En bussfärd med hopp om lyxen att få vara avmätt och tråkig

Imorgon ska jag vakna jättetidigt. Så det vore en bra idé att sova nu. Synd bara att jag inte är så trött. Imorgon ska jag åka buss många timmar, men jag ser fram emot det så mycket att jag helst inte vill sova bort alla timmar. Tänk sex timmar av att bara göra mysiga saker som att sticka, läsa, lyssna på musik, skriva dagbok, lösa sudokus och bara tänka. Förmodligen utan möjlighet att plugga, utan något "borde", som att städa eller ringa och planera att träffa alla människor jag hela tiden tänker att jag ska träffa men aldrig hinner träffa.

För oj vilket tempo allt går i nu. Veckorna bara flyger iväg, och trots att jag flera veckor nu har tänkt att "den här veckan har jag ju faktiskt inte så mycket inplanerat!", så slutar det ofta med väldigt få eller oftast inga dagar som jag har en eftermiddag över då jag äntligen får den där tiden att ringa den där personen som jag vill träffa. Trots till och med försök till planering långt i förväg går det dåligt. Kommer det att vara såhär i fem år?! Har svårt att tänka mig det, fem år kan ju inte passera utan möjlighet till spontana aktiviteter. I såna fall måste jag dra ner på saker.

Problemet är bara att jag har så svårt att säga nej till saker som händer! Jag blir så stressad över att veta att folk ses utan att jag är där, särskilt om min aktivitet bara är att sitta hemma och kura. Och trots att jag kan hoppas på att det blir lättare när relationerna i klassen är ännu stabilare, så vet jag ju hur jobbigt jag tycker det är när jag missar en aktivitet med ett mycket stabilt kompisgäng hemma. Man vill ju inte missa något roligt, och oftast så är det ju roligt när jag väl är där. Men om man inte orkar ha roligt hela tiden? Om man är trött på att skratta och skämta, om man bara vill vara sur och avmätt och seriös och tråkig? Får man vilja det? Det är ju bara så svårt att vara sur och avmätt när man omger sig med människor som gör en glad och skrattig.

Men imorgon på bussen behöver jag inte le eller skratta eller skoja, så det så. Hoppas jag inte sitter bredvid en social person.