Förnuft, känsla, val och beslut

Nu är en stund då jag hade tänkt att svara på massa mail som jag har liggande och väntar på kö, men när det blir en kö r det så jobbigt att ta tag i nånting av det.

Igår satt jag och googlade lite om min framtid. Inte det lättaste att bestämma om, men jag känner i alla fall att jag börjar få någon slags form på det som känns bra. Hittade det här, en spanskaskola i Guatemala. Det verkar helt perfekt, man får lära sig spanska, man får jobba lite om man vill (kan vara roligt för att komma in i nåt sammanhang i landet som inte bara är en skola med massa internationella människor), man kan välja hur länge man vill vara där och man kan välja om man vill bo i värdfamilij eller nåt slags studentrum. Iofs så har jag tänkt att jag inte ska bo i värdfamilj igen, men nu känner jag mig ändå lockad av det.. Bra iaf att det finns båda alternativen. Har till och med börjat räkna på budget, och kommit fram till att om jag är sparsam och har flyt med jobb och så nu till sommarn, så kan jag nog ha råd att åka redan om ett och ett halvt år! :) Jag är bara rädd för att det ska rinna ut i sanden av någon anledning, jag känner ju mig så pepp nu. Men när jag nämner det här så blir det lite verkligare, plus att om någon annan skulle få för sig att göra samma grej så har jag iaf bevisat att jag kom att tänka på det själv. Eller typ iaf. Iaf en egen längtan har jag.

Övrigt som gäller framtiden är väl att det finns nog fler alternativ än jag faktiskt tänkte att det fanns, och det är svårt att veta om man ska gå på förnuft eller känsla i valet. Men känslor kanske behöver längre tid på sig att ändras i en valsituation, fast jag vet inte om jag vill det.

Det finns även andra saker jag är osäker på vad jag egentligen vill, nästan till min förvåning. Trodde det handlade om en slags feghet, men det visade sig vara en djupare feghet, rädsla för annat. Rädsla att förlora kontrollen kanske, oro att ge mig in på nånting jag inte kan dra mig ur, och som tar över mitt liv på ett sätt jag inte vill. Det är som tur är ingen panik att bestämma mig, och jag kan ju vackla lite fram och tillbaka, så det får väl ligga och gro tills jag känner mig mogen att ta ett beslut. Men jag inser att rädslan har kommit mer på senare år, fast det har väl sina orsaker kanske.

Fin låt, Tu estas aqui: