Mognad och för mycket av det goda

När man blir mer sugen på att småäta på en kryddig, lyxig korv än alla sötsaker som finns inom räckhåll, är man vuxen då? Eller har jag bara fått för mycket socker de senaste veckorna? Vi får väl se hur det håller i sig. Längtar också efter knäckebröd, men tyvärr har jag skjutit upp min plan att baka bröd flera dagar i rad nu, så jag har inte heller kommit mig för att köpa. Imorgon blir kanske en bakdag.

Jag har också kommit fram till en annan del i min mognad. På nyårsafton för ett och ett halvt år sedan så lovade jag att jag skulle bli bättre på att tycka saker. Jag skulle känna efter vad jag tyckte och säga det och stå för det, jag skulle bli av med mitt mesmjäk. På ett år kunde jag väl inte se den dramatiska förändringen jag hade hoppats på, men idag insåg jag att jag faktiskt har kommit en bra bit ifrån det. Såklart så kan det bli olika i olika situationer, men den mesta delen av tiden tror jag faktiskt att jag inte är så mesig som jag var förut. På gott och ont.

Idag kom jag på mig själv att önska mig mer mesmjäkig, till min stora förvåning. Jag blev trött på att höra min ledar-styra-upp-röst, och önskade att jag bara kunde gå tillbaka till att vara en som bara bidrar med positiv energi utan att sätta ner så mycket fötter. Vad hände där? Antingen så finns det någon slags gyllene medelväg, eller så har både mjäket och omjäket sina fördelar. Och kanske är det bra att jag har haft min period av mjäk för att både kunna uppskatta min förmåga att sätta ner foten, men också för att ha något att ta ett steg tillbaka mot. Kan jag välja och vraka helt på skalan över mjäk till omjäk, eller måste jag hålla mig till en del på skalan för att kunna känna mig hel och inte schizofren som person?

Jag får nog exprimentera lite, har inte tänkt på det så mycket förrän idag.

Senaste veckan har jag också känt mig less på andra positiva adjektiv som jag kan sätta på mig själv. Lite förvånande när det även handlar om saker som egentligen inte stör eller går ut över någon, men antar att det alltid kan bli för mycket av det goda. Eller så är det bara omväxlingen jag saknar, kan hända.