När det blir bara jag, mina tre tröjor och min dagbok (och så lite äventyr då)

Idag har jag gått på stan HELA dagen. Efter två och en halv timmar hade jag inte lyckats införskaffa något på min 16 saker långa lista, och jag kände mig mycket modfälld. Men efter ytterligare 5 timmar hade jag lyckats pricka av hela 12 saker, så nu är jag nöjd! Och nu vet jag min look i sommar. Fattas bara en tröja, sen är Guatemalagarderoben komplett! Kul att veta vilka tröjor jag kommer vara kräkasless på i augusti liksom.

Jag är nästan förvånad hur taggad jag är på att resa just nu. För jag har det ju egentligen så bra här hemma! Det är så roligt att träffa kompisar, det är så skönt med det kravlösa, jag har inte hunnit bli särskilt uttråkad. Men jag har insett att jag har lätt för att ha höga förväntningar på min vardag, och sen bli stressad över att förväntningarna inte kommer införlivas. Nu när jag är hemma förväntar jag mig att varje dag ska bli så fantastisk, att jag ska ta tillvara på min tid så bra, att jag ska utnyttja sommaren på allra bästa sätt. Och det har jag gjort hittills tycker jag, men jag tror att jag skulle behöva varva ner lite. Jag skulle behöva ha lite tråkigt, jag skulle behöva våga ta lite tid för mig själv.

Jag tror det är lite samma syndrom som jag har känt under våren, ibland starkare än andra gånger, men väldigt ofta något av det; att jag lätt blir stressad över att andra personer har roligare än vad jag har. Särskilt om jag skulle kunna göra det här roliga som de andra personerna gör, om jag bara... nånting. Och de allra flesta dagarna på sommaren så är det ju någon som gör något roligt, och hur skulle jag orka med det?

Då blir det bra för mig att åka iväg. Då kan jag inte vara med på saker som händer här hemma, och jag tror inte att jag kommer att önska mig bort från mitt stora äventyr till förmån för en dag på Tranviken. Och eftersom Tranviken inte ligger i mina förväntansramar när jag är i Guatemala så slipper jag känna stressen över det. Jag kommer att tvingas möta min ensamhet, den som jag har varit så rädd för i vår. Och jag tror att ett möte med den är det enda sättet att sluta vara rädd för den. Förhoppningsvis så hittar jag tillbaka till lugnet i mig själv, det vore skönt.

Idag har jag köpt en dagbok inför resan, så nu är jag minsann redo för personlig utveckling!

Och sen så ska det ju bli väldigt roligt att få komma iväg på äventyr efter ett år på en och samma plats, det ska jag inte sticka under stolen med. Spanska, nya människor, vulkaner och mayaruiner, here I come!