Borta bra och hemma bra

Så var det jullov. Det jag hade gruvat mig för, men faktiskt känns helt okej. Rätt bra hittills, och även om risken för rastlöshet är ett faktum så tror jag att det kan vara bra ibland också. Har varit väldigt intensivt på sistone. Finns väl andra grejer det är risk för också, men men, jag får förtränga det tills det attackerar sig på mig. Som det nästan har gjort, men inte så våldsamt.

Sista veckorna i skolan var det mycket att göra. Det bästa jag gjorde var när jag tog turskidorna upp på fjället, helt fantastiskt var det! Det blev både klassisk åkning på rätt tillplattad väg och nästan spårat, och sen var det riktig turåkning i djupsnön. En fikapaus mitt uppe på kalfjället, helt vindstilla och med renar som tittade på oss. Kunde inte bli bättre. Sen nerförsåkning i orörd, fluffig nysnö, för första gången insåg jag den riktiga charmen med att åka offpist.

Sista veckan var det julspexfokus i mitt huvud. Jag hade varit så less på det där, ångrade att jag hade tagit på mig att vara med i planeringsgruppen, kände mig mer och mer stressad över att folk inte verkade ta det seriöst osv osv. Så var det dags för första repet, då jag i mitt lilla överambitiösa huvud hade tänkt att folk skulle ha lite kol på själva vad dom skulle göra, så det skulle gå att sätta ihop. Så var det inte, det var bara att börja från början.

Men det var så roligt! Jag kände såna Hermandramaflashbacks av att stå mitt bland alla och instruera vad som skulle hända, och jag gillade det, och jag var glad att jag var en av dom som hade koll på läget istället för en av dom stackars skådespelarna som var tvugna att vänta och vänta på nånting dom knappt visste vad dom väntade på. Den kvällen var jag, trots att jag var stressad och uppjagad för att allting skule klaffa dagen efter då det skulle behövas massor av träning och fixande inför själva uppspelandet (ja, vi repade första gången kvällen innan den stora dagen, Hermanstyle var det), så glad och tyckte det (nästan till min förvåning!) att det var riktigt roligt.

Hur gick det då? Jo, det gick bra, lite trassel blev det (säg nån gång då teknik inte krånglar!), men trots det fick vi betyget "bättre än förra året" av vissa förra-årets-elever, phu! Men riktigt skönt var det efter att det var klart, och vi fick gå ner till julgodisbordet, då kändes det som att mycket släppte!

Den sista kvällen på skolan avslutades med fnitterattacker som var mer än vad som kanske är bra, men roligt var det i alla fall. Fast sen grät jag en skvätt också över andra människors sorgliga och jobbiga lägen, gränsen mellan skratt och gråt är hårfin. Men jag slapp ligga och fnittra och ligga och gråta ensam i min säng som tur var, hann oroa mig för båda, men det gick över. Somnade som en stock, ligger lite efter på sömnfronten.

Så sova ska jag försöka göra hemma nu, fast kanske inte inatt, då det är glöggkväll ikväll och jag ska upp tidigt för en tidig klipptid imorgon, och inte natten till idag, pga av utgång igår och kyrka idag.. Hmm, hur var det nu med oron för rastlöshet..?