Jag blir glad av människor som värmer mitt hjärta. Folk som, kanske utan att förstå det själv, lyfter upp mig bara genom att finnas, genom någon liten kommentar eller någon nästintill obemärklig assistans. Dukar fram en tallrik till exempel. Och dom människor som gör en insats dom kanske faktiskt förstår, som lyssnar när jag behöver vräka ur mig, som kommer med förstående ord och tröst. Och så dom människorna som inte behöver göra nånting för att få mitt hjärta att bli varmt, som jag bara vet är fantastiska vänner, även om man inte råkar höras på ett tag, så är allt som vanligt när man väl ses.
I veckan har jag varit varm i hjärtat mycket. Vad lyckligt lottad jag är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar