Den oväntade ovändningen

Det finns vissa dagar som börjar kasst. Ni vet dom där dagarna som man inte orkar kliva upp ur sängen för man inte känner för att göra något av dagen. Kanske inte främst för att man är för trött, utan just bara för att man inte har lust. För att man inte tror att dagen kan tillföra så mycket.

När jag har såna här mornar brukar dagarna vända. Den dagen som jag trodde skulle bli min livs värsta dag brukar ofta bli ovanligt bra, så jag på kvällen sen kan tänka "Phu vilken tur att jag inte sov bort den här extraordinärt bra dagen!".

Imorse hade jag en sån kass morgon. La mig i sängen en extra stund och ville vägra kliva upp, men såklart så kan jag inte med att bara stanna hemma en dag sådär. Och mitt i misären kom jag också på att dagar som denna alltid brukar vända på det där fina sättet, så jag gottade mig lite i att tänka på hur den här dagen skulle sluta.

Hela dagen så väntade jag på den där vändningen, jag tänkte att snart kommer det hända något, snart kommer någon säga något som gör mig jätteglad, snart så kommer mitt humör stiga till toppen. Men till min stora förvåning kom den inte. Visst var mitt humör kanske lite stabilare framåt eftermiddagen när jag kom hem och fick vila ut, men det blev inget av det där kastet mot himlen. Vilken besvikelse! Undrar om det kommer imorgon istället, någon rättvisa borde det väl finnas.