När man inte kan sova

Det finns perioder då man inte orkar ligga vaken på kvällen och tänka. Jag har varit inne i en sån period en vecka nu, och det har resulterat i att jag oroar mig för att inte kunna sova på kvällen. När jag väl lägger mig för att få någon slags ro så vågar jag inte låta tankarna härja fritt, utan jag måste kontrollera noga vad jag ska tänka på. Det gör att jag inte vågar slappna av, för då släpps tankarna fria, och jag orkar inte tänka på det som tankarna alltid dras mot. I alla fall har dragits mot den här veckan. Och när jag inte slappnar av för att jag måste vakta på tankarna, då är det omöjligt att få sovro i kroppen.

Häromnatten såg jag till att vara riktigt trött innan jag dristade mig till att lägga mig i sängen, för att få flyta bort i sömnens värld så snabbt som möjligt. Men tji fick jag. Kände mig inte ens nära att somna. Jag försökte att läsa tills ögonen typ föll ihop, då skyndade jag mig att släcka lampan, men helt plötsligt var jag klarvaken igen. Det blev mer läsande och sedan lyssnande på musik innan jag klarade av att slappna av tillräckligt mycket för att ta emot sömnen. Då hade jag vridit på mig i två timmar och klockan var halv fyra. Suck. Det som är bra är i alla fall att jag räknar kallt med att få tillbaka min snabba insomningsförmåga när jag kommer tillbaka till skolan, bara en och en halv vecka kvar. Och det blir kanske till och med lättare redan den tid jag har kvar hemma, det värsta är nog överstökat. Bra.