One week to go

Nu är det höst, så nu är det kallt i mitt hus igen. Och jag har fortfarande ont i ryggen efter förra veckans lyftande av flotte, så det är så svårt att ta på sig tjocksockar! Men nu är både tjocksockar och filt fixat, och så en halsduk, så nu så kanske jag blir varm. Jag skulle så gärna njuta av att vara ledig på hösten, men istället är jag stressad och vet inte hur jag ska lägga upp mina dagar för att hinna med allt innan jag åker. Har fortfarande väldigt mycket kvar att skriva på min ansökan, och jag tycks aldrig få någon inspiration till den! Men jag har skrivit lite stödord, och nu har jag till och med kommit på ett problem i mitt liv som jag kan beskriva hur jag gör för att lösa, woho! Men egentligen så skulle jag bara vilja njuta av höstsolen, provpacka några gånger utan tidspress, sy mitt bibelfodral utan att känna att det inte är slöseri med tid, ta en vända på stan för att verkligen kolla igenom vad man behöver shoppa, träffa alla kompisar i olika gäng en sista gång på några månader och bara sitta hemma och titta på film och dricka te och äta Ben & Jerrys insvept i en varm film, medan höstmörkret faller utanför fönstret.

Jag tror att det egentligen skulle kunna gå ganska fort att skriva den där himla presentationen, eller fort och fort, men det borde gå att klara på en dag, om det inte vore så att jag körde fast hela tiden! Och ofta kör jag ju bara fast på grund av bristande självdisciplin, det behöver inte ens bero på att det är svårt. Bara jobbigt. Phu. Och sen har jag ju lite fler problem som känns som att dom hopar sig över mig. Typ den lilla detaljen att jag helst skulle ha ett nytt pass till min visumansökan, som mamma och pappa skulle behöva skicka iväg medan jag är borta, men passen tar ca 5 dagar innan dom är klara, så jag kanske inte hinner få ett nytt pass innan jag far iväg. Och i såna fall så måste jag fixa ett nytt pass det första jag gör när jag kommer hem (eftersom jag är borta i tre månader och en vecka, och passen bara ligger kvar och väntar på en i tre månader hos polisen, surt!), men det kommer förmodligen bli rätt mycket hets att fixa visumet när jag kommer hem då.

Och försäkringarna var inte så enkla som jag trodde dom skulle vara, och pappa minns inte vilken bror hade. I och för sig spelar det kanske ingen roll vad han hade, jag kan ju välja nåt eget, men det känns så jobbigt att lusläsa ett 31-sidigt dokument och ett 34-sidigt dokument för att hitta skillnanderna mellan avtalen, för att kunna bestämma sig för vad man ska ta.

Dessutom så känns det trist när nånting man hade sett fram emot inte blir av, och en väg som man trodde gick framåt helt plötsligt stannar och till och med kanske går lite bakåt. Och det sätt som man skulle kunna komma i mål på, trots att man har gått bakåt, var grejen som blev inställd. Eller ändrad förutsättningar i alla fall. Gha, det ska bli skönt att få åka bara för att få slippa den här veckan som jag gruvar mig för!

Men saker som är bättre:

Förmiddagen idag var bra, jag slog många flugor i en smäll när jag gick in kängor på väg till kyrkan och samtidigt fick njuta av den klara höstluften, och sol. Igår var också bra, i alla fall på förmiddagen, plus en skogstur som inte blev någon svamptur. På förmiddagen var jag på stan med syster, kompisar och utbytesstudenter, det var jätteroligt :) Och jag blev glad över att det var roligt, inte bara för själva glädjen under tiden, utan också över att det känns lite mer som om jag har gjort rätt val till våren. Det hade varit kul att få lära känna utbytesstudenterna lite mer också, vi är till och med fadderfamilj till en av dom :)

Fredagen var också en dag som var bra till större delen. Shopping inför resan med J, det blir jag och Bamse på stränderna i Peru på grund av rea på apoteket (man fick ju till och med ett gratis solstift om man köpte Bamses solkräm!), haha :P Och sen på kvällen var det äntligen dags för mig att få se Mamma Mia på bio! Åh vilken underbar film! :D Första scenen blev jag lite besviken, för jag hade höga förväntningar och den kändes lite överspelad, men sen så! Åh, verkligen en måbrafilm, och hela biosalongen var med och skrattade och gjorde ett gemensamt utrop när man såg Benny (eller var det Björn?) i bild. Och sen var det nattprat i bilen, lite synd bara om J som var tvungen att jobba dagen efter.

Åh, snälla ge mig ett eget hus. Eller åtminstone en egen lägenhet. Eller åtminstone ett hus där man har en plats där man kan vara ifred och där det också finns en dator som ingen tänker ta ifrån en. Jag är så trött på "nu ska jag göra det här, men du kan ju ta den andra datorn!" Och så är jag trött på när datorn inte funkar. Igår satt jag vid den ena datorn, men där kunde jag inte logga in mig någonstans (typ hotmail, bloggen, facebook), så jag bytte till den andra. Precis när jag hade startat datorn och skulle börja med mina inloggningsgrejer så tänkte datorns ägare använda den, så jag fick snällt byta (även om det höll på att krossa mig, det var nära en uppgiven stund ifred på rummet en stund). När jag startade om den första datorn så fungerade den som den skulle, så jag kunde inte ens klaga, eller få någon att förstå vad det var för fel. Nu tänker nån väsnas i närheten av mig, men jag orkar verkligen inte byta dator, så vi får stå ut med varandras oljud. Eller så gör jag något helt annat. Men det mesta av mina akuta saker måste jag fixa vid datorn. Och jag får dåligt samvete om jag gör för mycket saker för nöjes skull utan att jag vet hur jag ska hinna med resten. Fast jag gör ju inte så mycket nytta just för tillfället. Men jag är i alla fall närmre det nu än om jag skulle sätta mig och titta på en film. Nej, nu ska jag nog försöka skriva ett svar på ett mail som har väntat hela sommaren. Phu. Jag är ledsen över ett milslångt inlägg, du kan ju läsa lite i taget ifall du inte orkar hela nu, det kanske inte kommer så många uppdateringar dom närmsta dagarna, eller det vet jag ju förstås aldrig. Fast just ja, har du kommit så här långt så har du väl läst igenom hela, men ja ja. I alla fall.