forst.

Angest vs Lattnad

Oj, nu har jag precis skickat ett mail som ger mig lika mycket lattnadskanslor som angestkanslor, men jag ar iaf glad att det ar skickat. Nu ringer mamma.